I onsdags var det äntligen dags igen, å efter konserten dagen innan var jag orolig att det skulle bli tråkigt. Vi hade även ätit en högst tvivelaktig lunch så jag var orolig för att bli sjuk också. Mycket oro i kroppen men konserten var helt fantastisk. En av de bästa Biffy Clyro konserterna jag har varit på, å det vill inte säga lite. De ger verkligen allt och har mer kontakt med publiken än tidigare. Dom är fortfarande mitt absoluta favoritband.
Jag lärde mig även något om mitt fotande och min stil, får man nog kalla det. Jag vägrar jaga ljusfenomen. Absolut kan jag titta efter dem och försöka få in dem i kompositionen, men en snygg ljusformation gör för mig inte en bra bild. Det är bara en bild på lampor som lyser. För mig handlar det om artisten, att inte halva ansiktet täcks av en mick, att de ser vettiga ut eller har jäkligt mycket feeling på bilden. Jag gillar feeling, det berättar ofta mer om musiken. Att försöka fånga känslan av musiken och hela framträdandet i bild är det stora för mig.
Jag fick gå igenom bilderna en gång till men här är dom nu. Världens bästa band, alla kategorier. Överst är min absoluta favoritbild. Kan bli en print på den. :-) Bilder även på Dry The River.
