Lottas konsertfotoblogg

Solen håller på att gå ner på annandagen, och julen tillsammans med 2025 håller på att gå mot sitt slut. Vilket år det har varit! När jag kikar tillbaka på det kan jag knappt fatta det, det känns som det det som hände i våras, till och med i somras var för evigheter sen. Känns som flera år sedan. Jag tror det är sydkoreanresan som gör att så mycket av det här året känns så avlägset. 

När jag tittar tillbaka och funderar på vad som har varit bäst och störst och liknande, så är det som vanligt en hel del jag inte minns. Har börjat vänja mig med mitt dåliga minne och tar det inte så hårt länge. Så jag får fokusera helt på det som varit mest minnesvärt helt enkelt! 

Det är lätt att kika tillbaka på året genom att använda sig av Spotifys Wrapped, mest spelade i år var, ganska förutsägbart för mig faktiskt, mest spelade artisten i år: CNBLUE! “Who?” Säger ni då. Precis, det här är problemet för mig för tillfället, jag har trillat så långt ner i kaninhålen att få fattar vad jag pratar om längre. De är ett stort sydkoreanskt rockband som hållit på i många år, jag hade äran att se dem två gånger det här året och de var en stor anledning till att jag åkte till Sydkorea i deras festivalsäsong. 

Näst mest spelade var så klart Biffy Clyro som släppte ny platta i september. Jag har biljetter till två spelningar nästa år, så det ser jag jättemycket fram emot, så klart. To be continued, som alltid med Biffy. :)

Tredje ut mest spelade var Tony Ann. “Who?” Kanadensisk pianist, jag såg honom live (igen) i Sydkorea och ett av mina absolut största ögonblick, kanske i mitt liv, var när jag var på meet and greet. Mycket för att det är så långt utanför vad jag brukar göra, jag smiter hellre ut bakvägen och syns inte, nu ställde jag mig i kö i över en timme, för “vad annars ska jag göra en lördagkväll, ensam på andra sidan planeten?”. 

Dessa var bland dom största ögonblicken för 2025 för mig. Vilka fler konserter var fantastiska i år? Minns med värme såväl Rolling Quartz, Honningbarna (aj blåmärken, trots att jag fotade i typ 20 sekunder sedan gjorde mitt bästa för att komma där ifrån). Flera av Fielts dagarna med Green Day och Muse (fotade dock inte Muse) var dock helt fantastiska kvällar. Att få se bob hund göra sin sista spelning någonsin var också lite av historiens vingslag som slog. Och Leprous, detta norska metal band är ett av mina favoritband, deras konsert på Fållan var också synnerligen minnesvärd. 

Totalt fotade jag 31 konserter under 2025, vilket gör totalen till 1108 fotade konserter sedan 2010. Årets konserter i kronologisk ordning, klicka på länken för att se alla bilder och läsa texterna på livenews.se

• Tremonti
• Florence Black
• Rolling Quartz (롤링쿼츠)
• Emma-Lee Andersson
• Fakulteten
• Browsing Collection
• Honningbarna
• Sir Reg
• Twin Pigs
• Johnossi
• Electric Banana Band
• The Cult
• The Corrs
• Green Day
• Weezer
• Millencolin
• Bad Nerves
• Europe
• Skunk Anansie
• Thundermother
• Jayler
• Big Fish
• Bob hund tar farväl på Zinken
• Busan Rock Festival
• Grand mint festival, Sydkorea
• Leprous
• Royal Sorrow
• Ariadne
• Decapitated
• Fit For An Autopsy
• Killswitch Engage

Här är några av mina favoritbilder från 2025, i kronologisk ordning:

Åh, så många trummisar! Så klart! För mig är alltid trummorna viktigast i musiken, och därför känner jag att trummisen är egentligen huvudpersonen i bandet, även om dom sitter och gömmer sig bakom trumsetet. Så jag måste ju lägga in en till, föreställande en av mina absoluta favorittrummisar:

Nöjd också att jag fått med så många tjejer i år! Är superglad att dom börjar bli vanligare både på scenen, i publiken och moshen! Go Girls!

Två stora saker har annars hänt med mitt konsertfotande i år. Ny kamera och nytt 70×200 objektiv. Äntligen har jag gått över till spegellöst och blivit av med ett par kilo i kameraväskan. Min gamla goding till objektiv Tamron 70-200 packade in i samband med det bytet så jag fick köpa ny sån också. Kombinationen har jag dock inte ännu fått möjlighet att testa i konsertsammanhang eftersom jag bara varit på små scener sedan jag köpte den, men det jag har använt den är jag oerhört nöjd. Den är snabb och skarp perfekt komplement till denna tanten som är lite slö och suddig. Haha. Längtandet efter konserter och framförallt fotandet så här i mellandagarna när typ hela branschen sitter antingen under en gran i pyjamas eller under en palm i badkläder är också påtagligt. Ser vansinnigt mycket fram emot 2026.

Men ibland varken kan eller vill man ha med kameran på konsert, konstigt nog, utan man vill bara leva i nuet och upplevelsen då händer det här:

Konserter utan kamera, hösten 2025

Hösten har varit helt fantastisk, så mycket musik, tyvärr var det mycket utan kamera. Men alla dom konserterna var i Sydkorea. Jag var på två stora festivaler, först Busan Rock Festival, sedan Grand Mint Festival i Seoul. Mellan dem hann jag hinna med en klassisk piano konsert med Tony Ann. Så totalt 36 konserter till efter halvårsskiftet.

Busan International Rock festival:
Läs hela krönikan och se lite fler bilder här. Helt klart värt läsningen, tycker jag.

• Flesh Juicer från Taiwan
• Onewe
• Xdinary Heroes
• Thornapple
• Onewe
• CNBLUE
• Qwer
• Xdinary Heroes
• Hifi Unicorn
• Redoor
• Kirara
• Sorry Youth från Taiwan
• Balming Tiger
• Nerd Connection
• Wanima
• Dragon pony
• Woods
• Broken Valentine
• Touched
• Lee Seung Yoon
• Guckkasten
• Baby Metal

Grand Mint Festival (Seoul):
Läs hela Grand Mint krönikan och se lite fler bilder här.

• Kachisan
• Redoor
• 김뜻돌 (Kim Tteutdol)
• YdBB (유다빈밴드 – YudaBinBand)
• Owalloil (오월오일)
• Touched
• Lucy
• Hi-Fi Unicorn
• The Solutions
• Dragon Pony
• Onewe
• CNBLUE
• N.Flying

Den uppmärksamme ser att flera av namnen upprepar sig mellan festivalerna, det var lite speciellt att samma band spelade på flera olika festivaler, men det var inte en turnerande festival. Hur som helst blev flera av dessa nya favoritband. Till exempel upptäckte jag Redoor, Touched och the Solutions. Jag missade dock ett par band, tex Snake Chicken Soup, som låter fantastiska på skiva i alla fall. Det blev alltså 36 konserter jag var på men inte plåtade (med riktiga kameran)  under andra halvåret. Gjorde ju ett halvårs avslut tidigare i år. 

Till slut…

När man tittar tillbaka i minnet på året är det nästan plågsamt så gärna att man vill tillbaka. Festivallängtet som jag skrivit om här så många gånger är påtagligt. Utomhus (helst), fint väder och långa, ljumma sommarnätter med vänner och massa, massa, massa livemusik. Kan det bli bättre?

Jag minns tydligt att jag vid ett tillfälle satt på golvet inne på en av arenorna och väntade på nästa band och det slog mig, som det ibland gör. “Hur hamnade jag här?” Ensam på andra sidan planeten, i mörkret väntandes på musik som väldigt få bryr sig om i Sverige. Men ändå sitter jag där och inser att jag är genuint lycklig. Det är det här jag allra, allra helst spenderar all min lediga tid och pengar på. 

Till sommaren är planen en resa till England, för ett helt nytt äventyr, denna gång till Biffy Clyros största headliningset någonsin. Sommar i Finsbury Park. Men innan dess är det jättemånga bra konserter på gång under 2026. Jag hoppas dock att jag får plåta många av dem, det är något speciellt med det, så klart.

Ha ett fantastiskt 2026 allihop!

Jag försökte räkna efter hur många gånger jag sett honom: Globen, Tele2 (numera 3 arena) Ullevi… och nu Strawberry (Solna) kanske var det fjärde gången? Kanske har jag glömt någon.

Ärligt talat var jag inte aspepp faktiskt. Jag har haft fokus på annat senaste tiden och har mycket att lyssna in mig på. Dessutom var det över ett år sedan dom där ångestfyllda timmarna jag blev bannad och kallad robot av Ticketmaster så brorsan fick ”köpa ut” biljett och alla kompisar jag skulle köpa till fick köpa själva. Vi var dessutom på resa i Danmark med familjen.

Några av de senaste låtarna han har släppt har heller inte letat sig in i mitt självklara bibliotek. Ändå övertygar han mig, det är något med en ensam person med en looppedal och 60 000 som tittar på. Han är ju förbannat bra. Han pratar med publiken på plats, får igång alla 60 000 personer och har ju låtar man kan även om man varit distraherad och lyssnat på annat.

Han hade samma scen som på Ullevi, fast den kändes mycket mindre, kanske var det illusion, kanske var det inomhus varianten, kanske är den flexibel. Vi stod ganska långt ifrån scenen igår men scenen med alla skärmar får liksom en egen närvaro. Jag är jättenöjd med att bara titta på vad som händer på skärmarna också. Grafiken är olika till alla låtar och jag har satt ihop en 7 minuters film till mig själv med mina favoritdelar. Jag blev vansinnigt inspirerad så nu har jag nya projekt i huvudet. Ut och fota och filma!

Just det! Nyhetsmässigt borde man nog säga att 1.Cuz kom in på scenen och körde en låt, på fredagen hade han Tove Lo där och tydligen gästade han 1.cuz på Grönan tidigare i veckan. Källa på det sista: rykten. 

Halva 2025 har redan gått och när jag tittar tillbaka så känns det just nu som att jag har börjat komma tillbaka lite. Det har blivit två festivaler, Långburksfestivalen på Kollektivet Livet och två dagar på STHLM Fields (Green Day och Europe dagarna) 22 band på dom här sju månaderna, det blir nog några fler men absolut inte dubbelt fler. Tror jag. (Man vet ju aldrig) Det kommer bli minst en eller ett par festivaler till i år, men där blir det nog (förmodligen) inget fotande, men mer om det sen! (Cliffhänger!)

Som vanligt hittar man alla mina inlägg på LiveNews här.

Konserter jag fotat hittills!

• Tremonti
• Florence Black
• Rolling Quartz (롤링쿼츠)
• Emma-Lee Andersson
• Fakulteten
• Browsing Collection
• Honningbarna
• Sir Reg
• Twin Pigs
• Johnossi
• Electric Banana Band
• The Cult
• The Corrs
• Green Day
• Weezer
• Millencolin
• Bad Nerves
• Europe
• Skunk Anansie
• Thundermother
• Jayler
• Big Fish

---

Konserter jag inte fotat men varit på

Imagine Dragons på Tele2 (eller heter den 3 Arena vid det här laget?) Rolig konsert, kul att hänga med kompis, käkade så klart lite innan. Mycket handlar om rytmer och Dan. Inget fel i det.

Muse, Mando Diao, Mother Mother och Dead Poet Society på Stockholm Fields. Fantastisk kväll där jag hängde med vänner, sista kvällen på semestern. Favoriten blev otippat nog Dead Poet Society och Mother Mother överraskade mig IGEN, att jag inte lär mig hur jävla bra dom är.

Total Metal, ingen konsert men en rolig utställning på Kulturhuset där man samlat ”the history of Swedish metal”. Fantastiskt kul att gå på och återuppleva gamla minnen. Favoritbandet på den tiden var Bathory! Dom hade dessutom de gamla skyltarna från House of Kicks, åh, vi var så unga att vi knappt vågade gå in. <3

Detta inlägg är skrivet låååååångt efter 2024 var över, jag hade anteckningar från året och har nu låtit Chat GPT sammanfatta mina mycket stökiga anteckningar. Och så klart redigerat där den var av banan. Here goes:

Konserter utan kamera – minnen från 2024

Jag har ju helt glömt att skriva om ett gäng viktiga konserter från i år! Under 2024 gjorde jag två riktiga konsertresor och gick dessutom på flera spelningar helt utan kameran – något som fortfarande känns lite ovant, men också väldigt befriande. Här är några av de konserter som fastnat i hjärtat, även om de inte fastnade på bild.

Coldplay i Helsingfors

I somras tog jag och två vänner båten över till Helsingfors för att se Coldplay – vilket visade sig vara en magisk upplevelse. (Notera: flyget hade tydligen varit mer miljövänligt, lärde jag mig i efterhand. Men då hade vi ju missat karaoken på färjan…?) Helsingfors var en otroligt charmig stad som jag gärna återvänder till. Själva konserten var fantastisk – varm sommarkväll, ett fantastiskt band och en show som var en fullständig helhetsupplevelse. Det var så roligt att vara där med Eva och Jessica. Det var en helt fantastisk resa, så roligt! Bra konsert, gott fika, många souvenirer, men inget slår sällskapet.

NCT Dream i Köpenhamn

I November tog jag tåget till Köpenhamn och mötte upp en kompis för att gå på NCT Dream. Köpenhamn bjöd på så mycket mer än bara konsert – god mat (pizza, lyxsushi och äkta koreansk kimbap!), hotellfrukost på rummet och en oväntad men älskad ny vana: morgonlöpning längs kanalerna. (hade jag verkligen aldrig trott om mig själv)

Själva konserten var som ett färgsprakande k-pop-universum. (förlåt, Chat GPTs formulering, men den var för rolig för att inte ha med.) Varje låt hade sin egen koreografi och produktionen var stor och imponerande. Ännu har jag inte vant mig vid att som gammal tant gå på pojkbandskonserter, så jag står inte vid staketet och gråter (här heller) utan hänger mer längst bakom dansar med lite tafatt.

För att hålla temat på resan så inte bara käkade vi Kimbap utan besökte även Köpenhamns två k-pop butiker. Jag kom hem med ett (till) gosedjur och mina första photocards (vad gör man med dem egentligen?), på konserten köpte jag dessutom en t-shirt. Fantastiskt rolig resa och jag rekommenderar alla k-pop fan att ta sig till Köpenhamn, de har fler k-pop konserter än vi har i Sverige. Roligt!

30 Seconds to Mars på Hovet

Ytterligare en spelning utan kamera, men en som bjöd på riktigt mycket energi. 30 Seconds to Mars levererade en rolig och medryckande konsert på Hovet. Det var skönt att bara få vara med i publiken och njuta, utan att tänka på vinklar och exponering. Ljudet var ungefär som det brukar på Hovet.

Tony Ann på Cirkus

Den här konserten (och artisten) nådde mig helt å hållet via sponsrade inlägg på instagram. Jag lyssnade på annonsen och kollade in artisten, sen köpte jag biljett. Det var min första gång på den ”nya” delen av Cirkus. En konsert som var både uppsluppen och stämningsfull. Jag älskar piano och det var underbart att få sjunka in i musiken och bara lyssna. Han är ute på turné (igen eller fortfarande) och jag kommer se honom när jag är på annan resa med.

---

Jag har börjat uppskatta mer och mer att gå på konsert utan kamera: att bara vara i ögonblicket, umgås med vänner och inte alltid prestera eller tänka i bilder. Det är något speciellt i att vara helt närvarande – men framför staketet med kameran är det ju få saker som slår. Hehe.

---

Angående att skriva med Chat GPT: Alltså det är verkligen en gåva och en förbannelse. Det sparar enormt mycket tid, men jag märker att jag börjar härma den i formuleringarna istället för tvärt om. Ja, det får bli bara när det är kris… och aldrig i recensionerna!

2024 var för mig något av ett mellanår som konsertfotograf. Jag fotograferade betydligt mindre än vanligt, och under hösten blev det faktiskt inga konserter alls. Trots detta har året bjudit på flera minnesvärda ögonblick, och jag hoppas verkligen att 2025 blir ett år där jag får hålla kameran i händerna mer regelbundet igen.

Fotografiska och musikaliska reflektioner

Fototekniskt känner jag att jag inte har utvecklats särskilt mycket i år, speciellt inte på konsertfronten. Istället har jag under hösten börjat på en ettårig kurs på Fotografiska ”Mitt fotografiska liv” lyssnat på väldigt mycket musik.

Mina musikaliska favoriter under året har bland annat varit Bring Me The Horizon, som med sin eldiga show och en förkyld men ändå fantastisk sångare lämnade ett starkt intryck. Bandet Imminence, som spelade samma kväll, blev också en ny favorit för mig – en magisk upptäckt. På tal om favoriter har jag också fastnat ännu mer i allmänhet för The Amazons och i synnerhet deras låt Living a Lie, som nästan blivit en besatthet.

Minnesvärda konserter och platser

Trots att det var ett lugnare år fick jag möjlighet att fotografera flera akter som jag länge velat plåta. Newkid och Kerstin Ljungström är två exempel som jag äntligen kunde bocka av från min önskelista, och det känns fantastiskt att ha fångat dem på bild.

Årets mest intensiva fotoupplevelser ägde rum på Sthlm Fields, Gröna Lund och Rosendal Garden Party. På Rosendal kommer jag särskilt ihåg The Cardigans. Det hade regnat hela dagen, men när de gick på scen sprack molnen upp och solen kom fram – en perfekt avslutning på en annars grå dag. Och så klart, Grace Jones. Att se och fotografera henne på nära håll var både overkligt och otroligt coolt.

På andra sidan spektrumet fanns också mer intima konserter. Ett exempel är The XCERTS på Nalen Klubb. Trots att publiken var liten på grund av krockande konserter, var det en upplevelse jag ser tillbaka på med glädje. Jag blev också glad över att återigen få fotografera Europe – jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har fotat dem nu – och det var roligt att se och dokumentera Eric Nam.

Mot nya mål 2025

Trots att jag fotade mindre under 2024 har det varit ett år som påmint mig om vad jag älskar med konsertfotografi: att fånga musiken, stämningen och magin i stunden. Jag hoppas att 2025 blir ett mer aktivt år för mig, där jag får utvecklas vidare som fotograf och uppleva fler fantastiska konserter, både genom linsen och som lyssnare.

Här är listan över det totalt 28 artister jag fotade under året:
Alla konserter jag bevakat kan ni läsa om på LiveNews!

• Alex som support till Eric Namn på Annexet
• BCUC på Rosendal Garden Party
• Bring Me The Horizon på Sthlm Fields
• Darin på Gröna Lund
• Deez Nuts på Sthlm Fields
• Dull som support till Västerbron på Debaser
• Eric Nam på Annexet
• Europe på Gröna Lund
• Future Islands på Annexet
• Grace Jones på Rosendal Garden Party
• Greta Van Fleet på Sthlm Fields
• Hearts som support till the Xcerts på Nalen Klubb
• Imminence på Sthlm Fields
• Kerstin Ljungström på Gröna Lund
• Klass II som support till Västerbron på Debaser
• Massive Attack på Rosendal Garden Party
• M.I.A. på Rosendal Garden Party
• Newkid på Gröna Lund
• Raye på Rosendal Garden Party
• Saint Levant på Rosendal Garden Party
• The Amazons på Sthlm Fields
• The Cardigans på Rosendal Garden Party
• The Heavy på Rosendal Garden Party
• The XCERTS på Nalen Klubb
• Turnstile på Rosendal Garden Party
• Västerbron på Debaser
• Wolfmother på Sthlm Fields
• YG Marley på Rosendal Garden Party

Stort tack till Chat GPT som hjälpte mig sammanfatta året lite bättre, japp delar av det här inlägget är A.I assisterat. Men så är det faktiskt flera av konserterna som är listade ovan som jag ärligt talat inte ens minns. Inte många. Men ett par. Sånt har jag tagit tag i och brottats med i år, därav de färre antalet än vanligt. Prio på annat helt enkelt. Flera av konserterna kan jag inte tro att det är bara ett halvår eller ett år sedan, det känns som en evighet och det värker av längtan i avtryckarfingret. Överväger också ny kamera… får se hur det går!

Några av mina favoritbilder, i kronologisk ordning:

Trendspaningar:

Jag försökte fråga Chat GPT om vad den tror om trender framöver och jag fick så många och spretiga svar så det kan sammanfattas med ”det kommer bli musik”. Jag hoppas däremot att den har rätt om två saker: Fler små spelningar som är intimare och man kommer närmare artisten. Det gynnar indie segmentet som nästan helt slogs ut av pandemin. Samt… VR och AR biljetter till konserter. Vet att det redan finns endel konserter i VR som man kan ”gå på” men det vore så roligt att kunna få gå på konserter man annars inte kan resa till, och inte bara se på en konsertfilm utan (nästan) som att vara på plats. Då kan till och med denna gamla stofil tänka sig att fixa någon typ av gaming enhet. Vore också kul om någon kunde göra en serie så, så man liksom går runt i handlingen, inte bara att den är på skärmen där borta. Ja, man kan väl drömma om framtiden?

Så händer det igen, året börjar ta slut och man kan inte låta bli att sammanfatta lite. Spotify Wrapped är ju bra på sånt, tydligen lyssnar jag typ 50/50 på K-pop och alternativ metal, skön blandning. :)

Konsertfotoåret 2023 har varit lite skralt för mig, bara 27 konserter varav 13 på Lollapalooza. Jag vet inte varför det blivit så lite i år, delvis för att jag bara var på en festival men sen tror jag att jag har blivit kräsen helt enkelt. Så jag skyller också lite på Spotifys algoritmer eftersom alla mina nya favoriter… ja, det är tydligen bara jag i hela Sverige som har dom som favoriter så dom kommer ju inte hit. Dessutom är det så att vissa band kan jag fota hur många gånger som helst, (uppenbarligen) men i år har jag inte känt för att fota något band man bara tycker bara är okej eller lite roligt för 5:e gången. Däremot fotade jag Johnossi för örtionde gången. Haha. 

Jag tänker lite extra på Moonbin (från K-popbandet Astro) som gick bort i april, jag var till och med i samma stadsdel men jag hann aldrig se honom live, hoppas jag får se resten av Astro någon gång. 

När jag ser tillbaka på året och funderar på vad som var mest minnesvärt så är det faktiskt bara ett konsertminne som slår till ordentligt, ni vet, riktigt så där i hjärteroten: Det är sommar, jag står på en stor äng tillsammans med tusentals andra under Lollapalooza, jag har precis fotat det band som ska visa sig bli mitt mest lyssnade band under året, The Rose och sista låten de spelar är en ny låt. Den är fylld av energi och den tilltalar varje fiber i mig, lyckan är total! Helt klart årets höjdpunkt! Jag fotade The Rose två gånger i år och de kommer tillbaka i mars till Hovet. 

Mitt näst mest lyssnade band har varit Foo Fighters, deras fantastiska nya platta har snurrat riktigt varmt och Rescued har varit min mest lyssnade låt. Om dom nu bara kunde ta och släpa sig hit! Tredje mest lyssnade bandet är Don Bronco som var här i våras, jag var där men fotade inte. Är så himla glad i The Hives nya platta “The Death of Randy Fitzsimmons” och ser mycket fram emot att de spelar på “Fields” i sommar. 

Men Biffy Clyro då? Varför har du inte skrivit något om Biffy? Varför låg dom inte på din lista över mest spelade artister för första gången på typ 15 år? Ja… dom har inte släppt något nytt! (Jag blir tokig) Visst kan man lyssna på det gamla, men det har man ju också redan hört rätt många gånger. I år har Simon också fått för sig att starta ett nytt band (Empire State Bastard) och dom… ja, jag fastnade inte riktigt. (än) Men Biffy har släppt ett (1) datum under 2024, en festival i England i augusti. Ska man då göra en höna av en fjäder och gissa så hoppas jag på ny skiva under senvåren, festivalturné i sommar och att dom kommer hit i höst. Hoppas. Hoppas. Hoppas. 

Årets konserter, i bokstavsordning:

• Alter Bridge
• Carola
• Chinchilla
• Danny Saucedo
• Dean Lewis
• Deportees
• DJ Mniejong
• Hooja
• Inhaler
• Johnossi
• Junny
• Kalandra
• Leprous
• Lil Nas X
• Machine Gun Kelly
• Mando Diao
• Megadeth
• Monuments
• OneRepublic
• Soilwork
• Sticky Fingers
• The Rose (x2)
• Thomas Stenström
• Vargas & Lagola
• Victor Leksell
• Zara Larsson

​​

Favoritbilder från året:

2024

Hur taggad är jag för 2024? Faktiskt väldigt! Det ser ut att bli ett bra år! Flera bra konserter har redan släppts, Grönan är heta på gröten. Lolla blir inte av men dom kör “Fields” istället, får se vad det blir. Håller tummarna för att det blir bra, älskar sommarkvällar på stora (och små) festivaler! Sen känner jag att mycket om året ligger liksom öppet, jag vet inte vad jag ska göra på semestern, eller när jag ska ha den. Kanske blir det någon mer festival? Blir det någon tågresa? Precis vad som helst kan hända, eller absolut ingenting, och det är okej det också.

Gott nytt år och hoppas ni får ett fantastiskt 2024!