Det har hänt helt galet mycket i maj för mig. Jag har knappt hunnit blogga alls och jag uppdaterade min lilla lista med fotade band och fick lägga dit 49 nya namn… på lite mer än en månad. Så i antal misstänker jag att denna festivalsäsong kommer bli något i hästlängd, för att vara mig i alla fall. Det är roligt, riktigt roligt.
Däremot när jag tittar tillbaka på maj så är jag inte nöjd, inte nöjd alls faktiskt. Jag tycker inte att mina bilder håller måttet som jag har satt upp för mig själv. Nu är ju jag en sån person som drivs bäst av prestationsångest, så det är väl bara bra kan man tycka. Annars skulle jag ju tappa drivet. Men jag har en krypande känsla av att allt jag fotar suger. Framförallt gillar jag inte färgerna/exponeringen. Jag har testat att kallibrera skärmen, det funkade under Raised Fist bilderna, sen tycker jag att det har fallerat mer och mer igen. Är det att jag har fotat på ”dåligt belysta” scener kanske medan Raised Fist var i dagsljus? Man får ju inte skylla på ljusteknikern, det är ju min fotografiska kunskap som sätter gränsen, eller utrustning för den delen. På senaste tiden är det mina Photoshop kunskaper som har satts på prov ordentligt. Att man behövt göra så mycket i efterhand gillar jag inte riktigt. Vill bara delge ett exempel på varför jag inte är nöjd, detta är vad jag har haft att jobbat med:
Detta är naturligtvis ett extremfall, men det har blivit mycket svartvitt/halv svartvitt och en massa extrema ljusstick. Kanske har jag blivit mer kräsen och vill helt plötsligt ha hudfärg i ansiktet på folk. I grunden har jag haft lite brightness/contrast -issues. Men jag har en plan för hur jag ska försöka åtgärda detta. Hoppas innerligt att det blir bättre med min ”nya” metod (kolla allt en gång TILL, innan publicering) annars blir jag deprimerad.