Igår var det dags för Skillet (engelska för stekpanna eller litet matberedningskärl) på Gröna Lund. Man kan inte låta bli att jämföra det med dagen innan och giganterna och ja… jag måste säga att detta är en miljon gånger roligare att fota. Det är full fart, bra drag på scenen och musiken passar mycket mer in i en utav mina tajtare boxar. Man kommer närmre, artisterna går gärna ner i publiken (något giganterna inte riktigt vågade, vilket kanske var smart) men jäh, vilket röj! Jag hade tyvärr inte möjlighet att se klart hela konserten. Det här är en sån energiurladdning där jag verkligen fååår energi, medan måndagen drog energi tack vare sin stora omfattning och omständigheterna som blir då. Som att jag måste lämna in kameran vilket gör att jag inte kan inte förbereda bilderna, mer folk, stor säkerhet så allt fungerar annorlunda och allt tar längre tid och jag fick leva på popcorn pga de långa matköerna. Lång kö igår med, men fick en vurre iaf. Sen att bilderna tog aslång tid för Skillet mer var ju mer mitt fel än om ständigheter (hårddisken blev full och jag hade verkligen massor med bilder, för det blir rätt mycket chansningar när man försöker fånga ”röj”.)
Jag tror att jag råkade hälsa på gitarristen, hon som är mitt i hoppet på näst sista bilden. Vi var på väg ut och det blev lixom ett naturligt sånt ”hej-hej”leende. Å sångaren var innanför närgränsen på min 24-70 vid minst ett tillfälle (30 cm) Sen har dom en helt fantastisk trummis som gärna ler när hon ser att man fotar! En trevlig bunt med andra ord. I måndags var det minsann ingen som hälsade!
Jag har sett Skillet tidigare, då som ”efterband” till Smash Into Pieces. Jag tror de flesta som lyssnar på rock har hört dem, även om man inte kopplat. Spotifya om ni missat.
Dessutom kan jag lägga bilderna här, men fler Skilletbilder ligger på LiveNews om någon är nyfiken, bland annat flera publikbilder.
