Året 2023

Så händer det igen, året börjar ta slut och man kan inte låta bli att sammanfatta lite. Spotify Wrapped är ju bra på sånt, tydligen lyssnar jag typ 50/50 på K-pop och alternativ metal, skön blandning. :)

Konsertfotoåret 2023 har varit lite skralt för mig, bara 27 konserter varav 13 på Lollapalooza. Jag vet inte varför det blivit så lite i år, delvis för att jag bara var på en festival men sen tror jag att jag har blivit kräsen helt enkelt. Så jag skyller också lite på Spotifys algoritmer eftersom alla mina nya favoriter… ja, det är tydligen bara jag i hela Sverige som har dom som favoriter så dom kommer ju inte hit. Dessutom är det så att vissa band kan jag fota hur många gånger som helst, (uppenbarligen) men i år har jag inte känt för att fota något band man bara tycker bara är okej eller lite roligt för 5:e gången. Däremot fotade jag Johnossi för örtionde gången. Haha. 

Jag tänker lite extra på Moonbin (från K-popbandet Astro) som gick bort i april, jag var till och med i samma stadsdel men jag hann aldrig se honom live, hoppas jag får se resten av Astro någon gång. 

När jag ser tillbaka på året och funderar på vad som var mest minnesvärt så är det faktiskt bara ett konsertminne som slår till ordentligt, ni vet, riktigt så där i hjärteroten: Det är sommar, jag står på en stor äng tillsammans med tusentals andra under Lollapalooza, jag har precis fotat det band som ska visa sig bli mitt mest lyssnade band under året, The Rose och sista låten de spelar är en ny låt. Den är fylld av energi och den tilltalar varje fiber i mig, lyckan är total! Helt klart årets höjdpunkt! Jag fotade The Rose två gånger i år och de kommer tillbaka i mars till Hovet. 

Mitt näst mest lyssnade band har varit Foo Fighters, deras fantastiska nya platta har snurrat riktigt varmt och Rescued har varit min mest lyssnade låt. Om dom nu bara kunde ta och släpa sig hit! Tredje mest lyssnade bandet är Don Bronco som var här i våras, jag var där men fotade inte. Är så himla glad i The Hives nya platta “The Death of Randy Fitzsimmons” och ser mycket fram emot att de spelar på “Fields” i sommar. 

Men Biffy Clyro då? Varför har du inte skrivit något om Biffy? Varför låg dom inte på din lista över mest spelade artister för första gången på typ 15 år? Ja… dom har inte släppt något nytt! (Jag blir tokig) Visst kan man lyssna på det gamla, men det har man ju också redan hört rätt många gånger. I år har Simon också fått för sig att starta ett nytt band (Empire State Bastard) och dom… ja, jag fastnade inte riktigt. (än) Men Biffy har släppt ett (1) datum under 2024, en festival i England i augusti. Ska man då göra en höna av en fjäder och gissa så hoppas jag på ny skiva under senvåren, festivalturné i sommar och att dom kommer hit i höst. Hoppas. Hoppas. Hoppas. 

Årets konserter, i bokstavsordning:

  • Alter Bridge
  • Carola
  • Chinchilla
  • Danny Saucedo
  • Dean Lewis
  • Deportees
  • DJ Mniejong
  • Hooja
  • Inhaler
  • Johnossi
  • Junny
  • Kalandra
  • Leprous
  • Lil Nas X
  • Machine Gun Kelly
  • Mando Diao
  • Megadeth
  • Monuments
  • OneRepublic
  • Soilwork
  • Sticky Fingers
  • The Rose (x2)
  • Thomas Stenström
  • Vargas & Lagola
  • Victor Leksell
  • Zara Larsson

​​

Favoritbilder från året:

Denna bild av Woosung från The Rose (더 로즈) hamnar först i år av flera anledningar. Framförallt för att jag fotade The Rose två gånger, de var ett av mina mest lyssnade band och ett av mina favoritminnen i konsertväg från i år. Denna bild dök dessutom upp överallt på instagram på såna konton som stulit och återpublicerat, med tusentals gilla. Den blev lite viral helt enkelt.
Zara Larson, inte utan att man fick en liten girlcrush, fan va bra hon är! Sånt proffs!
En sån där bild jag bara älskar. Så mycket känsla och inte för porträttig. Monuments på Fryshusets Klubben.
Megadeth på Annexett.
Så himla härlig bild bara! Chinchilla från Lollapalooza i år.
Inte ett mästerverk till bild kanske, men Dave Mustaine från Megadeth är en av mina barndomsidoler, då blir liksom bilden viktig ändå.
Carola! På tal om barndomsidoler, min absolut första idol och vilken stjärna hon är! ❤️
Inte barndomsidol men väl idol sedan länge. Mark Tremonti, här i Alter Bridge på Grönan.
Alltså konfetti! Äntligen fick jag massa roliga konfetti bilder! Tomas Stenström på Lollapalooza i somras.
Den här typen av bilder älskar jag, kanske för att jag älskar sommarkvällar på festival.

2024

Hur taggad är jag för 2024? Faktiskt väldigt! Det ser ut att bli ett bra år! Flera bra konserter har redan släppts, Grönan är heta på gröten. Lolla blir inte av men dom kör “Fields” istället, får se vad det blir. Håller tummarna för att det blir bra, älskar sommarkvällar på stora (och små) festivaler! Sen känner jag att mycket om året ligger liksom öppet, jag vet inte vad jag ska göra på semestern, eller när jag ska ha den. Kanske blir det någon mer festival? Blir det någon tågresa? Precis vad som helst kan hända, eller absolut ingenting, och det är okej det också.

Gott nytt år och hoppas ni får ett fantastiskt 2024!

Junny på Klubben

Nu var det dags för k-pop igen! Taggar för kommande resa, ska bli så roligt! Junny spelade på Fryshusets Klubben, det var riktigt roligt, även om det var svårt för det var inget dike! Fick stå bland publiken, det är ju alltid en utmaning, men mina medbesökare var supertrevliga, ganska korta och stundvis med lite mellanrum, då blir det nästan bara att det tillför i bilden och man får lite liv och rörelse med. Det var i alla fall en trevlig konsert. Några bilder följer nedan, alla bilderna på Junny finns som vanligt på LiveNews.se.

Det var också trevligt att jag för en gångs skull blev lite nöjd med bilderna, inte allt som var precis som jag ville, men några lyckträffar överträffade mina förväntningar, vilket kanske inte är så svårt, efter dom här tre åren har jag inte så stora förväntningar på mig själv längre. Jag är glad bara jag får trycka på knappen. Nåja, nog skitsnack, bilder:

Några bilder på DJ-Mniejong som värmde upp publiken och stod bakom Junny och skötte instrumenten:

Leprous på Klubben, igen

Omfg vad bra dom är! Den trummisen måste ju ha fyra hjärnhalvor eller nåt. Har fotat dem tidigare på exakt samma scen men vill köra igen, och igen, och igen! Fan va bra dom är! Alla bilder på Leprous, Monuments och Kalandra finns på LiveNews.se.

Nu väntar jag bara på ny platta så vi får ny turné snart! Inte för att jag är girig eller så… hehe… Nåja, med sig hade dom två andra bra band, Monuments och Kalandra.

Kalandra:

Och ett par bilder på Monuments:

Det är roligt att det har kommit igång med konserter! Äntligen! Snart ett år sedan alla restriktionerna togs bort och branschen har liksom inte kommit in i kuggarna ordentligt, men nu börjar det ordna upp sig!

The Rose på Fryshuset

För en tid sedan fotade jag mitt första k-pop band! De senaste åren har jag spätt ut poppen och metallen med lite k-pop och tyckte det vore roligt att fota lite också, enter: the Rose på Fryshuset. 

Jag lyssnade in mig endel inför konserten och fastnade lite. Det är roligt att det börjar komma lite k-pop hit med så här när allting faktiskt börjar dra igång igen. För den som blev sugen på att se mer så kommer de även spela på Lolla Stockholm i sommar.

Till saken hör att en av de låtar jag lyssnade mest på förra året ”Phase me” är gjord av sångaren Woosung, just den fick jag dock inte höra, eftersom det är från hans solokarriär. Se alla The Rose bilderna på LiveNews.se!

Woosung i The Rose på Fryshuset

Någon slags årskrönika för fotoåret 2022

Så var det den där tiden på året igen, tiden för att titta tillbaka på det gångna året och reflektera. Vad var bra? Vad var dåligt? Vad hände egentligen? Jag tappar i alla fall perspektivet ganska snabbt för jag försöker att alltid ha fokus framåt. Men bara sneglar man bakåt under det här året så ser man hur otroligt mycket som har hänt. Vi började året med att fortfarande vara i pandemi tillexempel. Sedan när saker och ting kom igång så var det faktiskt ganska segt. Det märktes att hela konsertbranschen legat i ide i två år. Det har ofta varit svårt att få tag på arrangörer för att få ackreditering, då hela pressavdelningen antingen fått gå eller är nyanställda och rutinerna har inte suttit. Det ser man nästan i vilka jag har fotat i år. Nästan bara Gröna Lund och Lollapalooza. Senast idag pratade man om på nyheterna att hela konsertbranschen fått ställa om, man kan inte längre ha mindre spelningar för det är för dyrt att öppna stället om man riskerar att inte få helt slutsålt. Det är ju så hjärtat brister.

Men det har i alla fall blivit 22 konserter i år, väldigt få om man jämför med snittet för tidigare år. Men jag har också tappat massa FOMO under den här tiden så jag går mest på sånt jag verkligen vill se. Hur som helst så här är årets lista för mig:

Benjamin Ingrosso
Biffy Clyro (x2: Lolla, Fållan)
Europe
Idles
Imagine Dragons
Jimmy Eat World
M.I.A
Måneskin
Mares
Miynt
Modest Mouse
Mother Mother
My Chemical Romance
Pearl Jam
Takida
The Hives
The Kid Laroi
Turnstile
Veronica Maggio
Victor Leksell
Wolf Alice
Detta gör att min lista på totalt fotade konserter hamnar på…. *trumvirvel* 1022! Enkelt.

Roligast att fota var Idles, Måneskin och Benjamin Ingrosso. My Chemical Romance var också roligt, för jag fick så otroligt mycket gilla på den, det är kanske simpelt, men det är roligt när ens bilder får uppskattning och stor spridning. Bilderna på dem ligger dock bara på Livenews. Högst upp på listan (förutsägbart nog) ligger ju så klart Biffy Clyro, framförallt deras spelning på Fållan. En äkta Biffy spelning, så roligt när man är i ett rum fullt med folk som gillar samma musik som än själv och kan även de knasiga rytmerna.

Här är mina favoritbilder från året, i någon slags omvänd kronologisk ordning:

Biffy Clyro på Fållan
Europe på Gröna Lund
Viktor Leksell på Gröna Lund
Takida på Gröna Lund
Biffy Clyro på Lollapalooza
Veronica Maggio på Lollapalooza
The Kid LaRoi på Lollapalooza
Måneskin på Lollapalooza
Festivalmys på Lolla
The Hives på Gröna Lund

Vad ser jag fram emot mest med 2023? Det måste nog vara att fler av mina favoritartister ska komma hit och spela. Det känns som att det fortfarande är lite pandemi effekt där ute, det är väldigt lite konserter, om det beror på att alla är och spelar någon annanstans, ställen har gått i kånken, band lagt ner eller att det bara är jag som är otålig på rätt band och har blivit kräsen, det vet jag inte. Hur som helst så längtar jag redan nu (och sedan sista konserten jag var på på Grönan) efter att nästa år ska komma igång igen. Det finns ett par konserter redan som jag ser fram emot men inte så mycket som det brukar. Nu går ju hela branschen under januari dessutom nästan ner på noll och sparlåga, precis som tidigare, men hoppas på sommar och festivaler. Och en mycket händelserik vår innan dess. Spännande!

Gott nytt år på er, om det nu är någon som orkat läsa så här långt. <3

Biffy Clyro på Fållan

Jag vet inte exakt vilken gång i ordningen det är jag fotar/ser Biffy, men det är i alla fall tvåsiffrigt på båda vi det här laget. Det var andra gången i år, eller ska man säga första? Den första Biffy spelningen var på Lollapalooza och oj vad man hade törstat efter det under de senaste åren. Men här om dagen så kom äntligen den högst efterlängtade dagen, det borde vara en helgdag när helst Biffy Clyro spelar i ens hemstad. En helt egen Biffy spelning! Till skillnad från en festivalspelning så är settet längre och publiken kan alla låtarna, även de lite längre ner i arkiven. Att stå och trängas i ett rum fullt av främlingar som alla älskar samma musik och kan alla konstiga taktskiftningar och texter. Det är något speciellt i det. Man vet att man har något gemensamt med alla dessa främlingar även om det är bara en sak. Läs förresten hela inlägget och se fler bilder på LiveNews.se.

Jag köpte dock ingen tisha den här gången för att jag köpte en på Lolla och det visade sig att jag hade alla redan… ehem. Ja, halva min t-shirt garderob är Biffy tischor har jag insett. Men det gör inget. Det var även min första gång att se en konsert på Fållan, har bara varit där i vaccinationsärenden tidigare. Gillade lokalen skarpt och ser fram emot att gå dit många gånger. Även om golvet är stenhårt och det efter ett tag droppade kondens från taket, eller regn. Jag hoppas det var regn så det inte var avdunstat svett från mina medmänniskor.

Det nederländska förbandet De Staat gick heller inte av för hackor, det var ingen av dem jag kände där som hade hört talas om dem tidigare men alla gillade dem de luxe!

På tal om ”av dem jag kände som var där”, tänk vad många vänner jag har ändå, som gillar samma band, endel har jag träffat genom just passionen för Biffy, andra har jag övertygat, men de flesta har hittat Biffy själva.

Hur som helst, här kommer några av mina favoritbilder från kvällen:

Europe på Grönan (igen)

Alltså, det är ju alltid roligt att fota Europe, det är som att borra ner sig i en välbekant säng efter en lång dag. Det är nostalgiskt och man kan fler låtar än man vågat erkänna för sig själv. Jag var på jakt efter att köpa lotter för att vinna en gigantisk nalle (lyckades inte) när jag sprang på merchståndet. Det var som en blixt från klar ovan, hur kan jag inte ha haft en Europe tröja sedan tidigare? Att dom dessutom hade en med omslaget från Skivan på gjorde inte saken sämre. Så nu är jag stolt ägare till en Europe tröja också.

Det var roligt att fota för det är alltid full fart på Joey Tempest, och de andra är också barndomshjältar på något sätt. Det blev ingen text den här gången men se fler bilder på LiveNews.se. Här är några av mina favoritbilder från kvällen.

Takida, för 7:e gången!

Här om dagen plåtade jag Takida för sjunde gången (typ?) och på Grönan för tredje gången. Men fan va roligt det var. Kom på mig själv stå i diket med världens största leende. Det var dessutom mörkt ute igår så äntligen fick det bli lite Rikigt konsertfoto. Insåg när jag tittade tillbaka att allt jag fotat sedan i våras har varit utomhus och bara enstaka i mörker. Då på sanslöst stora festivalscener men nu fick jag äntligen komma lite närmre i mörkret. Vänta här nu… Det där lät ju fel. 😁

Det var iallafall kul att se takida igen, var länge sedan nu. Kul också att skriva en lite längre text. Det jag är minst pepp på är att det är så lite kvar av säsongen på Grönan, men ett antal konserter i alla fall, får se om det blir att jag går. Hoppas det.

Här är några bilder från kvällen, fler tillsammans med texten finns på www.livenews.se.

Sommaren 22: en resa, mera jobb, Biffy tattoo och Ed Sheeran på Ullevi.

Efter Lolla bjöd sommaren på en liten semester, jag och Christer rännde runt i Sverige: först Linköping, sedan Gränna, Ödeshög, Kristianstad, Österlen, Kalmar, Öland, Oskarshamn och sedan tillbaka till Stockholm. Min semester var ju ganska kort eftersom jag är nyanställd. Men det gick bra ändå.

Någonstans på Österlen.

Under semestern försökte jag desperat få fatt på en tatuerare som kunde göra min Biffy Clyro Puzzle tatuering, men gick bet. Däremot fanns det tider i Stockholm, så min lilla romantiska idé om att göra det ute i landet gick om intet, men däremot här hemma gick det. Hur som helst så har jag väntat många år på den, men nu sitter den där och jag är supernöjd. Den har liksom varit där länge, den har bara inte synts, men nu är den där. För alltid.

Sedan blev det en liten typ spontanare (nåja, några veckors framförhållning). Jag kunde inte hålla emot, så jag hoppade på tåget, åkte till Göteborg och gick på Ed Sheeran på Ullevi. Ibland bara måste man och jag är så glad att jag gjorde det. Både för att det var en fantstisk konsert, men också bara grejen: ”klart jag ska”. Lite som när andra unnar sig en ny handväska som är alldeles för dyr. Precis den lyxiga känslan var det. (antar jag)

Ed Sheerans monster ufo scen.

Sen undrar jag det här med att blogga. Vem 17 bryr sig om min semester? Ingen utgår jag från. Jag skev bara inlägget för att få i mitt egna arkiv att jag varit på Ed på Ullevi. Å Biffy tatten. Tittar man tillbaka i min blogg så är redan de första inläggen för 11 år sedan om Biffy, så det kändes som att det behövde… ”bokföras” eller ”föras till handlingarna” så att säga. Läs nu lite vättigare saker i de andra inläggen istället.