Igår kväll spelade 100 Monkeys på Klubben i Stockholm. Det var 220 sålda biljetter och några fler sålda i dörren. Så 230-240 pers där. Publiken bestod av typ tio killar resten tjejer, i en ganska varierande ålder faktiskt. Frågan jag ställer mig är: Hur många är här för att en av Twilight stjärnorna är med i bandet? Helt omöjligt att avgöra utan enkät i dörren med tillhörande sanningsserum. Men jag vet att det finns en trogen skara fans.
Till skillnad från de stora amerikanska banden så var det inga fotorestriktioner alls. Tre låtar i diket sedan fortsätt fota hela konserten om du vill. Det stod till och med i ackrediteringsmailet att blixt är ok(!). Ibland ber man lite efter att någon i publiken ska trycka av en blixt för att det är kolsvart i lokalen och det har räddat mig ett par gånger. Men igår var det bra ljus så väldigt många bilder åkte i soporna för att jag fått andras blixt i dem.
Men levererar bandet? Dom är ju fantastiskt roliga på scenen, bjuder på sig själva, showar. Det märks att dom tycker det här är roligt. Så det är väldigt roligt att titta på och fota. Fart och fläkt! Här någonstans ber jag alla trogna fans att sluta läsa, för jag vill inte regna på deras parad. Klicka istället er vidare direkt till Galleri: 100 Monkeys på Klubben för massor av bilder på dessa snyggingar.
Men musikaliskt… Istället för att hela tiden köra ”hela havet stormar” och byta instrument skulle det kanske vara lämpligt om man fokuserade på ett och lärde sig det ordentligt. Om alla fem spelade ett instrument bra och höll sig till det skulle man kanske lyckas utveckla ett unikt sound. Nu är det mer fyra killar å en herre som vill ha kul och jag kan tänka mig att jargongen är lite ”jag vill också spela gitarr/annat instrument”. Inget fel i det! Men man borde göra det i replokalen, inte på scenen och ta 350 spänn i inträde. Det låter lite kommunal musikskola över det. Missuppfatta mig rätt; jag ÄLSKAR kommunala musikskolor och har själv spelat i ett sånt band. (Magic Mondays hette vi, vi hade en spelning i aulan och säkert 20 pers i publiken, jag spelade bas och var ca 15 år). Men man spelar raka ackord för man har ofta precis lärt sig sitt instrument, ingen inlevelse, ingen feeling och ingen karaktär. Den äldre herren hade dock lite feeling på slagverk/kongas. Men vissa instrument ska man låta bli helt på scenen om man inte är riktigt, riktigt duktig. Tillexempel trumpet….
Förbandet Cara var lugn och mycket fin musik. Hon hade en väldigt vacker röst och jag skulle kunna lyssna på detta när jag har svårt att sova. Kolla upp henne!
Här är lite bilder:
