Idag var jag och fotade Smashing Pumpkins för Lottas Rockfotoblogg! Absolut första gången som själva bloggen fick ack utan att köpa inbytes biljett! Fantastiskt roligt! Mindre roligt var att flera andra organisationer inte fick komma, varför vet jag inte riktigt.
Det stora samtalsämnet var för kvällen var dock Rihanna som ställde in på grund av sjukdom. Fantastiskt tråkigt men fansen såg ut att ta det lungt på väg ut. Inte som på Metallica/Biffy Clyro i Indien där dom totaltrashade scenen. :o(
Nåväl, det var riktigt jäkla skitsvår-fotat. Väldigt lite frontljus, men mycket motljus och sidoljus, å ett stiligt allmänljus som var violett. :o( Inte braigt. Så det blev endel svartvitt idag.
Själva konserten var… ja, jag ska vara ärlig: energilös, likgiltig och ganska seg. Vi stannade inte hela konserten även om vi fick (till skillnad från den vanliga regeln ”3 låtar i diket, sen ukörd” så var det hela konserten, fota så mycket ni vill men från publiken) Under hela tiden vi var där (en timme med konserttid) så var det inte en enda låt jag kände igen, jättetråkigt. Jag har visserligen lyssnat på mest en skiva, men det är deras mest kända skiva så man tycker ju att dom kan ha publikfriat lite i början av konserten med. Men jag saknade energin som jag hade förväntat mig. Det var lite släpigt, även om det var mycket musik på kort tid så kändes det lojt. Endel hade satt sig ner på golvet och längst fram var det en tapper skara på två personer som hoppade och studsade lite grann. Resten hade nog, precis som jag, hoppat klart någon gång i början på nittitalet. Jag funderar lite över min egen ålder när jag ser den här konserten. Är jag verkligen så här gammal? Att mina tonårsidoler som var aningen äldre än mig börjar nästan närma sig gubbstatus?
Här är i alla fall lite bilder!
Å fler finns här: Galleri: Smashing Pumpkins på Annexet
En kommentar till “Smashing Pumpkins på Annexet”
Kommentarer är stängda.