W.A.S.P.

Skapad av Lotta 17 okt, 2010 01:38:32

Här hittar du bilderna från W.A.S.P. och Chris Laney

(Recention:)

Insläppet skulle börja kl 19:00, banden skulle börja spela kl 20:00, jag hade ingen med mig så jag dyker upp 19:45. Då har insläppet inte börjat än, men jag har tur för i säsongens första kväll med minusgrader kommer jag undan med bara några minuter i den onödigt friska luften. Andra har inte varit lika lyckligt lottade. De som stod längst fram hade dessutom varit där en timme tidigare.

På utsatt tid satte Chris Laney igång med ett hejdundrande röj för att värma upp publiken både själsligt och kroppsligt. Det fungerar mycket bra och det rockar som bara den, tyvärr har inge så många hunnit in än. Mot slutet av deras akt är det mer folk och värmen börjar verkligen återkomma i kroppen. Men det är också smärtsamt uppenbart att publiken är där av en enda anledning: WASP. Det hördes inte en tillstymmelse till ”en gång till” när de gick av. Men vi var i alla fall varma!

WASP går på och publiken blir som galna. Folk har vallfärdat hit från alla delar av landet. (Ändå är det halvfullt) Blackie Lawless (sång, gitarr) sjunger/skriker för fulla muggar och har en fullständigt underbar utstyrsel. Den innefattar spandex byxor, silvriga knäskydd, vita mocka boots med fransar och halva sågklingor i silver monterade på båda ärmarna i lack-understället, för att inte glömma tuperat svart färgat hår. Som direkt ur en tidsmaskin, enda skillnaden är att man inte brukar åldras när man har åkt tidsmaskin.

Dugh Blair (gitarr) och Mike Duda (bas) showade på som attan och var oförutsägbara och riktigt roliga och titta på medan Blackie mest stod där och sjöng. Han är verkligen inte 20 längre men har den enorma kultstatusen att det gör inget. Han kan få stå där och bara vara. Alla var glada att få se och höra Blackie över huvud taget.

Jag har sprungit på rätt många konserter det senaste året (och under min livstid med för den delen) men jag har sällan sett så många iklädda bandets tröjor. Många tydligt inköpta idag och alla var stolta över det, annars brukar det ju vara lite kultigt att ha gammal merchendise från 80-talet eller liknande. Personerna bakom mig i kön (”Jag var 13 år när dom släppte debutskivan 1981, den är min favorit”) diskuterade vilka olika merchendise de hade från vilken turné. Med andra ord var det många riktiga hard-core fans där.

Jag råkade även ut för en riktigt orutinerad sak. Skulle röra mig från ena sidan av lokalen till den andra, typ 10 meter från scenen var det inga problem att ta sig fram. Jag är lite för snabb och tittar mig inte för ordentligt och hamnar i ett hav av hår. Någon med väldigt långt hår hade valt att börja headbanga precis när jag gick förbi. Nog för att jag är van att ha hår i munnen, men det vanligtvis mitt eget. Pthuh…(ljudet av att spotta ludd)

Å vad tyckte jag? Min högst egna personliga åsikt? W.A.S.P. är ju inte riktigt min musikstil även om dom har gjort ett par låtar jag gillar. Gillade Chris Laneys musik bättre, men gillade även de rockande gitarristerna.

Chris Laney: *** 3 stjärnor av 5 möjliga

W.A.S.P.: ** 2 stjärnor av 5 möjliga

Danko Jones!

Skapad av Lotta 10 okt, 2010 02:11:06

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!! Kan man dö av adrenalin överdos?!?!?!??!?!?!?!?!

(Jag är nere till höger framför scenen. Fotograf: Torbjörn Lindberg)

(gissa om jag sparar den här…)

Här är bilderna på Danko Jones och Young Guns från igår!

Hörde aldrig något om ackreditering, men hade biljett så det är ju bara gå dit. Men eftersom jag var osäker på vad som gäller när man inte är ack:ad så frågade jag. Vill ju heller inte åka på för många tillsägelser när man vet att man kommer gå på stället många gånger igen. Så den ena ringde på den andra och så började pratas fram och tillbaka och tillslut sa någon snäll kille ”vänta här så hämtar jag ett fotopass till dig”!!!!!! Visade sig sen att jag var ensam fotograf där, ensam i diket framför Mr Danko och Mr JC! Har mao UNIKA bilder! Coooooolt! Bara att jag lyckades ”prata” in mig i diket gjorde mig ju förfärligt glad! Redan där var jag sjukt glad och adrenalinstinn, sen att sitta där ensam framför dessa två posers! (trummisen var överhuvudtaget inte ljussatt) Laddar över bilderna nu men jag tror att det gick bra.

Å den energin dom har i musiken. Kan man ska man uppleva en Danko Jones konsert innan man dör. Det är ett krav. Jag har lite svårt att sitta och lyssna på dem på Spotify bara för att det är bra musik, men live… tänkte flera gånger att ”det finns ingen annanstans i världen jag hellre vill vara än just här, just nu.”

Dom har ju en fantastisk kontakt med publiken, det höll brorsan med om, man hade ögonkontakt med Danko flera gånger, dom verkligen ser publiken, pratar med oss och ger Allt. Fantastiskt!

Jag inbillade mig förmodligen, men min inbillning är ju min verklighet: Jag satt längst fram och fotade, så fort jag la för mycket tid på att fota Danko så kom JC och ställde sig PRECIS ovanför mig vid scenkanten. Inte en meter åt höger eller vänster. Hände flera gånger. Poser! :oD

Detta giget var coolaste upplevelsen hittils. Ever. Alla kategorier. Kombinationen att jag pratade mig in, var ensam fotograf och ett av mina absoluta favoritband live sedan i somras. För att inte tala om musiken och energin. Så jäkla coolt! *svimma* :o)

Tidigare kommentarer:

Skapad av Torbjörn Lindberg 10 okt, 2010 10:10:03

Ja det var verkligen TRYCK på publiken hela tiden. Inga pauser, låtarna gick över i varandra. Och hade de mellansnack så var de roliga och MYCKET intensiva. Lämnade bara ifrån sig gitarren inför extranumren, och såg aldrig att han stod och stämde.

Riktigt bra och kul musik! Hoppas du fick många bra bilder.

Skapad av Lotta 10 okt, 2010 12:44:48

Helt galet! Jag tror alla där var rungande överens om att det var ett jäkla tryck! Härlig upplevelse. Han har säkert skitbra strängar som aldrig drar sig.

Det blev endel roliga bilder, har lagt upp dem nu. Tack för att ni följde med!

Daughtry

Skapad av Lotta 08 okt, 2010 23:14:54

Jag har lagt upp lite bilder från gårdagens konsert med Daughtry här!


Ja, hur gick det igår då undrar ni säkert med spänd förväntan…? haha. Första gången på Debaser Medis, något liknande att bli av med oskulden faktiskt. Eller nej, det är det ju inte naturligtvis, men det är en liten oskuld jag blivit av med! Äh, nu blev det jättekonstigt, jag är trött; redigerade bilderna till strax efter 2 och jobbade som vanligt och… och… har sett rött hela dagen i allmänhet. Har en bultande ven i tinningen. Men det hör inte hit.

Vad har jag lärt mig?
1. Daugtry är inte som alla andra, här får man bara fota 2 låtar. Å efter de två låtarna får man inte fota alls, det fick jag lära mig den hårda vägen.
”Men vänta Låtta, betyder det här att du bara har typ 6 minuter på dig att sätta något som ska representera hela spelningen?” tackar som frågar! Ja, det gör det! Varför jag inte har något klockish på herr Chris? Ja, vafan, har jag 6 minuter på mig, va fan ska jag göra?! Nej, jag är inte bitter.

2. Jag har varit jätteduktig på en annan läxa! Jag tog initiativ och började prata med en av (okej, den enda andra) fotografen! Han var jättetrevlig och fotade för frontstagemusic.neteller kanske var han hela sidan själv? Här hittar du recensionen. Lotta nätverkar! Hihi! dutti! :o) Han lärde mig även att det går utmärkt att kontakta Debaser direkt, dom är justa.

3. Har man ack på Debaser Medis lönar det sig inte att ta med sig något annat än det vidaste man har. alltså körde jag nästan uteslutande med fasta 50/1.8an… Trodde jag skulle få problem för att den är fast, men det gick bra ändå, även om jag fick sitta på golvet ibland.

Hur var det i övrigt då?
Åh! Det var kanon! Alla rockade som bara attan! (Artister och publik) Det var ”Allsång på söder” och en jättehärlig energi. Herr Daugtry själv rockar som bara attan! Fick lite sköna vinklar när jag (oj) satt på golvet framför scenen och han står lutad över och sjunger ut mot publiken, massa coola bilder, men dom blev inte så jättebra, men cool vinkel! hihi! Hade kunnat bita honom i knät om jag hade velat… Men jag har fått lära mig att man inte får röra artisterna…

En annan reflektion; jag var på dåligt humör stora delar av gårdagen, av olika anledningar men kunde släppa det helt och vara jättepeppig och motiverad medan jag fotade. Idag har venen i pannan kommit tillbaka och bultat värre än någonsin, delvis pga sömnbrist och att att jag är gräsänka så jag inte får krama min make, delvis andra omständigheter. Men allt det kan jag släppa när jag börjar pilla med det här. En fullständigt engagerande verklighetsflykt där man kan vara lycklig och sig själv. Kanske lite väl melodramatiskt, men va fan. Jag lider ju av sömnbrist. Men vänta, vad är det man brukar göra då….? Gå och lägga sig? Hur stavas det?

Kommer jag någonsin lära mig den läxan?!