Bandit Rock Awards 2011 gick av stapeln den 18e februari 2012. Under kvällen spelade fem band. Tyvärr var Sabaton tvungna att ställa in på grund av sjukdom. (Enligt uppgift från övriga bandet, till höger, vid prisutdelningen hade sångaren explosiv diarré och lokalen tillät inte pyroteknik… haha…)
Jag hade tänkt att fota och sammanfatta alla vinnarna, men vi blev utkickade från diket ungefär halvvägs och hamnade i andra ändan av lokalen. Detta leder till att jag inte har bilder på eller ens information om vilka som vann alla kategorierna, så jag hoppar att skriva om det, men det finns lite roliga bilder i galleriet ändå. Uppdatering: Nu har Bandit publicerat lite bilder och alla vinnarna här.
De tre första banden gjorde korta exklusiva spelningar, typ tre låtar var ungefär. Dessa band var Supercharger, Amaranthe och Raubtier. Danska Supercharger kickade igång hela kvällen med ett himla drag och fick oss att vinka hysteriskt.
Amranthe, göteborgarna med sina tre vokalister levererade lite… ”schlager vs metal” tror jag Malin kallade det, mycket träffande.
Sist ut av de korta setten var Rautier, hård dömetall på svenska. Gillar sångarens ögon, han ser konstant galen ut.
Seether var riktigt bra, men ljudet var så konstigt (överdrivet diskant?) att man inte hörde publiken, sig själv eller något annat. Å lite mer rundgång än jag tror det ska vara. Jag personligen triggas väldigt mycket av publikens reaktioner så det var lite tråkigt när man inte kunde höra tjejen brevid som står och skriker hysteriskt. Eller ja, på gott och ont. :o) Men man ser att alla står och sjunger för kung och fosterland men det hörs inte, banden hörde nog inte heller applåderna. Lite tråkigt. Men riktigt, riktigt bra och stackars Johan som inte kunde komma missade något. Dom var fantastiska.
Jag började lyssna på 3 Doors Down för typ 10-15 år sedan när en kompis (Jocke J) tipsade mig om låten Kryptonite. Sedan dess har jag varit ett fan och flera gånger har jag varit på väg att åka över Atlanten bara för att se dem. Jag vet idag, dagen efter Dagen: En sån resa hade varit så värt det. Detta var i det närmaste en religiös upplevelse. Detta är mitt i center, mitt i bulls-eye av min musikaliska box.
Det lät som ett helt annat ljud på 3DD så nu hörde man publikresponsen och det gjorde inte saken sämre. Jag kunde alla låtar utom en, det fanns många fler fans av den digniteten där igår. Det var drag och fullt blås från första takten. Hade jag haft en annan frisyr hade håret stått rakt bakåt av öset från scenen.
Någon gång under låt två så blir några fotografer ivägfösta, jag trodde vi skulle bli utkörda igen, men tydligen inte, dom skulle bara flytta på sig för att sångaren skulle ut å leka i publiken. Han tillbringade Väldigt mycket tid flytandes på publiken, springades runt i publiken eller ståendes precis på staketet och sjungandes. Vid ett tillfälle tror jag att jag såg någon ta ett riktigt skamgrepp på honom! Det var faktiskt lite onödigt tycker jag. Han reagerade inte. Han har nog varit med förr.
Han berättar att de får fler och fler fans, att det växer och växer för varje gång de kommer hit. Min följdfråga blir var han full eller blev han ärligt rörd? För han såg banne mig lite tårögd ut. Men det märks så himla väl att dom har kul på scenen! Glädjen sprider sig till publiken och publiken sprider tillbaka glädjen och det blir en extrem positiv spiral. Jag skakade i hela kroppen när jag kom ut från diket och är extremt hes dagen efter. Men bättre än så här blir det inte, det var i det närmaste en religiös upplevelse.
<3
