Recension: Nickelbacks Here And Now

 

 

 

 

 

 

 

(Foto: Urban Brådhe/Metro)

Idag läste jag i Metro att Nickelback släppt ny skiva, hade inte hört det någon annanstans, vilket känns lite konstigt eftersom jag tycker ju att jag har ganska många tentakler där ute, men inte tillräckligt tydligen. Dom lovar för övrgt att komma till Sverige på nästa turne. Yei!

Det bästa med dagens teknik tycker jag är att jag läser om skivan, sen kan jag direkt lyssna på den på Spotify. Najs! Är den bra då? Det tycker jag faktiskt, men så ska man veta att jag gillar Nickelback till att börja med. Metro skrev att det var lite för alla och det är det verkligen. Jag hör idel radio dängor. Å inte bara Bandit. Något för alla även Lugna Favoriter och Rix, om man nu ska ta det i radiotermer.

Visst, det är väldigt tillrättalagt och välproducertat. Men det är skitigt på rätt ställen och piano och stråkar på rätt ställe. Jag har inte ens kommit igenom hela än men har redan tre nya favoritlåtar som gick rakt in i hjärteroten. Men jag gillar även det som är så där riktigt tillrättalagt på samma sätt som jag kan uppskatta skönheten i en färgkorrigerad en solnedgång. Det är ju snyggt, vad är problemet? Men är man ute efter musikalisk innovation och nytänkande så är inte detta rätt platta.

Den går dock rakt in på min ”Lotta gillar just nu” lista.

Fyra rockstjärnor av fem möjliga!

Å en eloge till att han harr klippt sig. Det är sällan jag förordar att man klipper av sig håret men här var det helt rätt. Kanske var ett tag sen, men ändå….