Brorsan pratade så jäkla gott om en bok, han skrattade så han grät när han läste den. Jag fick låna den och den har bara legat och samlat damm i väntan på att jag ska få arselet ur. Man har ju hela tiden ”bättre saker att göra”. Livet springer vidare. Sen var det något som sa mig att börja läsa den efter att den har samlat damm i mer än ett år. Den var fantastiskt underhållande och så här i efterhand har jag fattat hur mycket denna tokstolle betytt för mig. Eller så ligger jag bara ensam på en lördagkväll, har skittråkigt och musikabstinens. Men när jag lyssnar igenom repertoaren så är det så himla många låtar som har legat och grott i bakhuvudet. Deamer. War Pigs är den enda låten jag kommer ihåg att jag har hört i en dröm. No More Tears gick varm när jag var mitt i MTV generantionen. (på den tiden dom spelade musik.) Sen kom den här snubben och ändrade på det med. Inte minst Mama Im coming home som var kassettsingeln brorsan skickade hem när han skulle komma hem från ett år i USA. Jag tror jag har den kvar någonstans.
Jag kan verkligen rekommendera ”Jag är Ozzy”. Underhållande, skrämmande och för oss som inte är världens bästa läsare: lättläst! Rekommenderas varmt, med reservation för viss djurhantering som jag kanske inte tycker var så himla genomtänkt. Men det är lite grejen på något sätt. Han lyckas med saker som ingen annan lyckas med.
Jag ville plåta Black Sabbath när dom spelade här för något år sedan, eller det var någon som blev sjuk så istället för Black Sabbath så var det Ozzy and friends. Men det blev inte av, av olika anledningar. Hoppas verkligen jag får möjlighet att göra det någon gång.