Efter Lolla bjöd sommaren på en liten semester, jag och Christer rännde runt i Sverige: först Linköping, sedan Gränna, Ödeshög, Kristianstad, Österlen, Kalmar, Öland, Oskarshamn och sedan tillbaka till Stockholm. Min semester var ju ganska kort eftersom jag är nyanställd. Men det gick bra ändå.
Under semestern försökte jag desperat få fatt på en tatuerare som kunde göra min Biffy Clyro Puzzle tatuering, men gick bet. Däremot fanns det tider i Stockholm, så min lilla romantiska idé om att göra det ute i landet gick om intet, men däremot här hemma gick det. Hur som helst så har jag väntat många år på den, men nu sitter den där och jag är supernöjd. Den har liksom varit där länge, den har bara inte synts, men nu är den där. För alltid.
Sedan blev det en liten typ spontanare (nåja, några veckors framförhållning). Jag kunde inte hålla emot, så jag hoppade på tåget, åkte till Göteborg och gick på Ed Sheeran på Ullevi. Ibland bara måste man och jag är så glad att jag gjorde det. Både för att det var en fantstisk konsert, men också bara grejen: ”klart jag ska”. Lite som när andra unnar sig en ny handväska som är alldeles för dyr. Precis den lyxiga känslan var det. (antar jag)
Sen undrar jag det här med att blogga. Vem 17 bryr sig om min semester? Ingen utgår jag från. Jag skev bara inlägget för att få i mitt egna arkiv att jag varit på Ed på Ullevi. Å Biffy tatten. Tittar man tillbaka i min blogg så är redan de första inläggen för 11 år sedan om Biffy, så det kändes som att det behövde… ”bokföras” eller ”föras till handlingarna” så att säga. Läs nu lite vättigare saker i de andra inläggen istället.