Det här dagen (20 september 2013) var den absolut sjukaste dagen i hela mitt liv… Den började med att jag tatuerade mig för första gången. Första sittningen av 2 eller kanske 3. Klar klockan 13, åt en macka springandes på tunnelbanan. Svettig och nervös som en galning hela dagen för kl 14 skulle jag på anställningsintervju i andra ändan av stan och förmodligen få ett erbjudande. Så med armen i plast och grönfärgat svett droppandes från armen sitter jag i intervju med bland annat försäljningschef och säljare. Jag var inte helt vid mina sinnesfulla bruk, men det gick bra. Jag fick erbjudandet och accepterade på stående fot. Så efter mer än nio år på samma arbetsplats är det dags för mig att varsamt gräva upp mina rötter, ta min stam och hasa mig till nya skogar och horisonter för att plantera mig, växa vidare i ny jord och sprida mina grenar. (Gud så poetiskt! Ber om ursäkt)
Efter ett adrenalinpåslag på 2000% som varat i flera dagar då jag var nervös både för tatuering och intervju så går jag hem och lägger mig på soffan och försöker smälta livet och dess skeden. Det har jag tid med ungefär en timme innan jag får kasta i mig en frys-pizzabit, slita åt mig kameran och dundra in till Darin. Kom precis i tid.
Att fota Darin på Grönan var ungefär tvärt om mot att fota Johnossi dagen innan. Lagom med rök och en extra ljuskille som höll en spotlight på honom hela tiden. Jag blev ganska nöjd med bilderna i allafall. Mycket gläde och drag. Jag orkade inte vara kvar och se resten av konserten (av någon anledning…) men jag ser fram emot att göra det någon annan gång. Här är bilderna:
