Det har inte blivit så mycket fotande under april, men maj ser bra mycket ljusare ut! Men jag fortsätter ju naturligtvis konsumera musik som en besatt. Jag sitter numer på eget kontor på dagarna så Spotify går varmt 9 timmar om dagen, så skönt att ha den typen av katalog och bara trycka ”play” Det eviga sökandet efter spellistor fortsätter för alltid dock.
Jag tänkte ta tillfället den här lördagkvällen och berätta lite om hur mycket en viss låt betytt för mig. Den långa versionen, som ekar fortfarande, efter över 20 år.
Året är 1993, MTV har sin storhetstid och spelar uteslutande musik (jag minns det som igår). På konkurrerande/kompletterande kanalen Super Channel spelades också musikvideos precis den där tiden när man kom hem från skolan. Jag hörde en låt som i mina öron var den perfekta låten. Jag klottrade ner namnet på TV-tidningen som låg på bordet och hittade den någon vecka senare när vi städade av bordet. Mamma frågade ”ska du ha den här” och pekade på anteckningen. Det stod något i stil med ”La Herida Heroes… lugn sen drag” jag river ur den och den ligger på bordet ytterligare någon tid. Men med det som enda komihåg så mindes jag låten vagt och visste att jag ville höra den igen. Det fanns inget internet så som jag minns det begav jag mig till Stockholms största skivbutik Mega som låg på/under Sergels Torg. Skivbutik i fyra våningar, dom kunde nog hitta artisten.
Skivan (”El Espíritu del Vino” av Heroes Del Silencio) beställs från Tyskland (det är reklam för att dom är förband till Bryan Adams I Leipzig bla på omslaget!) jag lyssnar på den som besatt. Den snurrar varm, jag lär mig alla texter och väljer spanska som andra språk på gymnasiet. Vid något tillfälle ska vi hitta en text att översätta till svenska, jag väljer denna låt. Min passion för spanska växer och efter studenten 1996 åker jag på språkresa (tack mamma och pappa) till Sevilla.
I Sevilla träffar jag nya vänner från hela världen och jag minns när vi går längs en gata så hör jag en Heroes låt spelas inne på en bar ”Det är mitt favoritband som spelar!” utbryter jag till mina nya vänner. (det hände inte i Sverige att man gick längs en gata och helt plötsligt hörde en Heroes låt). Mina vänner missförstod och trodde dom spelade live och ville gå in eftersom jag var så entusiastisk, men det var ”bara” på skiva. Väl hemma från Spanien är mina nya vänner spridda över världen så för att hålla kontakten skaffade jag mig min första e-mail adress, på den tiden fanns inte ens hotmail, man hade en adress hos internetleverantören som man ringde via telefonlinjen (alltså koppartråden i väggen).
I internetabonnemanget ingick även en hemsida på TRE Mb(!), så jag knackade ihop min första HTML-sida, den hade olika färger på varje sida, såväl röd, grön som blå! Tiden gick och hemsidan utvecklades (delvis för att brorsan sa att den var en styggelse och inte hade på internet att göra). Den utveckades bla med en FAQ sida med frågor som ”Vilket är ditt favoritband”, där stod det naturligtvis Heroes Del Silencio. Nu är vi vid 1999 och jag träffar en kille över internet tack vare hemsidan och att jag var ett Heroes fan, vi vältrar oss i vår ömsesidiga besatthet men det hela blev relativt kortvarigt och slutade i många lärdomar om vad jag faktiskt värdesätter i ett förhållande. Som att killen faktiskt gillar mig och inte vill ändra eller skäms för mig. Lärdomar jag fortfarande är tacksam för.
Snabbspola till 2015 och vad jag kan se med dagens perspektiv så har denna låt ekon in i mitt liv än idag. Jag har fortfarande kontakt med tre av mina vänner från Sevilla, Sarah från Kalifornien som älskar snö och är sjuksköterska, Sim från New York som jag träffade när jag var där för två år sedan och Kristina från Tyskland/England. Hon kommer över och hälsar på i slutet av maj, då ska hon bo hos mig i några dagar innan hon åker över till Gotland för en visit efter att jag rekommenderade det. Jag bodde ju på Gotland ett läsår och pluggade på Högskolan på Gotland. Jag bodde då på ett möblerat rum på ett hotell och hade med mig ytterst få saker. MP3:an var inte uppfunnen så jag fick släpa med mig skivor, men hade bara plats för ett begränsat antal. Bland skivorna som fanns med mig till Gotland fanns mitt slitna exemplar av Heroes Del Silencios ”El Espíritu del Vino”.
Bandet splittrades för många år sedan, jag hann aldrig se dem live även om de spelade på Gino i Stockholm när det begav sig, jag kunde inte få med mig någon kompis och tror inte jag hade åldern inne heller. Men musiken finns ju som tur var kvar och hoppet på en återförening.
Det här var en historia om en av låtarna som betytt mycket för mig, jag tror inte det här är slutet på historien om den här låtens inverkan på mitt liv, bara halvtidssammanfattning. Det finns oräkneliga andra exempel på låtar och band som inverkat på mitt liv, speciellt nu när man har bejakat sin musikfanatism lite mer. Så underskatta aldrig musikens inverkan på livet. Bejaka den istället, kryp in i den, gotta in dig och träffa andra från samma träsk.
Här är ”La Herida” (Såret)