Tjejtjusning med Plan Three i Märsta

Plan Three är ett Stockholmsband som spelar precis den musiken som jag gillar. Deras skiva är fantastiskt bra och jag trodde dom var jättestora. Igår spelade dom på Garaget i Märsta. När jag var liten och gick på ungdomsgården… den var fyra gånger större än denna lokal i Märsta. Jag har varit på större pizzerior.

Nåja, jag och Malin gick och ställde oss längst fram, vi skulle ju trots allt fota. När Plan Three gick på så blev det dock ganska uppenbart att det här är ett tjejband. Minst de tre första raderna var bara tjejer. Med vassa naglar och viss desperation i blicken. Många kjolar var korta och toppar tajta och urringade. Nog för att medlemmarna i bandet är snygga men någon måtta får det väl vara på desperationen? Kombinationen mycket liten lokal och desperat publik var ganska… annorlunda. Man hamnade ju mycket nära bandet och jag var glad för mitt nya objektiv med lite mer vidvinkel, inget annat hade fungerat. Jag stod så nära att sångaren bokstavligen spottade på mig (av misstag) flera gånger, jag fick micstativet på mig och tjejen som stod bakom mig sträckte sig fram och taffsade (ja, du läste rätt – taffsade) på sångaren. Något som flera gjorde på flera av bandmedlemmarna under kvällen. Man är inte så blyg i Märsta en lördagkväll. Men bandet verkade inte ha något emot det.

Det faktum att alla bandmedlemmarna är tillräckligt snygga för att man ska misstänka att det är ett sånt pojkband som är sammansatt av skivbolag för att attrahera 13 åringar gjorde att bilderna fick en viss karaktär. Jag kan inte beskriva det som annat än flickporr. Jag fick anstränga mig för att försöka få in musiken i bilderna.

Jag undrar lite i mitt stilla sinne om det kan vara så att utseendet faktiskt kan stå i vägen för musiken. Se bara hur mycket av det här inlägget som handlar om musiken. Som är fantastisk! Det är lite tråkigt tycker jag.

Här har ni lite flickporr från Märsta på ett band som gör väldigt bra MUSIK:

Här finns ett galleri med fler bilder.

Här kan du köpa dessa bilder och fler på Plan Three på Festivalphoto

Här kan du se och köpa alla bilder på förbandet 21st Century Messiah på Festivalphoto

Taste of Chaos

Detta var min första arena!!! (intervjun med Disturbed och allt om det kommer i morgon, rättelse redan nu; intervjun blev inte omklädningsrummet, blev någon gränd i ett garage istället)

Alla mina portfoliobilder finns här

Dessa bilder och fler finns att köpa på Festivalphoto.net

Detta lärde jag mig/var roligt:

  • Roligt att man får mess från okända människor med info jag behöver, utan att jag vet vem det är ifrån. Ännu roligare är att det inte är relevant vem det är ifrån. :o)
  • Arenor är skitstora produktioner och allt är mer komplicerat, tog 3 vändor innan jag fattade var jag skulle in, visade sig att det var samma ställe som jag kommit ut på. Jag var dessutom tvungen att ringa en person så man blev personligen eskorterad via ett garage av en representant från Live Nation. Inte bara säga sitt namn i dörren här inte.
  • 70-200:an fungerade fin-fint i denna situation. På stora scenen för att alla är så himla långt bort, på lilla scenen för att jag stod så himla långt bort. (Hade blivit informerad om att det inte fanns något dike, så jag fotade på avstånd de första två banden där, sen visade det sig att det fanns ett dike och att det var bara att köra. Hmm…)
  • Hade varit najs med en 24-70 så jag fått mer lite mer av bakgrunden, för det var riktigt snygg scen.

Jag funderar på om jag är respektlös mot branschen ibland. Som bara kommer här valsande och tror att jag kan det här? Sen så tänker jag efter och jag har aldrig någonsin sagt att jag kan det här. Jag är valp. Å jag är stolt. Eller nä, jag är inte så himla stolt över att vara valp, men stolt över att jag vet det. Jag är nybörjare och jag lär mig fortfarande massor. Jag är förvånad och sjukt tacksam att man låter mig göra det här. Det gäller så väl Festivalphoto, Live Nation och Warner Music. Även om man ibland känner för att bara lägga ner när man ser sånt här.

Jag vet i alla fall vad jag ska göra i det glappet som blir i december/januari: musik orientering! Jag kan för lite om banden och känner till alldeles för lite band. Blir till att läsa in mig på historia massa annat om musik. Insåg idag att jag har legat i musikalisk-koma i 15 år, fram till i somras. Jag har 15 år att ta igen, det är väl ett lagom extrajobb under mörkaste årstiden?

Nu ska jag sova. I morgon är det Stone Sour och skriva rent intervju som gäller. Stone Sour blir (förmodligen) bara rent nöje dock. Med biljett och kompis, som på den gamla goda tiden.

Bullet for my Valentine och inför Taste of Chaos

Jag hade skrivit upp mig som reserv på Bullet for my Valentine för länge sedan, trodde aldrig jag skulle få den men så vid halv sex idag, så får jag samtalet! Jag hade med mig grejerna utfall att, men hann hem och hämta det mesta där emellan! Riktigt roligt, jag fick fota på Annexet för första gången. Bara att gå till Press ingången på Globen är ju liiite stort i sig!

(Ja, det är saliv, hans egen men ändå)


Alla bilderna från kvällen hittar du här.

De går att köpa via festivalphoto.net

Två besvikelser dock, som förmodligen bara var bra när jag tänker lite mer rationellt:

  1. Man fick inte fota förbandet, jag hade fått den informationen, men jag tänkte att man kan ju alltid försöka, något som resulterade i att jag fick stå och vänta i tunnelbanan i 40 minuter. Fördelen är dock att klockan är strax efter elva och jag är klar med bilderna. Har aldrig hänt tidigare. Rekordet är 02.20 eller något, som tidigast alltså. Mycket bra eftersom jag ska jobba MED MERA (läs nedan) i morgon
  2. Vi blev eskorterade ut från stället direkt efter de tre låtarna. Fick inte stanna kvar och se resten av konserten och det var mycket bra det jag hann höra! Det var mycket tråkigt men jag upprepar: fördelen är dock att klockan är strax efter elva och jag är klar med bilderna. Har aldrig hänt tidigare. Rekordet är 02.20 som tidigast eller något.

Hur gick det då i övrigt? Jag är faktiskt inte skitnöjd med bilderna, vet inte vad jag ska skylla på riktigt… tråkigt ljus kanske? Nä, när jag tittar på Marisols bilder så ser det kanon ut. Men mina bilderna blev lite tråkiga på det stora hela. Kanske var jag trött? Stod jag för nära med stora objektivet? Jag fick med alla dock, även trummisen, även om det är mest trummor på hans bild. Hmm… den här kräver lite vidare analys. Har du några tankar så kommentera gärna!


Taste of Chaos i morgon, vet fortfarande inte om jag får fota eller inte… MEN:

Jag kommer få intervjua Disturbed!!!!

Ojojoj så roligt det ska bli!!! Har researchat dem så gott jag kan och lyssnar nu så det står härliga till. Sedan tidigare har jag tråcklat ihop några frågor, så jag ska titta på dem nu och tänka igenom det en gång till. Reseacha lite mer.

Monster Magnet

Bilderna på Monster Magnet från idag:

Monster Magnet på Fryshuset

Monster Magnet på Fryshuset

Monster Magnet på Fryshuset

Seventh Void:

Seventh Void på Klubben 2010Seventh Void på Klubben 2010Seventh Void på Klubben 2010Seventh Void på Klubben 2010Alla bilderna finns här

Hur gick det där då?
På det stora hela ganska bra tycker jag! Jag fick massa bilder på trummisen i första bandet, och det var lite av de ”galna basisternas kväll”. Killen i Seventh Void var ju heeeelt galen. Syns nästan på bilderna? :o)

Läxan…

… som jag gav mig själv igår tycker jag gick halv bra. Det finns saker att jobba vidare på.

  1. Jag letade efter mönster, lyckades hitta lite vad jag skulle leta efter och få några bra bilder tack vare det. Se trummisens hår tex.
  2. Trummisen: Förband var Seventh Void, här lyckades jag få trummisen, han satt framför det andra trumsetet och var därmed bra upplyst. Monster Magnets trummis däremot var svårare. Han satt placerad bakom bakersta belysnings rampen. På hela tiden såg jag ljus på honom i mindre än 3 sekunder sammanlagt. Å då var jag inte i diket och fick inte fota. Hade inte hunnit få upp kameran ändå.
  3. Jag hade gjort min läxa rent visuellt, men känner inte att jag lyssnat tillräckligt på bandet för att kunna göra en riktig recention. Orkade inte ens vara kvar och lyssna efter min favorit låt som jag sjunit på hela dagen. Powertrip. Kanske inte direkt lämpligt att sjunga på jobbet: ”I never wanna work another day in my life! God told me to relax and have the time of my life”
  4. Jag letade komposition, blev inte så mycket specifika kompositioner, mer uttryck. Inte min starkaste insats vad det känns som. Här får jag jobba mer.
  5. Kritik: Ja, jag är ju verkligen min hårdaste kritiker tror jag. Har fått väldigt mycket dålig kritik på dagens bilder, fast det är bara jag som sett dem. Å lite bra med men man blir ju inte direkt kaxig när man ser Rockfotos bilder från samma spelning. *sucka* Fan. En rolig sak är att Viktor fått samma ögonblick fast ur en annan vinkel, det är när sångaren står med handen mot kameran, jag fick klippa bort hans objektiv. :o)

Vad borde varit min läxa? (Aka: Varför sa jag inget och praktiska ting)

Ni som lusläst bloggen under en längre tid (det måste finnas några som gör det! Snittar 20 läsare om dagen, å då är jag själv högst 2-3 eftersom jag sitter på samma adress hela tiden. Stor tack till er!) Nåja, hursomhelst: En av mina utmaningar har varit att våga prata med folk, det har gått med varierat resultat, idag var helt klart ett bakslag. Två klockrena situationer uppstod där jag borde sagt något:

Varför sa jag inget 1:
Seventh Void har spelat klart för en stund sedan och lokalen har börjat fyllas lite mer, men det är fortfarande mycket luftigt långt ute på vänsterkanten där jag står. Igår gjorde jag min läxa och kollade upp bandet så när Monster Magnets posande basist som jag tänkte hålla ett öga på kommer ut så känner jag igen honom direkt. Han går rakt fram och ställer sig precis bredvid mig, jag menar Precis bredvid mig, typ 20 cm ifrån. Jag står i valet och kvalet: säger jag något eller spelar jag cool? Alla andra verkar spela coola så jag håller minen. Dum Lotta! Hade jag bara sagt ”Checking out the crowd?” eller ”Have a great show” eller något så hade jag kanske fått uppmärksamhet i diket och lite ögonkontakt bilder. Men det är klart, uppmärksamhet fick vi fotografer ändå, han posade som en toke. Nåja. 2 an är snäppet värre.

Varför sa jag inget 2:
En annan fotograf som jag vet mycket väl vem det är och som jag till och med mailat med i veckan dyker upp. Han tittar på mig, jag tittar på honom, jag ler lite stelt. Han vet förmodligen inte att det är jag, varför skulle han veta det? Å jag säger inget. Jag hade väl åtminstone kunnat presentera mig?! Dum-Lotta.

Några praktiska saker jag borde tagit hand om tidigare:
Diskutrymme. Hårddisken är full och jag får spontan radera bilder kl ett på natten. Aldrig en bra idé. Fixa detta i helgen då du ska fota åtta (8) band på onsdag och står som reserv på tre spelningar till den här veckan.
Kalibrera skärmen. Jag borde gjort det tidigare. Har fortfarande inte gjort det och vet alltså inte hur bilderna ser ut, jag krämade på lite i kontrasten eftersom det blev lite knas sist men jobbar lite i blindo. INTE bra.
Av. Jag testade för första gången tidsautomatik så man får ”rätt exponering hela tiden”. Blev absolut inte bättre än när jag gör det på Manuellt, blev skräp ganska ofta då med, så jag håller kvar vid mitt M. Den hann ändå inte mäta om ljuset i blinket.

Problem jag ska lösa:
Ojämn exponering: Fick tidvis väldigt ojämn exponering med utfrätta delar, jag vill skylla det på ljuset som var väldigt hårt från vissa lampor, men det är aldrig bra att skylla ifrån sig, jag borde istället kunna registrera ett större tonomfång, hoppas det löser sig med nya kameran.
IOS Brus: Fick massa ISO brus idag, fick köra på högsta 1600… Suck, ännu en sak jag hoppas kan ge med sig lite med nya kameran, förutom att den går att trycka upp i ISO 6400. Kan jag höja ISO så kan jag höja bländaren och få lite större skärpedjup, så hela personen är i fokus, inte bara delar av ansiktet.

Kill your darlings
Det är något jag inte har lärt mig när det gäller rockfoto, jag går bara på darlings hela tiden. Men idag har jag fått plocka bort några favoritbilder då de var för svåra att få ordning på i Photoshop. Men jag plockade nog med några fler än jag borde. Har även detta kvar att jobba på.

Frågor eller kommentarer? Låt höra!!! Jag vill alltid ha kritik på bilderna och höra fler åsikter!

Alter Bridge och Slash!

Alter Bridge är bandet som bildades när rockbandet Creed gick skilda vägar. Det består av Mark Tremonti på gitarr, Brian Marshall på bas, Scott Phillips på trummor och sångaren/gitarristen Myles Kennedy – som även sjunger åt Slash vid sidan av. Tisdag den 2 november 2010 spelade Alter Bridge inför en mycket entusiastisk publik på Fryshusets Arenan och besvarade kärleken genom att ta upp Superstjärnan Slash (Guns N Roses, Velvet Revolver m.fl.) på scenen. Jag var naturligtvis där.

Redan i kön in märkte man att det kommer bli något speciellt. Det var ovanligt många dialekter och folk hade rest långväga. Sällan tidigare har jag sett så stor procenthalt av fansen ha bandtröjor på sig. Jag tänkte att det berodde på att dom var väldigt billiga utanför: 100:- spänn för en t-shirt, det är ju nästan billigare än H&M.

Förband var April Divine från Örnsköldsvik/Umeå. Jag hade sett fram emot att se dem och de var riktigt bra. Dock var responsen från publiken aningen sval, mycket svalare än de förtjänade. Jag skulle snart förstå varför. Det var inte April Divines fel.

Som ni kanske förstått så var det 1400 oerhört engagerade Alter Bridge-fans som hade trängt in sig på Arenan på Fryshuset i kväll. Det var allsång till i stort sett de flesta låtar men den toppades av megahitsen Broken Wings och Open Your Eyes. Låten Watch Over You körde Myles Kennedy akustiskt och blev nästan överröstad av publiken. Det var en bra mix av låtar, både jättehitsen och endel från nya skivan, bland annat min personliga favorit just nu All Hope is Gone. Det märks att de har många år i ryggen och Mark Tremonti fick vid flera tillfällen möjlighet att visa sina färdigheter på skalorna utan att det övergick till någon slags gitarr-onani.

Mellan låtarna skanderar publiken ”Alter Bridge”. Jag kanske inbillar mig, men jag tyckte nog att även bandet var lite överraskade av den enorma responsen de fick från publiken. Man ska köra sista låten och då händer det som man bara drömmer om…

… Myles Kennedy säger ”Vi har en väldigt speciell gäst här i kväll” och ut på scenen kommer Slash. De jammar till låten ”Rise Today” och trycket blir enormt. Sedan tackar alla för sig och går av scenen. Lamporna tänds och man börjar genast rigga ner inför nästa show. Kvar står en skara lätt förvirrade och chockade fans. Det var fler än jag som var skakis när vi gick därifrån.

Fler bilder på Alter Bridge finns på Festivalphoto, där finns även dessa att köpa.

April Divine:

(den här bilden ger svar på min tidigare fråga om huruvida de hade klippt sig. Svaret var ett rungande NEJ! )

Dessa bilder och fler på April Divine finns här på Festivalphoto. Där kan man även köpa dem…

Öppna bilder och förhoppningar

Skapad av Lotta 30 okt, 2010 13:04:02
Det är en bild jag har funderat endel på under den senaste tiden. Jag har ju fotat alldeles för lite de senaste veckorna så denna har legat på framsidan på ”portfolio” hemsidan jätte länge känns det som. (WASP)

Jag gillar bilden skarpt. Jag har funderat på varför och jag tror jag har kommit fram till en semi-intellektuell förklaring! Så jag tänkte dela med mig. Man brukar ju prata om öppna och stängda bilder. En stängd bild ger svar och en öppen ställer frågor. Stängda bilder är raka i sin kommunikation och ses ofta som snygga. Av typen ”vacker blomma” ”söt hund” ”kille med gitarr”. Alla reklambilder är stängda för att man ska kommunicera snabbt och rakt med kunden. En öppen bild ställer mer frågor. Den är ofta inte direkt snygg när man ser den och man förstår den inte direkt. Det är det jag gillar med den här bilden. Det är det närmaste ”öppen bild” jag har kommit. Man ställer sig ju bara en fråga när man ser den; ”Vad håller han på med?!” och om man är riktigt musik nördig: ”vilket ackord är det där?” Om någon vet svaret på den sista så vill jag gärna veta… :o) ”spelar han faktiskt med tummen på E-strängen?” ”Vem tittar han på?” Jag vet svaret på flera av frågorna men jag gillar frågorna mer än svaren, så jag tänker inte svara på dem.

Det var det om filosofi. Nästa steg handlar om hopp:

Mina favoriter Biffy Clyro har utlyst en tävling. Jag har anmält mig naturligtvis direkt. Man har fått skicka in ett mail med några bilder och lite personlig information. ”Priset” är att man får bli deras Tour-photographer på någon av deras UK spelningar. Så håll tummarna nu. Med en enorm mängd tur får jag fota Biffy på ett fullsatt Wembley 4 december. Fatta våt dröm. Håll tummarna för mig…

Annars laddar jag mest för Alter Bridge på tisdag och försöker få ordning på nya bloggen. Många beslut och överväganden som ska göras. Försöker även vila lite. Inte sovit ordentligt på två veckor och var ute på dåligheter i torsdags igen. Så ikväll, lördagkväll ska jag sitta ensam hemma och datorisera. Precis vad jag behöver. Om det inte är så att någon ringer och drar ut mig på något foto projekt. Något jag hoppas på, men inte tror på. Det har ju aldrig hänt förut så varför skulle det hända idag?

Nåja, på det stora hela är jag riktigt nöjd i alla fall. November ser ut att bli en riktigt rolig foto månad, men känner ändå att det är för glest. Tre spelningar i veckan vore lagom tycker jag.

W.A.S.P.

Skapad av Lotta 17 okt, 2010 01:38:32

Här hittar du bilderna från W.A.S.P. och Chris Laney

(Recention:)

Insläppet skulle börja kl 19:00, banden skulle börja spela kl 20:00, jag hade ingen med mig så jag dyker upp 19:45. Då har insläppet inte börjat än, men jag har tur för i säsongens första kväll med minusgrader kommer jag undan med bara några minuter i den onödigt friska luften. Andra har inte varit lika lyckligt lottade. De som stod längst fram hade dessutom varit där en timme tidigare.

På utsatt tid satte Chris Laney igång med ett hejdundrande röj för att värma upp publiken både själsligt och kroppsligt. Det fungerar mycket bra och det rockar som bara den, tyvärr har inge så många hunnit in än. Mot slutet av deras akt är det mer folk och värmen börjar verkligen återkomma i kroppen. Men det är också smärtsamt uppenbart att publiken är där av en enda anledning: WASP. Det hördes inte en tillstymmelse till ”en gång till” när de gick av. Men vi var i alla fall varma!

WASP går på och publiken blir som galna. Folk har vallfärdat hit från alla delar av landet. (Ändå är det halvfullt) Blackie Lawless (sång, gitarr) sjunger/skriker för fulla muggar och har en fullständigt underbar utstyrsel. Den innefattar spandex byxor, silvriga knäskydd, vita mocka boots med fransar och halva sågklingor i silver monterade på båda ärmarna i lack-understället, för att inte glömma tuperat svart färgat hår. Som direkt ur en tidsmaskin, enda skillnaden är att man inte brukar åldras när man har åkt tidsmaskin.

Dugh Blair (gitarr) och Mike Duda (bas) showade på som attan och var oförutsägbara och riktigt roliga och titta på medan Blackie mest stod där och sjöng. Han är verkligen inte 20 längre men har den enorma kultstatusen att det gör inget. Han kan få stå där och bara vara. Alla var glada att få se och höra Blackie över huvud taget.

Jag har sprungit på rätt många konserter det senaste året (och under min livstid med för den delen) men jag har sällan sett så många iklädda bandets tröjor. Många tydligt inköpta idag och alla var stolta över det, annars brukar det ju vara lite kultigt att ha gammal merchendise från 80-talet eller liknande. Personerna bakom mig i kön (”Jag var 13 år när dom släppte debutskivan 1981, den är min favorit”) diskuterade vilka olika merchendise de hade från vilken turné. Med andra ord var det många riktiga hard-core fans där.

Jag råkade även ut för en riktigt orutinerad sak. Skulle röra mig från ena sidan av lokalen till den andra, typ 10 meter från scenen var det inga problem att ta sig fram. Jag är lite för snabb och tittar mig inte för ordentligt och hamnar i ett hav av hår. Någon med väldigt långt hår hade valt att börja headbanga precis när jag gick förbi. Nog för att jag är van att ha hår i munnen, men det vanligtvis mitt eget. Pthuh…(ljudet av att spotta ludd)

Å vad tyckte jag? Min högst egna personliga åsikt? W.A.S.P. är ju inte riktigt min musikstil även om dom har gjort ett par låtar jag gillar. Gillade Chris Laneys musik bättre, men gillade även de rockande gitarristerna.

Chris Laney: *** 3 stjärnor av 5 möjliga

W.A.S.P.: ** 2 stjärnor av 5 möjliga

Danko Jones!

Skapad av Lotta 10 okt, 2010 02:11:06

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!! Kan man dö av adrenalin överdos?!?!?!??!?!?!?!?!

(Jag är nere till höger framför scenen. Fotograf: Torbjörn Lindberg)

(gissa om jag sparar den här…)

Här är bilderna på Danko Jones och Young Guns från igår!

Hörde aldrig något om ackreditering, men hade biljett så det är ju bara gå dit. Men eftersom jag var osäker på vad som gäller när man inte är ack:ad så frågade jag. Vill ju heller inte åka på för många tillsägelser när man vet att man kommer gå på stället många gånger igen. Så den ena ringde på den andra och så började pratas fram och tillbaka och tillslut sa någon snäll kille ”vänta här så hämtar jag ett fotopass till dig”!!!!!! Visade sig sen att jag var ensam fotograf där, ensam i diket framför Mr Danko och Mr JC! Har mao UNIKA bilder! Coooooolt! Bara att jag lyckades ”prata” in mig i diket gjorde mig ju förfärligt glad! Redan där var jag sjukt glad och adrenalinstinn, sen att sitta där ensam framför dessa två posers! (trummisen var överhuvudtaget inte ljussatt) Laddar över bilderna nu men jag tror att det gick bra.

Å den energin dom har i musiken. Kan man ska man uppleva en Danko Jones konsert innan man dör. Det är ett krav. Jag har lite svårt att sitta och lyssna på dem på Spotify bara för att det är bra musik, men live… tänkte flera gånger att ”det finns ingen annanstans i världen jag hellre vill vara än just här, just nu.”

Dom har ju en fantastisk kontakt med publiken, det höll brorsan med om, man hade ögonkontakt med Danko flera gånger, dom verkligen ser publiken, pratar med oss och ger Allt. Fantastiskt!

Jag inbillade mig förmodligen, men min inbillning är ju min verklighet: Jag satt längst fram och fotade, så fort jag la för mycket tid på att fota Danko så kom JC och ställde sig PRECIS ovanför mig vid scenkanten. Inte en meter åt höger eller vänster. Hände flera gånger. Poser! :oD

Detta giget var coolaste upplevelsen hittils. Ever. Alla kategorier. Kombinationen att jag pratade mig in, var ensam fotograf och ett av mina absoluta favoritband live sedan i somras. För att inte tala om musiken och energin. Så jäkla coolt! *svimma* :o)

Tidigare kommentarer:

Skapad av Torbjörn Lindberg 10 okt, 2010 10:10:03

Ja det var verkligen TRYCK på publiken hela tiden. Inga pauser, låtarna gick över i varandra. Och hade de mellansnack så var de roliga och MYCKET intensiva. Lämnade bara ifrån sig gitarren inför extranumren, och såg aldrig att han stod och stämde.

Riktigt bra och kul musik! Hoppas du fick många bra bilder.

Skapad av Lotta 10 okt, 2010 12:44:48

Helt galet! Jag tror alla där var rungande överens om att det var ett jäkla tryck! Härlig upplevelse. Han har säkert skitbra strängar som aldrig drar sig.

Det blev endel roliga bilder, har lagt upp dem nu. Tack för att ni följde med!

Daughtry

Skapad av Lotta 08 okt, 2010 23:14:54

Jag har lagt upp lite bilder från gårdagens konsert med Daughtry här!


Ja, hur gick det igår då undrar ni säkert med spänd förväntan…? haha. Första gången på Debaser Medis, något liknande att bli av med oskulden faktiskt. Eller nej, det är det ju inte naturligtvis, men det är en liten oskuld jag blivit av med! Äh, nu blev det jättekonstigt, jag är trött; redigerade bilderna till strax efter 2 och jobbade som vanligt och… och… har sett rött hela dagen i allmänhet. Har en bultande ven i tinningen. Men det hör inte hit.

Vad har jag lärt mig?
1. Daugtry är inte som alla andra, här får man bara fota 2 låtar. Å efter de två låtarna får man inte fota alls, det fick jag lära mig den hårda vägen.
”Men vänta Låtta, betyder det här att du bara har typ 6 minuter på dig att sätta något som ska representera hela spelningen?” tackar som frågar! Ja, det gör det! Varför jag inte har något klockish på herr Chris? Ja, vafan, har jag 6 minuter på mig, va fan ska jag göra?! Nej, jag är inte bitter.

2. Jag har varit jätteduktig på en annan läxa! Jag tog initiativ och började prata med en av (okej, den enda andra) fotografen! Han var jättetrevlig och fotade för frontstagemusic.neteller kanske var han hela sidan själv? Här hittar du recensionen. Lotta nätverkar! Hihi! dutti! :o) Han lärde mig även att det går utmärkt att kontakta Debaser direkt, dom är justa.

3. Har man ack på Debaser Medis lönar det sig inte att ta med sig något annat än det vidaste man har. alltså körde jag nästan uteslutande med fasta 50/1.8an… Trodde jag skulle få problem för att den är fast, men det gick bra ändå, även om jag fick sitta på golvet ibland.

Hur var det i övrigt då?
Åh! Det var kanon! Alla rockade som bara attan! (Artister och publik) Det var ”Allsång på söder” och en jättehärlig energi. Herr Daugtry själv rockar som bara attan! Fick lite sköna vinklar när jag (oj) satt på golvet framför scenen och han står lutad över och sjunger ut mot publiken, massa coola bilder, men dom blev inte så jättebra, men cool vinkel! hihi! Hade kunnat bita honom i knät om jag hade velat… Men jag har fått lära mig att man inte får röra artisterna…

En annan reflektion; jag var på dåligt humör stora delar av gårdagen, av olika anledningar men kunde släppa det helt och vara jättepeppig och motiverad medan jag fotade. Idag har venen i pannan kommit tillbaka och bultat värre än någonsin, delvis pga sömnbrist och att att jag är gräsänka så jag inte får krama min make, delvis andra omständigheter. Men allt det kan jag släppa när jag börjar pilla med det här. En fullständigt engagerande verklighetsflykt där man kan vara lycklig och sig själv. Kanske lite väl melodramatiskt, men va fan. Jag lider ju av sömnbrist. Men vänta, vad är det man brukar göra då….? Gå och lägga sig? Hur stavas det?

Kommer jag någonsin lära mig den läxan?!