I fredags var jag och såg Hardcore Superstar och Bonafide på Tyrol. Läs mer om hela äventyret här.
Fredag kväll, jag är helt slut efter en osedvanligt hård jobbvecka. Men har insett att det är när jag fotar som jag tankar energi. Det ger mig känslan att jag har något annat i livet än bara vuxenjobbet. Visst, man förlorar lite sömn men vad gör det i sammanhanget? Man får något annat att tänka på. Som att inte stå för nära kolsyrekanonerna och exponeringen, ljusbild, optik, iso, var är mina andra fotografkollegor så jag inte trampar på dem eller står i vägen? å var fan är sångaren nu då? Han är ju inte på scen i alla fall… osv. Man har 15 minuter på sig att sätta bilderna under hemska förhållanden. Det är hela grejen. Jag kan inte tänka på något annat. Inte sjukt nöjd med bilderna men här är de.
Av någon anledning blev det mycket skrevfotande i fredags. Jag skulle vilja säga att det var för att scenen hade en viss höjd, jag är en viss längd… optiken… osv… Det var ju dom som stoppa sina skrev i min kamera! Jag är oskyldig…. typ… :)
