Etikett: WASP

Öppna bilder och förhoppningar

Skapad av Lotta 30 okt, 2010 13:04:02
Det är en bild jag har funderat endel på under den senaste tiden. Jag har ju fotat alldeles för lite de senaste veckorna så denna har legat på framsidan på ”portfolio” hemsidan jätte länge känns det som. (WASP)

Jag gillar bilden skarpt. Jag har funderat på varför och jag tror jag har kommit fram till en semi-intellektuell förklaring! Så jag tänkte dela med mig. Man brukar ju prata om öppna och stängda bilder. En stängd bild ger svar och en öppen ställer frågor. Stängda bilder är raka i sin kommunikation och ses ofta som snygga. Av typen ”vacker blomma” ”söt hund” ”kille med gitarr”. Alla reklambilder är stängda för att man ska kommunicera snabbt och rakt med kunden. En öppen bild ställer mer frågor. Den är ofta inte direkt snygg när man ser den och man förstår den inte direkt. Det är det jag gillar med den här bilden. Det är det närmaste ”öppen bild” jag har kommit. Man ställer sig ju bara en fråga när man ser den; ”Vad håller han på med?!” och om man är riktigt musik nördig: ”vilket ackord är det där?” Om någon vet svaret på den sista så vill jag gärna veta… :o) ”spelar han faktiskt med tummen på E-strängen?” ”Vem tittar han på?” Jag vet svaret på flera av frågorna men jag gillar frågorna mer än svaren, så jag tänker inte svara på dem.

Det var det om filosofi. Nästa steg handlar om hopp:

Mina favoriter Biffy Clyro har utlyst en tävling. Jag har anmält mig naturligtvis direkt. Man har fått skicka in ett mail med några bilder och lite personlig information. ”Priset” är att man får bli deras Tour-photographer på någon av deras UK spelningar. Så håll tummarna nu. Med en enorm mängd tur får jag fota Biffy på ett fullsatt Wembley 4 december. Fatta våt dröm. Håll tummarna för mig…

Annars laddar jag mest för Alter Bridge på tisdag och försöker få ordning på nya bloggen. Många beslut och överväganden som ska göras. Försöker även vila lite. Inte sovit ordentligt på två veckor och var ute på dåligheter i torsdags igen. Så ikväll, lördagkväll ska jag sitta ensam hemma och datorisera. Precis vad jag behöver. Om det inte är så att någon ringer och drar ut mig på något foto projekt. Något jag hoppas på, men inte tror på. Det har ju aldrig hänt förut så varför skulle det hända idag?

Nåja, på det stora hela är jag riktigt nöjd i alla fall. November ser ut att bli en riktigt rolig foto månad, men känner ändå att det är för glest. Tre spelningar i veckan vore lagom tycker jag.

W.A.S.P.

Skapad av Lotta 17 okt, 2010 01:38:32

Här hittar du bilderna från W.A.S.P. och Chris Laney

(Recention:)

Insläppet skulle börja kl 19:00, banden skulle börja spela kl 20:00, jag hade ingen med mig så jag dyker upp 19:45. Då har insläppet inte börjat än, men jag har tur för i säsongens första kväll med minusgrader kommer jag undan med bara några minuter i den onödigt friska luften. Andra har inte varit lika lyckligt lottade. De som stod längst fram hade dessutom varit där en timme tidigare.

På utsatt tid satte Chris Laney igång med ett hejdundrande röj för att värma upp publiken både själsligt och kroppsligt. Det fungerar mycket bra och det rockar som bara den, tyvärr har inge så många hunnit in än. Mot slutet av deras akt är det mer folk och värmen börjar verkligen återkomma i kroppen. Men det är också smärtsamt uppenbart att publiken är där av en enda anledning: WASP. Det hördes inte en tillstymmelse till ”en gång till” när de gick av. Men vi var i alla fall varma!

WASP går på och publiken blir som galna. Folk har vallfärdat hit från alla delar av landet. (Ändå är det halvfullt) Blackie Lawless (sång, gitarr) sjunger/skriker för fulla muggar och har en fullständigt underbar utstyrsel. Den innefattar spandex byxor, silvriga knäskydd, vita mocka boots med fransar och halva sågklingor i silver monterade på båda ärmarna i lack-understället, för att inte glömma tuperat svart färgat hår. Som direkt ur en tidsmaskin, enda skillnaden är att man inte brukar åldras när man har åkt tidsmaskin.

Dugh Blair (gitarr) och Mike Duda (bas) showade på som attan och var oförutsägbara och riktigt roliga och titta på medan Blackie mest stod där och sjöng. Han är verkligen inte 20 längre men har den enorma kultstatusen att det gör inget. Han kan få stå där och bara vara. Alla var glada att få se och höra Blackie över huvud taget.

Jag har sprungit på rätt många konserter det senaste året (och under min livstid med för den delen) men jag har sällan sett så många iklädda bandets tröjor. Många tydligt inköpta idag och alla var stolta över det, annars brukar det ju vara lite kultigt att ha gammal merchendise från 80-talet eller liknande. Personerna bakom mig i kön (”Jag var 13 år när dom släppte debutskivan 1981, den är min favorit”) diskuterade vilka olika merchendise de hade från vilken turné. Med andra ord var det många riktiga hard-core fans där.

Jag råkade även ut för en riktigt orutinerad sak. Skulle röra mig från ena sidan av lokalen till den andra, typ 10 meter från scenen var det inga problem att ta sig fram. Jag är lite för snabb och tittar mig inte för ordentligt och hamnar i ett hav av hår. Någon med väldigt långt hår hade valt att börja headbanga precis när jag gick förbi. Nog för att jag är van att ha hår i munnen, men det vanligtvis mitt eget. Pthuh…(ljudet av att spotta ludd)

Å vad tyckte jag? Min högst egna personliga åsikt? W.A.S.P. är ju inte riktigt min musikstil även om dom har gjort ett par låtar jag gillar. Gillade Chris Laneys musik bättre, men gillade även de rockande gitarristerna.

Chris Laney: *** 3 stjärnor av 5 möjliga

W.A.S.P.: ** 2 stjärnor av 5 möjliga