Än en gång har Kenny fått mig att tänka efter, han är bra på sånt. I dagens lilla film pratar han om döden och därmed livet. När man ligger på dödsbädden, vad vill man då ha att se tillbaka på?
Kanske dagar som igår, fantastiskt väder ända in i september och jag (!) kan gå i t-shirt. Det händer inte ofta och jag vet inte om det någonsin har hänt i september. Men igår var en sån dag. Knäppte tillexempel den här rackarn med mobilen som illustrerar känslan så himla väl:
Man stakar också ut framtiden så himla bra när man tänker lite mer på sin dödsbädd. Vägen som jag vill välja i mitt liv blir extremt klar. Jag vet exakt. Både vad jag vill professionellt (vuxenjobbet) och vad jag vill med mitt konsertfotande. Det förstnämnda tänker jag inte gå in på här, det känns inte som varken rätt tid eller plats.
Vad gäller konsertfotandet så kommer jag idag uppfylla en dröm som var en dröm långt innan jag visste att den fanns. Ikväll så ska jag fota Soundgarden och Chris Cornell. Jag hade en sån crush på Chris när jag var 15 år att ni anar inte. Jag erkänner; bilder hängde ovanför sängen. Nu har det gått 20 år och man har en (lite) annan distans till det men likväl är det barndomshjältar.
Jag få dessutom en låt på hjärnan, som av en händelse spelar dom på Slussen imorgon. Slussen som är (högst troligen) inne på sin sista månad av existens (snyft). Så jag vill se bandet, låten OCH stället. Jag skulle ångra alla tre om jag missade det. Så imorgon blir det The Happy Hippo Family på Debaser Slussen. Textraden jag får på hjärnan är på temat jag nämnt ovan nämligen: ”only legends live forever” från låten Settle for Gold.