Frida Hyvönen på Berwaldhallen

Det är tvära kast den här veckan. Från skräckrock på onsdagen, inställt på torsdagen (Muse) och Frida i Berwaldhallen på fredagen. Lördagen… återkommer jag till.

Men först: I fredags var jag på Berwaldhallen och kollade in när Frida gick loss med Sveriges Radios Symfoniorkester. (Läs hela recensionen här) Det var ju helt magiskt och en fantastisk blandning. Jag hade en liknelse som jag inte riktigt tyckte passade i recensionen: Som att blanda en gammal porträtt mästare från 1600-talet med en grafitti artist och låta dem göra något tillsammans. Färgerna, expressiviteten och storskaligheten från grafittin men finkänsligheten, nyanserna och fingertoppskänslan från den gamla mästaren. Det var riktigt bra. Fotografiskt kanske inte idealiskt. Jag är van att stå längst fram, här fick jag sitta längst bak. Men det gick bra. Svårt att photoshoppa dock eftersom bilderna blev tillräckligt bra för att man vill göra dem finkänsliga och det var svårt med det hårda ljuset på Frida och det mörka färgade på bakgrunden. Men det gick hem i alla fall.

En annan fototekniskt svår sak var att jag fick absolut inte störa publiken, så jag fick bara fota när det var höga krechendos i musiken eller applåder. Så jag sitter där med kameran framför ögat, allt instället korrekt, jag ser fantastiska bilder, men kan inte trycka på knappen för det skulle ekat i hela salongen. De lite mer subtila bilderna fick jag bara ta mentala bilder av.

Frida delade min recension på sin facebook sen. Också det väldigt roligt, jag hoppas det var någon som hann läsa den och sedan såg att det fanns biljetter kvar och kunde åka ner och titta på den andra konserten på lördagen och sedan blev nöjd med konserten. Då vore min lycka gjort. Det är så roligt att kunna promota sånt som verkligen är bra, jag blir så varm i själen på något vis och kul när någon uppskattar det man gör.

Frida är fantastisk! Här är bilderna;