Neeeeeeeeeeeeeeeeeejjjjjjjj!!!! Jävla skit! Dämit! :o(

Jaha, här satt jag och såg fram emot Blindside och Tantrum To Blind imorgon. Så ställer dom in! Jäkla skit! Hade verkligen sett fram emot det, det var länge sen jag såg en konsert med riktigt bra musik så jag hade verkligen lääängtat. Å Tantrum To Blind som alltid levererar sånt himla röj! Hade blivit tredje gången jag skulle plåta dem. Men nä då. Kan inte dom köra utan Blindside? Dom kan ju lätt headlinea på Slussen, gratis inträde och sälja massa öl bara. Jag är på! :o/ Jag som skulle testa Lensbabyn lite med. :o/ Attsingens, rackars och en hel massa ordentliga svordomar. sKräp.

Jag får däremot träffa Malin! Då kan vi snacka skit och sånt hela kvällen istället. Inte helt fel det heller! Kanske åker kameran med ändå… hm. Fotonad kanske? Vi får se…

100 Monkeys på Klubben i Stockholm


Igår kväll spelade 100 Monkeys på Klubben i Stockholm. Det var 220 sålda biljetter och några fler sålda i dörren. Så 230-240 pers där. Publiken bestod av typ tio killar resten tjejer, i en ganska varierande ålder faktiskt. Frågan jag ställer mig är: Hur många är här för att en av Twilight stjärnorna är med i bandet? Helt omöjligt att avgöra utan enkät i dörren med tillhörande sanningsserum. Men jag vet att det finns en trogen skara fans.

Till skillnad från de stora amerikanska banden så var det inga fotorestriktioner alls. Tre låtar i diket sedan fortsätt fota hela konserten om du vill. Det stod till och med i ackrediteringsmailet att blixt är ok(!). Ibland ber man lite efter att någon i publiken ska trycka av en blixt för att det är kolsvart i lokalen och det har räddat mig ett par gånger. Men igår var det bra ljus så väldigt många bilder åkte i soporna för att jag fått andras blixt i dem.

Men levererar bandet? Dom är ju fantastiskt roliga på scenen, bjuder på sig själva, showar. Det märks att dom tycker det här är roligt. Så det är väldigt roligt att titta på och fota. Fart och fläkt! Här någonstans ber jag alla trogna fans att sluta läsa, för jag vill inte regna på deras parad. Klicka istället er vidare direkt till Galleri: 100 Monkeys på Klubben för massor av bilder på dessa snyggingar.

Men musikaliskt… Istället för att hela tiden köra ”hela havet stormar” och byta instrument skulle det kanske vara lämpligt om man fokuserade på ett och lärde sig det ordentligt. Om alla fem spelade ett instrument bra och höll sig till det skulle man kanske lyckas utveckla ett unikt sound. Nu är det mer fyra killar å en herre som vill ha kul och jag kan tänka mig att jargongen är lite ”jag vill också spela gitarr/annat instrument”. Inget fel i det! Men man borde göra det i replokalen, inte på scenen och ta 350 spänn i inträde. Det låter lite kommunal musikskola över det. Missuppfatta mig rätt; jag ÄLSKAR kommunala musikskolor och har själv spelat i ett sånt band. (Magic Mondays hette vi, vi hade en spelning i aulan och säkert 20 pers i publiken, jag spelade bas och var ca 15 år). Men man spelar raka ackord för man har ofta precis lärt sig sitt instrument, ingen inlevelse, ingen feeling och ingen karaktär. Den äldre herren hade dock lite feeling på slagverk/kongas. Men vissa instrument ska man låta bli helt på scenen om man inte är riktigt, riktigt duktig. Tillexempel trumpet….

Förbandet Cara var lugn och mycket fin musik. Hon hade en väldigt vacker röst och jag skulle kunna lyssna på detta när jag har svårt att sova. Kolla upp henne!

Här är lite bilder:

Se alla bilder i Galleri: 100 Monkeys på Klubben

Alla bilder på Cara på Festivalphoto.

Alla bilder på 100 Monkeyes på Festivalphoto.

Atari Teenage Riot på Debaser Slussen


Här kan man verkligen säga att musiken blev fysisk. Den skakade mina byxor, mitt bröstben och varenda cell i min kropp.

Atari Teenage Riot är ett ”Digital Hardcore” band som startade i Tyskland i början av 90-talet. De är ganska politiska (anti fascistiska och anti rasistiska) och har tydligen blivit anklagade för att starta upplopp, ha väldigt våldsamma spelningar och lite annat smått och gott. Men det var inte så illa som jag trodde och efter någon låt gick jag bara några meter bak och stod där ganska bekvämt.

Men det är ju inte riktigt min kopp the, musikaliskt sett. Men jag är ganska stolt över att jag hörde skillnad när ljudsystemet faktiskt pajjade. Det låter ju lite små-trasigt mest hela tiden. Det må vara utanför min box, men jag kan se musiken från min lilla låda, den är inte bortom horisonten och jag förstår att andra kan gilla detta.

Jag körde lite från höften, för jag kände att jag behövde ha koll runt omkring mig med. Så för första gången kunde jag deleta nästan hälften av bilderna redan i kameran, jag gör ju sällan det annars. Men jag kunde ta bort nästan 250 bilder som var svarta med bara lamporna från förstärkarna synliga. Alltså två röda prickar.  Aja, på de få minuter jag stod längst fram så lyckades jag få lite bilder i alla fall. Mest på tjejen (Nic Endo). En av tre medlemmar.

Se alla bilder här:

Galleri: Atari Teenage Riot på Debaser Slussen

Tille från Festivalphoto var där med.

 

Imorgon: Atari Teenage Riot

Hoj hoj hoj…. Vad har jag gett mig in på?! Nu är det nästa typ HC spelning jag ska på. Inte alls min typ av musik men helt sjuka konserter. Jag var ju på Enter Shikari tidigare i höst och det var den absolut sjukaste konserten jag varit på. Det är från den jag fått bilden här ovanför i toppen, med alla armar och ben. (ja, den är pixlig i vissa browsers, jag skaaa fixa)

Hur som helst så överväger jag starkt hörselkåpor, gammal kamera och ångrar en aning att jag köpte snygga cowboy boots istället för doc martins med stålhätta. Undrar om man kanske ska ha hjälm? Jag vet vissa band som rekommenderar det på sina spelningar. (Seventribe, bild till höger) aja, det kommer gå bra, så klart. Trots allt är det bara musik på en scen. ”som vanligt” men ändå inte.

Å roligt är även att jag är där för bloggen, inte Festivalphoto! :-D

Men kort sagt: är du i Stockholm imorgon så är det gratis inträde före 22 på Debaser Slussen. Det kommer bli sjuuukt. Annars blir jag besviken.

Recension: Nickelbacks Here And Now

 

 

 

 

 

 

 

(Foto: Urban Brådhe/Metro)

Idag läste jag i Metro att Nickelback släppt ny skiva, hade inte hört det någon annanstans, vilket känns lite konstigt eftersom jag tycker ju att jag har ganska många tentakler där ute, men inte tillräckligt tydligen. Dom lovar för övrgt att komma till Sverige på nästa turne. Yei!

Det bästa med dagens teknik tycker jag är att jag läser om skivan, sen kan jag direkt lyssna på den på Spotify. Najs! Är den bra då? Det tycker jag faktiskt, men så ska man veta att jag gillar Nickelback till att börja med. Metro skrev att det var lite för alla och det är det verkligen. Jag hör idel radio dängor. Å inte bara Bandit. Något för alla även Lugna Favoriter och Rix, om man nu ska ta det i radiotermer.

Visst, det är väldigt tillrättalagt och välproducertat. Men det är skitigt på rätt ställen och piano och stråkar på rätt ställe. Jag har inte ens kommit igenom hela än men har redan tre nya favoritlåtar som gick rakt in i hjärteroten. Men jag gillar även det som är så där riktigt tillrättalagt på samma sätt som jag kan uppskatta skönheten i en färgkorrigerad en solnedgång. Det är ju snyggt, vad är problemet? Men är man ute efter musikalisk innovation och nytänkande så är inte detta rätt platta.

Den går dock rakt in på min ”Lotta gillar just nu” lista.

Fyra rockstjärnor av fem möjliga!

Å en eloge till att han harr klippt sig. Det är sällan jag förordar att man klipper av sig håret men här var det helt rätt. Kanske var ett tag sen, men ändå….

Jag och mitt hår

Detta är ett spronsrat inlägg! :oD Jätteroligt, speciellt som kampanjen går ut på ”bli vän med ditt torra, frissiga hår”. :oD Jag är urtypen av människor som blivit vän med sitt torra hår! Jag är så mycket vän med det att jag omfamnar det och gör det till något helt annat: Dreads!

Jag tänkte ta tillfället i akt och svara på lite vanliga frågor om dreads, och avliva en eller annan myt. Ni som inte bryr er kan scrolla ner direkt och titta på filmen, många gånger. :o)

Q: Dreads möglar och luktar illa
A: Nej! Det beter sig precis som allt annat hår om man behandlar det fel. Låter man det torka ordentligt när man tvättat det så är det inga problem. Mitt hår luktar bara hår. Men kommer man så nära mig så känner man lukten av resten av mig med. Å den varierar…

Q: Hur tvättar man håret?
A: som vanligt, men man behöver inte tvätta lika ofta för det blir inte flottigt på samma sätt. En gång i veckan är lagom. Å inget sånt fint balsam som i filmen nedan, då kan dom gå ur.

Q: Kan man få ur dem?
A: ja. Men det tar lång tid och är jättetrassligt. Å det går åt mängder med balsam tydligen. Men det tänkte jag låta bli.

Q: Hur gör man dem?
A: man går till underbara Lina som nu jobbar på Claque La Mouche i Gamla Stan så trasslar hon ihop det i fina korvar genom att tupera och virka. För mig tog det ca sex timmar å kosta några lök. Jag går tillbaka till henne och fixar utväxten några gånger om året. Man kan göra det själv men jag når/orkar inte.

Q: Kliar dom inte?
A: Nope. Kliar inte mer än vanligt i skalpen. Men när dom nu blivit ganska långa kan dom däremot killa på ovanliga ställen när det är utsläppt. Typ långt ner på armen. Men det är ju en vane sak.

Q: Största överraskningen?
A: Att så många faktiskt ställer frågor om min intimhygien och tar det som självklart att jag ska svara. Men även att folk drar och pillar på dem när jag står i diket och plåtar. Det hade jag inte kunnat förutse! :-)

Men den dagen jag ska ta ut dem, då kanske det är en bra idé med någon produkt liknande den här:

 

Å i sann blogg anda tänkte jag nu ta å berätta ännu mer än ni ville veta. Jag har ätit thai red curry med nudlar till middag och dagens outfit var jeans och en hoodie jag gjort trycken på själv… :oP

jag var inte där…

Dagen till ära vaknade jag med en liten lätt huvudvärk. Fortfarande trött trots att jag sov typ 10 timmar i natt, vilket är (nästan) dubbelt mot vad jag brukar. Tröttheten berodde på mitt äventyr med Foster The People i torsdags som hade resulterat i 3 timmars sömn. Hela bildbehandlings processen drog ut på tiden. Jag vet inte riktigt varför det blev värre denna dag än alla andra. Jag får gå in i djupgåemde analyser om det. Sen någon gång. :-)

Hur som helst. Det var bakgrunden. Igår (fredag) spelade In Flames på Hovet och typ ALLA mina konsertfotovänner var där! Jag hade med velat vara där men Festivalphoto hade redan en fotograf. När jag väl hade kommit på att jag kunde söka för bloggen så hade jag redan bokat upp mig på AW med jobbet. Det var fantastiskt trevligt så jag ångrade mig inte då… Men imorse när jag ser mitt nyhetsflöde på Facebook… Fan. Å så mycket fantastiska bilder! (bilden till höger tog jag på Sonisphere i somras)

Men med tanke på facit så finns det inte en sportmössa att jag hade klarat det. Men man kan väl få känna att man missade något! Nåja, vad är väl en bal på slottet?

…men jag var på Fotomässan idag

Jag må ha missat In Flames igår på Hovet men idag var jag på Fotomässan. Hela dagen. Jag filar ihop ett litet reportage som jag publicerar här sen. Men intrycken var många och trots att jag var där i ca 7 timmar känns det som jag inte fick nog. Det gick även en hel del pengar men som tur var så stängde mässan, så jag behöver nog bara skjuta upp renoveringen av köket en månad eller två… Men eftersom jag har presspass så kommer jag ju in i morgon med. Får se hur jag känner att reportaget går, om jag får kanske går tillbaka imorgon… men då lämnar jag kortet hemma.

Lensbaby Muse
Lensbaby Muse

Vad blev så dyrt då? Jag köpte lite böcker, bland annat en av Elisabeth Ohlson-Wallin om hennes fantastiska utställning Jerusalem. Dessutom blev det en Moderkseppet film (allt om RAW) och det som gjorde störst hål i budgeten: jag köpte en Lensbaby Muse! Det är ett… ja, lite av ett leksaks objektiv. Finns ingen autofokus. Bländaren kommer i en separat lite påse och man lägger på små ringar för att ändra bländare. Man sätter fingrarna på ringen framför och bara skiftar runt runt bälgen och fokusen lite som man vill. Det är en 50 mm och största bländaren är 2.0 (ingen extra ring). Jag har hunnit ta några testbilder. Fick köra med blixt för det var så attans mörkt överallt, men det fungerade, även om jag körde auto på blixten men objektivet skickar ingen bländar info tillbaka, så jag vet inte riktigt vad blixten räknade på, men det fungerade. Blev lite olika resultat hela tiden, men det är ju lite grejen, man har inte riktigt full kontroll.

Jag har inte rört bilderna i Photoshop, jag tweakade exponeringen och kontrasten en aning i RAW men annars är det rakt ur kameran.


Foster The People och Urban Cone på Debaser Medis

Jag har ju lite en förkärlek för trummisar. Vad är bättre än en tajt trummis? Två tajta trummisar. Det är tom tre gånger bättre! Jisses vilken konsert! Såååå coolt! Verkligen fantastiskt. Energin spritter i hela kroppen!

Först ut var ju Urban Cone, det var tredje gången jag fotade dem i år, och jag börjar känna mig lite som en stalker. Men det är inte mitt fel att dom dyker upp hela tiden! Sen att jag insåg att jag lyssnade in mig väldigt mycket på banden till båda popaganda festivalerna i år, där dom spelade på båda… Det resulterade tydligen i att jag kunde alla låtar utom en. Undrar om den var ny. Kanske är jag lite av en stalker? Nåja, dom är bra så jag skäms inte för att kalla mig fan. Dessutom är dom på top tio över mest sökta orden på bloggen. Så jag klagar inte.

Jag hade ju hört att det skulle vara ett himla tryck, jag tror att det var slutsålt faktiskt. Så jag var där i tid och tog min plats längst fram. Men det var så pass mycket folk att jag redan under Urban Cone inte kunde flytta mig. Så för att få alla bandmedlemmarna blev det lite kreativa lösningar. Trummisen är fotad mellan benen och under keyboardistens stol. Och så vidare. Men bilderna blev ju unika i alla fall? :o)

När Foster The People går på så når en liten lätt panik mig faktiskt. Stroboskop. Dämit. Varannan bild helt svart, varannan utfrätt. Så denna flicka som älskar sitt Manuella läge fick helt enkelt kapitulera och verkligen utnyttja tekniken. Jag körde tidsautomatik. Ordet smakar lite metalliskt i munnen. Mest för att jag inte är van. Men det fanns verkligen inget alternativ. Många bilder blev absolut skräp, men färre än om jag körde manuellt. Nästa gång kanske jag testar bländarautomatik.

Jag lämnade konserten efter 30 minuter av ett antal anledningar.

  1. Jag hade intalat mig själv att det är en dag i morgon med och eftersom jag tänkte leverera bilder på båda banden ikväll så behöver jag varje minut sömn jag kan få, kommer aldrig vara klar före midnatt ändå.
  2. Jag kände att jag hade vad jag behövde och kunde kanske få andra bilder men inte bättre.
  3. Sämsta anledningen hittills, men det var det som valde det exakta ögonblicket: minneskortet var fullt å jag hade gömt nästa långt ner i väskan som jag inte nådde helt.
  4. Bästa och underbaraste anledningen: Jag var mätt, nöjd och belåten! Det absolut bästa sättet är att lämna konserten när man är som gladast, dunkandet från de två trummisarna sitter fortfarande i bröstbenet och jag sitter fortfarande och ler. Jag hatar att bli uttråkad och hade jag väntat för länge hade det varit risken. Nu lämnade jag när det var som bäst istället. Tydligen så hade de inte spelat ”de två bästa låtarna” men jag är så nöjd att det fick vara ändå.

Det är så häftigt när man får en helt annan bild av ett band när man hör dem live än när man hör dem ”på skiva”. Jag har hört dem relativt mycket på skiva och tycker dom är helt okej, men live… åååååh. Lovley! Nu förstår jag grejen!

Urban Cone:

Här finns alla bilderna:
Galleri: Foster The People på Debaser Medis

Foster The People på Festivalphoto

Urban Cone på Festivalphoto

Så var ju  Viktor där med, och tog fantastiska bilder så klart. Fan vad jag vill ha en vidvinkel.

Natti!

Lotta testar skönhetsretusch

Jag har haft semester idag, vi skulle ju egentligen på en Bandit kryssning i helgen men det bidde inte så. Men eftersom jag är vis av erfarenhet (den hårda vägen) så tog jag semester måndagen efter. När kryssningen sen inte blev av så kände jag att jag stannar hemma å har en semesterdag mitt i november ändå. Bara för att jag vill. Men jag kan ju inte sitta sysslolös så jag har tittat på Moderskeppets DVD om skönhetsretusch. Den var faktiskt ganska bra och kombinerat med en av deras andra titlar (Porträtt och modell i studio) så fick jag en ganska bra grund i skönhetsretusch.

Men så vill man ju prova, å jag kan ju inte förnedra någon annan så jag fick ta bilden av mig själv som jag tog inför ett annat projekt och leka med. Det gör ju inget om jag ser ut som en clown efteråt. :o) Så här är resultatet. Jag är ganska nöjd med själva ögonen, irisarna, dom fick verklligen en ”kick”. Resten är roligt överdrivet så jag ser lite plastig och sminkningen är aningen… ”prostituerad”. Men det var lite poängen med. Testa alla tekniker i samma bild, då blir det lite extremt. Testade inte göra nya ögonfransar dock, ansåg att det skulle bli väl illa. Men som sagt, massa överdrivet.

Före:

Efter: 

Aja, nog om lotta som prostituerad.

På torsdag är det Foster The People, jag har blivit tipsad om dem från flera håll och tycker att musiken är helt okej. De har tydligen varit bokade på Debaser länge och blivit väldigt populära under tiden, från början var de bokade på Slussen, men man fick uppgradera till Medis, nu går ryktet att kanske tom Medis är för litet. Bandet är fantastiskt hypat tydligen. Jag har ju inte världens koll så jag litar på vad andra säger. Man hör dock låtarna lite överallt och det är ju alltid ett säkert tecken. :o) Det ska i alla fall bli väldigt spännande!

I helgen är det även fotomässa, det ska bli roligt, har lite saker jag ska titta efter, en reflektorskärm, om dom har något roligt leksaksobjektiv, titta på ett vidvinkel objektiv (men inte köpa) och lite annat. Ska jag även skriva ett litet repotage och ta lite bilder till en tryckt tidning! Jag tycker det är stort och bamsecoolt, men ingen jag berättar för verkar vara imponerad, mest tystlåtna och frågande. ”Varför ska du göra det?” Aja, jag tycker det är kul i alla fall! Naturligtvis publicerar jag hela reportaget här (förutsatt att dom faktiskt trycker det vill säga, det finns det ju inga garantier att det går igenom) efter att det gått i tidningen.

NÄ, nu ska jag njuta av mina sista timmar av semester! Paraplydrinkar på stranden! Eller ett stort glas vatten till CSI, men gränsen är hårfin.

The Horrors på Debaser Slussen

Ikväll spelade The Horrors på Debaser Slussen förband var Combustion. Debaser Slussen är erkänt en utav Stockholms mest svårfotade scener. Väldigt lite ljus, aldrig något dike och ofta band med lite ”drag” i så man får ju definitivt inte stå ensam längst fram. Så även idag. Blev till å med bortknuffad av en fjortis, det ska hon en eloge för att hon klarade, många stora män i grupp på stora konserter har gått bet på den och blivit sura. Men denna lilla ”energiska” flicka (som fick många armbågar av väldigt många, inklusive mig) lyckades. Där någonstans gav jag upp. Men jag fick ett antal låtar i alla fall. Det här var en sån spelning där man hoppas och ber att någon av hobbyfotograferna ska lyckas bränna av en blixt samtidigt som man själv knäpper. Det händer ibland faktiskt. Dock inte idag, men jag fick något tillfälle när det drog förbi en strålkastare, men man måste stå och vänta på dem. Å jag använder termen strålkastare ganska löst, eftersom jag var uppe på ISO 4000 och det var fortfarande underexponerat. Rejält. Så det är massa grynigt å dant. Men så är det.

Men jag gillade musiken massor. Både The Horrors och förbandet Combustion var riktigt bra tryckte jag. Tycker det är roligt att The Horrors är så omtalade för sina tajta brallor. och ja; Dom är jättetajta. Lägger till en bild på dem längst ner, dålig bild men bara så ni får se byssorna. :o)

Här är det jag lyckades få till i alla fall.

 

Å Combustion från Karlstad:

Alla bilderna finns i Galleri: The Horrors på Debaser Slussen

The Horrors bilderna finns även att köpa på Festivalphoto

Det gör även Combustion bilderna

Sen undrar jag lite om det är fullmåne idag? Trodde det var igår. Väldigt mycket creeps och wierdos ute idag. En av dem gick runt och raggade på alla småflickor inne på Debaser, å dessutom oss. Men det hade han inget för. Obehaglig snubbe. :o/ Jag har värsta porträttbilden på honom när jag plåtar förbandet för han står vänd från scenen och tittar rakt in i kameran och ler… (hua-ryyyyyyysa) Men vill inte publicera den bilden för det skulle nog bli ärekränkning av det.