Sommarens musik

Jag gjorde en liten sammanfattning om sommarens bilder och tankar runt det och kände att musiken behöver lite mer plats.

Min favoritlåt är den här.

Västerbrons ”död för mig”. Den är ganska hård och mörk på ett sätt med mycket igenkänning och en skopa ilska. Dom är verkligen min sommars favoritband. Här har dom lagt upp hela pattan.

Uppdatering! Glömde ju en superviktig punkt! Ett till favoritband! Den här gången från Bråvalla, engelska Marmozets. Helt fantastiska bra drag i sångerskan och hela bandet för den delen.

På tal om favoritband, Biffy Clyro har enligt rapporter spelat in nytt. Dom är klara och Simon har rakat av sig skägget. Så förhoppningen är att de släpper snart och åker ut på turné. Jag blir alltid lite deppig när jag inte har en biffy konsert planerad. Som att man håller andan, världen är lite gråare, luften lite tunnare.

Tittade för övrigt på Cobain – montage of heck… Jag vet inte. Jag tror jag är den enda som är intresserad av vad folk åstadkommer och inte deras personliga liv och skvaller? Han hade en fantastisk röst och konstnärskap som jag vill veta allt om, behöver jag veta att han försökte förlora oskulden med en förståndshandikappad flicka när han var 15? Behöver jag se när dom badar med sin dotter? Vissa saker driver en konstnär, i hans fall verkar det varit smärta, då är den relevant. Här känns det som man lagt med vissa delar för att man kan, handlar mer om att man fått tag på materialet än innehållet och storyn. Jag vill inte se när de ska klippa Francis Bean och han sitter och håller henne, hög som ett hus. Känns mer integritetskränkande än något annat. Jag har inte med det att göra. Om någon någonsin skulle göra en dokumentär om mig (ha!) hoppas jag att den handlar mer om konsten och mindre om… Hur mycket jag hånglat med min pojkvän? Nä, jag läser heller inte skvallertidningar.

Man hinner glömma så himla mycket på de här 20 åren som har gått. Mindes inte att han dog en månad efter Unplugged spelades in? Trodde du var något år efter. (kollar) skivan spelades in 18 november 1993 enligt konvolutet, Kurt dog 5 april 1994 enligt Wikipedia. Så 6 månader senare. I filmen står det direkt efter klippet från unplugged att han dog en månad efter att han kommit från Rom. Men vad gjorde dom i Rom? Filmen får inte så många pinnar.

Men detta är en av mina favoritskivor/drömkonserter. Minns att jag spelade in den från MTV när den sändes och tittade på den ofta. In utero hade kommit ut tidigare och var inte min favorit Nirvana skiva så jag blev så glad över den här, man hittar tillbaka.

image

Nu blev det tydligen massa Nostalgi, jag som skulle skriva om sommaren 2015. Men så kan det gå!

Betydelsen av en låt

Det har inte blivit så mycket fotande under april, men maj ser bra mycket ljusare ut! Men jag fortsätter ju naturligtvis konsumera musik som en besatt. Jag sitter numer på eget kontor på dagarna så Spotify går varmt 9 timmar om dagen, så skönt att ha den typen av katalog och bara trycka ”play” Det eviga sökandet efter spellistor fortsätter för alltid dock.

Jag tänkte ta tillfället den här lördagkvällen och berätta lite om hur mycket en viss låt betytt för mig. Den långa versionen, som ekar fortfarande, efter över 20 år.

Året är 1993, MTV har sin storhetstid och spelar uteslutande musik (jag minns det som igår). På konkurrerande/kompletterande kanalen Super Channel spelades också musikvideos precis den där tiden när man kom hem från skolan. Jag hörde en låt som i mina öron var den perfekta låten. Jag klottrade ner namnet på TV-tidningen som låg på bordet och hittade den någon vecka senare när vi städade av bordet. Mamma frågade ”ska du ha den här” och pekade på anteckningen. Det stod något i stil med ”La Herida Heroes… lugn sen drag” jag river ur den och den ligger på bordet ytterligare någon tid. Men med det som enda komihåg så mindes jag låten vagt och visste att jag ville höra den igen. Det fanns inget internet så som jag minns det begav jag mig till Stockholms största skivbutik Mega som låg på/under Sergels Torg. Skivbutik i fyra våningar, dom kunde nog hitta artisten.

Skivan (”El Espíritu del Vino” av Heroes Del Silencio) beställs från Tyskland (det är reklam för att dom är förband till Bryan Adams I Leipzig bla på omslaget!) jag lyssnar på  den som besatt. Den snurrar varm, jag lär mig alla texter och väljer spanska som andra språk på gymnasiet. Vid något tillfälle ska vi hitta en text att översätta till svenska, jag väljer denna låt. Min passion för spanska växer och efter studenten 1996 åker jag på språkresa (tack mamma och pappa) till Sevilla.

I Sevilla träffar jag nya vänner från hela världen och jag minns när vi går längs en gata så hör jag en Heroes låt spelas inne på en bar ”Det är mitt favoritband som spelar!” utbryter jag till mina nya vänner. (det hände inte i Sverige att man gick längs en gata och helt plötsligt hörde en Heroes låt). Mina vänner missförstod och trodde dom spelade live och ville gå in eftersom jag var så entusiastisk, men det var ”bara” på skiva. Väl hemma från Spanien är mina nya vänner spridda över världen så för att hålla kontakten skaffade jag mig min första e-mail adress, på den tiden fanns inte ens hotmail, man hade en adress hos internetleverantören som man ringde via telefonlinjen (alltså koppartråden i väggen).

I internetabonnemanget ingick även en hemsida på TRE Mb(!), så jag knackade ihop min första HTML-sida, den hade olika färger på varje sida, såväl röd, grön som blå! Tiden gick och hemsidan utvecklades (delvis för att brorsan sa att den var en styggelse och inte hade på internet att göra). Den utveckades bla med en FAQ sida med frågor som ”Vilket är ditt favoritband”, där stod det naturligtvis Heroes Del Silencio. Nu är vi vid 1999 och jag träffar en kille över internet tack vare hemsidan och att jag var ett Heroes fan, vi vältrar oss i vår ömsesidiga besatthet men det hela blev relativt kortvarigt och slutade i många lärdomar om vad jag faktiskt värdesätter i ett förhållande. Som att killen faktiskt gillar mig och inte vill ändra eller skäms för mig. Lärdomar jag fortfarande är tacksam för.

Snabbspola till 2015 och vad jag kan se med dagens perspektiv så har denna låt ekon in i mitt liv än idag. Jag har fortfarande kontakt med tre av mina vänner från Sevilla, Sarah från Kalifornien som älskar snö och är sjuksköterska, Sim från New York som jag träffade när jag var där för två år sedan och Kristina från Tyskland/England. Hon kommer över och hälsar på i slutet av maj, då ska hon bo hos mig i några dagar innan hon åker över till Gotland för en visit efter att jag rekommenderade det. Jag bodde ju på Gotland ett läsår och pluggade på Högskolan på Gotland. Jag bodde då på ett möblerat rum på ett hotell och hade med mig ytterst få saker. MP3:an var inte uppfunnen så jag fick släpa med mig skivor, men hade bara plats för ett begränsat antal. Bland skivorna som fanns med mig till Gotland fanns mitt slitna exemplar av Heroes Del Silencios ”El Espíritu del Vino”.

Bandet splittrades för många år sedan, jag hann aldrig se dem live även om de spelade på Gino i Stockholm när det begav sig, jag kunde inte få med mig någon kompis och tror inte jag hade åldern inne heller. Men musiken finns ju som tur var kvar och hoppet på en återförening.

Det här var en historia om en av låtarna som betytt mycket för mig, jag tror inte det här är slutet på historien om den här låtens inverkan på mitt liv, bara halvtidssammanfattning. Det finns oräkneliga andra exempel på låtar och band som inverkat på mitt liv, speciellt nu när man har bejakat sin musikfanatism lite mer. Så underskatta aldrig musikens inverkan på livet. Bejaka den istället, kryp in i den, gotta in dig och träffa andra från samma träsk.

Här är ”La Herida” (Såret)

 

Förväntningar på 2015

Det känns som jag har försummat den här bloggen lite, det kan bero på att jag har börjat blogga i bara företagets namn med. Där handlar det lite mer allmänt om kreativitet, företagandet och liknande. Då hamnar det man behöver säga oftast på den bloggen.

Men musiken är ju så klart lite ett återkommande tema i mitt liv. Jag vet inte vad jag har för förväntningar på året, jag har lite förhoppningar men är ju som vanligt av den puckade  åsikten så jag hoppas inte på saker förrän de har inträffat, jag tror det inte förrän jag upplever det. Jag håller tummarna för lite resor i år, vissa av dem i musikens tecken, som tex att jag har biljett till Foo Fighters i Göteborg, hoppas jag inte är lika sjuk som när jag var på Madonna på Ullevi, orkade inte klappa. Blir kul med lite foos, sen blir det förhoppningsvis en eller två turer till Norrköping. (i get around!) Lite utomlandsresor hoppas jag på med, men får se vad det blir.

Nya artister för 2015 är ju en del, fick ju så snällt en lista av Spotify för att hitta vad jag borde lyssna på under det här året, visade sig att jag lyssnat nästan uteslutande på singer songwriters förra året, så dom tipsade om mycket sånt, finstämt så klart. Hoppas på bland annat denna herre, han har dykt upp på flera ställen på sistone, så ”det börjar lukta bränt” kan man säga, hoppas han kommer hit, vore roligt. Sen är det massa roliga band som släpper nytt i år med.

Däremot så verkar mina älskade Biffy Clyro ta lite av ett sabbats år, jäkla skit. Dom håller på att spela in ny platta (yei!) så dom skulle bara göra ett par enstaka spelningar i år, ”man vill ju inte trötta ut sin publik”… nä det är klart. Jag skulle inte alls velat vara i Borrowlands i slutet av förra året. Dom gjorde tre spelningar på samma ställe tre kvällar i rad. På varje spelning spelade dom låtar från två av sina skivor. Fansen fick önska vilka. Så massor djupare i skivbacken. Men jag är inte bitter. Hoppas få se dem snart igen bara.

Det var lite småtankar, har inte planerat upp året så himla mycket, det är lite osäkert vad som händer just nu. jag frilansar ju så jag håller i plånboken så mycket jag bara kan, men vissa saker är bara ett måste.

Ser oavsett fram emot ett härligt musikår 2015!

Mitt Spotify 2014

Så, nu är vi inne i december och årssammanställningarna börjar hagla in. Jag har sammanställt mitt Spotify, appen fungerade sådär halvbra, vissa saker visades inte i sammanfattningen så vi kör den gamla hederliga sammanfattningen av sammanfattningen istället.

Tydligen lyssnar jag mest på onsdagar, i snitt tre timmar. Hälften av tiden lyssnar jag på mobilen, hälften på datorn. Jag lyssnar mest på Skottsk rock tydligen, till och med mer än på vanlig rock. Kan ju ha med T in the Park att göra.

Skärmavbild 2014-12-04 kl. 15.06.27Skärmavbild 2014-12-04 kl. 15.06.59

Av mina tio mest lyssnade låtar var visst 8 Newton Faulkner. Det låter lite osannolikt, men okej jag har ju varit lite besatt under perioder av sommaren och hösten.

Baserat på mitt 2014 så trodde Spotify att jag skulle gilla detta 2015

Det tycker jag var en sjukt bra feature, jag letar alltid efter nytt att lyssna på och så fick jag detta. Har inte hunnit lyssna igenom den än, så kanske jag inte gillar det, men vi får se! Spännande.

Annars på konsertfronten har det varit ganska lugnt under hösten när jag har pluggat, har fått prioritera kursen, den var så jälva dyr att varje lektion kostade ca 1600 spänn… och för någon som lever på den ekonomiska gränsen hela tiden så missar man då inte en enda lektion och läxorna tar man på allvar. Men december ser lite bättre ut konsertmässigt, lite på gång i alla fall. Januari är som vanligt stendött, men det ger en fantastisk möjlighet att upptäcka nytt, för man drunknar inte direkt i utbudet.

Fick för några månader sedan tipset om denna lista, och först idag har jag börjat lyssna på den, det är massa nyheter inom rock, gjord av Spotify, den uppdateras hela tiden, mycket bra musik man inte hört tidigare, så riktigt roligt. Hoppas det är band som är på väg ut på vägarna med, men det brukar dom ju vara när det kommer nytt.

Näväl vänner! Vi hörs vidare!

Besatthet förklarad

Ja, ibland blir man besatt av en artist. Det händer mig med jämna mellanrum och just nu är det stackars Newton Faulkner som står på tur. Jag hade ingen riktig uppfattning om honom förrän T in The Park och han golvade mig/oss med sin fantastiska spelning. Det är en ”kille med gitarr” som lyckas skapa magi på soppa och spik med hjälp av ett stort mått kreativitet, känsla och finulighet. Om det är någon som råkar följa mig på Spotify så har detta nog inte undgått dem. Förutsatt att spalten ute till höger fungerar och att man faktiskt tittar i den ibland. Hur som helst. Han snurrar oavbrutet här.

Ja, så har han ju snygg frisyr också! ;)

Han får mig att vilja börja spela gitarr och det är inte vanligt. En av de grejer som han golvade oss med på T är den här trumtekniken kombinerat med gitarrspelet. Jag är ju inte musiker och jag har gett upp tanken på att börja igen. Igen. Men det är sjukt inspirerande att se dessa lösningar och ”enkla” tilltag som expanderar ljudbilden och hela känslan i låten så pass mycket med ”enkla” medel. Syns tydligt i den häringa låten: (Massive Attack cover)

Och för att inte tala om den ultimata kärlekslåten: När jag är ensam och kan göra vad jag vill och vara vem jag vill, då är jag med dig.

Å den här är ju förbaskat rolig även om den här versionen är lite konstig:

Sammanfattning av semestern hittills

Det har varit jättemycket fotande de senaste två veckorna, närmare bestämt ett 30-tal band. Lite slitet samtidigt som det är väldigt roligt. Mest slitigt är det ju, så klart, den senaste veckan då man jobbat heltid men varit lite sliten efter semestern! ;) Varför gör man så här då?! Ja, jag har två konserter nästa vecka med. Sen blir det midsommar och vi börjar närma oss juli och då brukar ju livemusiken TVÄRdö i Stockholm. Industrisemester de-luxe kan man säga. Så man får passa på kan man säga.

Starkaste minnen under den här veckan? Ja, det är nog This Is Hultsfred, så roligt att festivalen blev av och att det blev så bra. Sweden Rock… ja, jag är trött på att prata om det och vill inte hör min egen röst om det. Att äntligen få se Smash Into Pieces var fantastiskt, de var inte alls vad jag hade förväntat mig, men jag hade heller inte haft några förväntningar, konstigt nog.

Om några veckor är det dags för nästa lilla etapp av semester, det ser jag fram emot, då blir det mer musik. I vilken form är dock lite oklart just nu! :)

Annars så söker jag nytt jobb just nu, så om du har något på lut så är det bara höra av sig! Läs mer om det här!

To Be Continued….!

Framtida karameller

Ibland står det inte riktigt i stjärnorna. Eller så står det skrivet i stjärnorna lite längre fram. I höstas skulle jag plåta Alter Bridge, Halestorm och Smash Into Pieces när de spelade på Areanan samma kväll. Mitt intresse av dem låg precis tvärt om mot hur affischen såg ut. Har Plåtat Alter Bridge vid flera tillfällen, Halestorm ett par gånger men aldrig Smash Into Pieces. Jag har hört deras (SIPs) låtar och lyssnat mycket på deras platta. Jag gillar det som bara den men det har lixom inte blivit av. Till detta datum lyckades jag ligga i feber och jag tror jag missade dem någon gång tidigare förra året med.  Men jag ser det som att jag då får en framtidskaramell att suga på. Jag har märkt att jag har alldeles för få framtidskarameller just nu. Pearl Jam är en, det ska bli fantastiskt. Har redan börjat lyssna mig varm fast det är fem månader kvar. :)

Om någon råkar läsa detta och tror att det finns band där ute (som är aktiva och man har en chans att se live) som jag har missat, så tipsa mig gärna! Gärna via mailadressen som står ute på kanten här eller via Facebook.

Det är lite snålt med konserter i januari som vanligt så jag ska passa på (om jag får tummen ur) att skicka kameran med tillhörande 24-70 på lite välbehövligt spa. Vore nog bra med lite rengöring, massage och mindfullness för att återfå lite skärpa. Lite TLC.

Vi firar detta första lilla inlägg med ett klipp från bandet jag hoppas få se live någon gång under 2014. Hoppas dom inte är lika stela i verkligheten som i videon. Eller ja, det är ju typ klippdockor i videon så det ska nog inte vara så svårt! :)

Året 2013

Det här året har jag tyvärr inte kunnat lägga riktigt så mycket fokus på konsertfotandet som jag skulle vilja. Jag har varit tvungen att prioritera vuxenjobbet men framförallt mig själv och min återhämtning. Det har varit ett år med väldigt mycket tankar kring stress; min och andras.

Jag blir så ledsen när jag gång på gång ser vänner falla som furor och bränna sönder hjärnan och kroppen på grund av ohållbara arbetssituationer. På alla håll och kanter är det sjukskrivningar, magproblem, minnesförluster, hjärtflimmer, panikångest och listan blir bara längre och längre. Personer i 25-45 års åldern. Man offrar hälsan för att arbetsgivarna inte har kompetensen eller viljan att vara en bra arbetsplats, bara ett lönsamt företag med så få anställda som möjligt. Och inte säger vi ifrån heller, man vill göra ett bra jobb man vill ställa upp för företaget och kollegorna. Jag vet, jag försöker vara den personen själv. Men någonstans måste man säga stop, någonstans får det räcka.

Jag hittade min gräns i somras, jag kom till en punkt där inga pengar i världen var värt det. Som tur är upptäckte jag min gräns i tid eftersom jag var så vaksam på det. Jag jobbar fortfarande aktivt med återhämtning och läkning. Korttidsminnet är bättre, jag har hittat någon form av samarbete med min mage och jag får energi från att vila. Att byta jobb har varit en gudagåva, inte så mycket för att det förra var dåligt utan för att man bryter ALLA mönster, annan resväg, andra lunchvanor, ny energi bara för att man är nyfiken på vad nästa dag och möte innebär.

Detta har ju gjort att jag har prioriterat bort väldigt många konserter jag hade velat gå på, det började jag med i början av året. Trots detta fotade jag 144 konserter i år. Det låter mycket, men många av dem är vid samma tillfällen som festivaler och konserter med ett antal band samma kväll. November var en helt fantastisk konsertmånad när jag inte höll tillbaka alls och det var sjukt mycket bra musik i stan.

Det är ju när jag fotar som jag får energi. När jag står där i diket kan jag inte tänka på annat, det är bara exponering, motiv och säkerhet som finns i min hjärna då. Allt annat försvinner. Så frågan är om det var rätt beslut att ta det lugnt? Jag tror jag hittade balansen och det är det viktigaste.

Min största musikaliska händelse i år var ju helt klart att Biffy Clyro släppte sin nya skiva, man skulle kunna misstänka att jag har lyssnat lite på den. Här är min Spotify sammanställning… ehem… 1/12 av all min tid lyssnar jag på Spotify och stor del av den tiden går åt till Biffy. Jag fick möjlighet att se och fota dem två gånger i år, alldeles för få om du frågar mig.

lotta_spotify-2013

Nedan följer några av mina favoritbilder från året.

Vi börjar med lite legender.

Jag har fått fota massa barndomsidoler i år! Här är några:

Soundgarden på Hovet 2013_02

Att få fota Chris Cornell och Soundgarden… dröm går i uppfyllelse!

Bon Jovi på Stockholm Stadion 2013_45

Samma sak med Herr Jon Bon Jovi, barndomshjälte som jag aldrig vågat drömma om att jag skulle få fota.

Whitesnake på Gröna Lund 2013_80

Ännu en barndomsidol jag fick fota. David Coverdale i Whitesnake flörtade med mig! (min kamera)


Konserter som betydde otroligt mycket för mig personligen:

biffy_clyro_arenan07

Mitt älskade Biffy Clyro och Simon själv som lipar och gör roliga dansmoves. Världens bästa konsert. Jag skrek mig hes(are) och sjöng med massor.

the happy hippo family på Bråvalla 2013_02

The Happy Hippo Family hade stor inverkan på mitt år, speciellt konserten på Debaser Slussen i höstas som hjälpte till att spruta in massa med positiv energi i mitt blodomlopp, det rusade runt i kroppen i veckor. Plåtade dem tre gånger i år, den här är från Bråvalla.

debaser slussen_01

Bild från sista kvällen på Debaser Slussen som jag gillar väldigt mycket.

Invasionen på Debaser Slussen 2013_06

Dennis Lyxén ger allt på sista kvällen på Debaser Slussen med hans Invasionen.

Musikkollektivet pa Nalen 2013_01

Musikkollektivet på Nalen. Ett av mina nya favoritband från året.


Här är några bilder som jag tycker om.

Pettar_Berwaldhallen_2013_10

Petter och symfoniorkestern får stående ovationer i Berwaldhallen.

Dan Reed Network på Debaser Strand 2013_05

Dan Reed Network.

Yohio på Annexet 2013_10

Året har dominerats lätt av denne unge herr Yohio.

Darin på Gröna Lund 2013_22

Glad Darin på Grönan.

H.E.A.T. på Väsby Rock Festival 2013_04

H.E.A.T spelade i Upplands Väsby

Dynazty på Väsby Rock Festival 2013_03

Även Dynazty spelade i Väsby

The Tallest Man on Earth på Gröna Lund 2013_09

Tallest Man On Earth, förförde hela Grönan, fantastisk konsert.

Julia Vero på Popaganda Parkteatern 2013_08

Julia Vero på Popaganda Parkteatern.

The Royal Concept på Gröna Lund 2013_19

The Royal Concept spelade på Grönan.

Stone Sour på Bråvalla 2013_42

Stone Sours Corey Taylor är lite förbannad.

Royal Republic på Bråvalla 2013_23

The Royal Republic gjorde en fantastisk spelning på Bråvalla.

Avicii på Bråvalla 2013_32

Ingen vidare bild bild på Avicii kanske men hans jä**a låt har dominerat fullständigt under andra halvan av året. Så att ha fotat honom känns ändå ganska stort. Ja, han står precis under först i:et, om ni inte ser honom… :P

Savages på Hultsfred 2013_14

Ett band som överraskade mig på Hultsfred (i Stoxa) var Savages, ett fantastiskt punkband.

Whitesnake på Gröna Lund 2013_83

Mera Whitesnake

Khoma på Gröna Lund 2013_68

Khoma är ju ett av mina favorit live band… ->

Khoma på Gröna Lund 2013_60

Jag köpte ett nytt objektiv (11-16 mm, 2,8) för att kunna fota Khoma ordentligt. ->

Khoma på Debaser Slussen 2013_33

Khoma igen, här på Debaser Slussen när han har slagit sig blodig när han röjde. Tekniskt fruktansvärd bild, men jag gillar den; blodig svettig och glad.

The Sounds på Gröna Lund 2013_25

Majja i The Sounds sparkar glatt!

Justin Bieber pa Globen Stockholm 2013_00

Justin Bieber, ja, vad kan jag säga? Det var roligt att fota honom, en ganska annorlunda upplevelse.

4_Crashdiet på Bandit Rock Awards 2013

Crashdiet på Bandit Rock Awards.

Min Stora Sorg på Manifestgalan 2013_1

Min Stora Sorg spelade på Manifestgalan.

Bo Kaspers Orkester på Bråvalla 2013_10

Man kan vara glad fast det regnar på festival. (Bråvalla)

Hultsfred 2013_01

Fantastisk bild som jag tycker förmedlar en känsla så himla bra. Churros i solskenet på festival med vänner. Blir det bättre?

Det är inte alltid man får ack till konserter, ibland har banden fullständiga fotoförbud och liknande. Men penna och papper kan man alltid få med sig in. Jag testade detta inför framtiden på en konsert med bland annat Mystery Jets (ovan), det var riktigt roligt experiment och jag tror en av flera anledningarna till att jag fick mitt nya jobb som innebär väldigt mycket skissande och ritande.

Här är de 144 banden jag plåtade i år:

3 doors down
Arctic Monkeys
Avett Brothers
Avicii
Bad Religion
Band of Horses
Bara på låsas
Baroness
Bart Hafeman
Bastille
Biffy Clyro
Biffy Clyro
Blindside
Bo Kaspers Orkester
Bon Jovi
Bonafide
Broken Door
Browsing Collection
Bullet For My Valentine
Casablanca
Chords
Combustion
Contakt
Corroded
Crashdiet
Dan Croll
Dan Reed Network
Dapz
Darin
De Høje Hæle
Dinosaur Jr
Drivvedsfolket
Drop The Pilot
Dropkick Murphys
Dry the River
Dynazty
En hyllning till Taube på slottet
Ensamhushåll
Eric Gadd
Familjen
Fatal Smile
Film Death
Fjärilseffekten
Frank Turner & The Sleeping Souls
Frantic Sunday
Frightened Rabbit
Ghost
Glamour of the Kill
Gogol Bordello
Grace Potter and the Nocturnals
Graveyard
H.E.A.T
Halestorm
Halestorm
Hardcore SuperstarHarleqeen
Hellsingland Underground
Here Is Your Temple
Honningbarna
Humfree Bug Art
Imagine Dragons
Imagine Dragons
Imagine Dragons
Indevotion
Invasionen
John Talabot
Johnossi
Johnossi
Josh Groban
Julia Vero
Julia Vero
Justin Bieber
Kastrup
Khoma
Khoma
Kurt Vile & The Violators
Last Lynx
Last Lynx
Like Moths to Flames
Los Explosivos
Lumineers
Magnus Uggla
Markus Krunegård
Mashima
Meja
Memphis May Fire
Min Stora Sorg
Musikkollektivet
Musikkollektivet
My Bloody Valentine
Naked And Famous
Negative Nancy
Nicke Borg Homeland
Noonie Bao
Oscar Linnros
Papa Roach
Parkway Drive
Parkway Drive
Passenger
Petter
Phoenix
Pink
Postiljonen
Queenfish & Other tales
Royal Republic
Sabaton
SAQWERTY
Savages
Shout Out Louds
Sister Sin
Slash featuring Myles Kennedy and the Conspirators
Soundgarden
Sister Sin
Slash featuring Myles Kennedy and the Conspirators
Soundgarden
Stone Sour
Suicidal Tendencies
Sveriges Radio Symfoniker
Takida
Takida
Tennis Bafra
Thao & The Get Down Stay Down
The Darkness
The Fix
The Gaslight Anthem
The Gaslight Anthem
The Happy Hippo Family
The Happy Hippo Family
The Happy Hippo Family
The Hussy
The Moth and The Flame
The Mudders
The Royal Concept
The Sounds
The Tallest Man On Earth
Three Green Trees
Thåström
To Kill A King
Trubbel
Urban Cone
Vånna Inget
We Came As Romans
We Met Tomorrow
We Met Tomorrow
Whitesnake
Yast
Yohio

Det har med andra ord varit ett år med både toppar och dalar, höjdpunkter och lågpunkter. Så som livet är på det stora hela. Jag avslutar med den låt jag uppenbarligen lyssnat mest på under året. En helt fantastisk låt och jag bara längtar efter att dom ska släppa ännu mer material. Vad det nu blir. Tills dess fortsätter jag att nöta ”gammalt” material.

Ja, just det; vad innehåller 2014? Jag vet inte, har lite skissartade planer för framtiden, tror det blir chorizo till lunch. Men det kan bli något från frysen med. Eller yoghurt.

Börjar ta mig ur Biffy träsket…

…. Eller inte! Haha! Där kommer jag alltid sitta fast. Nja, det är ju hur man definierar det. Jag har förköpt nya skivan, signerade dessutom, redan betalt den och väntar på releasedatumet (slutet januari) så Ginza skickar hem den någon gång. Smart sätt att sälja skivor, singera dem. Då kan man få en autograf på köpet! Det kan jag verkligen inte få på Spotify. Skit i skivan, jag betalar gärna 149:- för deras autograf. Jag köpte ju en turné tisha i en storlek jag aldrig kommer få på mig. Den blir en fin tavla med starkt minne för 200:- värsta fyndet om du frågar mig.

Det blir förresten lite konserter till veckan (förhoppnigsvis) och jag har fått okej till helgen, så det blir äntligen lite mer konsert. Men det har varit en respektfull tre veckors sorge-period efter historiens största spelning och en av de största dagarna i mitt liv.

Jag har, så här tre veckor senare, lyckats börja lyssna på lite annan musik med. Det betyder ju inte att jag inte får återfall emellanåt. Idag släppte man nästa singel från nya skivan. Black Chandelier. Helt fantastisk, börjar på typiskt Biffy Clyro manér med något som låter fullständigt ur takt och otajt, för att sedan komma igång och det är lixom självklart att det är i takt. Skön avvägning mellan lugna och lite mer röjjig partier: Lungt och skönt och sedan fantastiska crechendon (vet inte hur det stavas). Helt fantastisk låt. Dom posta den för 10 minuter sen men jag har hört den tre gånger redan. Men jag är inte fanatisk…

Lyssna själv!

Biffy veckan börjar ta slut

Imorgon är det en vecka sedan den konsert jag har drömt om mest i hela mitt liv. Jag hade (för dem jag inte har berättat det för 100 gånger redan:) nämligen drömt ihop den här konserten långt innan jag hörde talas om den. ”Vad vore den bästa konserten någonsin? vilken skulle jag arrangera om jag vann 160 miljoner kronor på Lotto?” Självklart skulle det vara Biffy på Debaser Slussen. Sen går dom och kör den, utan att jag har vunnit en spänn! Nu är det en vecka sedan konserten var. Jag har inte lyssnat på någon annan musik än Biffy Clyro sedan dess, jag har inte riktigt velat gå vidare. Jag har laddat min spotifylista Lotta Gillar Just nu 3 med massor med annat godis, men inte kommit mig för att lyssna på den.

Jag har inte riktigt kommit vidare i min musikhunger efter det här. Jag har svårt att se vad som skulle toppa det. Vad gör man när alla ens drömmar gått i uppfyllelse? Först känns livet lite tomt ett tag, sen börjar man sakta drömma nya drömmar. Jag har börjat drömma ihop vad nästa grej ska bli. Kom på att jag hade biljetter till några konserter framåt som jag inte hade skrivit in i kalendern. Ganska många visade det sig när jag sökte igenom mailen. För att vara någon som kommer in på många konserter gratis så betalar jag för jäkligt många konserter med. 2013 kommer bli ett helt sjukt år, har redan köpt biljetter till fem stora konserter. Det blir mer och mer uppenbart att artisterna/bolagen tjänar på livemusik nu när ingen betalar för musik längre. På gott och ont, mest gott för oss fans, mest ont för dom: vi får se massa underbara artister som kuskar världen runt, folk kommer hit som aldrig hade kommit på tanken på ett novemberregnigt Sverige. Medan de stackarna måste åka till ett novemberregnigt Sverige för att få ihop till brödfödan.

Tycker mig även se en extremt stark trend i att man spelar på lite för små ställen. Jag misstänker att även det är avsiktligt, man tjänar förmodligen mycket mer pengar på ett fullsatt mindre ställe än en halvfull Globen. Mumford & Sons påstås ha sålt slut på 2 minuter.

En trend jag inte gillar är den amerikanska trenden med snordyra biljetter för bättre platser. ”Diamond circle-VIP”. Det räcker inte med att vara fanatiskt fan och tälta framför arenan i två dagar längre. Man måste ha pengar för att komma nära. Det räcker inte med 700 spänn för ståplats biljetterna, man måste pynta det dubbla, trippla eller på vissa konserter det fyrdubbla. Men då får man ju ett band att ha runt halsen med en laminerad bricka med… För dom pengarna ska jag ha signerade skivor med mitt namn på och en garanterad kram från vem än artisten råkar vara och en ”photo-opp” så jag kan fixa en najs ny profilbild på facebook. Men då går det loss på 4000 spänn eller mer. Helt plötsligt handlar det överhuvudtaget inte om musiken längre.

Nä, då är det en helt annan sak om man medvetet spelar på de minsta ställena för att göra reklam för nya skivan, komma tillbaka fler gånger och inte behöva fem meter höga guldpläderade gipstatyer och tvåhundra dansare. Det är bara musikerna, fansen och musiken.