Peace & Love 2011, onsdag

Peuh! Det är onsdag, resan upp till Borlänge gick jättebra, jag har typ världens finaste hyrbil! En Toyota Yaris tror jag den hette. Fick även ressällskap, det är alltid välkommet, det är ju så attans tråkigt att köra annars. Nog för att min mörkgrå pärla är fantastisk att köra, men på det stora hela tycker jag det är skittråkigt att köra bil. Men det gick bra i alla fall.

Det är varmt idag, jag luktar inte hallontårta, även om hallontårta vore passande eftersom det är folk som fyller år i dag. (GRATTIS!!) :oP Här är banden jag plåtat hittils, i ordning:

Dollykollot
Ett gäng fantastiska damer som startat ett band tillsammans. De är förmodligen jättekända allihopa men jag är så himla dålig på ansikten, den enda jag kände igen från början var Nina Persson från The Cardigans. Damerna har startat ett band som senare resluterade i en dokumentär som heter ”Jag är min egen Dolly Parton”. :o) Väldigt lite folk på denna spelning som var den första för dagen för många och den första på den scenen så vitt jag kan se.

(bild kommer)

Jimmy Eat World
Ett av de band jag sett fram emot, har inte lyssnat jättemycket på dem men insåg att de passar precis i min lilla snäva box. Men det var inte sånt drag på scenen som an hade kunnat tänka sig att det skulle vara till den musiken, tänkte stanna och titta men gav faktiskt upp efter ett tag. Jag skyller på solen.

Sahara Hotnights
Ett annat gäng fantastiska damer som jag hört väldigt mycket gott om, men jag vet inte, kanske är det jag som är omotiverad, men jag kände inte det riktiga ”rycket” här heller. Det ”kittlade inte i trosorna” i brist på annat uttryck. Jag vill fortsätta skylla på solen, men jag tror att jag måste hitta något annat att skylla på. Får man skyla på fansen? Nä, dom hade börjat vakna på Sahara. Min favorit av tjejerna har jag fotat tidigare, det är trummisen Josephine Forsberg, henne har jag plåtat tidigare, men då i Casablanca.

The Vaccines
Nu börjar det hända saker. När jag kom till scenen tänkte jag ”oj, jag är sen, det är så mycket folk” Men det var bara sjukt mycket fans, å alla var dunderpepp, så jag började bli lite gladare med. Jag vet att jag inte borde låta min sinnesstämning styras av fansen, men dom var ju så glada och alla sjöng med från första versen i första låten. Då kan man inte bli annat än själaglad. Hittils är det mina favoriter. Utan vidare. De sepelade på en av de mindre scenerna och jag tror att den var fullständigt underdimensionerad. Taket höll på att lyfta. Me like.

Sick Puppies
Nuså, nu börjar det ordna upp sig på riktigt! Jag ville verkligen inte gå i från den spelningen, jag såg nästan hela, förutom att jag blev överväldigad av ett akut behov av belgiska våfflor med chokladsås. Asså, det är sånt som händer, som man inte kan göra något åt! Hört under spelningen ”… you answer: FUCK YEAH!” även ”basisten är så jäääävla snygg”. Det känns verkligen att dom var roliga att plåta. Det vill jag göra igen.

John Lindberg Trio
Bandet med bästa efternamnet. Rockabilly band med lokalanknytning som jag förstod det. Jag plåtade John Lindberg Trio helt å hållet på bekostnad av Kings of Leon. Men det är deras eget fel, bara A-foto tillåtna och massa kontrakt och releaseforms, så jag sket i det helt å hållet å känner att jag gjorde rätt. Men attsingens så bra de med lät på avstånd och jag tror att det var den mest välbesökta konserten jag sett på länge. Inkl Foo Fighters på Stadion. Ser fram emot lite siffror på det.  (gick inte att vara kvar i lokalen efter de tre låtarna med JLT, heeeelt packat i den lilla lokalen.)

jj
Hade inte alls planerat att fota dem, och var inte riktigt förberedd. Det var tre personer, tillslut på scenen, en DJ, en sångerska och efter två låtar kom en gitarrist in. Ljuset var… väldigt färgat, gult hela tiden, men när gitarristen kom in hade han med sig såpbubblor! Men lotta blev så glad så hon klantade sig massor med exponeringen. Ergo: inte så mycket bilder på det. :o(

Hela galleriet för onsdagen hittar du här:

Galleri: Peace & Love 2011, onsdag

Här kommer alla bilder upp från alla Festivalphotos fotografer:

Peace & Love 2011 på Festivalphoto

annars är det ganska roligt att vara på festival igen, MASSA ont i fötterna, missade kolla exakt hur många steg, men sist jag tittade var det över 15000 och då hade jag inte gått till bilen än. Så något typ av rekord kan vara slaget igår. Har tillräckligt ont i fötterna i alla fall. Men för att kompensera så lever man ju på en fantastisk festivaldiet, bestående idag av fish n chips och våfflor… Nåja, sånt som händer. :o)

Dagens kändisspotting (utanför scenen) blev Hasse Aro, av alla, satt i hotellbaren.