Popaganda är alltid en lite dyster tillställning. Eller inte egentligen dyster i sig utan i vad den symboliserar… den är den sista stora utomhusfestivalen för säsongen. Hur snabbt gick den här säsongen över på en skala?! Helt galet! Känner inte att jag hann med hälften av det jag skulle göra. Det nya arbetssättet med LiveNews, nu när man skriver recensioner med är roligt tycker jag, men det har en liten baksida och det är att man vill se hela konserten och sedan skriva om det. Det tar mycket längre tid än man bara fotar och springer vidare, så man hinner ganska exakt hälften av antalet band. Så jag har färre band under bältet, men jag känner att jag har gjort ett bättre och grundligare jobb, lärt mig massor, fått möjlighet att göra det på ett sätt jag är bekväm med och jag har haft möjligheten att göra det jag vill med bilderna.
Jag fotade och skrev om Deportees, Frida Hyvönen, Thåström, Love Antell, Urban Cone och Damien Rice. Bästa konserten var utan tvekan Damien Rice. Kunde man tappa den konserten på flaska skulle det vara en sån liten skör parfymflaska som glimrar likt en kristall i olika färger i ljuset och det kommer upp ett litet moln av gnistrande ängladamm (sånt från Peter Pan, inte knarket) när man öppnar den.
Herr Damien Rice:
Fantastiska var även Deportees, Thåström och Frida Hyvönen:
Urban Cone och Love Antell:
Både mina och Tilles inlägg finns här: Popaganda 2012 på LiveNews.se.
Alla mina bilder från Popaganda finns i Galleriet.
Så det är med kalla fötter och frusna regnvåta kinder vi tar farväl av den kallaste säsongen i manna minne! (nåja, mitt festivalsäsongande är ju inte så djupgående, eftersom detta var min tredje, men också kallaste säsong)
Nu ser vi fram emot massor av roliga konserter i höst i stället! Yei!
Förresten så har jag till stor del löst problemet jag hade med skärpan! Jag har satt på mig glasögonen när jag redigerat bilderna… helt andra bilder… brilljant lösning så nu måste jag skaffa fler glasögon. Dyrt, men billigare än ny L-optik…