Kategori: Bilder

Det har varit alldeles för lugnt med konserter på sistone. Inte det att jag har hållit igen, men i februari, mars och april har det nästan varit Januari känsla på utbudet. Jag vet inte om jag har blivit kräsen, men jag har inte sett så mycket som jag känner att jag har missat. Två konserter gick dock i stöpet eftersom arrangören inte svarade på acket i tid (samma arrangör båda gångerna.)

Hur som helst i lördags gick jag på Record Store Night på Debaser Medis, det var fem band som spelade:  Albin Lee Meldau, Fatboy, Mazarine Street, The Nomads och Atomic Swing. Min huvudanledning till att gå var ju Atomic Swing, jag hade aldrig sett dem live och jag lyssnade mycket på deras platta när det begav sig. Dom jobbade dock mycket mer med improviserade solon än jag hade trott att dom skulle göra. Sen var det också den där klassiska, de första fyra banden hade bra ljus. När huvudbandet går på väljer dom att inte tända lamporna, jag var tvungen att dubbla ISOt och fick jäkligt jobbiga tider. Fick faktiskt knappt ingen bild jag är nöjd med så det sög ju lite. Ser fram emot maj när grönan öppnar och alla sommarspelningar kommer igång.

Här är några av bilderna, för att se alla bilder, kolla in länken ovan.

6 mars var det dags för en sån där konsert jag längtat efter länge. (Läs hela recensionen och se mer bilder här.)

Savages sprang jag på under Hultsfred när dom helt plötsligt flyttades till Märsta 2013. Det var en sån festivalgrej, det ”stora” bandet som spelade sög rejält så jag vandrade vidare till ett litet tält och blev ”mindblown”.  Sen dess har jag följt dem och detta är första gången jag fått möjlighet att se dem igen.

Å så händer det. Igen.  Samma dag som konserten passar jag på att kolla in förbandet. ”Dom var ju lite bra.” Eller vänta, dom var ju asbra! Lyssnar lite till och nä, däm! Nu blev jag aspepp på kvällen. Väl på Kägelbanan blev jag nästan lite nervös. Men herre min je va bra dom var! Först Bo Ningen och jag måste säga att att dom blåste huvet av mig! Jag förstod inte ett ord av vad dom sjöng men jäklar vilken bra musik. De är ett sånt band som dessutom har hängt kvar och så fort livet blir lite jobbigt på tunnelbanan med jobbiga människor så funkar dom perfekt. Ångrar att jag inte hade kontanter till en tisha med mig… Fan, man ska alltid ha tillräckligt med pengar till en t-shirt med sig.

Tyvärr blir det ju då svårt för Savages att leva upp till förbandet, men dom var fantastiska dom med så klart! Härligt nog var Sveriges Radio där, så här kan ni höra hela konserten, åtminstone ett tag till:

Bilder på Savages:

Bilder på Bo Ningen:

I helgen har vi varit på Where’s The Music? i Norrköping. En av, om inte min absoluta, favoritfestival. Det spelar sjukt många band så festivalen blir verkligen vad man gör den till. Gör man sin läxa, som jag gjorde i år, så blir det fantastiskt. Det var helt i min musiksmak även om jag saknade lite rock á la Foo Fighters eller Biffy, fanns lite metal och indie rock och massa pop. However. Här kan ni läsa och se alla LiveNews bilder från festivalen. Jag skrev även en krönika. Under respektive bilder hittar ni länkar till fler bilder och texten från festivalen.

Några av artisterna har delat bilderna, vilket alltid är häftig och Martin Rubashov la upp typ hela min text på sin Instagram. Då blir man… det går inte att beskriva. Texten är inte speciellt lång, men jag har ju lyssnat så mycket och funderat under månader, sedan jag hörde nya skivan och den där irriterande förmågan han har som Bollnäs i Bandit radio att inte kunna låta bli att spela, fingrarna går hela tiden. Men allt det har fått mig att måla någon slags mental bild som det tagit månader att få fram, den omsatte jag i text. Att sedan artisten uppskattar det tillräckligt för att dela texten, ja ärad, stolt och glad är nog träffande ord.

Lite kort om de olika artisterna under bilden och länkar till de olika inläggen med fler bilder och mer text.

Maxida Märak och Systraskap Egentligen inte min musikstil alls men denna arga tjej kan jag på något sätt relatera till. Jag gillar henne skarpt.

Maxida Märak och Systraskap

Great Garb numera kända som Oxen Riktigt bra band, typ indie rock. Ser dem gärna igen, då helst inte sittande i en teatersalong.

Grand Theft Culture Metal med dubstep, lite tråkiga ljudproblem men annars riktigt bra.

Grand Theft Culture

Imperial State Electric De gamla rävarna är igång, tyvärr ganska lite folk på plats men dom rockade på. Jag vart dock tack vare min enorma tankspriddhet den här kvällen tvungen att gå tillbaka till hotellet ganska tidigt så jag hann inte se hela.

Psykofant Punk med mycket glädje och politik, precis som det ska vara. Riktigt roligt att se.

Psykofant

The Magnettes Ett sånt här festivalfynd, blev alldeles för få sådana eftersom jag hade gjort min läxa så bra och hade ett stentufft schema. Poptjejer med punkinställning.

Iron Lamb Ganska rak metal. Tänk Motörhead. 

Martin Rubashov Sjukt jävla bra, lyssna in dig om du inte har gjort det.

Miriam Bryant Hon är lika rolig på scenen som på TV. Pratar massor och personligt, hon saknar typ 11 filter som jag har och det är galet uppfriskande. Massa allsång och proppfull lokal. Hon verkade typ tagen av att det var fullt på Flygeln.

Miriam Bryant

Miriam Bryant

Model Aeroplanes Menååå. Jag skulle kunnat vara deras mamma. Men dessa småpojkar från Skottland måste ha skolkat massor från skolan för att spela med bandet. Riktigt bra, roliga att se på scenen och bra musik. Håller tummarna för att vi får se dem i framtiden.

Model Aeroplanes

Slaughter Beach Bra musik, fungerar än så länge bäst på skiva men med lite mer scenerfarenhet blir det nog kanon!

Black Temple Sista bandet jag plåtade, blev kvar en och en halv låt sedan var jag inte säker på min säkerhet eller renlighet längre. Oklart om dom faktiskt hade koll på sina svingande gitarr och vad jag måste förmoda var spottloskor. Fantastiskt rock n roll men jag var för trött. Och för gammal.

Fantastisk festival, längtar redan till nästa festival, vilken det nu blir. Hoppas bara det blir lite varmare, lite väl många minusgrader mellan banden.

Och nej, jag var inte och såg bandet som så tragiskt förolyckades på väg hem.

När jag nu sitter och tittar tillbaka på året och undrar vad som var bäst så är det så sjukt svårt att säga. Bråvalla minns jag med glädje, många bra band, fint väder och så. Foo Fighters på Ullevi är ju självklart en stor grej när Dave bryter benet, känns som länge sen nu, men jag tror han använder sin tron fortfarande. Hoppas benet blir bättre för honom!

Som endel av er kanske känner till så är ju trummorna för mig väldigt viktiga i musiken, jag har ingen kunskap om vad som tekniskt är bra och så men takten, känslan är sjukt viktig, så jag försöker få med trummisen så ofta det går, inte alltid det är tekniskt möjligt men jag försöker i alla fall. Så här några av mitt år favvis trummisbilder:

Några andra favoritbilder från året:

Jag tog bilder på Västerbron när jag intervjuade dem och bilderna används nu som pressbilder, riktigt roligt och min överlägset mest publicerade (musik) bild! Hihi! Ligger tom på sr.se. :D

Artister jag fotat i år och kommentarer till de jag minns mest:

• A Day To Remember
• Adna
• Alex Vargas
• Alice Cooper, kul att se honom igen, alltid en härlig show!
• All Time Low
• Amason, riktigt bra hade sett fram emot dem.
• Black Temple
• Blood or Whiskey
• bob hund, svårplåtat som vanligt med strob och inget frontljus, men bra drag!
• Bryan McPherson
• Captain Jack’s Army, sånt jäkla drag och glädje
• Carola
• Corrosion of Conformity
• Crucified Barbara
• David Rönnegård
• Dropkick Murphys
• Europe, sentimentalt varje gång.
• Every time I die
• Factory Brains
• Faith No More, wow första gången sen typ ’92 jag såg dem. Roligt och udda.
• Faråker
• Foo Fighters, största minnet någonsin, kommer aldrig glömma den konserten.
• Frantic Sunday (x2), alltid roligt.
• Frida Hyvönen, finstämt och mysigt.
• George Ezra
• Halestorm, ett år är inte kompett utan Halestorm!
• Hello Saferide (x2)
• Hey Elbow
• Hoffmaestro (x2) fantastiska på Where’s the Music och fick avbryta på grund av galen storm på Gustav Aldofs Torg.
• Hökartorget, fantastiska på min nya favoritlokal Kägelbanan
• Imagine Dragons, en följetång, kul att se dem gå från Medis till Globen, via Arenan.
• Imperial State Electric
• In flames
• Jack Moy & Glöden (x2)
• James Bay, äntligen, det var på tiden!
• James Blake
• Jeremy Irons & the Ratgang Malibus
• Jasmin Khan
• Joel Alme
• John Lindberg Trio
• Join the riot
• Jonathan Johansson
• José González, lite lätt tråkig eftermiddag på Sth music and arts men kunde varit magiskt.
• Julias Moon
• Jungle (x2)
• Kent
• Kid Wave
• Lisa Miskovsky
• Little Jinder
• Manganas Garden
• Manfred Kidd
• Marmozets, årets största upptäckt tror jag! Helt fantastiska, må de komma tillbaka snart!
• Millencolin
• Modest Mouse
• Movits!
• Ms Henrik, vilket drag!
• Nelson Can
• Night terror
• Ninsun Poli
• Nothing But Thieves
• Nothing More
• Ola Salo, på Bråvalla, riktigt bra fart och många trogna fans.
• Pale Honey
• Papa Roach
• Parkway Drive
• Refused, ”Vi backar Zara” :)
• Rhodes
• Rise Against
• Royal Blood, en till ÄNTLIGEN, så jäkla bra, vill se igen.
• Saliga Munken
• Seinabo Sey
• Shout Out Louds, kul att se igen.
• Stranded Mermaid
• Tella Viv
• Thåström, bäst på Sth Music and Arts
• The Happy Hippo Family, alltid underbara! <3
• The Mahones
• The Offspring, inget bestående intryck direkt
• The Royal Concept
• The Vaccines, härligt att se igen, å dessutom relativt nyktra vad det verkade. Hade velat se hela konserten dock.
• Thundermother
• Tomas Ledin
• Urban Cone, kul att se dem växa upp! Känner sig som en storasyster till dem när man sett dem så många gånger.
• Vapenbröder
• Vasas Flora och Fauna, roligt att se!
• Västerbron (x2) ett av nya stora favvisarna!
• Vulkano, riktigt bra!
• Whitesnake, underbart mina favvisar. Nöjd med vissa bilder med men dom ligger inte här, det är jag inte helt nöjd med.
• Wilson

Totalt blir det  95 konserter, rätt mycket färre än tidigare år, hade inte möjlighet att åka på så många festivaler som jag skulle velat bla. Valde att prioritera det nya jobbet under det här året. Hoppas att jag nu kan få lite mer ledigt, någon fredag här och var.

Lite roliga påhitt med statistik från Spotify och dom vet ju mer om min musiksmak än vad jag gör ibland, så det borde ju stämma:

Mest spelade genrer:

1. Post-Grunge
2. Stomp Pop
3. Garage Rock
4. Alternative Rock
5. Swedish Indie Rock

Mest spelade artister:

1. Biffy Clyro (otippat?)
2. Foo Fighters
3. The Vaccines
4. Five Finger Death Punch
5. James Bay

Mest spelade låtar:

1. Arbetslös av Hökartorget
2. Hold Back The River av James Bay
3. Move Together av James Bay
4. Euphoria av Biffy Clyro
5. Död för mig av Västerbron.

Däremot litar jag inte helt på deras statistik, i så fall skulle jag ha lyssnat på mindre än hälften av antal minuter av vad jag gjorde 2013. Å Jag sitter ensam på kontoret och gör inget annat. Nä, den köper jag inte så jag tar även ovan statistik med en liten nypa salt.

Nästa år då? I år har ju varit ett litet mellanår på Biffy fronten, jag har ju inte sett dem en enda gång, tror inte ens dom har spelat i år om jag ska vara ärlig. Trots det ligger dom på alla mina topplistor. Ny platta är dock på gång och kommer i april-maj och de spelar på Bråvalla. Jag som hade tänkt hoppa Bråvalla i år men dom kommer med en sån grym lineup att jag blir lite förbannad. ”You had me att Biffy…” I övrigt så tar jag det lite som det kommer. Men skönt att veta att man i december kan ange vilka dagar man vill ha semester i juni-juli. :)

I mellandagarna är ju det perfekta tillfället att gå på konsert, så den 26 december gick jag på The Royal Concept och plåtade lite. Förutom dem så spelade Manganas Garden, Jasmin Khan.

Jasmin Khan

Manganas Garden

The Royal Concept

The Royal Concept

Se fler bilder och läs hela texten här på LiveNews.se

Mitt sedan länge favoritband The Happy Hippo Family kom äntligen ut ur sitt lilla gömsle och vi fick höra ny musik! Läs mer och se fler bilder på LiveNews. Med sig hade dom ett efterband som visade sig vara riktigt grymma dom med. Lyssna om ni inte har gjort det!

Jag fick också tillfälle att testa höga ISOt på nya kameran! Hubba Hubba! Jag var upp på 16 000 på några bilder för att testa men kunde lungt hålla mig runt 10 000. Hehe. Det här är så revolutionerande, min första riktiga digitalkamera gick rent fysiskt inte över 1500 och då var det i SKIT kvalité. Jag har hört så många som är restriktiva med ISOt ”det blir grynigt efter ISO 800”. Ja, och det här för mig fullständigt oacceptabelt när jag fotar skira blommor, dom kan inte vara gryniga, det förstör bilden. Men konsertfoto? Rocka på bara! säger jag. Beroende på uppdragsgivare så är ju alltid svartvitt ett alternativ, då får man bort lite av det hemska bruset. Skriver in under vissa bilder vilket iso jag hade, om någon är intresserad.

Det här för mig in på ett tema jag har funderat på ett tag, efterbehandlingen. Reuters (nyhetsbyrån) har nämligen förbjudit att plåta i RAW, man plåtar i jpg direkt till kameran sen får man beskära och fixa grundläggande typ fippla med kurvor, allt annat är off limits. De har en hel utläggning om varför som ni kan läsa mer om på länken ovan. Men vad får man göra i nyhetsbilder? Plåtar jag nyhetsbilder? Generellt så brukar man ju säga att all kloning är ajabaja och jag rör aldrig de verktygen i mina konsertbilder. Kanske om jag ska hänga upp på egna väggen och har en nödutgångsskylt som stör eller nåt, annars kan jag dessutom känna att man tappar lite, det är ju inte produktbilder, det är ju tillfällen. Det jag däremot gör är att eftersträva snygga bilder även med efterbehandling (uppenbarligen), vad man tycker det är varierar ju per person och humör mm. Den här gången blev alla bilder svartvita, detta för att mycket av ljuset som låg på (om än jäkligt bra) var färgat, så ofta var bilderna i princip utan olika nyanser utan som svartvita, fast i blåton. Så istället för att ha en störande blåton kvar gör jag svartvitt. Sen tycker jag det är najs med högkontrast på det och så brukar jag selektivt mörka ner runt ibland och fixa så lamporna inte är utfrätta. Är det här att förvanska sanningen?

Bara genom att ta bilden har jag ju förvanskat sanningen. För det första har jag en bländare på 3,5 dagen till ära och det gör ju bakgrunden rätt suddig, det är den inte när jag tittar på konserten i vanliga fall. Jag har högt ISO som ger brus. Jag har med hjälp av val av objektiv skurit bort mycket av det som hände på scenen, jag har valt vinkel på bilden, var jag står i förhållande till den jag fotar och vad som är bakom. Resten av backdrop, förstärkare ställningar, stativ och så vidare är noggrant bortskuret redan i kameran. Av runt 200 bilder har jag publicerat typ tio. Det konstnärliga arbetet börjar ju redan långt innan konserten, hemma i soffan när jag väljer vilket objektiv jag ska ha med mig, redan där vet jag vilken typ av bilder jag vill ha. Efter det så är varje beslut konstnärligt och inte dokumentärt, för det är ju  just det beslut. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda sätt att dokumentera en konsert (eller annat tillfälle) utan att förvanska det med beskärning, val av bakgrund, vinkel, bildurval och så vidare. Så jag personligen känner att efterbehandlingen är en väldigt liten del i det hela, det är slutfinishen. Det är sminket utanpå personligheten: det ändrar inte innehållet men det gör att man fokuserar på rätt saker. Precis som när man är där så färgas ju allt av tidigare erfarenheter och preferenser, så även när man skapar och bearbetar bilderna. Jag hoppas ni förstår vad jag menar. Inget är någonsin objektivt representerat, jag är istället öppen med att min röst finns i bilderna och vad den tillför. Så resonerar jag! :)

Så här är min tolkning av konserterna! Happy Hippo bilderna:

ISO: 10 000. F: 3,2. Tid: 1/250

ISO 12800. 

ISO: 12 800.

 

”Efterbandet” Nothing But Thieves:

ISO 12 800.

ISO: 10 000.

ISO 10 000. 

Imagine Dragons spelade på Globen, tänk om alla konsertfotograferingarna kunde vara lika enkla! Inget kontrakt, vi var varmt välkomna att fota precis vid scenen, rätt bra ljus, artisterna verkade vara glada att vi var där för att fota dem och allt gick suuuuper smidigt.

Imagine Dragons är ett sånt härligt band som jag har följt länge, från Medis till festivaler och nu till egen headlining på Globen, riktigt riktig roligt att se dem här. Synd att det inte var slutsålt den här kvällen, det hade dom förtjänat, men så kan det vara. Även här hade jag tyvärr inte råd att köpa biljett, men fick de tre låtarna i alla fall, å vilka låtar! Bäm!

 

I oktober spelade The Vaccines på Medis, det var typ 48:e gången jag såg dem, tyvärr hade jag inte möjlighet att köpa biljett, något som tyvärr har varit ett återkommande tema den här hösten. Deras nya skiva är fantastisk och jag fick iallafall höra början på min favoritlåt från senaste skivan. Supporten var Kid Wave från Danmark, de var riktigt riktigt bra!

 

Support var Kid Wave som var riktigt riktigt bra! 

Som gammal väsbybo var det självklart att närvara när Europe stängde på Grönan i år! Läs mer och se fler bilder på länken. Toodles!

 

I somras var jag på This is Hultsfred festivalen, en av mina headliners där var helt klart Västerbron. Dom gjorde en fantastisk konsert och jag skrev om det. Så långt allt som vanligt. Det som hände sen är extraordinärt åtminstone i min bok. Någon i bandets pappa skickar ett mail till någon med länken till min recension och bilder och tack vare det så blev de bokade som förband till bob hund i Helsingborg. Så jäkla stort! Så jag har gjort något som faktiskt haft en inverkan på något! Jag fick reda på det här när jag gjorde en intervju med dem inför deras spelning på den pytte, jag menar verkligen PYTTElilla lokalen på Cantina Real. Det är alltså en riktigt bra typ Mexikanskt/latinamerikanst ställe på söder. Tänk kvarterskrog med en källare. Istället för att ha förråd i källaren har man ställt dit en scen som är tio cm hög och i area något mindre än att man får plats. Något som leder till att sångarhen tenderar att hänga mer i publiken än på scenen. Hur som helst, jag gjorde en intervju och tog lite bilder. Läs hela Västerbron Intervjun och om det nya materialet här

Bilder från spelningen:

 

Dom hade lite support nere i källaren med. Night Terror: