Månad: december 2012

Årskrönika 2012

Vilket år! Herreminje! Under februari/mars så startade jag tillsammans med några vänner LiveNews.se. Det har varit jätteroligt att starta och nu börjar vi komma in i rutiner, få ordning på saker och ting och det rullar på som bara attan. Jag har skrivit en årskrönika där med, som är lite mer seriös.

Jag blev inspirerad av JimmyB att göra en sammanställning med en bild från varje konsert jag plåtat i år. Jag hade inte alls räknat efter, men satte mig i går natt och började dundra in bilder. Tänkte först att jag skulle göra värsta ascoola collaget men sedan vid halv tre i natt gick på något sätt volymen upp för mig. Det var praktiskt omöjligt att sitta och göra något annat än att bara mata in bilderna i lika stora rutor. Kontentan blev nämligen 178 fotade band/artister i år. Personligt rekord faktiskt. Med typ 40%-ig ökning om jag räknar rätt. Jag som tyckte att jag har tagit det lugnt i vissa perioder och bara fotat det jag vill.

Jag lägger mina absoluta favoritbilder stort längst ner. Eller dom jag tycker är  snyggaste i alla fall. Men först, en ”liten” bildsamanställning av året, tio artister dyker upp flera gånger, så har du tråkigt kan du leka memory och se om du kan hitta alla!

Och här kommer mina absoluta favoritbilder i någorlunda kronologisk ordning: 

LMFAO på Gröna Lund i maj. 

Närkontakt med Band of Skulls på Debaser Slussen

Stativgränsling med Robban och Takida på Huddingefestivalen 

Raised Fist reser sin näve på Gröna Lund

Danny flörtar på företagsfest i Jönköping

Vintage Trouble utstrålar spelglädje på Gröna Lund

Kasabian är kaxig i snygga brillor på Hultsfred

Vackra Nina Persson med The Cardigans på Hultsfred

Justin Young från The Vaccines är lite rädd för sin hand på Hultsfred

Tomas Di Leva sprider kärlek på Peace & Love

Wolfmother är retro ut i fingerspetsarna på Peace & Love

Damien Rice levererar magi på trasig gura på Popaganda

Howlin Pelle och The Hives på ett extremt regnigt Gröna Lund

Teitur spelar intimt på Debaser Slussen

Theprapy? öser på som aldrig förr på Göta Källare

Biffy Clyro på Debaser Slussen, inte för att bilden är perfekt, men för att konserten var det. 

Piggy D från Rob Zombie är lite läskig på Hovet

Frida Hyvönen är magisk på Berwaldhallen

Skunk Anansie röjer satan på Rockklassiker Live

2012 var ett fantastiskt år! Nu ser jag fram emot ett ännu bättre 2013!
Mitt ledord för 2013 blir
”Do not let the behavior of others destroy your inner peace”
– His holiness the 14th Dalai Lama

Gott Nytt År!

Crucified Barbara och Sister på Debaser Slussen

I fredags var jag och Malin på Debaser Slussen och tittade på Crucified Barbara och Sister. Läs hela recensionen här. Det var en väldigt rolig konsert på många sätt. Vi stod längst fram och det visade sig att sångaren Jamie hade mycket närkontakt med publiken. Riktigt roligt och bra drag. Det enda negativa var att detta var en sån där konsert som hade många jobbiga människor. Som tränger sig, nyps och spiller öl på en. Blä. När ska folk inse att vanligt folkvett gäller även på konserter?! Bara för att det är många personer på samma ställe betyder inte det att man får nypas eller trängas. Eller jucka mot folk man inte känner. Eller dra folk i håret. och så vidare. Jag önskar folk kunde vara lite mer som i tunnelbanan i rusninstrafik. Stela, nyktra och rädda för att röra varandra.

Fick en liten tankeställare dock. Gallerian som ligger vid McDonalds vid slussen var stängd för rivning. Ombyggnaden av Slussen kommer allt nämare. Debaser har ju fixat en ny lokal i och med Strand, men tyvärr börjar det närma sig slutet för mitt andra hem, mitt vardagsrum. Hoppas innerligt att de kan få Strand att bli liknande Slussen, att man kan få samma närkontakt. Det märkte man speciellt under Sister, lokalen är helt unik på det sättet. Artisterna kan ofta hålla sig i något i taket och därmed luta sig ut i publiken och få närkontakt med både andra och tredje raden. Visserligen behöver man tydligen inte något att hålla i sig i för det, publiken håller gärna i ändå. Det var en fantastisk konsert som var på helt rätt ställe.

Ja, det var ju på Slussen så jag är ju naturligtvis inte överdrivet nöjd med bilderna. Men det var en jäkla bra konsert i alla fall. Hoppas de investerar i lite frontljus till renoveringen av Strand stundtals när artisterna stod närmast/på scenkanten så försvann de helt. Jag såg dem inte ens med blotta ögat. Svart mot svart. Men några bilder blev det i alla fall.

Stone Sour och Corroded på Annexet

Förra veckan var jag och såg Stone Sour och Corroded på Annexet. Läs hela recensionen och se alla bilder här. En helt fantastisk avslutning på året. De var riktigt bra live och så rent ut sagt jäkla skönt att vara på ett professionellt arrangemang efter Sandviken. Jag såg en person som var lite påverkad, Han var på väg ut och jag tror han spelade mest. men men. Inga konstigheter med fotograferingen egentligen utom att vi aldrig fick klartecken från arrangören men passen var klara ändå. sånt som händer och allt löste sig. Här är några bilder:

”Rör inte mina traditioner”

Är inte den meningen det dummaste som har yttrats? Ingen kan någonsin röra dina traditioner, för dom är dina. Däremot de offentliga traditionerna måste anpassas när samhället utvecklas. Å en jävla tur är väl det? Det skulle se jätteilla ut om man gjorde midsommarstången som den var från början; bara en påle med ringarna nere vid marken, en fallos. Som man dessutom spetsade en jungfru på. Hur ska man annars få bra skördar? Eller att bränna ”häxor”; Kvinnor som man fått för sig att de inte passar in på ett eller annat sätt. Samhället utvecklas, vi går vidare, skulle vi inte göra det skulle världen se väldigt annorlunda ut och vara fruktansvärt mycket mer barbarisk.

Så titta på vad du vill på julafton (den gamla versionen av Kalle finns garanterat på Pirate Bay), fira skolavslutningen i kyrkan och ät skinka, eller låt bli, på julafton. Eller låt bli att fira jul. Men gör för allt i världen skillnad på Dina och Samhällets traditioner, för samhället utvecklas och förändras. Kanske inte alltid åt det hållet du vill, men det går åt det hållet som majoriteten vill. Det är därför vi har fria val där alla har en röst.  För att, som vi konstaterade för snart hundra år sedan när kvinnor fick rösträtt även i Sverige; alla är lika mycket värda.

Biffy till Sverige och vintersolståndet

Det är ju sååå roligt!

Biffy Clyro har släppt datumena nu! De kommer till Berns den 3 mars! Biljetterna släpps redan på fredag. Japp: Det kommer vara det första jag köper för min jullön. Jag hade gärna åkt till februari datumet i Göteborg med, men har nog tyvärr inte råd. Blir dyrt med resa och hotell och hela den biten. Roligt också att ett helt gäng med vänner kontaktade mig ganska direkt dom släppte datumen. Så jag inte skulle missa det. <3 !

Jag kan inte låta bli att le lite när jag läser Live Nations pressrelease. De avslutar med:

”Redan i februari är det alltså dags för våra skotska hjältar att åter bjuda oss på en musikalisk resa. MON THE BIFF!”

Jag tycker det är ett underbart sätt för ett stort företag att kommunicera. På samma språk som fansen och dessutom slänga in (inte så) hemliga uttryck som är specifika för bandet. Dom har stenkoll på vad dom skriver om och vem dom skriver för. Jag blir i alla fall skitglad när jag får (inte så) stela pressreleaser som avslutas med ”MON THE BIFF!”

På ett helt annat ämne…

Tittar man ut genom fönstret är det en sån dag idag när det verkar som att solen inte går upp. Alls. Det har varit mörkt och mulet även mitt på dagen. Det är då man kan trösta sig med att imorgon är det vintersolståndet. Alltså årets längsta natt/kortaste dag. Det betyder att på lördag har det vänt. Då går vi bokstavligen mot ljusare tider! Är inte det värt att fira så säg! Tycker vi ska slå ihop lucia och julafton och lägga allt på det datumet som är vintersolståndet. Båda högtiderna härstammar ju från det firandet här i norden. Sen har det kommit till ”lite” kristet inflytande och senaste åren ganska mycket amerikanskt med. Jag tycker vi ska ha en riktig jäkla brakfest med stora eldar för att föra tillbaka ljuset. Så dansar vi konstiga danser, jag tänker inte ”små grodorna” nu utan snarare mer primitivt och grövre. Med krigsmålning och cermoniella vapen. Kan vara svårt/tråkigt i vinterjacka och kängor kanske. Attans, hade varit coolt. Att all symbolik går ut på att vara en hyllning till solen. I would love it. Nu blir det nog lite glöggmys och choklad istället. Men det är bra det med. Och på julafton blir det Kalle Ankas jul, i vilken jävla tappning Disney än vill ha den. Huvudsaken är att jag är med min familj och man kan sitta och kollektivt bli lite uttråkad och prata över hela grejen.

Källkritik och rasism

Jag känner att julen är på väg och tiden springer iväg så jag vill stanna och göra en samtidsobservation. Mitt i tiden som flyger. Just nu är det SJUKT mycket prat om rasism och vi hör om pepparkaksgubbar som blir utestängda ur luciatåg, Disney kapar bort dockor ur filmer och vi har ett antal andra liknande händelser. Men det som slår mig mest är följande: En debatt blossar upp, hetsar upp och går i taket grundad på fel information. Det händer om och om igen. Pepparkaksgubben påstås nu ha blivit struken ur programmet för att barnet som skulle sjunga sången inte ville sjunga den längre (hade inte med rasism att göra, bara ett barn som ville sjunga en annan låt, eller inte vara med alls-vad vet jag?). Disney har valt att plocka bort ett antal sekvenser ur sina filmer GLOBALT för att de inte står för den människosynen längre. (Filmen hade premiär 10 december 1932, sju år innan andra världskriket). Men konstant så blossar folk upp och skriver dumma och oinformerade kommentarer på inlägg som från början är baserade på felaktiga fakta. Man har rasande och eldiga debatter som bottnar i missuppfattingar.

Detta är inget nytt, det har funnits i politiken sedan politik blev ett ord så typ sen grekerna. Skillnaden är att nu har var man möjlighet att göra sin röst hörd till alla sina vänner samtidigt. Man kan skrika ut sina åsikter och alla hör, vare sig dom vill lyssna eller inte. Man kan kommentera så alla andra som är intresserade av ämnet kan läsa och tycka till. Den ultimata demokratin? Jag fick för många, många, många år sedan att demokrati kommer med ett stort ansvar. Ett ansvar att ta reda på vad det är man röstar på. Att man har ett visst mått av information runt ämnet. Att man ägnar sig åt källkritik. Får man ett informtionsblad från ett politiskt parti så är det självklart att de bara belyser de ämnen som man tror kan ge flest röster. Det är inte en oberoende bild av vad de egentligen tycker. Som allt annat; man visar det som säljer.

Läser man en artikel/blogg/facebook inlägg eller va fan som helst måste man ALLTID fråga sig; Hur vet personen det här? Är detta en person jag kan lita på? Vad vinner dom på publiceringen? I en artikel om en konsert är det tex viktigt med frågan ”var personen där?” att skriva en recension om en konsert man inte var på förefaller ju absurt. Men det är något som man ofta ser i nyhetsrapportering då man publicerar andra hands information och förlitar sig på vad andra personer säger till en. Man publicerar pressreleaser som företag släpper, nyheter från nyhetsbyråer, man skriver om texter och tolkar. Vad är sant? Hur vet vi vad som är sant och vad som är förvanskat för att någon har missförstått en blogg som tolkade en annan blogg? Och innan det har nått facebook… Ja, då har Einstein blivit citerad med ord från Blondinbella och tvärt om. Så för helvete; Tro inte på allt ni läser! Inte ens mig! (Tex datumet för publiceringen av filmen ovan är taget från Wikipedia, vem som har skrivit det där vet jag inte=inte tillförlitligt men dock rimligt) Fråga dig själv vad du baserar din fakta på med varje grej du ser i två veckor, jag lovar: Du kommer bli synisk och bitter. Tröttna på mänskligheten och dumförklara alla. Men framförallt så kommer det klarna vem du kan lita på och vad som är bullshit.

Att rasismen har blossat upp har tagit mig fullständigt på sängen. Jag trodde det var ett skämt; det här klarade vi ju av och blev av med på 80-talet. Vad fan är problemet? Det här bearbetade man ju i småskolan! Det är så självklart att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är så självklart att vem som helst kan fatta det.

Alla människor är lika värda.

Alltid. Inte ”Ja, fast ibland…” NEJ: ALLTID!

Sommarlängt

I somras var jag på Peace & Love och tittade på bland andra Tomas Di Leva. En fantastisk spelning med ett underbart budskap. Jag kom att tänka på den när jag hörde hans jullåt som han just har släppt. Den heter julens stjärna. Att en jullåt och en så uppenbart snöig video kan få en att tänka på sommaren. Som ni ser har han på bilden på sig ganska tunna kläder, är upplyst av dagsljus och ser inte ut att frysa. Jag minns gräset, sanden, regnet och soooooooooooolen! Åh så jag längtar till sommaren.



Scorpions, Skunk Anansie och Rockklassiker Live…

Igår tog jag och JimmyB en road trip till Sandviken för att kolla in Scorpions och Rockklassiker Live. (Läs hela recensionen här) Banden var riktigt bra och vi fick se fem bra konserter. Men vi åkte hem tidigt och såg inte klart Scorpions för, ja. Man ville bara därifrån. Drängfylla utan dess like och det var uppenbart (tyvärr, tyvärr, tyvärr) att man inte riktigt var beredda på, eller vana vid, ett liknande evenemang.

Jag tänker inte lista och dra upp alla anekdoter på hemskheter från igår, men för att sammanfatta det hela väldigt visuellt:

Exempel på två vanliga presspass:

Gårdagens presspass (tändstickorna ingick inte):

Med liknande förberedelser och kvalitetskrav genomfördes hela evenemanget. Jag känner så hårt för alla som jobbade på golvet för de flesta verkligen slet röv och fick ta otroligt mycket skit, med all den fyllan som var. Många hade panik i blicken och jag tror inte det var många som fick chans till paus alls under gårdagens stora och långa evenemang. Jag undrar så vad som kommer sägas på deras måndagsmöte. Med facit i hand så önskar jag av hela mitt hjärta att jag stannat hemma och gått på Timo Räisänen på Medis istället.

Men skit i det nu! Nog om det negativa; Det var roligt att åka på roadtrip även om det var mitt i vintern, sånt blir ju oftast på sommaren annars. Jimmy var duktig på att köra, trevligt sällskap och vi lärde oss väldigt mycket. Musiken var fantastisk och Skunk Anansie blåser skallen av mig varje gång. Hon är helt galet fantastisk, vilken energi, vilket riv och vilken kraft! Hade jag varit tatuerings-hooked så hade jag lätt satt ett porträtt av henne någonstans för att försöka kanalisera lite av den energin. Scorpions var även de riktigt bra, skön energi i gubbarna och en fantastisk show. Även de övriga banden var riktigt bra och jag skulle vilja se dem i andra sammanhang.

Jag är ganska så nöjd med bilderna, vilket är lite ovanligt för mig och jag har några favoriter.

Här är resten, som jag också är ganska nöjd med men fick begränsa mitt urval för jag kan ju inte lägga 31 bilder på rad heller. :o)

 

Frida Hyvönen på Berwaldhallen

Det är tvära kast den här veckan. Från skräckrock på onsdagen, inställt på torsdagen (Muse) och Frida i Berwaldhallen på fredagen. Lördagen… återkommer jag till.

Men först: I fredags var jag på Berwaldhallen och kollade in när Frida gick loss med Sveriges Radios Symfoniorkester. (Läs hela recensionen här) Det var ju helt magiskt och en fantastisk blandning. Jag hade en liknelse som jag inte riktigt tyckte passade i recensionen: Som att blanda en gammal porträtt mästare från 1600-talet med en grafitti artist och låta dem göra något tillsammans. Färgerna, expressiviteten och storskaligheten från grafittin men finkänsligheten, nyanserna och fingertoppskänslan från den gamla mästaren. Det var riktigt bra. Fotografiskt kanske inte idealiskt. Jag är van att stå längst fram, här fick jag sitta längst bak. Men det gick bra. Svårt att photoshoppa dock eftersom bilderna blev tillräckligt bra för att man vill göra dem finkänsliga och det var svårt med det hårda ljuset på Frida och det mörka färgade på bakgrunden. Men det gick hem i alla fall.

En annan fototekniskt svår sak var att jag fick absolut inte störa publiken, så jag fick bara fota när det var höga krechendos i musiken eller applåder. Så jag sitter där med kameran framför ögat, allt instället korrekt, jag ser fantastiska bilder, men kan inte trycka på knappen för det skulle ekat i hela salongen. De lite mer subtila bilderna fick jag bara ta mentala bilder av.

Frida delade min recension på sin facebook sen. Också det väldigt roligt, jag hoppas det var någon som hann läsa den och sedan såg att det fanns biljetter kvar och kunde åka ner och titta på den andra konserten på lördagen och sedan blev nöjd med konserten. Då vore min lycka gjort. Det är så roligt att kunna promota sånt som verkligen är bra, jag blir så varm i själen på något vis och kul när någon uppskattar det man gör.

Frida är fantastisk! Här är bilderna;