Jag känner att julen är på väg och tiden springer iväg så jag vill stanna och göra en samtidsobservation. Mitt i tiden som flyger. Just nu är det SJUKT mycket prat om rasism och vi hör om pepparkaksgubbar som blir utestängda ur luciatåg, Disney kapar bort dockor ur filmer och vi har ett antal andra liknande händelser. Men det som slår mig mest är följande: En debatt blossar upp, hetsar upp och går i taket grundad på fel information. Det händer om och om igen. Pepparkaksgubben påstås nu ha blivit struken ur programmet för att barnet som skulle sjunga sången inte ville sjunga den längre (hade inte med rasism att göra, bara ett barn som ville sjunga en annan låt, eller inte vara med alls-vad vet jag?). Disney har valt att plocka bort ett antal sekvenser ur sina filmer GLOBALT för att de inte står för den människosynen längre. (Filmen hade premiär 10 december 1932, sju år innan andra världskriket). Men konstant så blossar folk upp och skriver dumma och oinformerade kommentarer på inlägg som från början är baserade på felaktiga fakta. Man har rasande och eldiga debatter som bottnar i missuppfattingar.

Detta är inget nytt, det har funnits i politiken sedan politik blev ett ord så typ sen grekerna. Skillnaden är att nu har var man möjlighet att göra sin röst hörd till alla sina vänner samtidigt. Man kan skrika ut sina åsikter och alla hör, vare sig dom vill lyssna eller inte. Man kan kommentera så alla andra som är intresserade av ämnet kan läsa och tycka till. Den ultimata demokratin? Jag fick för många, många, många år sedan att demokrati kommer med ett stort ansvar. Ett ansvar att ta reda på vad det är man röstar på. Att man har ett visst mått av information runt ämnet. Att man ägnar sig åt källkritik. Får man ett informtionsblad från ett politiskt parti så är det självklart att de bara belyser de ämnen som man tror kan ge flest röster. Det är inte en oberoende bild av vad de egentligen tycker. Som allt annat; man visar det som säljer.

Läser man en artikel/blogg/facebook inlägg eller va fan som helst måste man ALLTID fråga sig; Hur vet personen det här? Är detta en person jag kan lita på? Vad vinner dom på publiceringen? I en artikel om en konsert är det tex viktigt med frågan ”var personen där?” att skriva en recension om en konsert man inte var på förefaller ju absurt. Men det är något som man ofta ser i nyhetsrapportering då man publicerar andra hands information och förlitar sig på vad andra personer säger till en. Man publicerar pressreleaser som företag släpper, nyheter från nyhetsbyråer, man skriver om texter och tolkar. Vad är sant? Hur vet vi vad som är sant och vad som är förvanskat för att någon har missförstått en blogg som tolkade en annan blogg? Och innan det har nått facebook… Ja, då har Einstein blivit citerad med ord från Blondinbella och tvärt om. Så för helvete; Tro inte på allt ni läser! Inte ens mig! (Tex datumet för publiceringen av filmen ovan är taget från Wikipedia, vem som har skrivit det där vet jag inte=inte tillförlitligt men dock rimligt) Fråga dig själv vad du baserar din fakta på med varje grej du ser i två veckor, jag lovar: Du kommer bli synisk och bitter. Tröttna på mänskligheten och dumförklara alla. Men framförallt så kommer det klarna vem du kan lita på och vad som är bullshit.

Att rasismen har blossat upp har tagit mig fullständigt på sängen. Jag trodde det var ett skämt; det här klarade vi ju av och blev av med på 80-talet. Vad fan är problemet? Det här bearbetade man ju i småskolan! Det är så självklart att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är så självklart att vem som helst kan fatta det.

Alla människor är lika värda.

Alltid. Inte ”Ja, fast ibland…” NEJ: ALLTID!