Augusti 2020


Den enda Marshall stacken i mitt liv just nu.

Så har vi tagit oss en bra bit in i augusti detta ”intressanta” år 2020. Har läst någonstans att det var en en gammal kinesisk förbannelse att säga till någon ”May you live in interesting times” eftersom intressant ofta blir turbulent och tråkiga tider handlar mer om fred och harmoni. Hur som helst. jag gillar att ha tråkigt ibland, då vet man att man är klar med allt det roliga man skulle göra, men det är lite väl tråkigt i dessa intressanta tider.

Att säga att jag saknar livemusik är ju lite av en underdrift, det har gått så långt att jag inte vill prata om det. Många av mina konsertfotovänner lägger upp tillbakablickar men jag har inte riktigt kommit dit än. Jag orkar liksom inte tänka på det. Biffy Clyro har släppt en ny platta, den är fantastisk! ”Celebration of Endings” ser ut att gå upp på engelska topplistorna på fredag så det är roligt! Dom har också släppt datum för konsert 2021 men jag vet inte om jag vågar köpa plåtar. Klart jag måste egentligen men det händer ju INGET hos våra myndigheter som antyder att dom ens försöker hitta en väg ut ur detta. Såg att Wuhan hade segerfester efter att ha varit smittfria sedan maj, då blev man hoppfull! Medan vår tydliga trend nedåt tydligen bröts denna vecka, då blev man mindre hoppfull. Den enda berg-och-dalbanan man får åka i år är tydligen den känslomässiga. Kan man inte bara få titta på när andra åker och köpa lotter istället? Vinna ett jättestort gosedjur? 🦄 Äta popcorn? 🍿Kanske… Titta… På… En… Kon… Sert….?

Jag får fortsätta (försöka) spela ”Nu grönskar det”,”knocking on heavens door” och ”i cant help falling in love with you” å be grannarna om ursäkt helt enkelt. Hade helst låtit proffsen göra det istället.

Summan av kardemumman: lyssna på Biffys nya platta! Å ät glass för det är varmt så in i helvete å har varit i veckor.


Den är fin på bild men låter förjävligt. Måste vara produktionsfel…? Ehem…

Det är märkliga tider vi lever i

Jag ska vara är ärlig, de senaste två veckorna och varit förjävliga helt enkelt. Det började med att jag trodde astman bråkade lite sen kom feber hosta och en ihärdig energilöshet. Är det en vanlig förkylning eller det onämnbara? Ingen aning men man chansar ju inte.

Att vara ensam hemma brukar vara något jag tycker är helt okej, jag har alltid massa projekt på gång, men när man är sjuk blir det något helt annat. Speciellt när energin tryter på riktigt, jag känner liksom inte igen mig själv och dessutom är jag inlåst med världens sämsta och mest omotiverade kock. (jag) Lyckligtvis mår jag mycket bättre nu, energin börjar komma tillbaka och i huvudet börjar kugghjulen rulla så smått igen. Dessutom har jag lärt mig göra riktig risgrynsgröt.

Det blir ju uppenbarligen inga konserter på ett tag, men det är viktigt att man tar detta på allvar, jag offrar gladeligen konserter, mässor och stänger in mig en period även om jag är frisk om det räddar liv och hälsa för någon. Vi cyberfikar med familjen på helgen och jag är verkligen en av dem som njuter av alla livesändningar. Först ut var Dropkick Murphys på st patrics day, det var väldigt roligt att titta på och jag gillar nya låten ”Mick Jones Nicked My Pudding”. Jag har sett Miriam Bryant, och igår gjorde Timo fyra jättefina låtar och lovade att köra igen nästa onsdag, det ser jag fram emot redan. Ofta blir det också så himla mycket mer personligt. Måns Z fick inte tag på musiker så han spelade själv, ofta dyker familjerna upp i bakgrunden och man får bokstavligen komma in i idolernas vardagsrum och replokaler. Det tillför liksom en ytterligare dimension. Om jag kommer ihåg rätt så kör Royal Republic på fredag kl 21.00.


Timo på Grönan häromsistens.

Jag kan också rekommendera moderna museet och nationalmuseum som gör strålande insatser i sociala media. Det är ju sjukt svårt att hålla sig till någon typ av skärmtid, man vill inte, det är ju all social samvaro man har, då kan och vill i alla fall inte jag begränsa den.

Det viktigaste är att vi tar hand om varandra så gott det går. Jag finns här, jag ska ingenstans. Det är bara skriva något över sociala media om du behöver prata om oviktiga eller viktiga saker.

2019 sammanfattat

När jag tittar tillbaka på 2019 är med marginal det år när jag fotat minst antal konserter. Klockar in på 43 i år och två (2) festivaler (Daze Days och Lollapalooza) Varför har det blivit så lite då? Jag har helt enkelt inte haft orken och så tror jag att jag börjar bli gammal, detta är också mitt nionde år med konsertfoto. Har nyhetens behag lagt sig? Absolut inte! Har jag utvecklats klart? Verkligen inte,  ser mycket jag kan förbättra, speciellt när jag tittar på specifika konserter.

När jag tittar tillbaka slås jag även av en annan sak: Skärpan. I somras blev det ohållbart tillslut, jag såg ju inte ens skärmen och slutade göra urval av bilder i kameran för ja… jag såg dem ju inte ordentligt. Nu har jag skaffat mig glasögon för tant är gammal, så när jag sitter och sammanställer året… så SER jag ju faktiskt hur oskarpt mycket är. Sen gillar jag ju oskärpa till en viss gräns men inte på vissa bilder.

Jag brukar ju publicera Spotifys sammanställning, men den var lite ”tråkig” i år! Biffy släppte ny platta (soundtracket Balance, not symmetry) så det låg super i topp, tillsammans med lite Foo Fighters, så inga överraskningar direkt. Precis som min sammanställning av hela decenniet, Biffy och Foo. Om nu bara Biffy kunde ta å ge sig ut på turné så man får se dem live igen så skulle livet vara komplett.

Vad har varit bäst och sämst då? Bäst blir nog Lollapalooza, just att man inte hade några förväntningar och så var det så passa bra arrangerat, dom kommer ju få svårare att leva upp till sitt rykte nästa år. Speciellt var Foo Fighters på Lolla men har inga bilder därifrån, förutom den här finaste bilden:

btf
~ Foo Fighters spelar i bakgrunden ~

Jag gillade också Yungblud väldigt mycket, han överraskade fullständigt!

Yungblud-Lollapalooza-201908

Konserter jag minns speciellt bra är Bastille (och att han åkte Fritt Fall mitt i låten) och i början av året var Bo Ningen en klockren höjdpunkt:

BoNingen-DazeDays-Stockholm-2019_15

Sämst i år är helt klart alla de konserter jag inte ens minns. Men jag kommer inte ihåg vilka det är… Så vi kör favoritbilder istället!

The-Rhymes-Cirkus-Stockholm-2019_01

The Rhymes 

Mando-Diao-Cirkus-Stockholm-2019_07

Mando Diao

Bastille-GronaLund-2019_03

Bastille

Danko-Jones-GronaLund-2019_08

Danko Jones

-Lollapalooza-2019_04

Lollapalooza

The-Hives-Lollapalooza-2019_01

The Hives

Frank-Carter-and-the-Rattlesnakes-Lollapalooza-2019_14

Frank Carter and the Rattlesnakes

Halestorm-Lollapalooza-201908

Halestorm

Mustasch-GronaLund-Stockholm-2019_01

Mustasch

The-Hives-Lollapalooza-2019_04

The Hives

Dessa 43 artister har jag fotat under 2019:

  • Adam Nilsson & Insatsstyrkan
  • All Them Witches
  • Amon Amarth
  • Arch Enemy
  • Backyard Babies
  • Band of Horses
  • Bastille
  • Black Midi
  • Bo Ningen
  • Bring Me The Horizon
  • Danko Jones
  • Dean Lewis
  • Esther
  • Feng Suave
  • Flogging Molly
  • Frank Carter & The Rattlesnakes
  • Graveyard
  • Halestorm
  • Hov1
  • Hozier
  • Hypocrisy
  • Jacob Banks
  • Junior Brielle
  • Kvelertak
  • Lost Under Heaven
  • Mando Diao
  • Merely
  • Miriam Bryant
  • Mustasch
  • My heart is a metronome
  • Rosie Carney
  • Royal Republic
  • Smith & Tell
  • Sting
  • The Hellacopters
  • The Hives
  • The Rhymes (2 gånger)
  • The Sounds
  • Timo Räisänen
  • Veronica Maggio
  • Wolfmother
  • Yungblud