Det ligger i luften. Det är liiite elektriskt och tjockt. Lite som en hinna över hela Gröna Lund. Alla vet att det är stort och jag inbillar mig att man tror att det är något man kommer berätta för sina barnbarn: ”jag var på The Arks allra sista spelning. Någonsin.” Jag står och väntar på att få gå in och är faktiskt lite nervös. Man är lite i närvaro av historiens vingslag. Det är rätt hysteriskt, vakterna börjar bli lite stressade när det närmar sig, stället är bokstavligen fullspäckat. Man stängde dörrarna vid 15 000 personer i parken. Fotograferna försöker spelar coola. Men jag tror att fler var nervösa, det är ju viktigt att sätta bilderna. Samtidigt så ja… Världen kommer Förmodligen finnas imorgon med, bara lite annorlunda, lite mer annorlunda för vissa än andra. Som varje dag.

Här är några bilder, lite mer skitsnack efter bilderna.

Min favoritbild:

Jag är inte säker, men jag tror han gråter på den här bilden:

Alla bilder här:
Galleri: The Ark på Gröna Lund

Alla bilderna går att köpa digitalt eller som fina printrar här: The Ark på Festivalphoto.

En annan rolig sak var att jag(!) Såg massa kändisar! Det händer ju typ aldrig annars. Fick en halv (oavsiktlig) kram av Raffe (Mustasch) som var där med Danne McKenzie, jag såg Tobbe Trollkarl, Peter Wahlbeck, Christian Walz (tror jag), sångaren i Crash Dïet och en tjej jag kände igen väldigt väl som jag så här i efterhand tror (men är inte säker) var Amanda Jenssen. Det var dom jag kände igen, sen var det säkert massa andra man borde känt igen med.

Det var ju massa andra duktiga fotografer där med;

• Sandra var där för Gaffa
• Gröna Lund var naturligtvis där och fotade (Denna bild är helt sjuk)
• Viktor var där för Rockfoto
• och typ 20 till jag inte vet vilka det är…