Inför The Ark mm

Idag fick jag reda på att jag är klar för både Daniel Adams-Ray och The Ark på gröna lund i veckan! Åååååh va pepp jag är! Helt gaaaaalet! Har sån foto abstinens att jag blir tossigg, som jag nämnde tidigare. Att få plåta just den spelningen med The Ark är lite speciellt, eftersom det är deras absolut sista, någonsin, ever…. Tills dom återförenas vill säga, men det är säkert åtminstone något år bort. :-)

Det har ju visat sig att jag förmodligen plåtade en annan absolut sista spelning den här sommaren. Those Dancing Days, men det visste man inte då. Så man måste alltid vara på tårna, man vet aldrig vad som händer! Plåta som om det är den sista! Men jösses vicken prestationsångest inför fredagen. Kan genrepa på torsdagen med Daniel. Plåtade ju the ark i vintras, alldeles i början av deras farväl turné, så jag vet ju lite vad jag har att vänta. Å gissa om Ola och killarna kommer ge allt. Gösses. Det kommer att bli ”magical” och hur man än vänder på det så kommer det bli historiskt.

En annan kul nyhet är att Renegade Five (mkt bra) är förband åt Dead by April på medis nästa vecka! Ska skicka iväg ansökan till den ikväll tror jag. Håller tummarna, mycke hårdrock och tatuerade boy-band snyggingar.

Sen har jag en liten bekännelse: Har haft så lite att göra på fotofronten att även jag har fastnat i Wordfeud träsket… Och börjat leka med typ lägga pussel appar… Då är det illa. Behöver batterigrepp till telefonen…

Desperat handling (recension av ”Fotografens ögonblick” av Joe McNally)

Som ni kanske märkt har det inte kommit upp några bilder på bloggen på säkert en vecka. Å jag håller ju på å bli tossig. Den här veckan har jag inte haft något att plåta, nästa vecka är det KANSKE Daniel Adams-Ray och The Ark. Har inte fått det bekräftat än, men jag håller ju på att bli tokig i frustration! Har ju vant mig vid att fota i snitt 12,5 band i veckan. Så vad gör jag? En desperat handling: Köper en fotobok så klart, det jag alltid gör när jag vill lära mig mer men har ingenstans att ta vägen (intellektuellt).

Fotografens ögonblick aka The moment it clicks

Boken jag köpte heter ”Fotografens ögonblick” av Joe McNally. Den är ganska lättläst och jag har redan kommit en en tredjedel in i boken. Den är informativ och man får höra små roliga anekdoter om hans bilder, hur han har löst problem och små fotografiska och tips och tips på tillvägagångssätt, även mellan människor. Det är det jag tycker är det svåraste. Jag ska erkänna att jag fick lite hicka när jag såg att förordet var av Scott Kelby, mitt absolut HAT-objekt inom fotoboksvärlden. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner med hur illa jag tycker om hans böcker, men detta hör inte hit för han har inte skrivit boken. Jag läste inte ens förordet, jag är rädd att jag bara blir förbannad. Hur som helst, tillbaka till Joe McNally. Jag tycker boken är bra men den har ett stort problem. Jag tror att den översattes i Google-translate. Emellanåt får jag fundera på vad uttrycken skulle varit på engelska och läsa meningen igen för att få ihop sammanhanget. Tillexempel:

Oavsett hur mycket skit du måste plöja igenom för att överleva som fotograf, spelar det igen roll hur många dåliga uppdrag, dåliga dagar, dåliga klienter, snobbiga motiv, irriterande skötare, överspända art directors, tekniska katastrofer, misslyckade tankar, kroppar och viljor, alla skullen, borden och måsten som förvirrar våra hjärnor och krälar i våra drömmar, kom alltid ihåg att göra plats för att fotografera det du älskar. Det är det enda sättet att få ditt hjärta att fortfarande slå som fotograf.

Alltså, jag förstår ju vad han menar och det är ett viktigt och bra råd. Även om jag själv inte har problem med just det, jag fotar bara det jag älskar. Men som ”skullen, borden och måsten” eller ”få ditt hjärta att fortfarande slå som fotograf” ja, jo visst, men man säger inte så på svenska. Jag är inte professionell översättare så jag vet inte vad det ska vara istället. Men det finns folk som lever för sånt här, låt dom göra jobbet och göra det bra istället!

Sammanfattning: boken är innehållsmässigt riktigt bra, men om du köper den, köp den på originalspråket istället. Man blir bara förvirrad av den svenska översättningen med alla syftningsfel och feltolkningar. Se bara på titeln, på engelska ”The moment it clicks” alltså typ ”när det säger klick”. Det har blivit översatt till ”Fotografens ögonblick”… boken handlar fotografering inte fotografen...

Danko Jones på Grönan

Idag var det dags öfr Danko Jones. Min tredje gång jag plåtade dem. Det är så fantastiskt roligt, han har energin, JC posar och vilka miner Mr Jones gör! Det är ju helt fantastiskt! Men jag kände att jag var aningen oproffsig idag. Jag tänkte inte på exponeringen, jag jagade inga bilder utan snarare ”tog det jag fick” och sköt hysteriskt istället. Vet inte riktigt vadan denna oprofessionalitet men kanske var det för att det är fredag, veckan är slut och det var sååå länge sen jag fotade riktig rock! Kanske blev jag aningen Star-struck med, det borde ju bli mindre och mindre med tiden, men det blev mer istället, man har större koll och respekt kanske?

Jag övervägde först att jag skulle plåta vidvinkligt så jag får med allihop och backdroppen, men jag har så lite vidvinkel att det blir bara tråkigt och alla är långt ifrån varandra, jag får inte ens roliga effekter på linjerna, så jag hoppade det och gick över till tele-zoomen direkt istället. Det tråkiga är att det blir ju nästan bara porträtt då, det problemet hade jag även på popaganda, svårt att köra vidvinkel för scenen är så stor och då blir det bara porträtt med telen. Jag funderar över att köpa mig en jättevidvinkel, typ fish-eye så man kan ta lite roliga/kreativa bilder. Men det är ett senare problem, Här är bilderna!

Alla bilderna finns i Galleriet: Danko Jones

Bilderna på Danko Jones finns att köpa på Festivalphoto

Annars så är jag så himla stolt att jag gjorde två kändis-spottingar! Hehe! Raffe i Mustach var där och Dregen. Inser just att jag inte har fotat Dregen. Hm, får göra något åt det.

Sandra och Marisol var också där!!

Efter Popaganda och före Danko Jones!

Det tog till onsdag kväll innan jag kände att jag började repa mig efter helgen, trött som en toka och alldeles slut på energi. Lägenheten ser ut som skit, men jag lyckades i alla fall tvätta lite i helgen så jag har något att ha på mig. Som jag har sagt tidigare; man ska inte plåta festivaler på helgerna när man jobbar heltid! Det är verkligen inte att rekommendera. Men ibland bara Måste man. Tur att man har snälla kollegor som står ut med att man är lite trött ibland.

En tråkig sak som jag har fått reda på så här i efterhand är att detta var förmodligen Those Dancing Days sista spelning. :o( Dom som är så bra. (läs mer här på DNs artikel) Detta är ju fantastiskt tråkigt! Å speciellt som dom var ett av banden som verkligen verkade ha roligast på scenen! Å musiken är så himla glad. Men dom ska tydligen gå vidare till separata musikaliska utmaningar och plugga och så vidare. När jag hör sånt så förstår jag hur gammal jag är. Skulle aldrig komma på tanken på att sluta jobba å börja plugga. Känner att jag är för gammal för det. Men jag vet iofs inte om dom försörjde sig på detta. Det krävs ju ganska mycket för det. hur som helst! Massa jättetråkigt! :o(

Danko Jones på Debaser MedisI morgon är det dags för Danko Jones. Dom ersatte något annat band som jag inte minns vilka det var, men jag tyckte Danko Jones var ett uppköp oavsett! hehe. :oP Jag gillar Danko, sån helt sjuk energi på scenen. Han är helt genomsvettig efter första låten. Så fortsätter dom i samma helt sinnessjuka tempo in i kaklet och en bit förbi. Å va han pratar! Han säger en del vettigt och endel…. som man blir lite generad av att höra. Men det hör till. :o) Detta ser jag i alla fall fram emot massor. Dessutom kommer Sandra dit. Det ska bli kul att träffa henne igen. Det var länge sedan sist. Nä, nu måste jag tömma kameran så jag får plats för Danko, JC och trummisen Atom.

Så ska jag även försöka gå å lägga mig i tid ikväll. Ja, det var ju kört det med. Igen. Tur att det finns Coca Cola! :-)

Natti!