Plan Three, Sherlock Brothers, Itchy Daze och Seremedy på Klubben

Så var den spelningen över, det känns nästan lite tomt. Jag hade sett fram emot det så mycket och nu är det över… nåja, om några timmar har jag kommit på vad som är det nästa grej att se fram emot, men just nu är det lite tomt.

Alla fyra banden gjorde fantastiskt bra ifrån sig och det kändes som att det var fyra band som alla hade sin separata skara med fans, inte som att det var något av banden som spelade medan man väntade på huvudakten. Men jag är lite besviken, inte på bandet, dom var fantastiska. Men på min egen insats, jag är inte helt nöjd med bilderna. Kanske har jag börjat ställa orimligt höga krav på mig själv, men det är typ tre bilder från igår som jag gillar varav en jag gillar starkt (den översta), resten känns lite mediokert. Jag försöker inbilla mig att det var för att vi bara hade två låtar på oss, istället för tre som man brukar ha. Så den korta stunden blev ännu kortare, dock fick man fota utifrån lokalen efteråt, om än utan blixt, men det är ju självklart. Hur som helst, här är bilderna jag gillar bäst:

This one is for you ladies, you know who you are…:

Här är Galleriet med alla bilderna,
bilderna finns att köpa på Festivalphoto:

Här är bilderna på Plan Three på Festivalphoto
Här är bilderna på Itchy Daze på Festivalphoto
Här är bilderna på Sherlock Brothers på Festivalphoto
Här är bilderna på Seremedy på Festivalphoto

Jag gillar mest bilderna på Seremedy, kanske för att de var mest intressanta rent visuellt. Det händer så himla mycket i ”kostymerna”, massa kedjor och grejer. Det känns som att på de tre andra banden hade jag nog velat ha en låt till att jobba med. Ja, jag vet; undanflykter! Kanske blev jag helt enkelt trött och ofokuserad efter första bandet? Nåja, får fundera över saken under dagen. Det var lite andra duktiga fotografer där med. Marisol från Musiktages Bilder på Seremedy. De andra vet jag tyvärr inte vilka det var.

Nu är det dags att ta söndag.

The Ark på Cirkus

Det var lite av en slump att jag kom hit ikväll. Många olika parametrar och stjärnor som linjerade. Jag har ju inte varit ett jättestort fan tidigare eftersom det varit för långt utanför min pyttelilla inskränkta box. Men dom är ju fantastiskt bra! Ola Salo stal hela showen och jag fick ibland känslan av att de andra i bandet hade gett upp det där med att synas. Bara en sån sak som att de inte fick något ljus på sig om inte Ola gick förbi. Hade det varit jag hade jag tröttnat. Det står ju faktiskt ett band namn där, inte OLA. Men samtidigt, kom igen. Att stå brevid honom på en scen…. han fullkomligt strålar ju. Man vill inte ta kameran ifrån honom, han är nästan magnetisk på något vis. Personifiering av ordet ”utstrålning”.

Här är några av mina bilder. *lite ångest* varför? Fortsätt läsa…

Här är ett galleri med alla bilderna på The Ark och Tove Styrke

Du köpa bilderna på The Ark och Tove Styrke på Festivalphoto!

Redan innan hade jag lite ångest för att de är så väldokumenterade och verkligen bra dokumenterade av bland andra Emma Svensson. Det blev inte bättre av att hon faktiskt var i diket. Det var många riktigt duktiga fotografer där. Bland andra min partner in crime Sandra. Här är andras bilder från kvällen:

Sandra var där för Gaffa ikväll. Helt fantastiska bilder, som vanligt! Fan, va bra hon är! Sandras blogg.
Emma Svensson (Rockfoto) bilder på The Ark

Det var iaf riktigt roligt att fota ikväll. Kändes lite udda att fota Tove Styrke, det var ju någon annan som skulle göra det men Tove blev sjuk då. :o( Nåja, idag var hon frisk och körde gärnet. Hon hör verkligen hemma på scenen. Hon känns helt naturlig där. Är typ okej nöjd med bilderna. Inte alls nöjd med Toves bilder, men så kom jag in lite på flajjen där med. Men okej nöjd med The Ark… men inte helt sjukt nöjd, bara okej.

Mustasch, Bullet och Electric Boys (aka: vilken vecka!)

Vilken vecka det har varit! Först var det Skunk Anansie dagen efter var det Electric Boys, Bullet och Mustach. Däremellan är det jobb i 210% som gäller med stora produktioner och sjukdom. :( såklart är det sömnen som fått lida och bloggen. Sorry bloggis. (inlägget publiceras slutligen på måndagen istället för torsdagen…red.anm,) Det var riktigt roligt att fota Electric Boys. När det begav sog på glada 90 talet repade vi i samma lokal som dem. Eller en alternativ konstallation under namnet Titanic Truth. Men det var länge sen! Samma era som Whale faktiskt. Vi träffade på Henrik Shyffert och Cia Berg i korridorerna på Fryshuset emellanåt. Då fattar ni som var födda då hur länge sen det var. Ni andra kan ju googla ”Whale”… Aja skit samma. Blev lite nöjd med bilderna på conny i alla fall.

Å Bullet har jag fotat tidigare. Världens roligaste gitarrist, glad hela tiden och gör så himla glada miner! Å den andra gitarristen är rätt svårfångad då det är mest hår överallt. Mycket roliga att fota!

Mustasch kändes rätt så svårfångade de med faktiskt. Men det blev okej.

Fler bilder på alla tre banden finns i Galleri: Mustasch på Cirkus
Alla bilderna finns att köpa printar på Festivalphoto: Bullet, Electric Boys och Mustasch.

En annan observation jag gjort den här veckan: Blev rätt nöjd med bilderna på Skunk Anansie. Så tittar man på det blogginlägget. Då känner jag ”ganska hyffsad fotograf” sen scrollar man till Teitur och jag undra genast ”första konserten du fotat kanske?” Jag gick ju ingen kurs eller hade en enorm personlig utveckling under helgen direkt. Jag packade upp flyttlådor. Då blir det sjukt uppenbart hur mycket ljuset och artisten faktiskt gör. Är övertygad om att jag kommer ha fler mediokra spelningar som Teitur (fotomässigt, själva musiken har nog varit bäst på teitur på hela veckan. Hittils) men hoppas jag får möjlighet till fler spelningar av Skunk kalibern. Det var fantastiskt roligt.

Helgen håller mer musik och lite film. Kanske lite foto men inget som går under rock vad jag vet nu.

Ha en fantastisk helg! Det tänker jag ha!

Skunk Anansie rockar loss!

En ganska spännande spelning. Stenhårda direktiv: tre låtar men absolut inte den första. Efter tre låtar blev vi eskorterade till dörren. Det gick så fort att jag inte har hunnit titta alls på bilderna.

Jag testde igen att köra lite på tidsautomatik. Men det blir ju sådär, jag vill ju hellre ha valet att underexponera än att det blir oskarpt för att det är för lång tid. Har inte full kontroll och jag tror jag skulle fått fler ännu bättre bilder idag om jag fortsatt på min utstakade bana med helt manuella inställningar.

Men skit i det! Hur gick det att fota då?! Gad däm det är drag i den gumman. Men hon var inte ner och slickade någon av oss båda fotografer i örat. Vilket jag personligen kände var ganska bra. :o) Å jag känner nu när jag har sett bilderna att det blev rätt bra. Några av mina bättre faktiskt. Jag vill verkligen fota henne igen när jag blivit ännu bättre! Å kanske lite mindre nervös, ikväll skakade jag när jag var klar igen. Kommer jag någonsin vänja mig? Hoppas inte det.

Några bilder:

Här är alla bilderna i ett galleri

Alla bilderna finns att köpa på Festivalphoto.

Ego!

Ja, jag lovade ju mig själv att jag skulle få vara lite kreativ ikväll eftersom jag inte fick fota Accept…. så jag tog det näst bästa (?!) och stängde in mig i garderoben med en blixt. Det var väldigt roligt men det är ju fantastiskt vad självkritisk man blir. Många dåliga bilder blir det. Men så tänker jag efter ”hur många dåliga bilder har jag på andra när jag fotar dem?” Ja, det är ju ganska många det med. Som vanligt är det typ Högst 5% som går igenom kollen så någon annan ens får se dem. Hade några till som var okej, men bara en jag riktigt gillade. Resten var Riktigt Vidriga, tycker jag själv, andra hade kanske sagt ”men lilla Lotta, du ser ut sådär”. :o/ Sen var det ju dags att göra något med Photoshop, känner att jag kanske är mer kreativ i Photoshop än med kameran just idag. Saknar lite att kladda med färg tror jag (måla tavlor).

Tycker det är roligt att det är exakt samma bild men med 3 helt olika inriktningar. Det är nästan olika blick och jag känner lite att det är olika ålder på personen i bilden. Konstigt nog så är den till höger äldst. Den där jag faktiskt ansträngt mig och tagit bort blemmor och sånt. Nåja, det är kanske inte så konstigt eftersom den har en så ”mogen” exponering med bra teckning och liknande. Vilken jag gillar mest? Det pendlar faktiskt. Tror det blir den mittersta som hamnar på fejjan som profilbild. Får se.

Vad det här har med Rockfoto att göra? Jag hoppas att i framtiden någon gång få fota lite bandbilder, då är det ju bra att ha fotat lite porträtt med. Sen är det ju lite svårt när man inte lyckas flytta blixten från kameran och har bara en pytte blixt. Inte mycket till studio i min garderob. Men den fungerar som en ganska bra ljusbox eftersom den är liten och vit! :o) Så jisses vad ljuset studsar. Det kommer det inte göra när jag får in min inredning och alla min kläder… Hmmm, ska jag ha en fotostudio i garderoben istället?! Tål att tänkas på… hehe… Men borde kanske använda förrådet istället, det är några kvadrat större. Men då studsar ju inte ljuset lika intensivt, något som iofs inte är jättebra i alla bilder… Nåja, jag får fundera lite på saken!

blev i alla fall nöjd med min kväll, även om jag inte fick fota rock.

Last Days of April på Debaser

Last Days Of April (LDOA) är ett indi-pop band från Stockholm som funnits i mer än tio år. Det är Karl Larsson (!) som är den kreativa kraften bakom bandet, enligt deras beskrivning på Facebook. Musiken är (tycker jag) ganska soft och lite laid-back. Men mycket trevlig. Igår spelade LDOA på Debaser Medis.

För första gången så var det inget inträde! Dom kollade bara leg så man hade åldern inne… dom frågade mig aldrig om leg utan tittade bara på mig och sa ”välkommen”. Så jag kan ju inte annat än anta att det var typ 18? :) det gjorde ju även att det inte satt någon i dörren. Vem frågar man om fotopasset då? Möter en tjej som ser ut att ha koll, det hade hon verkligen! Hon kände till och med igen mig! :) Är det ett tecken på att a) jag har varit här för mycket. b) jag börjar komma in i branschen eller c) min frisyr var ett genidrag på fler än ett sätt. Eller d) alla ovanstående. :)

Förband var Culkin. Ett annat Stockholms band. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är fantastiskt att Sverige är nedlusat med så många bra band! Ha lite svårt att beskriva musiken. Lite alternativ inderock kanske? Dom kategoriserar sig själva som Indi-rock i alla fall. Jag får svårare och svårare att kategorisera musik, ju mer jag lyssnar. Men dom hamnar garanterat under kategorin ”mycket bra och sevärda” och det är ju viktigast. Lite knepigt ljus emellanåt men fick till några bra tror jag.

Culkin:

Fler bilder på Culkin finns i galleriet

Ännu fler bilder finns att se och att köpa på Festivalphoto.se

Jag trodde att LDOA skulle vara bra, jag hade ju lyssnat in mig ordentligt. Men så klart var dom fantastiska. Eftersom det inte var något tal om några tre låtar så tog jag det lugnt och försökte vänta in rätt ljus. Men under min favoritlåt ”America” blev jag faktiskt tvungen att sänka kameran, skita i ljuset och bara njuta. Det är fantastiskt mysig musik, eller är det bara jag som var på ett sjukt mysigt humör och lite allmänt knäsvag? Jag vet inte. Men jag vet att jag gillade det. Rent fotografiskt var det väl kanske inte det mest exalterande jag varit med om. Och det var en viss rökmaskin som kunde fått lite längre pauser så man fick en sportmössa till chans att få en skarp bild (de för tillfället lätt irriterade luftvägarna hade tackat stort de med). På näst sista låten la den av, någon annan som drog ur sladden kanske, då skingrades dimman en aning och jag fick ett par skarpa bilder i alla fall. Last Days Of April hamnar i alla fall i min permanenta spellista. Det är ett som är säkert.

Last Days Of April:

Fler bilder på Last Days Of April finns i galleriet

Ännu fler bilder finns att se och köpa på Festivalphoto.se

Årskrönika 2010: Från Krokus till rockfokus

Att skriva en årskrönika över 2010 är att sammanfatta hela min rockfoto ”karriär”. Allt har hänt under detta året. Inte i mina vildaste drömmar hade jag i början på året kunna tänka mig att detta skulle hända. Utan tvekan de roligaste och mest händelserika året i mitt liv. Hittills.

Detta enorma inlägg är uppdelat i fyra sektioner: Kronologiskt, Lärdomar och Bilder och Framtid. Å på slutet ett tack till dem som varit inblandade. Trevlig läsning om det mest händelserika året i mitt liv.


Kronologiskt

Våren
Jag började detta året sjukt hungrig på att fota men helt utan inriktning eller inspiration då vintern tar ur all must ur mig. Jag misstänkte redan på hösten 2009 att detta skulle hända så jag planterade massor av krokusar och tulpaner. Så kom äntligen några krokusar upp. Det fick bli början på året och det enda jag riktade kameran mot i flera månader.

I april började det lossna, rent mentalt i alla fall, jag började inse vad jag ville göra, jag ville gå på min första festival, gå på mer konserter och när jag såg att Fotografiska (som inte ens hade slagit upp portarna än) anordnade en kurs i Rockfoto slog jag till direkt. Jag insåg ganska snabbt att jag hittat vad jag ville göra. Jag hade ju fotat Milou lite tidigare, men bara för att det var kul. Jag hade inte insett att det var en hel gren inom foto.

Takida
Jag tjuvstartade lite med Takida i början av juni på gratiskonserten Love Stockholm.

St Gallen – min första festival
I slutet av juni åker jag på min första Festival någonsin, jag besöker St Gallen i Schweiz och ser band som Biffy Clyro, 30 Seconds to mars, Stone Tempel Pilots och Kasabian. En fantastisk upplevelse tillsammans med Malin och man fick verkligen lära sig skillnaden mellan Sverige och Europa. Här fick man ta med sig hur mycket sprit och öl man ville in på området, förutsatt att det var i plastflaska. Man fick elda och ha med sig möbler. (!) Jag visste ju att jag skulle gå en kurs i konsertfoto så jag höll koll på fotograferna och lärde mig lite redan här. Men jag hade bara mammas kompaktis med mig, något som bara det gav mig en hel del lärdomar.

Kusen i Rockfoto på Peace & Love
Jag var hemma i två dagar från Schweiz innan det var dags för kursen. Men i slutet av juni, början av juli så bar det äntligen iväg! Jag laddade GPSen full med dunka dunka, satte mig i Forrden och åkte till Borlänge. (nåja, egentligen Falun, fick inget hotell i Borlänge så det var ett himla flängande där emellan)

Jag lärde mig fantastiskt mycket under kursens alla dagar. Här är de tio bästa bilderna från Peace & Love. Jag bloggade redan då. Här är inläggen:

Höjdpunkterna under Peace & Love var många. Rent personligt så var det fantastiskt skönt att åka iväg själv och bara ha sig själv att se efter och bara sig själv att lita på.

Att få fota Biffy Clyro på riktigt var något jag sett fram emot sedan veckan innan då jag såg dem på St Gallen. Att få höra av Emma Svensson att hon önskade att hon tagit min bild på Carl Norén är fortfarande en av höjdpunkterna under hela året. Våra bilder rullade sedan på akademin på Fotografiska så vi har hängt på Fotografiska!

Jag mötte väldigt många roliga människor på Peace & Love, många av dem har jag fortfarande kontakt med och vissa stöter man på i fotodikena ibland. Fantastiskt roligt.

Jag lärde mig oerhört mycket och fick en väldigt bra start in i en bransch jag inte visste fanns. Jag skulle gärna gå kursen igen om jag fick chansen! Man kan alltid lära sig mer. Jag skulle på något vis vilja sammanfatta allt det som hände under Peace & Love, men det går inte, det är en jättestor erfarenhet. Det närmaste man kommer är att läsa de länkade blogginläggen ovanför.

Robyn på Popaganda 2010Sensommaren
Sensommaren började lite trögt och jag försökte få ackreditering lite överallt, men det gick inte alls faktiskt, då jag inte hade någon uppdragsgivare i ryggen.  Sedan fick jag ackreditering till Popaganda helt på eget bevåg, det stod till och med Make Believe Studios på fotopasset! Omåttligt stolt var jag! Visst jag fick det mot inbytes biljett, men det var det värt.

Ungefär här får jag kontakt med Festivalphoto men det går lite segt på det stora hela och jag är ju lite utvecklingsmotiverad så jag gör några gerilla fotoningar. (Från publiken, utan tillstånd) bara för att träna. Men allt eftersom kontakten med Festivalphoto blir bättre och jag förstår hur det fungerar där så inser jag även mina chanser där och jag får ganska många tillfällen att fota under hösten.

Att samarbeta med Festivalphoto har verkligen gjort att jag lärt mig mycket, förutom chansen att få fota konserter och utveckla portfolion. Man lär sig leverera efter en deadline samtidigt som det är ganska högt till tak när man väl kommer in i det hela. Det samarbetet ledde även till:

Simon från Biffy Clyro på Peace & Love 2010Intervjun med Biffy Clyro
Någon gång under hösten så får jag ett mail från chefredaktören på Festivalphoto, där står det ”är det någon som vill intervjua Biffy Clyro så hör av er” naturligtvis så skrek jag som en stucken 14-åring och skickade ett svar i blind panik och trodde väl aldrig att det skulle gå igenom. Men det gjorde det. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Jag hade ganska låga krav på mig själv inför intervjun: ”överlev” ”bajsa inte på dig” ”explodera inte i ett moln av inälvor” ”det är okej att svimma, men gör det helst efteråt”. Där ungefär la jag nivån.

Jag fick prata med en nyvaken Ben Johnston (trummor) som verkade lite nervös han med. Men det gick bra, han var jättetrevlig och det mitt absolut bästa minnet från det här året. Ett av de bästa i mitt liv faktiskt. ”Magical”.

Senhösten och vintern
Jag fortsätter att fota, det går i verkliga vågor, 3 dagar i sträck sen inget på några veckor och så har det hållit på så. Jag har gjort några fler intervjuer. Att intervjua Disturbed var mycket jobbigt då jag blev väldigt nervös (de till och med frågade ”Are you ok?”), medan när jag väl kom till min tredje intervju, som var med Sergio Vega från Deftones så kändes det nästan rutinartat. Jag var lite nervös men kände att jag hade läst på ordentligt och visste vad jag skulle fråga. Att inte sova på några nätter gör även det susen för nervositeten, man har lixom inte den fysiska energin att bli nervös utan läser på papperet och försöker vara trevlig istället.

Alter Bridge Fryshuset 2010En annan höjdpunkt under senhösten var att fota Alter Bridge. Jag hade köpt biljett till dem redan i maj och fick ackreditering att fota. Jag har lyssnat på Creed (samma bandupsättning men annan sångare och andra låtar) i väldigt många år och blev fantastiskt starstruck när jag stod (ensam) i diket framför Mark Tremonti. Å vem dyker upp för att köra sista låten?  Jo, Slashan som råkade vara i stan! Han jammade loss med Mark. Jag skakade som ett asplöv i flera timmar. Detta är ett av de tillfällen där jag har velat ha Live View i kameran så man ser var man siktar även om man håller upp kameran. (jag var inte i fotodiket) Fick hålla ner avtryckaren, sticka upp kameran och hoppas. Gick så där, men jag fick bilder på Slash i alla fall.

Dirty Passion på Stockholm Rock OutDirty Passion på Stockholm Rock OutDIRTY PASSION
Den 13 december 2010 blev mina rockbilder publicerade för första gången! DIRTY PASSION släpper sin debutskiva Different Tomorrow som innehåller flera av mina bilder från Stockholm Rock Out i början av september. Fantastiskt stort för mig att finnas representerad i något så viktigt som en skiva, å dessutom en bra skiva! Den finns att köpa på alla större handlare på nätet, så köp den nu!

Vintern – Released live and unsigned
Vintern 2010 slog till med full kraft redan från början. Massor av snö som ligger kvar dessutom. Jag får i början av december chansen att fota en demo tävling som heter Released Live and Unsigned. Det var oerhört roligt och jag fick intervjua alla banden. Det var väldigt annorlunda att intervjua dessa band, men fantastiskt roligt. Helt klart lite av en höjdpunkt det med, speciellt om man ser i statistik på bloggen. Mitt inlägg ”tankar om Released Live and unisgned” är det mest lästa hittils med över 100 träffar under ett dygn, eftersom flera av banden länkade till det ungefär samtidigt.


Lärdomar – ingenting är omöjligt och vad som helst kan hända

Jag har lärt mig fantastiskt mycket under det här året, så klart. Mitt liv har förändrats, jag har börjat lyssna på musik på riktigt igen och söker nya kunskaper och horisonter konstant. Jag har även lärt mig:

  • Skillnaden mellan en Mosh-Pit, Circle-Pit, Wall of Death och Wall of Dance (Stone Sours version av Wall of Death)
  • Fantastiskt mycket om foto och framförallt den värdefulla insikten att jag kan egentligen ingenting.
  • Jag har fått en början till en insikt om hur konsertfoto branschen och därmed lite musikbranschen fungerar.
  • Ta itu med mina demoner och häng-ups. Jag jobbar fortfarande på det där med att ta initiativ med att prat med folk, men jag tar ett steg i taget.
  • Jag har lärt mig att sluta stå i vägen för mig själv. Jag vet ju vad jag vill, varför skulle inte jag kunna göra det? Klart jag kan, eller i alla fall ge det ett ärligt försök!
  • Jag pratar nog inte så mycket som jag själv tror.
  • Jag har fått många nya härliga vänner under året. De nya vännerna har lärt mig fantastiskt mycket och varit väldigt inspirerande och får mig att pusha mig själv. Det är riktigt roligt när man har sjukt duktiga människor runt omkring sig, man blir väldigt inspirerad.
  • Framförallt har jag lärt mig att ingenting är omöjligt och vad som helst kan hända. Helt plötsligt har jag (!) pratat mig in i diket, pratat med en av mina idoler, face to face, i tio minuter. Eller så dyker Slash upp på scenen och jag är den enda med riktig kamera där. Vad som helst kan hända och plötsligt händer det, var beredd på det. Omfamna det.

Årets bilder:

Här är några av mina favoritbilder eller mest uppmärksammade bilder från året.

Carl Norén på Peace & Love 2010Denna bild är nog en av dem som fått mest uppmärksamhet, konstigt nog så gillar jag den inte riktigt. Det är absolut inte en favoritbild. Men många andra verkar gilla den.

Familjen på Popaganda 2010Jag gillar denna bild väldigt mycket. För det första så har jag alldeles för få bilder på kvinnor, sen är hon ju så fantastiskt vacker och jag tycker på det stora hela att det är en bra bild med vackra färger och ljus.

Ed Kowalczyks killar rockar loss ordentligt. En av mina absoluta faoritbilder från året.

Buckcherry på Taste of Chaos. Bilden säger inte så mycket om musiken, men jag gillar den som proträtt. Fantastiska färger i tatueringarna.

Robyn på Popaganda 2010Att fota Robyn var fantastiskt roligt. Det är ett enormt drag när hon går igång. Hon har även haft ett fantastiskt år så man har hört mycket om henne lite överallt.

Det finns massor av fler bilder från året som jag verkligen gillar, men dessa är mina absoluta favoriter. Uppe i menyraden hittar ni alla gallerierna om ni vill se fler bilder från året. Sökfunktionen uppe till höger är strålande den med, då får man så väl bilder som inlägg.


2011

Året inleddes med att vi var på nyårsfest på Debaser Slussen. Där spelade ett band som heter Urban Cone. Jag hade aldrig hört talas om dem tidigare, men de var väldigt bra. Lite så hoppas jag att hela året blir.

Är det något jag har lärt mig det här året så är det (som jag skrev tidigare) att precis vad som helst kan hända och ingenting är omöjligt. 2010 var första gången i mitt liv när jag tagit en serie beslut där jag inte stod i vägen för mig själv. Detta resulterade i en resa som gett mig massor av nya vänner och erfarenheter. Det har även lett till att jag vänt mitt liv lite upp och ner. Men det gör att jag ser oerhört positivt på 2011. Nu börjar det. Bland annat detta ser jag fram emot:

  • Massor av fler konserter att fota. Avspark med Khoma om några dagar.
  • Biffy Clyro och Foo Fighters, det blir nog inte att fota dem, men jag har biljett att se dem i sommar i London.
  • Milou och Whitesnake släpper nytt material och kommer förhoppningsvis spela lite. Många fler band kommer göra detsamma. Jag kommer vara där.
  • Festivalsommaren. Inget är bestämt eller bokat än, men det kommer alla gånger bli minst en eller två eller kanske tre-fyra festivaler.
  • Men framförallt och förmodligen viktigast: möta massa nya människor och höra massor av ny, bra musik.

Jag har ingen aning om vad som händer eller var mitt liv tar vägen, jag vågar inte ens drömma, för det har visat sig sig att verkligheten vida kan överträffa drömmen. Men jag har en inriktning och kommer vara redo för det när det händer, ta emot det med öppna armar och enorm tacksamhet.


Tack

Detta året hade inte kunnat bli så bra om det inte varit för alla underbara människor runt omkring mig. Jag vill tacka er alla. Några speciella i urval:

Ett hjärtligt tack riktas till mina gamla vänner som varit där för mig under året, framförallt vill jag nämna Åsa och Malin, ni är som alltid varmt älskade och underbara som hjälper mig att hålla mina mentala bitar på plats. Ååå Malin, jag är så glad att du är tillbaka i Sverige, tack för allt och för att du följer med mig och drar med mig på äventyr!

Jag vill tacka mina kollegor på marknad för att ni har stått ut med mitt eviga rocklyssnade, musiktjat, eufori och ibland trötthet när jag varit ute på dåligheter.

Jag vill tacka alla mina nya vänner och bekanta. Framförallt vill jag nämna Tille som varit en fantastisk inspiration och underbar vän. Och naturligtvis alla tjejerna från Rockfotokursen! Ni är bäst! Sluta aldrig att sträva! Ni har verkligen framtiden framför er, glöm inte det jag har lärt mig nu, som jag önskade att jag visste tidigare: Ingenting är omöjligt och vad som helst kan hända! Och händer!

Så vill jag tacka Rasmus på Festivalphoto för möjligheten att få göra detta och Emma Svensson på Fotografiska: Tack vare att ni gör det ni gör så bra och är så proffsiga så har detta blivit ett av de mest fantastiska i mitt liv.

Naturligtvis vill jag även tacka alla musiker som passionerat håller på med detta så vi får möjlighet att njuta av musiken! Utan dem och deras musik skulle jag inte ha något att fota alls! Speciellt tack till Emil och DIRTY PASSION för att ni är så underbara! Även alla arrangörer bör nämnas som lägger ner sin själ i något som inte alltid är lukrativt, något vi verkligen fått lära oss i år.

Till slut vill jag tacka min familj och Mattias. Tack för den uppmuntran och det stöd jag har fått. Stort tack till Brorsan som ser till att hålla mina fötter på jorden men låter mig ha näsan i himlen.

Utan er alla hade allt detta inte hänt och inte varit värt något. Jag är er alla evigt tacksam för ett fantastiskt år och ser fram emot ett spännande 2011 tillsammans.

God Jul!

Nu är det äntligen dags för lite ledigt, det kan vi nog alla behöva. Jag har inte så mycket ledigt från jobbet, men det blir några långhelger som kommer i alla fall. Jag har haft RIKTIGT dåligt med inspiration och motivation under veckan som gått. Detta av en hel del anledningar som jag inte kan gå in på här. Men min notoriska sömnbrist är ju absolut en bidragande faktor.

Jag har fotat julkort varje år de senaste ja… 5(?) åren kanske. Jag trodde inte det skulle bli av i år, men så fick jag en liten glimma av motivation så jag gjorde slag i saken direkt.

Det är kanske ingen prisvinnande bild, men den förmedlar den mysighet och värme jag var ute efter. Med den här bilden vill jag önska alla mina läsare en riktigt god jul.

Å jag läste precis nu att Whitesnake släpper nytt album i mars. Det betyder att de kommer på besök! Håll tummarna för att jag får fota David Coverdale å grabbarna! härlig julklapp!

Hemma hos Drylight

I tisdags fick jag äran att bli inbjuden i det allra heligaste! Jag har varit med när Drylight (tidigare Milou) har repat. Replokalen ligger i en korridor någonstans långt under ett hus på Hornsgatan.

Drylight håller på att spela in en ny skiva, en full-längdare. (Tidigare låtar kan ni lyssna på här) Jag var en av de första som får höra materialet, så jag är oerhört stolt! Jag kan meddela att det låter fortfarande som Drylight men de har naturligtvis utvecklats endel.

Att fota i replokal var naturligtvis en utmaning. Jag valde att använda befintligt ljus trots att detta bestod av en glödlampa och lite julgransslingor. Testade några bilder med blixt men det bliiir ju så jävla fult. Så jag la ner det ganska snabbt. Dessutom verkade det distrahera bandet väldigt mycket.

Det resulterade naturligtvis att bilderna blev lite mörka och (ISO) gryniga, men det kände jag att det inte gjorde något i det här sammanhanget. Det är ju replokal, det är lite stökigt, lite skitigt och grovyxigt.

Vi körde även lite spontana bandbilder, men jag känner att man ska nog tänka igenom det där lite mer och göra det lite seriöst om det ska bli riktigt bra. Å med ett tema/riktig tanke bakom. Med andra ord; we’ll be back med det hoppas jag! :o)

Jag hoppas även att få fota Drylight mer på scenen när de har släppt skivan. Det är svårt att få till det där riktiga draget när man har en kvadrat att röra sig på och svingar man gitarren slår man ner något, och det är förmodligen dyrt och tillhör någon annan. Så We’ll be back med det också hoppas jag! :o)

Här är hela galleriet!

Några av mina favoriter:

Bilder: Khoma på Arenan

Jag gjorde tidigare ett inlägg om måndagens spelning på Arenan, med Deftones som huvudakt, Coheed & Cambria samt Khoma som support. Men jag har inte postat några bilder, det är av rena sömntekniska skäl. Jag hade sovit 11 timmar på tre dygn och prioriterade att få upp bilderna till beställaren istället för bloggen. Men nu så!

Å så har jag funderat, tittat och funderat lite till. Jag tänker inte ens posta bilderna på Deftones och Coheed som ett inlägg, de finns som galleri men det får helt enkelt räcka. Jag är inte så stolt över min insats där. Jag är mer nöjd med bilderna på Khoma, men jag är inte säker på att det är tack vare min insats som fotograf, den karln är ju det mest uttryckfulla jag har sett! Han borde bli skådis! Tänk att spela in en musikvideo med honom. Det vore ju fantastiskt roligt.

Kollade lite snabbt igenom bilderna från de andra fotograferna jag visste var där. Marisol på Musicstage lyckades som vanligt. Hon fick hoppet. Men Deftones var svårfotade. Jag var helt övertygad om att Rockfoto var där, men inga bilder uppe så jag har väl blandat ihop fotograferna, inte konstigt med mitt ansiktsminne… :o) Hittar tråkigt nog ingen annans bilder på Khoma, väldigt få fotografer där då och ingen jag kände igen. Nåja, här är mina, dom jag gillar bäst av dem. Alla bilderna hittar ni här.

Jag gillar den här sista bilden men jag är lite kluven till den. Den säger ju  ingenting om musiken, konserten eller stämningen. Men den pratar ändå. Det är som en bild ur en film snarare. Han är rädd, någon förföljer honom. Det framgår inte att det är en mic han håller i. Visst kan det vara ett lasersvärd som han just ska till att fälla ut? Klart han är Jedi! Måste bara göra en bild på det…

Klockrent! Men olagligt? Bilder går ju inte som nyhetsbild längre, utan som konstnärlig tolkning.

Vaddå? Är det någon som undrar varför precis varenda en av Khoma bilderna är svartvita? Här ska du få se vad ljusdesignern lyckades med genom hela spelningen. Men jag är inte bitter:

Som ni säkert förstår ser jag mycket fram emot den 6 januari då Khoma spelar på Debaser Medis. Ett av mina absoluta favoritband att fota, lätt topp 3. Hoppas jag får fota och att man har valt en annan färg på ljuset under de tre första låtarna.

Nu ska jag försöka sova lite igen. Khoma har jag snart lyssnat sönder. Lugnar ner mig med låten Sextape av Deftones Fantastisk.