Här är Krönikan och som också har länkar till alla inläggen med massa fler bilder! Vi var tre fotografer från LiveNews och fotade hela festivalen så när som på några DJs på lördagen.
Några utvalda favoritbilder följer här:
Här är Krönikan och som också har länkar till alla inläggen med massa fler bilder! Vi var tre fotografer från LiveNews och fotade hela festivalen så när som på några DJs på lördagen.
Några utvalda favoritbilder följer här:
Honningbarna spelade på Gröna Lund, läs mer och se fler bilder här. Dessa är några av mina favoriter. Fantastisk spelning! Energi så inåt i rackarns å ja; han är precis så full-i-fan som han ser ut på första bilden.
För någon vecka sedan var jag på Nynäskalaset, en helt ny festival med en grym line-up. Den ploppade liksom upp bland massor av mina favoritartister och när jag senare tittade närmare på den blev det uppenbart vad som måste göras. Jag hyrde mig en bil (dagen till ära gick inga tåg till Nynäshamn…) och det bar iväg. Så värt det, en jättefin festival. Så här lite senare är nog det mest minnesvärda från festivalen… Timo. Igen. Även Smash Into Pieces var fantastiska, Royal Republic hade lite motvind med en ovan publik men lyckades tillslut. Jag missade lite avsiktligt Takida, det var inte rätt tillfälle kände jag.
För andra gången på typ två veckor plåtade jag Timo, det kändes mycket bättre och jag blev mycket mer nöjd med bilderna denna gång.
Alla krönikan med länk till alla inlägg hittar ni här.
Några av mina favoritbilder i omvänd kronologisk ordning.
Royal Republic:
Kamchatka:
Molly Sandén:
Baskery:
Smash Into Pieces:
Timo Räisinen:
Fredagen:
Danny Saucedo:
Maja Francis:
Miriam Bryant:
Switch Logic:
Petter:
Hanna Järver:
I helgen var det dags för Putte i parken, Stockholm-edition. Jag ville gå redan förra året, men något kom i vägen, minns inte vad. I år däremot så linjerade stjärnorna och så glad jag är för det! Äntligen fick jag se Timo Räisänen! Har velat se honom länge, men det har liksom inte blivit av. Å han var mycket mer fantastisk än jag hade anat, till den fina musiken så lades en härlig personlighet som verkligen lyste på scenen. Det var en jättesvår recension att skriva, fick censurera mig själv, skrev tillbaka, plockade bort. Senast i natt vid tre snåret redigerade jag recensionen, ändå är jag inte nöjd. Bilderna vill jag också gå igenom igen, hur jag än gör kan jag inte få det att reflektera upplevelsen: glädjen, musiken, sorgen, personligheten, kärleken och känslorna. Hur jag än beter mig får jag inte till beskrivningen av den där magin. Det hela slutar med generiska formuleringar som ”mest allsång på…” och att man lägger till en svag vinjettering på någon av bilderna. Jag köpte i alla fall en tischa, vågade inte få den signerad, är alldeles för blyg och vill ju använda tröjan, skulle inte våga tvätta den om den var signerad. Dessutom var jag orolig att det skulle spårat ur, finns väl ingen anledning att signera t-shirten, signera mig istället: tvärs över bröstet, men då kan jag inte duscha på årets typ varmaste dagar och måste hitta en tatuerare med öppet och ledig tid på en söndag mitt i sommaren… ja, ni ser: det hade spårat fullständigt.
(Mer text, bilder och länkar under bilderna)
Bilder på Timo:
* * <3 * *
Resten av festivalen var riktigt bra även den. Alldeles för lite folk, konstigt att se i Stockholm och Kungsträdgården, brukar ju alltid vara fullsatt på såna här evenemang. Jag hoppas att det var för att hela Stockholm är avfolkat, det är typ en tiondel av folket i stan mot vad det brukar vara. En liten oroande tagg ligger dock och gnager att det kan ha med den dåliga uppmärksamheten Putte i Parken och andra festivaler fått till följd av idioter som inte kan hålla händerna och kukar i styr. (Längst fram vid scenen satt en stor Polisvepa med #tafsainte) Jag hoppas dock att det var för att det är öde i stan på det stora hela.
Vi tar resten av artisterna i kronologisk ordning:
Mustasch inlägget och några bilder:
Dolores Haze var ju fantastiska dom med, första gången jag såg dem, dom kommer bli stora om det inte exploderar på något annat sätt.
Maria Andersson på lördagen, även hon riktigt bra, dock solen RAKT in på scenen, inte speciellt roligt rent fototekiskt. Vägrade av princip fota på ISO 100, det är ju för f*n konsertfotografering vi håller på med. Så jag fotade på ISO 200, bländare typ 5 och fick ändå tider på 1/1250. Den sista bilden här, delade hon på sin insta! (rätt taggad och allt)
Och så det sista jag fotade på Putte: Thundermother! Alltid roliga att fota och mycket fart och fläkt.
Jag å Christer var på mysigaste festivalen i stan, Popaganda Parkteatern, läs hela inlägget med alla bilderna på LiveNews. Det var en underbar dag med flera riktigt bra band. Jag är inte supernöjd med bilderna, mest eftersom det var dagsljus och ja… det blir rätt tråkigt. På något sätt föredrar jag mörk bakgrund där personen framträder bättre. Härligt att kunna fota på ISO 200, men inte det viktigaste. På det sättet ser jag fram emot det stundande mörkret som vintern medför! Men också bara på det sättet. :)
Bilder på Bromma Disco:
Bilder på Boys:
Bilder på Dolce:
9 juli var det dags för Black Sabbath att ta farväl av Sverige. Vi fick fota alla andra än just Black Sabbat, men det var ingen dålig line-up. Volbeat var bra som vanligt, Rival Sons var bättre än jag trott och kul att se Bombus. Nedan finns några bilder, mer bilder och text finns på LiveNews.
Volbeat:
Den Bathory Patchen på ryggen! Jag blir så glad.
Rival Sons:
Bombus:
Japp, i år var jag på Bråvalla igen! Dock inte med stora kameran, vilket var lite ovant, jag var där som skribent. Alla mina skribentinlägg länkar jag till nedan.
Så här några dagar senare är det ju en sak och en sak bara som det pratas om, så väl i svensk som utländsk press: Våldtäkter och sexuella ofredanden. Att fördöma det verkar så futtigt, det är så sjukt uppenbart och självklart att detta är vidrigt. Vad är då nytt i år mot tidigare? Ända sedan jag började gå på festivaler för sex år sedan och hålla koll på rapporteringen om dem så har det kommit rapporter om våldtäkter, en sammanställning från polisen är liksom standard, tillsammans med antal knarktillslag och stulna mobiler. Skillnaden är nog att det flyttat ut i publiken, tidigare har det varit mer på campingen och att det uppmärksammas på ett annat sätt i media samt att med sociala media så interagerar man mer med media. Men jag tror den största skillnaden ligger i inställningen hos kvinnorna som blivit utsatta. Det är inte längre pinsamt att bli trakasserad eller våldtagen, det är vidrigt och hela skammen ligger, och ska ligga på killen. Man skäms inte för att vara ett brottsoffer, man anmäler. Det är inte pinsamt för tjejer att vissa killar är kräk, nej betyder nej och ingen har rätt till någon annans kropp. Punkt. Förhoppningsvis försvinner mörkertalet och vi får se på riktigt vad som händer där ute och kan då bekämpa det.
Trollen i kommentarerna på internet vill så klart få in sina rasistiska motiv, något som polisen klantigt nog gick ut med från början, men sedan har tagit tillbaka. Alla olika typer av etnisiteter finns representerade bland kräken.
Putte i parken, som haft mycket stora problem, säger det bra:
Relaterat men ändå inte: Något jag tycker är positivt är att man ser också mer tjejer/kvinnor även på konserter som tidigare varit mansdominerade, fler tjejer och kvinnor i moshpits och som crowdsurfar. Kvinnor blir mindre och mindre rädda och tar för sig mer, även om det är hårdare musik, inte bara killar får lyssna på arg musik. Nu gäller det bara att få upp fler tjejer på scenen även i den hårdare musiken.
Jag drar ett streck här för att kunna prata om resten av festivalen:
Aaaaah! Biffy Clyro! Så härligt att äntligen få se dem igen, det var nästan exakt två år sedan och då på T in The Park, deras hemmaplan. Hur många tusen som helst som kunde alla låtarna mycket bättre än jag. På Brå-is var det inte riktigt samma, men vi var några hundra framför scenen och ett gäng på andra sidan kunde texterna. Jag skrek mig hes vare sig jag kunde texterna eller inte. Egentligen var det bara en liten försmak kändes det som. Ser väldigt mycket fram emot nya plattan som kommer på fredag, köpte tisha som jag tänkte ha på fredag. Hoppas på datum i Sverige då med. Det bara MÅSTE komma!
Annars var mina favoriter Veronica Maggio men framförallt Five Finger Death Punch, så jäkla bra. Gillade även (fortfarande) Bring me the Horizon. Resten var helt okej och Tenasious D var… asdåliga. Roligt när dom tackar Roskilde på sin facebook och lägger upp en bild på Bråvalla. Ganska talande för hur det hela förlöpte.
Känns som jag missade massor för att jag är en gammal tröttmössa som inte orkar BÖRJA kolla på konserter långt efter midnatt. Jag missade Bastille, Mumford, the 1975, Zara Larsson (krockade med något) och Jamie Lawsson som spelade så tidigt att solen knappt gått upp. Positivt överraskad blev jag av Wiz Khalifa, jag är ju verkligen inget rap- eller drogfan, men det är skön musik. Kunde till och med lugnt sitta och lyssna och njuta, det händer inte ofta till Hippe-di-hopp!
Mina texter:
Å här är några bilder som jag fick till med lilla kameran.
Det här var tredje gången jag fotade dropkick om jag har räknat rätt. Första gången på Peace & Love, sedan Annexet och nu Grönan. Alltid lika roligt! Läs mer på LiveNews. Där finns mer text och bilder.
20 juni 2016: Det här var ju ett av de lite mer minnesvärda konserterna. Inte kanske direkt Breaking Benjamin men däremot förbandet Starset. För det fösta hade man missat alla mörkläggningsgardinerna och i mitten av juni i Stockholm… det var ju dagsljus därinne. Å bandet som spelar var ganska beroende av mörkret. Men två låtar in lyckas dom få ner de värsta gardinerna så det slutade bra ändå. Hur som helst här är några bilder och jag inleder faktiskt med förbandet, för jag är MYCKET mer nöjd med dom bilderna, dom var så mycket roligare att fota. Läs all text på LiveNews.
Starset:
och så lite bilder på Breaking Benjamin:
NOFX, bandet med världens minsta backdrop spelade på grönan den 16 juni 2106. Här är lite bilder, och läs mer på LiveNews här. Det regnade och dom är politiskt inkorrekta som få!