För första gången på länge fick sig lite fotolängt idag! Tror det har att göra med att detta är min första lediga (på riktigt, eftersom jag frilansa lite och sånt) på länge. Solen sken också och jag hade fått tillförlitliga rapporter om snödroppar runt hörnet. Längtet kom också eftersom jag precis fått lön (sån jävla bra uppfinning) och kände att jag kanske kunde ta mig råd att framkalla ett par rullar.
Med analogt foto finns det saker jag verkligen har saknat och saker jag inte har saknat. Uppenbarligen vinner saker jag saknat över saker jag inte saknat. Framförallt pga punkt 3.
Saker jag har saknat:
Lukten när man öppnar lådan från 50-talet, det är någon slags blandning av gammalt inrökt läder, metall, åldrad plast, kemikalier och tid.
Alla varumärken. Jag är lite sucker för varumärken ändå, konstigt vore det kanske annars med tanke på mitt yrkesval. Jag känner tom lukten av både Hasselblad och Kodak. (inte sponsrat, tyvärr)
Experimentlustan och nyfikenheten på det okontrollerbara.
Att stänga ute världen.
Saker jag inte har saknat:
De tio stegen för att byta film. Och ja, man kan göra fel.
Ljusmätare. Att först hitta den; om jag var mig själv för 2,5 år sedan, var i denna stökiga, överfyllda lägenhet hade jag lagt ljusmätaren? Den låg tydligen kvar på hallbänken, lättillgänglig. Att sedan glatt packa ner den för att sedan när man ska använda den så är den död och batteriet har geggat sönder så luckan går inte ens att öppna. Ladda ner en app istället, om den funkar eller inte får vi se när filmen kommer tillbaka… spännande!
Jag har heller inte saknat det dåliga samvetet för all plast och förbrukningsvaror inkl kemikalier som det medför.
Filmen har tydligen gått ut.
Vikten av väskan.
Frysa arslet av sig när man sitter på en permafrostad trottoar i förorten i februari. Två timmar senare är min rumpa fortfarande en isklump.
Men trots allt detta är det så vårt det. Det är roligt för alla sinnen på något vis och inget som är viktigt är enkelt. Vi får se hur min nya ljusmätarapp funkar. Den sa precis det jag hade gissat, är jag så jävla vass på att läsa ljuset eller hade jag bara tur? Jag tror det sista.
Nu är stor klumpen tillbaka i sängen, nyladdad med (gammal) film och redo för nya äventyr.
Jag vill passa på att skicka ett tack till Marisol som inspirerar med bilder från New York. Och en shout out om Snowdrop (när vi ändå är på temat) den går på Disney+ just nu, helt okej k-drama.
Vi får se om det går 2,5 år till nästa gång jag ger mig ut igen.
