Jag har inte fått någon bekräftelse från Live Nation än, men jag har sökt Monster Magnet i morgon. Vi får väl se vad som händer, men jag kör på och förbereder mig utifall att. Annars får jag väl micra en pizza och titta på Idol istället (hoppas verkligen inte).
En av dom bästa sidorna jag har hittat för konsertfotografering är ishootshows.com. Där finns ett inlägg med fem tips om hur man blir en bättre konsertfotograf. En kort sammanfattning är:
- Leta efter mönster. I musiken, lär dig vad musikerna gör och försök förutse vad som ska hända
- Glöm inte trummisen. Eller andra musiker som inte är helt uppenbara.
- Gör läxan. Kolla upp bandet före, vad ska du leta efter, hur beter dom sig på scenen osv.
- Jobba med vinklar. Leta komposition.
- Kritik. Ge och få kritik, det bästa sättet att lära sig mer.
Det jag kan göra idag är nummer 3 och 5. Förutom att ladda batterierna och se till att all utrustning är i ordning. Check. Nummer 1, 2 och 4 får man ju ägna sig åt under dom 15 välsignade minuterna i diket.
3. Gör läxan: Jag har lyssnat in mig lite, men kommer lyssna lite mer ikväll. Det finns inte jättemycket livebilder på dem på google, Flickr gav väldigt mycket mer resultat, ser ut att vara ganska ordinärt, dom står och spelar. Sångaren har lite bylsiga kläder och håller tydligen ut armarna ibland. Basisten verkar det vara lite fart i, han posar. Får hålla koll på honom. Ett tydligt mål jag har satt för mig själv i morgon är att få en attans trummis! Ogillar att jag inte lyckas med dem jämt. Fick endel roliga träffar på faktiska monster magneter med. Kylskåpsmagneter som ser ut som monster. Ojdå: fokus LOTTA!
5. Kritik: Jag lägger inte upp några egna bilder för kritik idag, då jag inte hinner läsa kritiken ändå, men när jag tittar på andra bilder av samma band så känner jag att det jag gillar är:
- Svartvita bilder. Förmodligen en nödlösning eftersom det verkar vara ganska kraftigt rosa/lila ljus som fräter ut mycket. Men det blir riktigt snyggt. Även om det inte säljer lika bra vad jag har hört.
- Omgivning. Att det finns en omgivning om det så är scenen eller något annat. Bara att bilden säger något mer, kanske ”ensam kille med gitarr” eller ”stor/liten scen” eller berättar lite mer om sammanhanget.
- Interagerande sammanhang. Att objektet är i ett sammanhang tillsammans med publiken eller några av de andra i bandet. Att det uppstår en relation, det återkommer jag ofta till. Jag gillar när dom relaterar till varandra eller till publiken.
- Jag börjar ogilla direkta porträtt. Det har jag gillat förut, att försöka fånga essensen av människan. Men det vore ju ännu bättre med essensen av människan – i ett sammanhang.
- Jag kommer inte ifrån att jag gillar ögonkontakt, även om jag inte såg några sådana bilder på Monster Magnet.
Lite bildanalys och exempel på interagerande sammanhang jag gillar:
Det är ju uppenbart att Ed Kowalczyks killar har roligt, jobbar hårt och bara rockar järnet. Jag tycker bilden säger mycket om kamratskap och på något sätt ser man att killen i mitten är riktigt grym på gitarr. Musiken kommer lite igenom bilden. Man ser att det är ös. Ljuset uppifrån till höger hamnade perfekt.
Den här bilden gillar jag för alla händer som bara vill åt Adam Olenius från Shout Out Louds. Jag gillar att han Verkligen vill att publiken ska sjunga med och jag gillar absolut (den annars väldigt nitiska men trevliga) säkerhetsvakten som ömt håller handen på honom för att han inte ska ramla. Bilden handlar om teamet bakom artisterna, om fansen och om artistens vilja att få riktig kontakt med publiken. Å så klart att publiken vill få riktig kontakt med artisten. Det jag inte gillar med bilden är naturligtvis huvudet av en annan fotograf till vänster men jag låssas att det ger ett djup till bilden.
… På tal om Monster Magnet…