Jag har fotat lite under våren, min favorit årstid. Men har inte hunnit göra något med bilderna tidigare. Så här är några. Jag gillar blommor, märks det kanske? :o)
Jag å malin åkte till Kungsan när träden blommade. Fantastiskt vackert och smockat med andra människor som också skulle plåta. Blev nästan lite parodi på det hela.
Å så lite sippor:
Å så lite vår på Sergelstorg:
Igår var jag och såg Paradise Lost på Slussen. Har inte set dem live sen… Ja, dacke fejden ungefär.blev fantastiskt sentimental. Hur dom var? Klart dom var bra! Men förbandet Swallow the Sun lät mer som jag kommer ihåg att Paradise Lost lät back in the day. Man känner sig lätt gammal när man inser att något som en konsert hände för nästan 20 år sedan. Men det är okej, jag vill INTE vara 15 igen.
Som vanligt var det lite svårt ljus på Slussen, men man lär sig jobba med det. Dagen räddades lite av att sångarna var bleka och gillade att hålla i micken med två händer. Det gjorde att bakgrundsljuset reflekterades upp i ansiktet. De gällde båda banden. Perfekt! :o)
Här är några bilder:
Läs hela recensionen ”Dö-metallen lever” på LiveNews.se.
Se all bilder här: Galleri: Paradise Lost på Debser Slussen.
Ikväll ska jag få fota Paradise Lost på Debaser Slussen. Åh! Jag såg den som förband till Sepultura för många många år sedan. På den tiden när Casion Cosmopål hette Palladium, innan det blev Heaven… Någonstans i tidernas begynnelse. Hur som helst, vill minnas att jag gillade Paradise Lost live medan vi gick ut när Sepultura började skramla på. Det jag alltid gillat med bandet är deras blandning av den extremt hårda musiken med de fina melodierna. Genren är ju annars karakteriserad av massor av trummor (jättesnabbt) och gitarrer i överflöd, men Paradise Lost bryter av med fina melodier och sångaren sjunger nästan hela tiden. Han behöver inte hävda sig genom att konstant growla eller liknande. Men han kan om han vill.
Här är min favoritlåt från min glada ungdom:
Det har varit en konstig dag idag, jag har gjort massor men ändå inte fått det jag skulle gjort. Men så kan det vara ibland. Men det började i torsdags när jag fotade Band of Skulls. Helt fantastiskt band, har inte lyssnat på dem så mycket tidigare men man kände igen några låtar. Men när de väl står på scenen så bara blåser de huvet av en! Helt fantastiskt. Exakthet och precision när den är som bäst. Å trummorna, däm. Började publiken klappa och musiken pausade tillfälligt så kunde man blint lita på att han kommer in på exakt rätt ställa. Å trodde man att det blev fel när han spelade så blev man övertygad efter bara någon millisekund: nope, det var planerat i allra högsta grad och bättre än om han gjort som man förväntat. Om någon har missat det sedan tidigare så är det trummorna som är det absolut viktigaste för mig i musiken, det håller takten. En sjukt tajt och kunnig trummis eller en trummis med mycket känsla gör hela musiken för mig.
Jag tyckte så pass mycket om Band of Skulls att jag gjorde något ovanligt. Jag gick tillbaka och gick igenom bilderna igen. Det vart väldigt sent i torsdags (eller tidigt i fredags, beroende på hur man ser det) så jag fick helt enkelt nöja mig innan jag var nöjd. Klockan ringer tidigt alla vardagar, även fredagar. Jag har nu försökt att kalibrera om skärmen och har hittat ett par andra metoder för att se vad andra ser, så det känns som jag får till bilderna bättre nu. Att jag dessutom la lite extra tid på just Band of Skulls gjorde att jag blev ganska nöjd med bilderna. Men sen tar man en paus och kommer tillbaka och man är helt plötsligt inte lika nöjd längre. Som det står på en sån tyg påse jag köpte på en Leonardo DaVinci utställning: ”art is never finished only abandoned”, så jag får överge projektet nu. Good enough.
Här är några av bilderna, jag inleder med trummisen, eftersom han var grym och för att jag lyckades få en trummis. På Slussen. Tror inte jag har lyckats med det tidigare, inte som är typ skarp och inte allt för grynig…
Om någon tvivlade på att jag vill ha en vidvinkelzoom så tror jag att denna bild bekräftar det. Gitarristen/sångaren/frontfiguren ställer sig 20 cm från kameran å stajlar. Fan om jag haft en vidvinkel. Nu fick jag luta mig bakåt för att ens få in honom i bild och det är på håret (!) att jag får honom inom närgränsen på objektivet. Kanske borde skaffa macro? :oP
Jag har även kapitulerat och börjat lägga fokus på ljuset med, jag brukar fokusera på personerna, det viktigaste i bilden tycker jag, men ljuset för dem ju framåt så jag har börjat se det som en viktig del av bilden istället för något som alltid dyker upp och kan göra lite roliga mönster ibland. Det har med andra ord varit mycket fotografiska funderingar och filosiferingar på sistone. Hoppas det är till det bättre. Stor tack till Tille som är hård och ställer krav på mig.
Mysigt!
Läs gärna hela recensionen och se alla bilderna på livenews.se.
Se alla bilderna i Galleri: Band of Skulls på Debaser Slussen
Jag plåtade dessutom Ali Campbell’s UB40 igår på Grönan. Läs mer om det här. Jag har nu insett att jag behöver ”kitta” mig lite inför festivalsäsongen/svenska sommaren med plastpåsar, gummistövlar och silvertejp. (det spöregnade)
I fredags var jag å plåtade LMFAO. Det var riktigt, riktigt roligt. Det är ju absolut inte min musiksmak egentligen, det går under ”electro-pop” Men jösses så roligt. Hela grönan gungade. Jag har aldrig sett så många bli lyfta över räcket redan innan konserten och det var verkligen trångt i diket eftersom vakterna bar ut fans hela tiden. Men det var inte så många fotografer där. Men tillexempel Marisol var där. Här är några bilder:
Annars så händer lite allt möjligt. Igår fotade jag ett bröllop och jag har i veckan även jobbat med lite andra uppdrag i mitt företag på kvällarna. Det har varit lite dubbeljobb med andra ord, nästa vecka ser lite lugnare ut. Hoppas jag.
Fotoutvecklingsmässigt har jag ett problem just nu som är lite jobbigt. Min skärm är inte kalibrerad rätt och jag ser inte bilderna korrekt. Ett inte så litet problem heller. Men jag jobbar på´t. Därav den låga kontrasten i bilderna emellanåt.