Igår den 26:e oktober spelade The Vaccines på Berns. Läs hela recensionen här.
En av mina mer stressade spelningar hittills. Lite adminitrativa problem inledde kvällen och jag kunde inte börja andas normalt förrän jag faktiskt stod i diket och väntade på huvudbandet. Men allt löste sig tillslut! Så klart, det brukar göra det. Genom dessa år har det varit många kvällar när det varit lite administrativt strul, speciellt av typen ”du står inte på listan” men man har lärt sig att slappna av för man har ju faktiskt varit i kontakt med arrangören och fått ett godkännande, då brukar det lösa sig. Igår hade jag dock svårt att hitta lugnet i det hela. Kanske lågt blodsocker eller alldeles för mycket hamburgare i blodet, lång arbetsvecka eller nåt. Men när jag äntligen stod där och skulle börja då började jag lugna ner mig lite. Jag kommer aldrig ifrån den där fantastiska känslan när bandet går på och golvet börjar gunga. Bokstavligen gunga. Som en rytmisk jordbävning på något sätt och ett öronbedövande skrik bakifrån. Aj löv it! Golvet gungade mycket igår.
Med bilderna säger jag som i förra inlägget: När jag är nöjd och allt är perfekt, då börjar det säkert bara bli tråkigt. ISO en miljard, alldeles för långa slutartider och stora bländare. MEN! Jag fick se mina Vaccines igen. Hoppas vi får se dem snart igen, jag har mina små orosmoln dock. Alla såg kanske inte jättekrya ut hela tiden.
Vi fick se ett fantastiskt förband med. Deap Vally, två tjejer i Johnossi tappning.
