Jag vet ju varken ut eller in, så idag la jag upp frågan på Facebook. ”Ska jag fota Britney Spears?”

Jag har verkligen funderat fram å tillbaka. Problemet i korthet är att man får skriva på Photo Releasen som gud glömde. Brittan har rätt till mina bilder och får göra vad hon vill med dem.

Jag tror inte för en millisekund att hon kommer göra något med dem, eller ens vilja. Problemet är principen. Är det här det första steget till ”jag är med på bilden, alltså har jag rätt till den”? Eller ”det här är min produkt, alltså är bilden min och jag behöver inte betala” Det vore katastrofalt för alla fotografer överallt.

Samtidigt kan man ju inte låta bli att ta fram argumentet med huruvida vilken artist det är, spelar det någon roll? Hade det varit Biffy Clyro hade jag personligen gladeligen åkt över med högupplösta bildera, i Rå format, å byline spelar ingen roll. Om jag för det får en autograf så är jag en happy camper. Men det är ok om de inte hinner med det. Förutsatt att jag plåtat för mig själv, annars hade jag även kollat med uppdragsgivaren. (I Brittan fallet har jag fått ok från Festivalphoto)

Å med det så har jag ju kullkastat argumentet att det är en princip. Det är en princip, beroende på artisten. Å alltså, per definition, inte en princip. Är det kanske en princip att jag inte vill att just Brittan ska ha mina bilder, hon har ju råd med hur många fotografer som helst.

I slutändan så är det upp till vad jag tycker om artisten, jag har ärligt talat inte jättemycket övers för Brittan så för mig spelar det ingen roll. Jag är tredje reserven och skrev upp mig för typ någon vecka sen, bara för att de två andra har fått förhinder och jag kände att de var en kul grej. En kul grej som fick en liten etisk twist, visade det sig.

Vi får se vad min webbomröstning visar! :-)

Nu är det dags för The Baseballs, jag förväntar mig inget Release tjaffs.

REVIDERING!!!! för Biffy Clyro hade jag köpt den bästa kompaktisen tänkbart, bästa biljetterna tänkbart, tältat och stått längst fram. Sen hade dom kunnat få bilderna om dom frågade.

Hm, ja, jag behöver väl inte säga att jag är lite slut idag… Men det blev iaf 5 timmars sömn vilket är lite mer än förväntat. Är inte van att stanna hela konserten sådär. Det blir så himla sent. Å ändå så smet vi lite tidigare. Bild från våra platser:

Lärdomar från igår:

• Kolla inte bara ATT du har minneskort. Kolla även VILKET. Det är inte skojsigt när det står ”busy” i kameran och man märker när man kommit hem att man faktiskt inte hade så mycket bilder på trummisen som man trodde.
• Även ett band som Red Hot är bara ett band på en scen.

Å framtiden då? Imorgon hoppas jag att jag får plåta The Baseballs på Arenan. Ett coolt Rockabillyband som gör covers. Det hoppas jag på.

Jag har än så länge inte bestämt mig hur jag gör med Brittan på söndag. Är jag principfast eller säljer jag min själ till brittan för att stå vid mixerbordet några låtar? Eller springer jag iväg å köper en biljett och en kompaktis? Nä, inte för Brittan, sorry.

Imorgon hoppas jag på The Baseballs:

YEI!!! Jag får plåta Red hot ikväll! Har världens prestationsångest. Shit vad det här måste bli bra! Jag har lyssnat på dem i 20 år, de turnerar väldigt sällan och jag har fått äran att representera Festivalphoto. (okej, jag var bara riktigt jäkla skitsnabb i att anmäla mig) detta är såååå stort!

Bilderna kommer upp på Festivalphoto ikväll men vi får se om jag hinner få upp dem på bloggen eller inte. Annars kommer de imorgon.

Nä nu är lunchen i solskenet snart slut! Puss å kram!

Åkej, jag erkänner, jag hade aldrig hört talas om Michael Zagaris, även känd som ”Z-man”. Men Fotosidan publicerade den här intervjun med honom och jag tyckte att det han hade att säga var relevant. Det är heller ingen tvekan om att kar’n har plåtat storheter, länge. Å han vet vad han håller på med.

Han kom med lite tips och råd och jag tror att jag förstår vad han menar med att försöka fånga folks ”essens”. Han tipsar även om att försöka placera dem man porträtterar i en omgivning. Ge dem ett sammanhang kan man säga. När jag fotar försöker jag lista ut vad som är typiskt med någon och sedan fånga det. Så man på något sätt kan fånga den de är i bara en bild. Men ibland bara skjuter man och hoppas på det bästa. :o) Jag har funderat på den här bilden av Henrik Berggren, han är så himla glad, men alla hans fans gråter och musiken är rätt deppo den med. Så jag tror att den här bilden, trots att den är tekniskt bra och rätt fin, inte fångar den han verkligen är. Eller så fångar den precis den han är egentligen, bara det att ingen vet om det… Ojdå, nu blev det djupt så här en söndag kväll! :oP

Här är intervjun, jäkligt ”cheezy” musik men när man tagit sig igenom det är det värt att titta på, å musiken slutar när han börjar prata. Som tur är.

Hua vad det regnar och blåser ute… betyder det här att det är höst på riktigt? Måste jag hitta en annan jacka än min älskade jeansjacka?

Ja, som jag misstänkte så är det VÄÄÄRLDENS photorelease på Brittans konsert. En photoreleas är ett kontrakt som begränsar hur bilderna får användas. Kontraktet är av den typen att jag faktiskt överväger att inte plåta henne. Mycket handlar om att jag inte får göra merchendise av bilderna och sälja för egen vinning eller att bilderna inte får användas 30 dagar efter att det tagits. Däremot finns det en skön paragraf 4 som jag inte riktigt blir klok på. Här är den Google Translatad:

”I förhållandet mellan fotograf och konstnär, fotografier, från början avskapelsen av dessa, skall anses verk ”Made for hire” för Artist. Därför alla rättigheter, titlar och intressen i och till Fotografier och någon produkt som tillverkats eller framställts av dessa skall från och med starten av skapelsen därav Artist enda egendom, utan några krav alls. Utan att begränsa det föregående, konstnär eller hennes företrädare har ensamrätt i hela världen att upphovsrätten något av fotografierna i konstnärens eller sådant utser namn som ägare och dessa författare och för att säkra all förnyelse och utökningar av sådana upphovsrätt. Om det någonsin skulle bestämmas att fotografierna inte fungerar ”Made for hire” Fotograf härmed oåterkalleligen överföringar tillartist eller hennes utsedda alla i hela världen rätt, titel och intresse i och tillsådana fotografier och alla resultat och intäkter, inklusive men inte begränsat till den globala upphovsrätt och upphovsrätt där och denna. Utan att begränsa allmängiltigheten.

av ovanstående, konstnär och hennes företrädare har världsomspännande rätt för all framtid att använda och utnyttja de fotografier, eller någon av dem,på något sätt eller medel nu kända eller hädanefter fram. I samband medsådan användning eller utnyttjande, skall konstnär instruera alla tredje parter att ha råd Fotograf sådan kredit, under förutsättning att Fotograf underlåtenhet att ta emot sådana krediter inte skall anses som ett brott mot detta.”

Innbär det här att Brittan har rätt att använda mina bilder hur som helst, inklusive skicka dem till tredje part och ta betalt för det, förutsatt att dom skriver dit mitt namn?  Mmm, vi får se vad som händer. To be continued….

Halloj igen! Det händer inte så mycket på rockfoto fronten den här veckan. Jag har fortfarande lite bilder att ta hand om från i torsdags, men det får vänta lite. Jag har ingen deadline på det och jag har dessutom börjat en kurs! Japp, det var länge sedan jag gick en kurs, men det är roligt och givande. Den har hittills även handlat endel om kreativitet och kreativt flöde så det är ju absolut inte helt orelaterat till fotografin. Däremot så tar den väldigt mycket tid.

Nästa vecka blir det hårdkörning på fotofronten dock! Först har vi Red Hot Chili Peppers på tisdag, The Baseballs på torsdagen och Brittan på söndag. Det blir till att ligga i om jag får ack till alla dessa. Så ska jag ju hinna med kursen med. Å jobbet. Aja, det löser sig! Som jag kom fram till på kursen idag: prestationsångest och höga krav är min främsta motivator. :o)

Jag ville publicera någon bild med inlägget men har ju ingen bild på något av det jag har nämnt eftersom det är tre band jag inte plåtat tidigare. Så jag bifogar en bild jag gillar som är helt irrelevant för ämnet, bara att jag har saknat den lite. Eller för att göra den relevant kan jag ju säga att jag saknar Biffy, så klart. Man hör inget alls från dem just nu, jag hoppas att det helt enkelt är så att Simon har låst in sig på sin kammare och skriver nya låtar. Hoppas på en ny sommarturné till nästa år med massor av nytt material. Tills dess har vi ju alltid det gamla. Här är låten jag vaknade till i morse, alltid en bra start på dagen.