Dagen var historisk, jag skulle fota min tusende konsert. Det var första konserten efter pandemin, hade inte sett livemusik på 18 månader. Saknaden under de månaderna var enorm. Jag kunde inte prata om livemusik, jag blockerade bort det, orkade inte hantera att inte gå på konsert och uppleva livemusik. Mitt enda livemusik intryck under 18 månader var grannen som sjunger för barnen i trapphuset medan han gör ordning vagnen (förvisso jävligt bra). I början av pandemin försökte jag lära mig spela gitarr, fick en jättefin gitarr i födelsedagspresent som jag satt och plinkade på. Insåg dock ganska fort att jag har väldigt höga krav på mina musiker och jag var inte i närheten eller hade tålamodet att ta mig dit heller. Ergo: 18 månader högljudd tystnad.
Så var det då dags. Vi värmde upp med lite andra artister innan, men jag fotade dem mest för att kolla kameran, för jag ville att The Hives skulle vara min tusende konsert att fota. Jag hade länge varit rädd för att jag fullständigt skulle tappa det under min första konsert efter pandemin. Hur gick det då? Panik? Känsloutbrott? På något sätt så började jag direkt där det slutade för 18 månader sedan. Hjärnan var direkt där: ”Tider? Bländare? Iso? Vilket objektiv passar bäst? Var är ljuset? Var är artisten?” Alla dom där känslorna man var rädd för, antingen lyckades jag trycka ner dom eller så var det bara som att komma hem efter en lång resa, man är äntligen helt bekväm i sitt eget skin, där man hör hemma. Andas ut och släpp ned axlarna.
Som vanligt finns fler bilder, och dessutom massa andra bilder från kvällen (tagna av Christer Tille) som gick under namnet ”Välkommen tillbaka till Kungsträdgården” på LiveNews.se.
