Årets upplaga av Popaganda! Alltid roligt att vara där, men jag har även insett att även om jag gillar vissa av artisterna så är det väldigt många som är väldigt långt från min box. Tidigare har det varit mer indie pop som jag verkligen kan gilla, men nu har det gått över lite för mycket i electro för min smak. Tveksamt om jag är där nästa år, men det är klart, gör dom riktigt grymma bokningar så: visst! Den är ju fantastisk för det är så nära hem, sånt gillar jag. Mysig plats med för en festival. Hade dock problem med en sån helikopter/drönare som var uppe och flög/filmade hela tiden. Är lite rädd för dom för dom har ju en tendens att trilla ner och få spatt. Så när den där hovvrar en meter ifrån mitt ansikte så ska dom bara vara glada att jag inte hade ett basebollträ, då hade den definitivt plurrat. Spännande att det är det jag kommer ihåg bäst från festivalen två månader senare, inte vilka akter som var magiska utan att jag stod och spanade efter den där jävla helikoptern hela tiden. (jo, den flög över publiken vid flera tillfällen, och om den är 100 meter upp i luften så lär den väl landa i publikhavet även om den inte är EXAKT över publikhavet.)

Vilka akter jag gillade får ni läsa på respektive länk på Live News istället.

Mina inlägg:

• Krönika Popaganda 2014 Här finns även länkar till Christer Tilles alla bilder och recensioner från festivalen.
• Veronica Maggio
• Kindness
• First Aid Kit
• Icona Pop
• Alunageorge
• The Pains Of Being Pure At Heart
• NONONO
• Nicole Sabouné

Dag 1, Fredag

Nicole Sabouné:

 

 

NONONO:

 

 

The Pains of Being pure at heart:

DAG 2, Lördag

Aluna George:

 

 

Icona Pop:

 

First Aid Kit:

 

 

Kindness:

 

 

Veronica Maggio:

 

 

Tyvärr missade jag Veronicas konfettiregn, men jäklar va mycket och bra låtar hon har, det var nog en av mina favoritartister under festivalen faktiskt. Minns att hon vann över mig på sin sida på Peace & Love… 2011? Fantastisk liveartist.

 

22 augusti 2014, dagen efter Electric Banana Band var det dags för nästa gäng med gamla hjältar Takida på Gröna Lund, detta var dock efter man fyllt 25 så på en annan skala. Jag vet inte hur många gånger jag sett dem, fler än tre. Fler än sju. Jag slutar räkna tror jag. Alltid roligt att se dem, speciellt framför sin egen publik, inte lika roligt på festivaler.

Den 21a augusti var det äntligen dags! Electric banana band! Mina barndomsidoler! Som jag lyssnat på dem. Speciellt ”Jag vill bo i en svamp… annars får jag kramp. SVAMP!” Går inte riktigt att beskriva, men jag hade ett kassettband med Trasan och Banarne, det där bandet gick hela tiden, ibland stack jag emellan med Svarta hingsten, men oftast var det dem. På den tiden fanns inte Youtube och barnprogram gick bara en halvtimme om dagen, eller så fick man titta på tecknat i 5 minuter under lilla sportspegeln. Det fanns för jösse namn inte ens VHS spelare. Så man hade sin freestyle med kassettband och så fick man läsa serietidningar eller nåt. Jag som aldrig varit en fena på att läsa, klart det blev kassettband. Man hade heller inte så många, utan det var två eller tre, så varierade man mellan dem. Men oftast var det Trasan och Banarne för mig. (Det här var innan man började lyssna på ren musik) Så för andra gången den här sommaren fick jag se dem på scen! Den här gången hela konserten med och jag fick till lite bilder. Wonderful!

Sen såg vi Hoffmaestro den 15 augusti, läs mer här. Det var roligt, en stund. Hade med mig Malin som velat se dem jättelänge men det har lixom aldrig sammanfallit, så äntligen blev det av, dessutom gratis i Stockholm! Det är ju inte helt vanligt. Men… efter halva konserten började det regna… sen började det REGNA sen höll vi på att dränkas och dom avbröt konserten för blixten hade slagit ner bara några hundra meter bort. Då vill man inte ha folk i en gigantiskt stålbur på ett öppet torg. Så efter ett tag tassade vi vidare och åkte hem, konserten återupptogs tydligen men då var man redan halvvägs till lunginflammation så att stanna var inte riktigt ett alternativ. Nåväl, vi hoppas det blir fler tillfällen! Hann i alla fall få massa bilder innan.

Det var riktigt roligt att se Petter och Sveriges Radios Symfoniorkester igen den 13 augusti 2014. Vi valde att stå i publiken istället, man fick bättre vinkel då, och slapp se bara rakt upp i näsan. Man såg dessutom mer av den fantastiska orkestern. Ganska lugn publik med så det gick ju bra! :) Läs hela grejen här!

 

Det känns som jag har fotat massor och inget i sommar. Konstig känsla, men det har varit ganska mycket festivaler. Festivaler är fantastiska för man hittar så mycket nytt och det är ganska lättfotat i dagsljus och allt… MEN, det är ju ganska lättfotat. Att jobba på ISO 100 och bländare 5.6 med 20 meter till artisten är inte riktigt min grej. Man tappar den estetiken, utmaningen och känslan som jag gillar. Så att fota Thomas Stenström på Gröna Lunds lilla scen var väldigt uppfriskande! Dessutom fick jag ett par av mina favoritbilder från det här året så här långt. Några bilder som har ”det där” som jag gillar, ni vet; känslan man inte kan sätta fingret på.

Förresten, läs hela artikeln här.

Eller vänta, är ”det där” jag gillar helt enkelt oskärpa? Ja, här ser ni dem i favorit-ordning och alla bilder längst ner.