Biffy Clyro på Fållan

Jag vet inte exakt vilken gång i ordningen det är jag fotar/ser Biffy, men det är i alla fall tvåsiffrigt på båda vi det här laget. Det var andra gången i år, eller ska man säga första? Den första Biffy spelningen var på Lollapalooza och oj vad man hade törstat efter det under de senaste åren. Men här om dagen så kom äntligen den högst efterlängtade dagen, det borde vara en helgdag när helst Biffy Clyro spelar i ens hemstad. En helt egen Biffy spelning! Till skillnad från en festivalspelning så är settet längre och publiken kan alla låtarna, även de lite längre ner i arkiven. Att stå och trängas i ett rum fullt av främlingar som alla älskar samma musik och kan alla konstiga taktskiftningar och texter. Det är något speciellt i det. Man vet att man har något gemensamt med alla dessa främlingar även om det är bara en sak. Läs förresten hela inlägget och se fler bilder på LiveNews.se.

Jag köpte dock ingen tisha den här gången för att jag köpte en på Lolla och det visade sig att jag hade alla redan… ehem. Ja, halva min t-shirt garderob är Biffy tischor har jag insett. Men det gör inget. Det var även min första gång att se en konsert på Fållan, har bara varit där i vaccinationsärenden tidigare. Gillade lokalen skarpt och ser fram emot att gå dit många gånger. Även om golvet är stenhårt och det efter ett tag droppade kondens från taket, eller regn. Jag hoppas det var regn så det inte var avdunstat svett från mina medmänniskor.

Det nederländska förbandet De Staat gick heller inte av för hackor, det var ingen av dem jag kände där som hade hört talas om dem tidigare men alla gillade dem de luxe!

På tal om ”av dem jag kände som var där”, tänk vad många vänner jag har ändå, som gillar samma band, endel har jag träffat genom just passionen för Biffy, andra har jag övertygat, men de flesta har hittat Biffy själva.

Hur som helst, här kommer några av mina favoritbilder från kvällen:

Europe på Grönan (igen)

Alltså, det är ju alltid roligt att fota Europe, det är som att borra ner sig i en välbekant säng efter en lång dag. Det är nostalgiskt och man kan fler låtar än man vågat erkänna för sig själv. Jag var på jakt efter att köpa lotter för att vinna en gigantisk nalle (lyckades inte) när jag sprang på merchståndet. Det var som en blixt från klar ovan, hur kan jag inte ha haft en Europe tröja sedan tidigare? Att dom dessutom hade en med omslaget från Skivan på gjorde inte saken sämre. Så nu är jag stolt ägare till en Europe tröja också.

Det var roligt att fota för det är alltid full fart på Joey Tempest, och de andra är också barndomshjältar på något sätt. Det blev ingen text den här gången men se fler bilder på LiveNews.se. Här är några av mina favoritbilder från kvällen.

Takida, för 7:e gången!

Här om dagen plåtade jag Takida för sjunde gången (typ?) och på Grönan för tredje gången. Men fan va roligt det var. Kom på mig själv stå i diket med världens största leende. Det var dessutom mörkt ute igår så äntligen fick det bli lite Rikigt konsertfoto. Insåg när jag tittade tillbaka att allt jag fotat sedan i våras har varit utomhus och bara enstaka i mörker. Då på sanslöst stora festivalscener men nu fick jag äntligen komma lite närmre i mörkret. Vänta här nu… Det där lät ju fel. 😁

Det var iallafall kul att se takida igen, var länge sedan nu. Kul också att skriva en lite längre text. Det jag är minst pepp på är att det är så lite kvar av säsongen på Grönan, men ett antal konserter i alla fall, får se om det blir att jag går. Hoppas det.

Här är några bilder från kvällen, fler tillsammans med texten finns på www.livenews.se.

Sommaren 22: en resa, mera jobb, Biffy tattoo och Ed Sheeran på Ullevi.

Efter Lolla bjöd sommaren på en liten semester, jag och Christer rännde runt i Sverige: först Linköping, sedan Gränna, Ödeshög, Kristianstad, Österlen, Kalmar, Öland, Oskarshamn och sedan tillbaka till Stockholm. Min semester var ju ganska kort eftersom jag är nyanställd. Men det gick bra ändå.

Någonstans på Österlen.

Under semestern försökte jag desperat få fatt på en tatuerare som kunde göra min Biffy Clyro Puzzle tatuering, men gick bet. Däremot fanns det tider i Stockholm, så min lilla romantiska idé om att göra det ute i landet gick om intet, men däremot här hemma gick det. Hur som helst så har jag väntat många år på den, men nu sitter den där och jag är supernöjd. Den har liksom varit där länge, den har bara inte synts, men nu är den där. För alltid.

Sedan blev det en liten typ spontanare (nåja, några veckors framförhållning). Jag kunde inte hålla emot, så jag hoppade på tåget, åkte till Göteborg och gick på Ed Sheeran på Ullevi. Ibland bara måste man och jag är så glad att jag gjorde det. Både för att det var en fantstisk konsert, men också bara grejen: ”klart jag ska”. Lite som när andra unnar sig en ny handväska som är alldeles för dyr. Precis den lyxiga känslan var det. (antar jag)

Ed Sheerans monster ufo scen.

Sen undrar jag det här med att blogga. Vem 17 bryr sig om min semester? Ingen utgår jag från. Jag skev bara inlägget för att få i mitt egna arkiv att jag varit på Ed på Ullevi. Å Biffy tatten. Tittar man tillbaka i min blogg så är redan de första inläggen för 11 år sedan om Biffy, så det kändes som att det behövde… ”bokföras” eller ”föras till handlingarna” så att säga. Läs nu lite vättigare saker i de andra inläggen istället.

Lollapalooza 2022

Lolla 2022. Det blev av. <3

Att vara tillbaka på Lolla var… overkligt. Man har ju väntat sedan sommaren 2019 på att det ska hända igen. Jag får festivallängt på vägen hem från festivalen, tänk om man hade vetat då att det skulle ta tre år.

Det var så kul att vara tillbaka, svettigt, släpa på utrustning, upptäcka nya band. Sjunga till gamla. Bli överraskad. Alla inläggen på LiveNews från Lolla hittar du här. Vi tar mina band i någon typ av kronologisk ordning:


Fredagen:



Lördagen:



Den Fantastiska Söndagen:


Sist ut för mig på denna heelt fantastiska söndagen var Pearl Jam. Osäker på om jag får lägga upp bilderna här så jag länkar bara direkt till LiveNews inlägget. Det var riktigt roligt att få fota dem igen även om vissa av medlemmarna var svårfotade då festivalscenerna är så ENORMA. Men kul att se och fota dem igen och Eddie är ju verkligen en underhållare av rang. Kul att höra så väl gammalt som nytt. Många hade dock fått gå lite tidigare eftersom det var en söndag och endel jobbade dagen efter. (inte jag! Jag hade semester! Kan tänkas att jag la semestern efter hur Lolla låg i datum…)

Oh, no… Festivalen avslutades lite snörpligt dock, då jag sumpade mitt 24-70 mm objektiv, någonstans mellan Biffy och Pearl Jam försvann det. Min arbetshäst. Jag funderade hela resten av sommaren på vad jag skulle göra. Struntar jag i att köpa ny och bara köper en typ fast 50mm och rör mig själv/beskär istället för att zooma? Pungar jag ut 22 lök för en ny? Det börjar ju bli dags att köpa nytt system snart, jag suktar efter spegellöst, är det dags att uppdatera hela systemet? Nä, det är någon generation och mängder av leveransproblem bort. Så tillslut så köpte jag en ny 24-70 men gick på en Sigma istället, så ”bara” 15 lök. På försäkringen fick jag ut stora 1300 kr eftersom den gamla var många år gammal. En mycket dyr sommar blev det. Jobbigt att 15′ var det billigaste alternativet. Nu väntar jag bara på att få använda den nya gluggen också.

My Chemical Romance på Gröna Lund

My Chemical Romance stod på Gröna Lunds stora scen här om sistone. Jag gillar dem skarpt, de hittar organiskt i mina spellistor på något sätt, så när jag såg att de kom till Grönan så slog jag till.

Bilderna ligger tyvärr under ett kontrakt, jag är osäker på om jag får lägga upp dom här, så det är lika bra att bara länka till LiveNews.se inlägget istället.

Så pass viral som det inlägget blev på Instagram har jag nog inte haft något tidigare. Det var superroligt och se att det bara rasade in hjärtan. Jag haft bilder som blivit flitigt gillade tidigare, men då är det när artisten själv har lagt bilder på sina sociala medier, nu var det från vårt konto. Närmare 750 hjärtan och jag snittar annars typ… 16? Nåja, kanske lite överdrivet men ni hajjar. Roligt och otippat!

The Hives på Gröna Lund

Hur många gånger har jag fotat The Hives? Jag vet inte. Men minst tre gånger på Grönan. Tröttar jag inte? Aldrig. Aldrig. Aldrig. Nu hinner jag fundera mer, kanske är jag latare? Jag blir inte chockad när Pelle springer ner i diket. Jag är inte desperat efter bilden ”för jag fick en som jag var så nöjd med förra gången”. Jag tror (hoppas?) jag tittar konstnärligare på just dem. Letar efter andra saker än det uppenbara. Om jag hittar det vet jag inte. Det får andra avgöra. På LiveNews finns alla bilderna.

Mares på Gröna Lund

Min första konsert på Grönan sedan säsongsavslutningen 2019. Det känns som det har gått en livstid sedan dess. Allt har ändrats men samtidigt ingenting. Plastbestick har blivit olagligt, matbeställning görs nu med fördel via en app och skriken från berg-och-dalbanan låter som vanligt.

Det är den första konserten för mig sedan i höstas och det är första gången som det känns som det ska. Som att det är på riktigt.

Mares är ett sånt där band som jag har följt ett tag och nu fick jag fota deras sista spelning i Stockholm eftersom dom lägger ner. Längst ner lägger jag lite bilder från en spelning i en källarlokal på söder 2016. Men igår kväll stod dom på Gröna Lunds stora scen framför 12 000 personer. Läs hela mitt inlägg på LiveNews här.

Bilder från 2016 sedan: