Iron Maiden!

Idag (igår) var jag och Malin på Friends arena och såg Maiden. Jag har inte sett dem tidigare och det är ju verkligen en sån sak som finns på ”bucket listan” (saker att göra innan man dör). Så nu kan man kryssa av det: Check!

Mitt första besök på den arenan med jag är… Inte imponerad. Tom Bruce sa själv ”det blir nog ännu bättre när det är klart även utanför”.

Vi hade inte stans bästa biljetter och jag tror att banden faktiskt spelade i en annan tidszon än vi var, ljudet synkade inte med det man såg så när Sabaton försökte klappa takt så såg man en sak och hörde det en liten stund senare… Nä, kommer nog hålla mig därifrån så gott det går.

Så här stor var scenen från där jag satt, som mitt finger:
image

(jupp, fotat med fisheye på mobben) Mätte sen mot en penna. När jag höll den på rak arm så var scenen 2 cm stor. Å det var ingen liten scen.

Gjorde en fuling och gick och ställde mig i en gång längre fram, där var det en helt annan upplevelse, så om det blir oundvikligt och jag måste dit igen ska jag vara så jävla nära scenen det bara går. Vi satt ungefär mitt i rakan baktill.

image

Liv och död!

Inte alls så dramatiskt som det låter! Don’t worry. Som sagt tidigare, det har varit många funderingar under semestern, av den typen man kanske inte delar med omvärlden i första hand, i alla fall inte jag. Den här bilden från igår får sammanfatta detta, liv och död, man väljer hur man vill bli ihågkommen genom hur man lever sitt liv, genom de val man gör.

Man skapar sig själv och väljer den man vill vara.

Djupt, jag vet, men min ursäkt är att jag sov dåligt i natt, som man alltid gör till första jobbdagen. I natt kommer jag sova gott.

image

Slut på semestern!

Tänk att 4,5 veckor kan gå så himla fort, men samtidigt vara så lång tid. Det är ganska fantastiskt. Imorgon ringer väckarklockan 6:15 igen, jag har varit närmare att vara vaken från kvällen innan än gått upp den tiden under hela semestern.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta semestern. Man vet ju att man kommer få frågan 200 gånger de närmaste månaderna för det är vad folk älskar att prata om ”vad gjorde du på semestern?” och det är det bästa samtalsämnet, jag kommer ställa den 200 gånger jag med. Det korta svaret är ”endel festivaler, tog det lugnt över midsommar och har fixat endel i lägenheten”.

Det långa svaret är att jag har använt semestern väldigt mycket till personlig utveckling, inte kompetensbildande utan att hitta tillbaka till mig själv, min motivation, mina mål och anledningen till att göra det jag gör. Jag har jobbat hårt med att komma över all den ilska jag har släpat på under året och har alldeles för lätt för att känna i situationer jag ändå inte kan påverka, jag hoppas jag har hittat verktygen till att aldrig mer behöva koka.

Jag har hittat målet och utstakat det bättre. Stort tack till Kenny för att han är så fantastisk på att motivera och hjälper en att hitta vägarna till att nå sina mål, oavsett vilka mål man har. Min kyl är numera fylld av post-its som bockas av kryssas och uppdateras.

Att ha semester är enkelt, sjukt enkelt, man behöver inte motivera sig till något, för vill man inte gå upp, ja, då kan man skita i det. Vill man inte äta, kan man skjuta på det (en stund). Däremot så kan man behöva lite motivation till att gå upp på morgonen, speciellt efter semestern när man är van att bara göra det som faller en in och framförallt van att göra inget. Då kan man behöva vara lite modig, så dagens låt står underbara Josh Groban för:

Jag har även sammansatt en spellista som har många användningsområden men sammanfattar min motivation till mina mål, den heter Varför? -Därför och är gjord för att man ska få tillbaka det där hoppet i steget en dag när benen bara släpar efter. Bäddar in den här:

Bråvalla 2013

Så var den slut, Sveriges största festival 2013. Min sista festival på semestern i år. Vilken resa det har varit, så mycket musik och härliga stunder.

Det är konstigt att man gillar det när man tänker efter. Man jobbar 12-16 timmar om dagen, tre dagar i rad, har få raster, tung last och står eller går minst 10 timmar om dagen, dålig mat, inget betalt. Man trängs, det är regnigt -även på kamera och dator, lerigt överallt och öronproppar är ett måste, emellanåt även i pressrummet. Men jag älskar´t, Goddam how I love it. Redan på fredagen när Green Day skulle gå på börjar separationsångesten, bara en dag kvar?! Fan, tar det slut den här gången med? Varför är inte livet en lång festival?

Så, hemkommen med leriga skor, död rygg och en mage som har mått bättre börjar jag titta tillbaka och ja; det är måndag, de leriga kläderna ligger fortfarande kvar i väskan men jag vill bara ta väskan och åka till nästa festival. Kanske kasta i lite nya underkläder bara. Och äta ett faktiskt mål mat, först, men sen kan jag åka… nähä… semestern lider mot sitt slut och jag måste tillbaka till verkligheten och de 11 månader om året som gör att man kan göra detta en månad om året. Det blir några till festivaler i år men ”bara” mindre endagars i stan, vad som är planerat. Vi får se vad som händer.

Tillbaka till helgen i Norrköping med Josefine, nedan är en lista mina inlägg på LiveNews.se, kolla gärna in alla inläggen.

Här är mina 64 favoritbilder från helgen, i fullständig oordning:

Å den är är en favoritbild för det är den enda bilden jag har sett från den spelningen där man ser ansiktet på karln (Avicii), trots att han stod där framför alla dessa tusen personer och 30-tal fotografer i ett hav av ljus.

Tillägg: Ja, ni ser helt rätt. Jag har BARA plåtat män i helgen. Hur blev det så här? Josefine fotade Eva Dahlgren, The Sounds och Paramore. Mycket fler kvinnor kan jag inte komma på på rak arm att det var på festivalen. En het debatt har gått runt detta (ja, alltså andelen kvinnor i festivalen, inte vad jag har plåtat) MER KVINNLIGA ARTISTER I MUSIKBRANCHEN TACK!