Jag hade en dröm inatt. Jag drömde om Simon i Biffy Clyro. Det var jag och och några nära vänner (har inte listat ut vilka, men ingen var speciellt upprörd över att sitta vid samma bord som Simon så det utesluter flera av de närmaste) Vi satt vid ett bord och pratade. Det var en riktig ”meet & greet” kan man säga. Sen sa han ”vi har spelat in en ny skiva” och spelade den första låten på skivan för oss. Den var JÄTTEdålig och disco-poppig. Jag försökte verkligen gilla låten men den var alldeles tunn och tråkig. Lite av en mardröm alltså.
När vi hade lyssnat klart på låten så satte sig Simon på sin Scooter och satte på sig en jättetöntig och ful hjälm och åkte där ifrån. Som tur var har jag aldrig drömt sanndrömmar tidigare så jag hoppas att skivan jag misstänker att dom spelar in nu är massa mycket bättre än det jag hörde inatt. Varför jag hade detta i mitt medvetande i natt? Jag lyssnade massor på Biffy igår och fick sånt Biffy längt att jag gick in och kollade om det var någonstans man kunde åka för att se dem. Var som helst. Det visade sig att dom spelar i Paris på fredag. Det är den sista spelningen på turnén och dom har inte släppt några fler datum….!!!…..!!!! Men hallå!!!!….. Dom har ju inte slutat turnerat på typ 25 år! Varför sluta nu? Okej, dom kanske behöver en paus, speciellt om dom spelar in nytt material. Men jag får sånt längt! Jag har sett dem live 5 gånger det senaste året. Men ändå räcker det inte. Jag är fast. Im hooked. Dom är mitt knark. Dom med.
På fredag är jag inte i Paris för att se turné avslutningen. Men jag kommer vara på Popaganda och plåta massor, och massa bra musik så det är inte synd om mig alls. Jag bara hoppas INNERLIGT att dom återkommer snart. Ser fram emot nytt material (dom spelade ju en ny låt i London) Men jag hoppas faktiskt se dom på lite mindre scener än arenor, inte för att dom inte förtjänar arenor utan för att dom gör sig bättre i mindre utrymmen, närmare publiken, med publik som älskar DEM inte väntar på Foo Fighters.
Här är låten jag lyssnade på igår (en sån dag när världen rämnar, allt gick snett och man bara ville krypa in i ett hörn och vara i fred) En sån dag så finns det bara ett band och lyssna på och det är just Biffy Clyro. Känslomässigt plåster och Alvedon i ett! :o)