Avett Brothers på Debaser Medis

För typ en vecka sedan, typ den 3 mars var jag och såg The Avett Brothers och Grace Potter and the Nocturnals på Medis. Läs mer om det här. Det var två riktigt bra band och jag gillade verkligen publikresponsen på Brorsorna. Rent musikmässigt var det emellanåt lite väl hillbilly för min smak, aningen för mycket banjo. Även om det var lite hårdrock att han fastnade med håret i allting. :o) Men riktigt bra, kort sagt!

Är inte supernöjd med bilderna, det var lite flickfavoriter och inget dike… Men gillar denna på förbandet.

Dinosaur Jr på Debaser Slussen

Igår var jag och plåtade de fullständiga legenderna Dinosaur Jr på Debaser Slussen. Läs allt om äventyrert här.

Det var mörkt som satan. Ännu mörkare än det brukar vara på slussen. Dinosaurierna är nämligen väldigt gitarr intresserde. Så det stod 3 st dubbla Marchall stackar på ena sidan trummisen och två på andra. Alla dessa förstärkare blockade effektivt det lilla bakljuset man brukar få på slussen. Så man fick leta efter när strålkastaren rörde sig mellan staplarna med förstärkare och kastade en grön strimma någonstans. Till och med gitarristen i förbandet kommenterade att han inte såg vad han spelade.

Så med ISO i botten, bländare 2,8 och jag fick tider som 1/20… Ofta såg jag inte ens med blotta ögat vad jag riktade kameran mot och autofokusen… ja, den hade liiiiite svårt att hitta rätt.

Nåja. Ett hett tips är förresten förbandet som hette Tennis Bafra. Dem ser jag fram emot att få se igen.

Här är los pictures;

Bandit Rock Awards

Igår var jag på Bandit Rock awards! Det var roligt. Läs hela recensionen och se alla bilderna här.

Måste säga att det var ett ganska tufft fotouppdrag. Alla banden utom det sista spelade bara tre låtar, mellan konserterna var det prisutdelning. Så man hängde i diket i två timmar i sträck och bara fotade. Tid fanns inte till att välja ut bilder eller radera den värsta skiten. Så det blev en lång natt.

Jag insåg också att det vore väldigt praktiskt att ha två kamerahus. Detta var typiskt ett sånt tillfälle när jag behövde både 70-200an och 24-70n. Men jag hade inte tid att hålla på att byta, så allt är plåtat med 70-200, så jag kände att jag missade endel. Jag är supernöjd med min Canon 7D fortfarande och om jag skulle köpa ett hus till skulle det nog bli ett likadant. När uppföljaren kommer (för det lär det ju göra) så får vi se vad som händer, kanske blir det den nya, kanske blir det den gamla då den droppar i pris. Just nu ligger den runt 10 lök. Det är tio lökar mer än jag har. Jag har bara två. Pft-iiiihihihi!

Nedan är bilderna på Slash featuring Myles Kennedy and the Conspirators, Nicke Borg Homeland, Crashdiet, Halestorm, Sabaton.

Ser sjukt mycket fram emot att se Halestorm, de kommer som förband till Bullet får maj Valentine om någon månad.

Jag har nog aldrig berättat om varför jag gillar att fota Crashdiet (förutom det uppenbara). När jag var liten (typ högstadiet, början gymnasiet) så gillade jag att rita. (surprise!) och jag gillade ”alternativa” subkulturer (surprise!). Så en av de sakerna jag ofta ritade i mina matteböcker var en punkare i exakt profil, ofta med grafiska mönster. Så bilden på Simon Cruz är ett motiv som hängt med mig i 20 år. Jag är glad att se att jag utvecklats i mitt formspråk, nu har han ett uttryck med, lite feeling. Det hade han inte när jag ritade honom för 20 år sedan. Borde leta rätt på den gamla matteboken/pärmen.


The Darkness

I söndags blev det en sån spontana, kollegan Janne fick förhinder och kunde inte plåta så jag hoppade in. Läs hela recensionen här.

Bilderna är jag inte supernöjd med. Man väljer som vanligt att belysa artisterna ryggar och publiken.

Jag ådrog mig även min första konsertskada sedan mitten av nittiotalet. Sångaren höll på med vad pappa kallar flygplans konster och lyckades stå på huvudet i diket. Jag fick en liten buff när vakten rusade dit och slog i mitt ben. Ser helt odramatiskt ut förutom en bula
än så länge. Känns fortfarande varje steg jag tar men absolut innan fara. Bara besviken på att det inte ser så illa ut som det känns
:-) hade sett fram emot en riktig klocka!

Äh, skit i det nu. Här är bilderna.

Manifestgalan 2013

I fredags var jag på manifest galan och gnuggade armbågar med en himla massa kändisar. Synd bara att jag inte är så bra på kändisar, så jag kände inte igen någon förrän efter dom varit på scen och blivit presenterade. Fotografiskt sjukt tråkigt att fota för jag har med mig fel glugg då det visade sig att jag fick stå bakom den sittande publiken. Läs hela inlägget med alla nomineringar och allt här.

Chords var riktigt bra även om det inte är min box riktigt. Då fick jag fortfarande stå bakom publiken. Jag blev sjukt nöjd med bilderna på Min Stora Sorg däremot, då hade de plockat bort alla stolar och hon var sjukt visuell, och bra belyst med.

Fotade massa kända band på scen, men det känns inte som att det räknas när de ”bara” tar emot ett pris. Nåja, här är bilder på Agent Side Grinder, Beyond Pink, Chords, Drivvedsfolket, Killerball, Min Stora Sorg, Niki And The Dove, Per Störby, Refused och Sannex.

Manifest On Tour

I helgen var jag på två stora event anordnar av Manifest, först ut var Manifest On Tour, en musiktävling för nya band. Jag såg finalen på Nalen klubb. Riktigt roligt för det var sjukt hög klass på banden och jag var inte avis på juryn. Läs hela min recension på LiveNews.

Det var naturligtvis sjukt svår fotat max Iso, största bländaren och långa tider. Det roliga var att man hade ordentlig belysning som man tände när det inte spelade några band… Nåja, fantastiska band som jag gillar allihop och en del lite extra. Här är bilderna på Queenfish & Other tales, Humfree Bug Art, Ensamhushåll, Harleqeen, SAQWERTY, indevotion och Drivvedsfolket, först några av mina favorit bilder, sedan alla:

Frost

Jag får lite panik när jag ser/tänker på de fantastiskt dåliga bilderna jag öka upp igår. Tänk om någon kommer in på bloggen och ser bara dem och vänder? Så jag tänkte att jag lägger in en till bild, om så bara för att tvätta lite från förra inlägget.

Här är en bild jag tog i veckan på en lunchpromenad. Frostigt värre. Sen kom snön tillbaka.

image

Glad söndag!

… och den vackra världen

Idag var jag dessutom ute på en liten prommenad. Eller snarare en fotonad bara för att få lite frisk luft, solen sken, himlen var (bitvis) blå och det var massor av plusgrader. Sånt gillas, våren verkligen ligger i luften idag. Ja, jag inser att det är den första januari och risken att vi får vinter igen innan sommaren är överhängande. Men idag var det vår. Vattnet porlade i små improviserade bäckar och snön smälte.

Svamp på en stubbe, massa fuktigt ute när all den här snön smälter. 

 Jättefint träd i motljus mot solnedgång. 

Vågorna går höga på picnickplatsen. 

Jag tog medvetet beslutet att bara ta med mig mobilkameran (jag hade redan satt på mig skorna) och tänkte testa den på riktigt. Jag har ju sedan jag köpte ny mobil nästan lika många megapixlar i mobilen som i riktiga kameran. Men som vi vet sedan tidigare är det ju inte antalet pixlar som gör grejen. Kvalitén på bilderna ändras ju inte för att man har bättre upplösning. Försök till förklaring:

  1. Så fort det inte är perfekt ljus och utomhus så är man körd. Du måste använda blixten och bilderna blir därefter.
  2. Visar nedan ett exempel på komprimering som ofta uppstår eftersom (misstänker jag) trots att sensorn har många pixlar, så är den ju inte så stor i centimetrar. Så den klumpar ihop pixlarna och det blir suddigt. Så här ser bilden i mitten ut i 100%.

Inte direkt som gjort för att göra förstoringar av, om man säger så. Men funkar skitbra på nätet, när man inte visar grejerna i 100%. Så frågan blir då: Hade det varit bättre med färre pixlar med högre kvalité? Svar: Ja. Men min telefon är vattentät och jag fick en himla massa pixlar på köpet. :oP Man får ta mobilkamerorna för vad de är helt enkelt och använda för och nackdelarna. Hoppas bara snart att tillverkarna börjar lägga krut på kvalité istället för kvantitet av pixlar. Men för att tillverkarna ska bry sig om att fixa kvalitén så behöver alla vi konsumenter veta att det inte är antalet megapixlar som är grejen, det är vad kameran gör, eller inte gör, med pixlarna och bilden som spelar roll.