Nu var det dags för k-pop igen! Taggar för kommande resa, ska bli så roligt! Junny spelade på Fryshusets Klubben, det var riktigt roligt, även om det var svårt för det var inget dike! Fick stå bland publiken, det är ju alltid en utmaning, men mina medbesökare var supertrevliga, ganska korta och stundvis med lite mellanrum, då blir det nästan bara att det tillför i bilden och man får lite liv och rörelse med. Det var i alla fall en trevlig konsert. Några bilder följer nedan, alla bilderna på Junny finns som vanligt på LiveNews.se.
Det var också trevligt att jag för en gångs skull blev lite nöjd med bilderna, inte allt som var precis som jag ville, men några lyckträffar överträffade mina förväntningar, vilket kanske inte är så svårt, efter dom här tre åren har jag inte så stora förväntningar på mig själv längre. Jag är glad bara jag får trycka på knappen. Nåja, nog skitsnack, bilder:
Några bilder på DJ-Mniejong som värmde upp publiken och stod bakom Junny och skötte instrumenten:
Nu väntar jag bara på ny platta så vi får ny turné snart! Inte för att jag är girig eller så… hehe… Nåja, med sig hade dom två andra bra band, Monuments och Kalandra.
Kalandra:
Och ett par bilder på Monuments:
Det är roligt att det har kommit igång med konserter! Äntligen! Snart ett år sedan alla restriktionerna togs bort och branschen har liksom inte kommit in i kuggarna ordentligt, men nu börjar det ordna upp sig!
Alltså, en av mitt livs bästa konserter! Å så roligt det var!
Det händer inte ofta, men ibland, att jag går på konsert utan att fota. Igår såg jag tre band från längst bak i publiken! Det gick jättebra det med. Först var det australiensiska Ocean Grove, sedan Sleeping With Sirens och sist ut dom jag väntade på: Don Broco. De två första var riktigt bra, Sleeping With Sirens vill jag jättegärna se igen men Don Broco… omfg! En av dom bästa konserter jag någonsin varit på! Jag var en hårsmån från att kasta mig i någon av moshpittarna! Fan, nästa gång göra jag det. Bara jag kan lämna glasögonen till någon. Haha. 🤓 Ålder är en sinnesstämning, inte en siffra.
Don Broco på Klubben, Stockholm
Varför var dom så bra då? Jag hade knappt sett en live video med dem så jag hade inga förväntningar förutom att jag älskar musiken. Jag var inte beredd helt enkelt, å publiken var fantastisk, det var mycket folk men inte helt fullsatt så folk kunde utan vidare dansa och starta pits av olika slag och man såg dessutom bättre då, så jag hamnade inte bakom en vägg av långisar som jag gjorde på VNV Nation i fredags. Å tre personer i bandet sjunger, riktigt bra dessutom, inte bara sångaren. En av de andra ikoniska rösterna för bandet visade sig höra till trummisen. Bara en sån sak. Jag hoppas innerligt att jag får se dem snart igen och att jag då får plåta. Så roligt, är fortfarande stirrig. Kanske blev konserten också lite bättre eftersom jag slappnade av och inte tänkte på bilder och recension alls. Jag hade heller ingen med mig så jag behövde inte kompromissa alls, även om det är roligare att gå på konsert med sällskap så vill jag slå ett slag för att gå även om man inte får med sig någon annan. Tänk om jag hade missat detta för att andra inte fått barnvakt, ledigt, lön eller feeling? Inte acceptabelt!
Sleeping With Sirens på Klubben Stockholm
Klar jag fotade lite med mobilen litegrann lekte med långa slutartider. Å måste säga att skillnaden i bildkvalitet från bara ett par år sedan. Man ser ju vilket band det är på scenen! Bara en sån sak. Fast är man för kreativ syns det ju inte så klart:
