Rock of Ages – filmen

Har just varit och sett Rock of Ages på bio. Efter att ha kommit över den inledande chocken över att det faktiskt är en musikal (ja, sådär att man sjunger omotiverat och alla kunder i skivbutiken börjar dansa synkroniserat) så var det bara att ge sig hän. Fantastiskt! Underbart och fullkomligt, fullkomligt…. strålande…

Storyn är väl, ja… Jag tror att samma synopsis har använts tidigare några gånger, dock denna gång med några twists och absolut HELT egna karaktärer. Men enligt mig är det inte Tom Cruise eller någon annan som har huvudrollen, det är helt klart musiken.

Vill man veta hur min (och förmodligen många andra rockers) barndom lät fram till att man hörde Smells Like Teenspirit för första gången. Ja, då är detta helt klart rätt film! WOW! Det är nostalgi för hela slanten! Så otroligt många låtar, bra låtar, å man avverkar dem snabbt så man får plats med jättemånga… Det dyker upp en hel del kändisar med, lite härligt dolt, jag är ju världens sämsta på ansikten så jag hade velat ha en guide med mig. Men jag såg i alla fall Sebastian Bach från Skid Row, han gör även Paradise City till ledmotivet om jag inte hör fel. Såg i rollistan på IMDB nu att bland annat Nuno Bettencourt (Extreme vars låt More than words gjordes i fullängd) var med, men jag missade honom, även Debbie Gibson var med tydligen. De spelade ”Rocker”. :o)

Denna film ska jag absolut ha någon typ av box set av när den kommer på DVD. Undrar om man får en mic med och om det finns en karaoke version på texten? Något att fundera på för skaparna annars. Gissa om jag vill höra ”producers commentary” på DVDn och hoppas man får svaret på varför de tackar en person, Bret Michaels(Poison)!

Men när man ser den får man inte vara allt för kritiskt inställd (nykter?) eller tänka för hårt. Nä, det stämmer nog inte riktigt med låtarna exakt det året och när man hör skillnaden mellan när skådespelarna sjunger och när Mary J Blige (Jösses, vilken pipa) så märker man vem som verkligen kan sjunga. Men man får ta det för vad det är. Ett gyttjebad i 80-tals rocken. Geggan letar sig in i varenda por och skreva. Å jag kan tala om att den hänger kvar i håret ganska länge. Den geggar in sig ordentligt i själen.

För den som undrar så skulle jag nog säga att det finns ett ställe i Stockholm som liknar The Bourbon Room lite gran, de är lite mer förlåtande vad gäller musikstilar men annars stämmer det ganska bra… Debaser Slussen. Länge sen jag var där nu, saknar det lite. My home away from home. Mitt andra vardagsrum.

Hur som helst, jag lämnar er ikväll med en av många låtar som gick under eftertexten: Rock You Like A Hurricane (från 1984?) med Scorpions som snart kommer till Sverige och spelar i… Sandviken?