Lottas konsertfotoblogg

​Det har blivit alldeles för lite fotande på sistone. Det är ju en kombo av orsaker så klart, dels inget jag velat se, lite lätt lågsäsong, dels att jag har valt bort vardagar för att fokusera på nya jobbet. Men nu står jag här, på Medis, i mina trasiga brallor omringad av svartklädda främlingar och känner mig avslappnat hemma.

Det händer emellanåt och i veckan så frågade en kollega lite om konsertfotobranschen och när jag berättade om hur mycket jobb och hur lukrativt det är (?) så fick jag igen frågan ”men varför gör du det?”. Jag kom inte på någon bra svar så det har malt lite i mitt huvud. Så idag stod jag och fotade ett band jag aldrig hört talas om och blev fullständigt golvad, fantastisk musik, bra drag, härlig energi på scenen och en smågalen sångare, jag får huka mig får att inte bli pisksnärtad av micsladden eller skallad av det engagerade fanet precis bakom. När sångaren gör ett hopp precis framför mig (satte inte bilden, var inte ens nära) så är lyckan på något vis total och det enda jag kunde tänka var ”jag kan inte tänka mig en verklighet där jag inte gör det här.” Det är mitt syre. Det här är mitt hemma, mitt tempel, mina vänner, nya och gamla. Mina idoler, barndomsminnen, framtida härliga minnen, mitt nu och min framtid. Det här är inte mitt jobb, men det är på något sätt allt annat. Det här är musik för mina ögon, öron, kropp och själ.

Jag kan heller inte låta bli att bli lite sentimental, nedräkningen för Medis är igång ordentligt. Två månader kvar. Sista natten på Medis blir på nyår sedan blir det… bibliotek? Wtf?! Hoppas ersättningslokaler blir fantastisk men det är mycket själ i de här väggarna och jag tror att tonerna kommer fortsätta eka i det tysta biblioteket.

Jag märker att jag har fotat generellt för lite i mitt Instagram flöde och omställningen från sommar till vinter tar som vanligt tid för mig som inspireras av ljuset och solen. Jag märker att jag fotat för lite för i mitt huvud surrar bara jobb, konsertfotandet för mig är den ultimata huvudrensaren, det är här jag släpper all skit och fokuserar helt på nuet. Jag märker att jag fotat för lite i schemat framåt där jag får panik när ser att att det är nästan inga konserter i december och januari. Men november, vilken månad det kommer bli! Å ikväll är det Biffy Clyro. Need I say more? ❤️

Jag har nått en platå igen i mitt fotande, så väl med konsertfoto som resten och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag tror det är lite som att gå ner i vikt, man börjar med att minska på sockret och ta trappen, men ju längre man kommer desto svårare blir det, man når platåer och måste ta till värre knep för att gå vidare, snöra på sig springskorna och plugga näringslära.

Jag tog tag i mitt fotande för ungefär tio år sedan, steg ett var att lära mig kameran; ISO, bländare och slutare och vilken som gjorde vad för slutresultatet. Sedan komposition, innehåll och mycket mer. Jag har läst alla böcker jag tycker verkar intressanta. Nästa steg i utrustning är att uppdatera det jag redan har men det är bara för bekvämlighet och fluff, jag har det jag behöver egentligen. Jag följer mer än fyrahundra fantastiska fotografer och konstnärer (på daglig basis) på instagram. Jag har övat massor, främst på konsertfoto detta året. Jag har utvecklats i min efterbehandling och visst lär jag mig nya saker, förmodligen, men jag saknar den där ”heureka” känslan. Och framförallt; jag vet inte vad nästa steg är. Jag säger inte att jag är fullärd, lååååångt därifrån! Jag säger bara att jag inte ser var och hur min kreativa utveckling ska ta sitt nästa steg. Det blir svårare och svårare. Det här är ju också anledningen till att jag startade den här bloggen för många år sedan, för att reda ut tankarna och hålla koll så jag kan lära mig mer.

Så hur tänker jag framåt? Vilka drömmar är inte uppfyllda? Vissa band kvar, men det dyker upp nya måsteband hela tiden. Turnéfotograf och följa med ett band ut på vägarna vore ju fantastiskt! Men inte många tar med sig fotografer och jag är så sjukt dålig på nätverkande att jag har svårt att se att det någonsin skulle hända. Kanske är marknadsföring, nätverkande och liknande nästa steg, men jag vill ju fortsätta lära mig foto. Jag har hittat de genrers jag gillar att fota i så det blir heller inte mycket nytt på det sättet. Jag har dessutom märkt att jag låter bli att fota ganska mycket, jag sorterar innan jag ens tagit bilden. Jag ser den i huvudet och väljer att aldrig ta den. Ofta för att jag ser/tror att den blir tråkig alternativt att jag redan tagit bilden tidigare.

En kurs har jag funderat på länge, men just nu har jag inte pengarna som krävs för den kurs jag vill gå.

Så om någon har några tips tas de tacksamt emot. En bok? En teknik jag inte provat? En kurs med vettigt pris? Eller något som någon av er läsare tänker ”fan hon är ju så dålig på XYZ, och ser det inte ens.” gulliga ni; säg något.

Det är lite i senaste laget för halvårskoll men jaja, ett gammalt kapitel avslutas och ett nytt börjar så jag tyckte det passade ändå. Den här första delen av 2016 har varit helt fantastik, maj var underbart och sedan har det varit en hel del festivaler och konserter. Jag har kunnat fokusera på konserter en hel del men på måndag börjar jag nytt jobb och kommer foka på det i höst så det blir inte så många konserter mitt i veckan. Men det finns mycket att se fram emot i höst, speciellt slutet av oktober och november ser ut att bli en fantastiskt med som Biffy Clyro, Twin Atlantic, Billy Talent, Bastille och mycket, mycket mer! För att inte tala om sista natten på Medis ? på nyår. ?

Hittills i år har jag tydligen fotat 83 konserter:

• Adée
• Albin Lee Meldau
• Always Something
• Amon Amarth
• Atomic Swing
• Baskery
• Black Temple
• Bo Ningen
• bob hund
• Bombus
• Breaking Benjamin
• Canary Islands
• Chelsea
• Danny Saucedo
• Denki
• Dolores Haze
• Dropkick Murphys
• Fatboy
• Frantic Sunday
• Frej Larsson
• Grand Theft Culture
• Great Garb/Oxen
• Gula Gubben
• Hangman
• Hanna Järver
• Hökartorget
• Hollywood Vampires m. Alice Cooper/Joe Perry/Johnny Depp
• Honningbarna
• Ida Granqvist
• Imperial State Electric
• Iron Lamb
• Iskariot
• Johnossi
• Josh Groban
• Juliette And The Licks
• Kainoabel
• Kamchatka
• Knifven
• Maja Francis
• Makthaverskan
• Manic Street Preachers
• Mares
• Maria Andersson
• Martin Rubashov
• Maxida Märak/Systraskap
• Mazarine Street
• Melody Carsson
• Miriam Bryant (tre gånger!)
• Model Aeroplanes
• Molly Sandén
• Mustasch
• Nightmen
• NOFX
• Petter
• Pilotsonen
• Project Bongo
• Psykofant
• Queens Ransom
• Rhymes
• Rideau
• Rival Sons
• Royal Republic (x2)
• Samvetet
• Savages
• Simple Plan
• Skillet
• Slaughter Beach
• Smash Into Pieces
• Starset
• Stilla Havet
• Sudakistan
• Switch Logic
• The Magnettes
• The Nomads
• Thundermother
• Timo Räisänen (x2)
• Västerbron
• Volbeat
• Wolfmother

Det är en del artister jag har sett som jag inte har fotat, i år har jag nämligen skrivit en hel del också. Tillexempel var jag på Bråvalla och Veronica Maggio (m Miss Li) ”bara” som skribent. Det är roligt det med, mest för att man har mer anledning att stanna hela konserten. Men det är ju absolut roligare när man plåtar med.

Mest minnesvärt hittills är helt klart ens nya favoriter, i år är de hittills: Bo Ningen, Martin Rubachov, Rhymes, Rideau, Sudakistan och Timo Räisänen (även om jag lyssnat på honom länge). Vill nog få in Rival Sons där med. Dom nya fynden har jag hittat som förband till andra band jag gillar eller på festivaler, oftast mindre. Det enda jag åkte för att se som huvudakt var Rhymes, som är ett nytt projekt som består av delar av ett nedlagt band jag gillade. Note to self: de små diamanterna som tar sig till min hjärterot hittar jag inte som headliners på arenorna. På de stora arenorna kan man iofs hitta en hel del av mina gamla favoriter, som inte är mindre värda, ville bara uppmärksamma de nya.

Rival Sons posar på Friends.

Bo Ningen rock ’n’ rollar. 

Trumelli-trum med Sudakistan på This is Hultsfred.