Inför Drylight i replokalen och att växa utanför boxen

Jag har fått ett mycket spännande uppdrag på tisdag! Jag ska fota mitt favvoband Drylight (tidigare Milou) i replokalen. De håller på och spelar in en skiva och repar lite nytt material! Här är några väldigt gamla bilder känns det som. En av mina absolut första konserter jag fotade.

Det är alltid fullt ös när Drylight spelar.

Det var Drylight som ledde mig in på denna bana från början. Det var på en Drylight spelning där jag tagit med kameran som jag fick en sån insikt, en ”defining moment” som dr Phil skulle ha sagt: Jag stod där med ett fantastiskt verktyg i handen men hade ingen aning om vad jag skulle göra med det för att få det resultat jag var ute efter. Jag kom till insikten att jag måste jag lära mig min kamera ordentligt. Det var min första spark i rumpan i den här riktningen. Det var nästan två och ett halvt år sen nu, om jag inte räknar helt galet.

Jag har fotat Drylight vid ett flertal tillfällen sedan dess, jag tror att det är tre totalt. Det ska bli roligt att se och fota dem i replokalen och få tjuvlyssna lite på det nya materialet!

Lyssna på Drylight tidigare Milou på Spotify eller deras MySpace. Än så länge deras gamla material. Jag har inget datum för när det nya släpps, jag ska snoka lite på tisdag. Det enda jag vet är att det är bra! Det tvivlar jag inte en sekund på.

Att växa utanför boxen:

Jag har fotar ju mest rock, detta för att jag om får välja fritt vad jag ska fota så blir det ju naturligtvis den musik som ligger en närmast hjärtat. Men jag känner att jag måste utanför boxen, både för att få lite andra typer av bilder och för att få lite nya intryck av musik. Missförstå mig rätt. Jag har inte tröttnat på min rock, den kommer alltid ligga närmast i mitt hjärta och själ, men jag känner att jag, för att upprätthålla någon typ av proffesionalism, måste vidga mina vyer. Så jag har anmält mig (blev reserv) på Sade och Rihanna. Rihanna är så långt utanför boxen att det är inne i någon annan box, jag känner mig förvirrad och lite som att jag trippar runt på tå i fiendens land. Lite som en AIKare i Hammarbyklacken. (ursäkta sportjämförelsen, det blir min första och sista) Men jag misstänker att båda dessa två vackra kvinnor kommer att ha stora produktioner bakom sig, de spelar på Globen och jag misstänker att det kan bli ganska så ljust och bäddat för häftiga bilder. Det ska även bli spännande att fota lite vackra kvinnor. Jag har mest män i min portfolio.

MEN, en reservation är ju att jag är reserv på båda dessa konserter. Så vi får väl se om det blir av. Misstänker att förste fotografen på dessa konserter är ganska motiverad till att fota dem. Men man kan ju hålla tummarna och försöka förbereda sig!

Kli i fingrarna

Ja, det är ju precis som det låter. Det kliar i mitt avtryckar finger! Vill verkligen fota!

Det ser ut som att jag kan bli ensam fotograf på Released Live & Unsigned på lördag. Det är en tävling för osajnade band, finalen är på lördag, gå in på hemsidan och rösta! Jag tyckte att Days of Jupiter var mycket bra. Sen får vi se vilka som är bäst live.

Det är bokat att jag ska göra intervjuer med, men vi får se hur det blir om jag är ensam fotograf. Om inte annat så blir det en Riktigt Hård lördag! Intervjua fyra band, fota fem band och massa mingel. Sedan leverera detta med. Tror jag tar med mig båda kamerorna och kör mingel med den lilla och extern blixt. Överväger starkt att fota minglet i jpg för att spara på… ja allt, diskutrymme, tid och process, har jag dem som jpg kan jag bara dubbelkolla och sedan kasta upp dem som de är. Men behöver nog ett till minneskort, klarar INTE på fem band på 8 gig… klarade precis 3 band på 16 sist. Behöver nog köpa ett 16 Gb eller större. Attsingens, dom börjar på tusenlappen. Veckorna innan jul och veckorna efter jag köpt nya kameran… :o/ Borde jag börja sälja av kamera prylar? Jag har ju användning för allt… utom… nä, jag har användning för allt en helg som denna som kommer.

Eftersom det är osajnade band som spelar och de är final så kommer förmodligen skivbolag vara intresserade av bilderna, så det är lite press på att leverera bilder. Inget är beställt vad jag vet men banden är bra så jag misstänker att åtminstone ett av dem kommer bli sajnade, om inte annat så för en ep eller något. Eller man kanske inte gör så? Nåja, bilderna kommer hur som helst bli uppmärksammade och vissa säkert uppskattade. Det är skönt med lite press på sig, så man inte slappar till.

För någon månad sedan så annonserade Biffy Clyro ut att man ville ha turné fotografer. En ny fotograf som är i början av sin karriär på varje spelning. Så man fick anmäla sig. Jag anmälde mig naturligtvis, men blev inte utvald. Men jag är heller inte förvånad, för jag anmälde mig till den fullsatta Wembly spelningen. Jag är inte säker på att det var någon i början av sin karriär som tog dom bilderna! De andra datumen så har man varit noga med att marknadsföra fotografen, det var man inte från Wembly spelningen. Bilderna är sjukt bra och dessutom är det massa bra backstage bilder och liknande. Hur som helst: Jag har tittat på mycket bilder och dessa är bland dom bästa. Se bilderna här. Även de andra bilderna från turnén är mycket bra. En sak som jag tyckte var rolig var att Simon ser ut att må bra. Han såg lite risig ut på bilderna från turnén när dom var här sist. Men nu ser han ut att må bra igen. Men det vet man ju inte. Hur som helst så hoppas jag att dom mår bra alla tre. Eller är dom fyra nu? Det står någon annan gitarrist där med. Nåja. Dom avslutade Englands turnén i lördags. Idag (tisdag) är dom i Sydney på andra sidan jorden och redo att köra igång nästa. Det verkar vara Mycket hektiskt att vara rockstjärna.

Då är det bättre att vara rockstjärnefotograf, man får sova i sin egen säng och höra massa olika band, inte bara sitt eget. Å man slipper stå på scenen, men får stå allra längst fram och slipper (oftast) trängas!

Haha! Man lär så länge man får lever…

Jag har fått byta rubriken på inlägget om Plan Three… Började få massa spam i kommentarerna. Jag tror att min blogg hamnade i lite konstiga sökningar… Men det vore ju roligt om de som söker på ordet kommer in på mina bilder med Plan Three istället för vad man skulle kunna tro att de söker efter. Men jag tror inte jag vill ha den typen av personer på bloggen… *rysa*. Om inte annat så för att de förmodligen drar upp min avvisningsfrekvens! :oP

Inlägget heter numer Tjejtjusning med Plan Three i Märsta

Originaltiteln:

Jag tycker dock det är lite synd att jag behövde göra det och jag hade helst låtit originalrubriken vara kvar. Den drog upp besöksfrekvensen till en all time high… Men gillar inte att det kommer in konstigheter i kommentarerna…

Utveckling i paustid

Jag är ju inte mindre peppad för rockfoto den här helgen är vad jag var förra. Skillnaden är bara att förra helgen hade jag tre konserter att fota, denna helg inga. Vad gör jag då? Jo, jag kollar naturligtvis vad alla andra har haft för sig i helgen. Jag kan rekommendera bildbyråerna, då får man mycket bilder på en gång och ofta har flera av byårerna varit på samma ställe så man kan jämföra bilderna. Igår spelade tex Elton John på Scandinavium. Jag kollar alltid dessa:

  • Festivalphoto så klart! Stora mängder bilder strömmar in
  • Rockfoto alltid proffsigt och alla stora konserter i Sverige täcks
  • Musicstage, är alltid bra de med.
  • Gaffa kollar jag in alldeles för sällan, men ska börja. Hittade just mig själv på en bild när jag fotar Deftones! :oD Dock varierande kvalité på Gaffas bilder.
  • I Shoot Shows -Todd Owyong, när man vill se lö kräm de la kräm de la world. Han har alltid något sjukt bra på lager och kommentarer om hur det var att fota just den spelningen så det är alltid lärorikt.

Annars så… ja. Är jag lite uttråkad. Så klart.

Recension: ”Three songs, no flash” av Loe Beerens (bok)

Jag har letat och inte hittat speciellt många fotoböcker om konsertfotografi, men det finns några stycken. En av dessa är ”Three Songs, No Flash!” av Loe Beerens. Den fanns att köpa på Fotomässan för 129:- och jag slog till direkt.

Mr Beerens verkar vara från Nederländerna och har fotat konserter sedan 1970-talet, världen över. Med andra ord en kraft att räkna med och med fantastiskt många konserter under bältet. Boken innehåller väldigt mycket bilder och inte så jätte mycket text. Men det viktigaste finns där. Det är en mycket bra bok om man vill börja inom konsertfoto. Det som kan vara lite förvirrande är att vissa av reglerna och lagarna inte är lika hårda i lilla Stockholm. Det står tillexempel att man inte får tillträde om man är från en webb-baserad byrå eller liknande, men det har aldrig hindrat mig hittills. Sen är det säkert helt annorlunda när det kommer till giganter och stora arenor ute i världen. Men det är i alla fall i Stockholm en himla bra inkörsport.

Boken behandlar hur man bäst fotar gitarrister, trummisar, sångare och många fler. Jag och Mr Beerens har inte alltid samma åsikt om vad som är kvalité, eller snarare ”magi” i en bild. Men det är ju alltid olika från person till person. Jag rekommenderar boken varmt, den går fort att läsa eftersom det inte är så jätte mycket text, men det som står där är absolut vettigt.

Boken tar på inga sätt upp grundläggande foto utan man säger istället ”kan man inte det har man inget i fotodiket att göra” Så steg ett är att lära sig fota, sedan får man läsa boken och lära sig regler och etikett efter det.

Nedan är en bild på Apocalytica som finns med i boken, det är min favoritbild av Herr Beerens, han har tagit många fantastiska bilder men jag gillar denna, den har sådana kontraster på något sätt. Med den karln, posen och cellon. I boken finns en lite annorlunda version av bilden, utan handen bakom och man ser på bröstet, där det nu står Copyright att han har stora märken efter cellon.

Slutsats: en mycket bra bok av en fantastisk fotograf. Mycket av informationen kan man dock hitta på nätet på ställen som tillexempel I Shoot Shows. Eller genom att gå en fantastisk kurs i rockfoto på Fotografiska. Men det är alltid bra att ha flera källor och synvinklar. Jag lärde mig i alla fall lite nya saker och fick andra vinklar på problem!

Rekommenderas varmt.

Filter funderingar

Jag fick ju fel filter när jag köpte kameran, jag fick 72 mm istället för 77, så det passade ju naturligtvis inte. Men idag har jag varit till Japan foto och bytt så nu ska det passa. Känns som jag behöver ett filter med tanke på att det är inte helt lugna miljöer jag befinner mig i. Jag pajjade ju ett filter på det andra stora objektivet. Skulle börja fota och det var bara pulver kvar när jag tog bort linsskyddet. Frågade idag om det kan hända av spänningar av linsskyddet men det sa hon att det inte kunde, utan bara om det fått sig en smäll. Men det var helt när jag satte på linsskyddet och trasigt när jag tog bort det. Linsskyddet satt lite snett och jag är helt säker på att det inte fått någon smäll. Det var första gången jag skulle använda objektivet och det var min bäbis. Det hade inte fått någon smäll. Så jag fortsätter tro på spänningar orsakade av att linsskyddet satt snett, eftersom fjädern i linsskyddet är jättehård. Men nu har jag nytt i alla fall! Men inte till tratten, bara till nya. Någon gång när jag känner att jag har 550:- extra så står nytt filter till tratten på inköpslistan.

Jag hann även läsa igenom hela boken ”Three songs, no flash” på tunnelbanan. Men jag skriver ett separat inlägg om det.

Förresten. Sorry om bloggen sett lite konstig ut i veckan. Jag gjorde en säkerhetsuppdatering och då försvann alla mina css inställningar. Men nu har jag fått tillbaka det mesta. Även en del andra funktioner pajjade, men nu ska allt vara tillbaka på banan.

Jag har dessutom kompletterat med lite fler bilder på Deftones, på begäran av Madelene.

Hoppas ni har en trevlig helg och får kanske lite fina vinterbilder! Ha det bra!

Förresten! Kom på varför Rockfoto inte visade några bilder på Deftones. Man fick skriva på en fotorelease för att få fota, vilket innebar att bilderna bara fick publiceras på det ställe som man är uppdragsgivare. Rockfoto hade säkert typ Aftonbladet, Expressen eller DN som uppdragsgivare och fick inte publicera dem på hemsidan. Jag fotade dock för Festivalphoto så bilderna får publiceras på Festivalphoto men inte säljas vidare. Jag fick även publicera dem i ”min proffesionella portfolio” alltså här. :o)

Abstinens

Nu är det jättelångt kvar till nästa gång jag ska fota. Näst lördag, en å en halv vecka. Känns jättelångt bort. Sen får jag inte fota några konserter (vad jag vet nu) förrän i januari och då är det bara en. Mars börjar se lite bättre ut. Men jag får abstinens direkt. Har inte fotat på två dagar, lade upp bilderna igår. Hade fått abstinens redan igår. Hur jag märker att jag har abstinens?

När man börjar sakna dom äckliga sakerna så vet man att det är allvarligt. Står på centralen och väntar på tunnelbanan och någon har spillt ut massa öl för några timmar sedan. Så bara lukten av gammal avslagen, utspilld öl sätter igång tankarna. Saknade känslan när skorna fastnar i golvet och gör det där ”ratch”-ljudet när man går. Att sparka runt massa mer eller mindre tomma plastmuggar. Lukten av 1500 människor som stått och väntat alldeles för länge i en lokal med undermålig ventilation. Luften är tjock, syrefattig och alla är lite svettiga. Ljudvolymen även innan bandet börjar gör att det är svårt att föra en vettig konversation, man är ensam med sina tankar tillsammans med 1500 andra. De otåliga förväntningarna när det känns som att bandet aldrig ska gå på, man är rastlös, trött på att vänta och har redan ont i fötterna. Men man vet att snart går världens bästa band på som man väntat på i månader. Snart får man höra den musiken live som man gått och lyssnat på så länge i risiga hörlurar och inte kan få nog av. Musik som ofta tagit en genom svårigheter och glädjeämnen. Kommer dom spela favoritlåten? Fötterna gör inte så ont längre.

Så slocknar ljuset.

Publiken skriker.

Trummisen räknar in.

Ljuset exploderar.

Musiken exploderar.

Publiken exploderar.

… Klart som fan man får abstinens.

Bilder: Khoma på Arenan

Jag gjorde tidigare ett inlägg om måndagens spelning på Arenan, med Deftones som huvudakt, Coheed & Cambria samt Khoma som support. Men jag har inte postat några bilder, det är av rena sömntekniska skäl. Jag hade sovit 11 timmar på tre dygn och prioriterade att få upp bilderna till beställaren istället för bloggen. Men nu så!

Å så har jag funderat, tittat och funderat lite till. Jag tänker inte ens posta bilderna på Deftones och Coheed som ett inlägg, de finns som galleri men det får helt enkelt räcka. Jag är inte så stolt över min insats där. Jag är mer nöjd med bilderna på Khoma, men jag är inte säker på att det är tack vare min insats som fotograf, den karln är ju det mest uttryckfulla jag har sett! Han borde bli skådis! Tänk att spela in en musikvideo med honom. Det vore ju fantastiskt roligt.

Kollade lite snabbt igenom bilderna från de andra fotograferna jag visste var där. Marisol på Musicstage lyckades som vanligt. Hon fick hoppet. Men Deftones var svårfotade. Jag var helt övertygad om att Rockfoto var där, men inga bilder uppe så jag har väl blandat ihop fotograferna, inte konstigt med mitt ansiktsminne… :o) Hittar tråkigt nog ingen annans bilder på Khoma, väldigt få fotografer där då och ingen jag kände igen. Nåja, här är mina, dom jag gillar bäst av dem. Alla bilderna hittar ni här.

Jag gillar den här sista bilden men jag är lite kluven till den. Den säger ju  ingenting om musiken, konserten eller stämningen. Men den pratar ändå. Det är som en bild ur en film snarare. Han är rädd, någon förföljer honom. Det framgår inte att det är en mic han håller i. Visst kan det vara ett lasersvärd som han just ska till att fälla ut? Klart han är Jedi! Måste bara göra en bild på det…

Klockrent! Men olagligt? Bilder går ju inte som nyhetsbild längre, utan som konstnärlig tolkning.

Vaddå? Är det någon som undrar varför precis varenda en av Khoma bilderna är svartvita? Här ska du få se vad ljusdesignern lyckades med genom hela spelningen. Men jag är inte bitter:

Som ni säkert förstår ser jag mycket fram emot den 6 januari då Khoma spelar på Debaser Medis. Ett av mina absoluta favoritband att fota, lätt topp 3. Hoppas jag får fota och att man har valt en annan färg på ljuset under de tre första låtarna.

Nu ska jag försöka sova lite igen. Khoma har jag snart lyssnat sönder. Lugnar ner mig med låten Sextape av Deftones Fantastisk.