Nej, jag skrev dom inte i fel ordning, dom spelade i fel ordning! Hur kunde Fantastiska Biffy spela först?! Världen är upp och ner:

Jag plåtade med pappas kompaktkamera, det gick förvånandsvärt bra, förutom att man fick slåss med pöbeln. :oP

Här är ett litet galleri med bilderna på Biffy och Foos!

”Riktiga” bilder:

Det är lite svårt att sammanfatta gårdagen, Biffy var helt kanon! Men det är klart, jag kunde ju alla låtarna och de spelade alla mina favoritlåtar. Men det kändes som att det längst fram där vi stod, var väldigt mycket Foo fans så den vanliga allsången som brukar infinna sig hörde jag inget av. Kanske var stadion för stor och Biffysarna för utspridda. Höjdpunkten var Bubbles, inte bara för att det är min favvis låt som jag vill ha som ringsignal utan även för att det var någon som blåste massa såpbubblor! Undrar om jag ska ha med mig min leksakssåpbubbelmaskin till england. Vet inte om man kommer in med den. Men det vore roligt! :oD

Jag fick några bra bilder, det var roligt, eller bra å bra förresten, bra för att vara med pappas kompaktis. Men nackdelen med kompaktisen ser man ganska tydligt, det är ganska dåligt tonomfång, alldeles för hög kontrast och alla dom där RAW parametrarna man är van att dra i finns ju inte alls.

så kommer vi till det som var mindre angenämnt. Asså Biffy är ju fantastiska, det har jag ju redan fastslagit typ 200 gånger och är förbannat tjatig med. Band of Horses, var okej, men jag lyssnade inte speciellt mycket. Sen kom Foo Fighters. Fram till Foo Fighters hade alla kunnat bete sig normalt. Folk klappade händerna, hoppade kanske lite och sjöng med. Sen utbröt stundtals krig. Å jag menar inte ”vi startar en moshpit och bråkar med varandra” utan ”JAG HAR VARIT Å DRUCKIT ÖL I FYRA TIMMAR NU SKA JAG LÄNGST FRAM PÅ FOO FIGHTERS! Å FÅR JAG INTE KOMMA LÄNGST FRAM SÅ TÄNKER JAG TRYCKA OCH TRYCKA TILLS FOLK SLÅR MIG PÅ KÄFTEN!” Jag funderade då att det var vårt fel som stod så långt fram, men sen har jag diskuterat detta lite fram å tillbaka och var man än är i världen så är det inte okej att ställa sig och jucka mot främmande tjejer, försöka tränga sig förbi, bråka, buffas och slåss. Å jag gillar inte den personen jag blir själv heller, för jag slå tillbaka, buffas tillbaka, trycker ut armbågar och skriker åt folk. Vilket är bra, för jag vet att jag försvarar mig om det behövs, men jag vill inte behöva, för man beter sig inte så. Tyvärr färgade detta lite uppleveslen av igår.

Tidigare funderade jag över hur jag skulle övertala mina vänner i England att vi måste länst fram när jag ska gå på samma konsert där, nu vet jag bättre, jag tar med mig picknickfilt, sätter mig längst bak, dricker cola och solar/håller i paraplyet. Å njuter av musiken, för jag fick bilderna, jag har sjungit låtarna, jag kommer sjunga/skrika även i England, men jag behöver inte stå längst fram. Det har jag gjort. Jag vet nu också varför jag gillar att fota konserter, man får två meter dike, man trängs bara med artiga nyktra människor man vet man kommer träffa igen. Å beter man sig illa i diket så kommer man få tillbaka, å då riskerar man den perfekta bilden. Som för övrigt för denna konsert går till Marisol! (igen)