Biffy Clyro unplugged i London

I helgen var jag en sväng till Barcelona med mina vänner, läs mer om det här. På väg hem passade jag på att åka via London för att se Biffy Clyro unplugged och träffa fler vänner. Om någon har missat det så är ju Biffy mitt absoluta favoritband. Att få möjligheten att se dem unplugged är… Enormt för att uttrycka det milt. Tyvärr kom dom inte till Stockholm eller Sverige med den turnén, då får man lyfta på rumpan själv.

Jag vet inte exakt var jag ska börja med detta, på något sätt vill man ju förmedla känslan. Lokalen var Royal Albert Hall, en klassisk plats som är fantastiskt vacker med sittande publik, snidade detaljer i guld överallt och en fantastisk orgel. Att få fatt på biljetter var ett rent helvete eftersom de sålde slut strax innan de släpptes. Som tur var släppte RAH ett gäng extra och tack vare Biffy fansen i mitt flöde fick jag reda på det i tid, annars hade jag fått köpa i andra hand vilket är ett projekt då det är bara en site man kan sälja via, allt är personligt och massa säkerhet.

Oron för att det inte skulle bli av, av någon anledning, var in i det sista enorm. När dom spelade i Skottland häromdagen var det massa problem med tågen så många kom inte fram. Ännu en anledning att spendera hela dagen i London och titta på fina tavlor.

Förband var Xcerts som var med dem till Sverige för ett antal år sedan även de gjorde en unplugged.

Tillslut satt vi då där i vår box seat (Grand Tier) med servitör på beställning. Stackars Jessica hamnade lite bakom en pelare men kunde se bredvid, annars perfekta platser. Jag försökte så klart fota, det gick ju så klart så där men långt över förväntan med min nya telefon.

oznor

Dom spelade ca 23 låtar och det var bara på de helt nya låtarna som Simon skrivit i år till en film som det inte var allsång. Mest allsång och fullt ös var ”bubbles” och ”many of horror”. För mig var det helt klart ”Folding Stars” som var bäst. Jag har ju alltid gillat Puzzle skivan och precis som förväntat så har den fått en helt ny och djupare mening senaste halvåret. Simon skrev skivan efter att hans mamma gått bort och både ”Machines” och ”Folding Stars” (se unplugged versionen här) har fått en ännu djupare mening för mig personligen sedan pappa gick bort. Som så många andra Biffy fans vittnat om så är det ett band som hjälpt många genom svåra tider. Så när jag under ”Folding stars”, som genomförs av bara Simon och Ben, konstaterar att nä, pappa står inte och viker stjärnor där uppe, han fixar dem, byter glödlampor i de som har slocknat och gör tvivelaktiga elektriska kopplingar så de går att dimra.

Den känslan.

Rent musikaliskt då, självklart var det fantastiskt, och som en av dem som vi pratade med som vi satt i samma box som sa efteråt ”how emitional was that?!” så kvällen var känsloladdad, finstämd, fantastisk lokal och ett bra ljud. Sjukt glad att jag fick uppleva det men ser fram emot nya plattan och en konsert med distade gitarrer, svett och energi som spränger taket av var det nu blir nästa gång. Med tur och medvind blir 2019 ett Biffy live år, det brukar vara vartannat år, ser också fram emot filmen som dom inspirerat/gjort något samarbete med.

Inhandlade ett stycke t-shirt och en limited litografi som var specifikt framtagen för just denna konsert.

Glöm inte läsa det andra inlägget om resan som handlar om konst å sånt.

(ja, jag skaaaaa uppdatera bloggen mer någon gång, men inte idag heller.)

Några bilder till:

Jag lever

Jag tänkte bara säga det. Vid tillfälle kommer jag uppdatera även bloggen med alla härliga musikhändelser jag tagit del av i år, men tills dess får ni hålla tillgodo på: http://www.livenews.se/author/lotta/ där kommer allt upp. I helgen blir det Popaganda till exempel. Lägger med en ny favvis bild bara för att ge något ögongodis på denna korta, märkliga post.

Johnossie på Let's Make Love Great Again

En uppdatering, försommaren 2018

Vintern har varit väldigt lång i år och sen blev det en vecka vår och BAM: Sommar. Under vintern har jag jobbat mycket och prioriterat annat. Jag började skriva på just det här inlägget för flera veckor sedan, sen kom livet i vägen, eller egentligen döden. Min kära pappsen gick bort den 2 maj efter en lång kamp mot lungcancer. Sånt har ju en tendens att ställa om ens prioriteringar ganska rejält så det har inte blivit så mycket konserter på sistone, energin och tiden/prioriteringen har helt enkelt inte funnits.

Vid tillfälle kommer jag bakåtdatera det jag har gjort hittills i år, men det får vänta en stund till, kanske till semestern. Om du känner att du missat nåt så ligger alla mina konserter här.


Inlägget som jag skrev för några veckor sedan:

Det var länge sedan jag skev något nu, det har helt enkelt varit en väldigt intensiv vinter och tidig vår, dels på jobbet men även en liten konstlkurs och endel annat, så här kommer några korta ord om viktiga saker (för mig) som jag borde avhandlat tidigare.

Här om dagen (26 april) var vi på Imagen Dragons, heeeeeeelt fantastiskt. Var inte speciellt pepp på vägen dit, trött och… inte speciellt pepp helt enkelt. Men dom lyckades vända mig och förutom en fantastisk scenshow med drivor av konfetti så är ju musiken och framförallt budskapet fantastiskt. Dan berättade kortfattat om sina perioder med depression och om vikten av att söka hjälp. De spelade även Forever Young dedikerat till just Avicii. De avslutade sedvanligt med Radioactive. Här är ett klipp för att få lite känsla:

Förra söndagen (22:a april) var vi på 30 sec to mars på Annexet och även det var ju fantastiskt. Det är lika delar allsång, Friskis och väckelsemöte. Som tur var var det var mest rockkonsert även senaste plattan varit lite väl electropoppig. Jag ser dock fram emot dem på Grönan i augusti! Kommer bli sååå bra!

Vi var även en sväng på Bryan Adams i Globen, det gav ett förvånansvärt orepat intryck men kul att ha sett igen i alla fall.

Tittar vi framåt se ser det inte ut att bli så mycket festivaler för mig i sommar, helt enkelt för att jag inte hittat någon med bokningar värda resan än, så jag håller mig till Foo Fighters på Ullevi och Stockholms spelningar där Gröna Lund gör en fantastisk sommar.

Något jag verkligen hoppas går i lås är att jag har lite planer på att se Biffy Clyro unplugged på Royal Albert Hall i London i september. Vi får se om det går hem, har inga biljetter än men reserverat för andra hand. Känns alltid lite tomt när man inte har en Biffy spelning inplanerad. Här är ett unplugged klipp! Självklart har jag förbokat CDn och DVDn…

Året 2017

2017 har tagit slut och vi har kommit en bra bit in i 2018 vid det här laget, vilket år det var!

spotify-2017-wrapped


När jag ser min statistik från Spotify och lyssnar på min mest lyssnade på lista (nästan bara bra låtar iallafall) så inser jag att detta året inte i första hand har handlat om musiken. Fokus har istället legat på andra saker och till stor del på dagjobbet och andra kreativa utlopp. Vissa låtar på min topplista jag känner att jag inte ens har hört förut. Jag har ju som alla andra kollat på Skam och skäms inte för det, men jag är tveksam till att jag medvetet lyssnat så mycket Fem Fina Frökner. Roligt är också att You Me At Six hamnat så högt, det har helt å hållet med två saker att göra: Jag lyssnade in mig på dem till konserten där jag egentligen ville se förbandet (Amazon) och sedan fortsatte de rulla lite på rutin när jag åkte tunnelbana i några veckor. Riktigt bra, andra anledningen är att låten ”Give”… ja, den är ju fantaaaaastisk! Den har alla delar jag uppskattar i en låt, både kontrasten i tempo och känsla, en säregen och intensiv röst, en text som lätt går att tolka in i alla möjliga typer av sammanhang och så ångar den tidlöshet, den kom 2017 men hade kunnat komma ut 1995 eller om femton år. Lyssna, njut och se här:

Att Ed Sheeran toppar mest lyssnade artister är väl inge konstigt, finns det något han inte toppar i år? Helt fantastisk skiva och även lyssnat på det äldre materialet mycket, men nu… han må vara fantastisk (bilder finns bara på livenews, kontrakt) men nu börjar det bli lite mycket. Jag är öppen för nya förslag.
Lyssna gärna på min lista om ni vill:

Det slår mig när jag går igenom mina konserter för i år att det jag minns bäst är ju mina favoriter, som egentligen inte är mycket nytt under solen: Biffy, Johnossi, Miss Li, the Sounds osv. Men vad många konserter det är jag inte ens minns. The Cardigans på Gröna Lund tillexempel, jag var ju bevisligen där, men jag minns det inte. När jag verkligen anstränger mig kommer jag ihåg när jag stod och tittade vid munkarna (under tak) senare under konserten att jag noterade att det var en äldre publik än vad jag är van vid. Och att jag noterade att Nina fortfarande har fantastisk röst. Men det är allt jag minns.

Jag har försökt välja ut mina favoritbilder från året. Roligast att fota måste jag nog säga att The Hives var, det är ungefär det roligaste man kan fota. 2017 år har jag annars fotat totalt 90 konserter (Miss Li tre gånger) och som jag varit inne på tidigare, det är inte jättemycket nytt, mycket jag sett tidigare. För första gången i kände jag i år också att ”vänta, jag har ju fotat exakt den här konserten tidigare” även om man fotar samma band flera gånger, även om det är på samma scen så brukar det kännas som olika konserter men i år har några varit upprepningar. Jag vet inte om jag börjar bli luttrad eller uttråkad eller vad det är. Jag tror det hela hänger ihop med att jag inte har nördat ner mig till samma grad i år, alltså har jag lyssnat på mindre musik, upptäkt mindre nytt och gått på färre konserter. Detta gör mig lite sorgsen men jag blir också superpeppad på 2018 och om någon har förslag på nya band så mottages det tacksamt. Gärna inom rock genren för mig personligen. Jag ska i alla fall bättra mig!

Listan med alla jag 90 fotade konserter 2017:

Aaron Buchanan & The Cult Classics
Alex Aiono
All is Left
Anne-Marie
Astrid S
Band of Peace (med Jennifer Brown, Meja, Andreas Kleerup)
Biffy Clyro
Blanche
bob hund
Brad Paisley
Chase Bryant
Corroded
D-A-D
Ed Sheeran
Electric Banana Band
Ellen Sandberg
Elton John
Entombed A.D.
Farsta
Frida Hyvönen
Gestures
Ghost
Grant
Green Day
Hearts & Colors
Hoffmaestro & Kaliffa
Holy Now
Hov1
Hov1
INVSN
Johnossi
Johnossi
Jonathan Johansson
José González
Knash
Korn
Kristian Anttila
Kvelertak
Loreen
Mäbe
Magnus Uggla
Markoolio
Millencolin
Miriam Bryant
Miss Li
Miss Li
Miss Li
Mr. Big
off bloom
Oskar Linnros
Pain
Penthox
Refused
Rein
Rival Sons
Rob Zombie
Royal Republic
Royal Republic
Ryan McMullan
Ryan Star
Säkert!
Satan Takes a Holiday
Smash Into Pieces
Smith & Tell
Sparzanza
Stiftelsen
Stilla Havet
Stone Sour
Sudakistan
Takida
The Amazons
The Amazons
The Answer
The Cardigans
The Hanged Man
The Hives
The OhNos
The Presolar Sands
The Sounds
The Sounds
The Sun Days
The Vaccines
Thomas Stenström
Thomas Stenström
Timo Räisänen
Toi Let
Two Door Cinema Club
Vilma Colling
You Me At Six
Zara Larsson

och här är några av mina favoritbilder i bakvänd kronologisk ordning:

Johnossi_Cirkus_Stockholm_2017_011

Johnossi svänger med gitarren.

The_Sounds_Debaser-Strand_Stockholm_2017_015

Maya i The Sounds på Debaser Strand. 

MrBig_Cirkus_Stockholm_2017_003

Timo_Raisanen_Debaser_Strand_Stockholm_2017_009

Underbara Timo! 

Ghost_Grona_Lund_2017_005

Ghost på Grönan.

The_Hives_GronaLund_Stockholm_2017_017

The Hives på grönan (ovan och under)

The_Hives_GronaLund_Stockholm_2017_016 Oskar_Linnros_popaganda_2017_004

Oscar Linnros backupvocals 

Rival_sons-lund_stockholm_2017_013

Rival Sons på Grönan.

Biffy_Clyro_Grona_Lund_Stockholm_2017_012

Simon i Biffy Clyro ovan och nedan. 

Biffy_Clyro_Grona_Lund_Stockholm_2017_008 korn_grona-lund_stockholm_2017_001b

Korn med Giger stativet. 

Miss_Li_Nynaskalaset_2017_001

Miss Li. 

Blanche_Nynaskalaset_2017_001

Blanche på Nynäskalaset.

Brad_Paisley_GronaLund_Stockholm_2017_005

Brad Paisly

sir_Elton_John_grona_lund_stockholm_2017_001

Sir Elton John på Grönan.

Rob_Zombie_grona_lund_stockholm_2017_003

Rob Zombie ovan och nedan.

Rob_Zombie_grona_lund_stockholm_2017_001 Zara_Larsson_grona_lund_stockholm_2017_001

Zara Larsson spelade på Grönan

Royal_Republic_grona_lund_stockholm_2017_003

Royal Republic, alltid roligt. 

you_me_at_six_Fryshuset_Stockholm_2017_009

You me at six.

Rein_Wheres_The_Music_2017_001

Rein på Where’s The Music? i Norrköping.

Det var nog allt för i år, inte illa. Jag har inför 2018 redan spenderat tusentals kronor på biljetter, så det blir ett spännande år. Hoppas det kommer innehålla en hel del foto med.

Till alla mina trogna läsare: Ha ett fantastiskt 2018 och glöm inte leva din dröm!

Royal Republic på Debaser Strand

Man (eller jag i alla fall) kan liksom inte få nog av Royal Republic! Å inklämd på ett trångt Debaser Strand blir det ju jävligt bra. Me like! Läs mer här. Ett fantastiskt förband hade dom också.

Royal blev årets sista konsert för mig 2017.

Royal_Republic_Debaser-Strand_Stockholm_2017_002 Royal_Republic_Debaser-Strand_Stockholm_2017_006 Royal_Republic_Debaser-Strand_Stockholm_2017_001 Royal_Republic_Debaser-Strand_Stockholm_2017_009 Royal_Republic_Debaser-Strand_Stockholm_2017_010

Aaron Buchanan & The Cult Classics var förband, även där VILKET DRAG! Ser väldigt gärna igen!

Aaron_Buchanan_and_The_Cult_Classics_Debaser-Strand_Stockholm_2017_004 Aaron_Buchanan_and_The_Cult_Classics_Debaser-Strand_Stockholm_2017_003 Aaron_Buchanan_and_The_Cult_Classics_Debaser-Strand_Stockholm_2017_008 Aaron_Buchanan_and_The_Cult_Classics_Debaser-Strand_Stockholm_2017_006

Stone Sour på Annexet

För en av de första gångerna i mitt liv så kände jag ”Vänta, har inte jag fotat exakt den här konserten tidigare?” Även om jag har fotat samma band flera gånger på samma scen så var detta en av de första gångerna jag verkligen fick den känslan. Jag mindes hur jag stod nedanför samma basist i samma vinkel, på samma scen några år tidigare. (Men jag tror jag har utvecklats som fotograf…)  Riktig déjà vu. Fortfarande en bra konsert som jag önskar jag kunnat stanna på men ändå. Se fler bilder från denna konsert här.

Stone_Sour_Annexet_Stockholm_2017_003 Stone_Sour_Annexet_Stockholm_2017_001 Stone_Sour_Annexet_Stockholm_2017_009 Stone_Sour_Annexet_Stockholm_2017_008

Mr Big på Cirkus

Man måste ju göra sitt 14 åriga jag en rejäl tjänst ibland, så hände i oktober när jag var och fotade Mr Big. Ni vet: ”I’m the one who wants to beeee with you” minns att vi sjöng den i högstadiet i korridorerna på rasterna, vi la olika stämmor ”Du kan vara Eric, jag är andra stämman” osv… så när dom kommer hit var det inte ens ett svårt val. Roligt var också att läsa in sig på vad dom har hittat på sedan gillade också låten ”1992” som var på nya plattan som är en härligt uppfriskande ärlighet om att dom var jävligt stora för 25 år sedan. Se flera bilder och läs hela inlägget här.

MrBig_Cirkus_Stockholm_2017_004 MrBig_Cirkus_Stockholm_2017_001 MrBig_Cirkus_Stockholm_2017_003

The Answer:

theAnswer_Cirkus_Stockholm_2017_005 theAnswer_Cirkus_Stockholm_2017_003 theAnswer_Cirkus_Stockholm_2017_012