I helgen gick Popaganda 2015 av stapeln! Tyvärr kom jag sent på fredagen eftersom jag var tvungen att stanna på jobbet till arbetsdagens slut. Men vi lyckades få till en komplett bevakning ändå, tack vare Christer! Här är länkarna till mina inlägg och nedan mina favoritbilder, sen ett galleri med ytterligare urval men kompletta bildserier hittar ni på nedan länkar!
Den 21 Augusti spelade Tomas Ledin på Grönan! Roligt! Läs mer om Tomas Leind på LiveNews.
Det är inte ofta det händer, men i helgen var jag på en festival och såg BARA bra band. Jag hörde något skräp dunka på avstånd i mörkret, men alla konserter jag var på var bra. Det är inte vanligt. Kanske hade jag tur men jag tror också på duktiga bokare.
Tyvärr kunde jag inte vara på festivalen på fredagen av rent schematekniska anledningar. (Jag jobbar till 18:00 även på fredagar) men lördagen var kanon!
Här är länkar till alla mina inlägg:
Ett nytt favoritband har jag fått! Jag har sett dem tidigare (som förband till Viktor & The Blood på Strand) gillade dem redan då, men nu har något liksom släppt. Här är Västerbron:
Även Imperial State Electric var riktigt bra!
Å Captain Jack’s Army röjde på och höll den irländska flaggan högt!
Å så har vi Pale Honey, som jag har svårt att skriva om för jag kan inte sätta in det i någon låda alls. Men det var bra.
Samma sak gäller Stranded Mermaid, riktigt bra, men kan inte definiera eller kategorisera musiken alls:
Å så alla bilderna:
Idag spelade John Lindberg Trio på Grönan. Om när jag sist såg dem var trångt och svettigt så var det idag svalt och luftigt. Tyvärr. Bättre lycka nästa gång på den punkten. Annars var det skönt att få höra lite riktig rock. Lite back to basics, men ändå… ja unikt. Skit samma, jag borde sova!
Mina två absoluta favoritbilder från kvällen:
och resten som jag inte skäms över! ;)
Så sitter man då här i ett mulet, kallt och regnigt Sverige i slutet av juli och drömmer sig tillbaka till ljusare tider. Som förra helgen när jag var på Popaganda Parkteatern! Här är alla artiklarna
Favvis bilderna:
I veckan spelade Lisa Miskovsky på Grönan. Hade inte sett henne tidigare, så det var lite roligt.
Nu går vi dessvärre in i den perioden på året som jag gillar näst minst. Fint väder (eh, nåja någon minut här och där i alla fall) alla har semester, lämnar stan och Stockholm fylls på med turister och nästintill all vettig verksamhet stänger ner. Antalet konserter går ner ofantligt i stan (nej, allsång, dansband och sommarkrysset räknas inte). Vi får ingen uppgång igen förrän i augusti. Det är helt enkelt meningen att man ska ha semester och åka ut i landet på festivalturné och bada, inte sitta inne på kontoret.
Räddningen i sommar Stockholm heter Popaganda Parkteatern och Väsby Rock Festival. Båda går av stapeln nästa vecka.
Ja, sorry för raljeringen, här är bilderna på Lisa:
Det var roligt att plåta Alice Cooper igen, den här gången på Grönan. Mycket roligare, bättre och mer uppstyrt än förra gången.
Ja, det här blir lite kort skrivet för jag har egentligen dataförbud idag. Har överansträngt höger handen väldigt mycket med foto, bärande och skrivande i helgen så jag får köra från telefonen. Hm. Gör ju dock att min lediga måndag blir mer ledig än jag hade tänkt mig.
Alla artiklar och bilder:
Till det viktiga: bilderna! Fler finns på länkarna ovan.
Ytterligere en grej jag glömt att posta. Georege Ezra och Rhodes på Berns 16 juni 2015. Mer text och bilder på länken.
Rhodes:
Igår plåtade jag Foo Fighters på Ullevi. Den typen av mening jag skriver ofta om olika band och arenor, men den här gången var allt annat än rutin.
För det första är det ett av mina favoritband som jag aldrig plåtat (på riktigt) men sett konserter ett antal gånger, bla i London och på Stadion i Stockholm. Jag hade varit ordentligt nervös i 24 timmar och hade svårt att äta middagen på kvällen innan vi gick dit.
För det andra var det en riktigt nervös ansökningsprocess, de hade en fotorelease som jag (och alla andra) inte kunde gå med på så först tackade jag nej, sen valde dom att stryka stycket om att bandet äger rättigheterna till alla bilder i hela universum för evigt (den faktiska ordalydelsen). Så då var vi på igen. Det lilla pappret är anledningen till att jag inte kan lägga upp några Foo bilder här, på Instagram, eller ha med någon annanstans i framtiden än i just den artikeln. Men rättigheterna är (nog) fortfarande mina. Eller snarare, framförallt är de inte deras. Dom får inte (teoretiskt sätt) använda mina bilder utan att prata med mig först. Det här är den tråkigaste tänkbara sidan av konsertfotandet och åsikterna är fler än personerna som är inblandade och de som inte inblandade utan bara har en åsikt. I slutändan kan man bara göra det som känns rätt för en själv.
För det tredje var det utrustningen, Ullevi är inte stort. Det är STORT, så skillnaden om vi får stå vid scenkanten eller mixerbord är en skillnad på upp till 100 meter, vilket av detta som var aktuellt fick vi inte veta innan. Vi fick fota Ghost först och stå ganska nära scenen. Det var tänkt att vi skulle stå på samma ställe sedan, då blev jag lugn, vi hade ju fått ”repa”.
Men när vi väl gått in i diket för att plåta Foo Fighters och står och väntar så händer det som händer ibland, säkerhetsansvarig bedömer att vi står i vägen. Så någon minut innan bandet går på blir vi flyttade från 3 meter från scenen till ca 50-100 meter från scenen vid sidan av ”tungan” som går ut på scenen. Paniken. Men som tur var har jag lånat till mig en schyst 70-200 med 2x konverter, och ett 5D Mark III hus så jag häktar på och kör, om än lite besviken på avståndet, hade sett fram emot coola bilder på Taylor med.
Allt det hamnade dock i skuggan av vad som följde. Bandet går på, Dave springer ut på tungan en gång och jag får dom bilder som ligger på LiveNews. Sen händer det där som ingen av oss någonsin kommer glömma. Dave blir upphetsad och ska hoppa ner och hälsa på publiken. Å bryter benet. Efter en och en halv låt. Förvirringen är total, konserten avbryts, vi får komma tillbaka vid ett annat tillfälle, Dave ber bandet köra några låtar utan honom. Vi blir uteskorterade och bandet fortsätter. Jag har sett fram emot konserten länge så jag springer in och vill se dom förmodade typ tre låtarna med resten av bandet. Sen dyker han upp igen och kör klart konserten. Man gipsar benet bakom scen och han kör på. Helt makalöst. Vi får en uppvisning i personlig styrka av sällan skådat slag och Ullevi exploderar naturligtvis.
Alla typer av nätverk går naturligtvis ner så det var (åtminstone för mig) fullständigt omöjligt att få ut ens en millimeter information när man väl fattat vad som händer. Konserten var klar vid typ 23:15, det tog lång tid för oss att komma ut, vi var ju tvungna att köpa souvenirer! :) Sen var det bara iväg till hotellet fortast möjligt och få upp bilder och recension. Bilder och (lång) recension låg uppe 2:00. Endel tycker tydligen det är lång tid, jag är stolt över det och jag var förhållandevis snabb ut med grejerna.
Sen följde en tämligen sömnlös natt toppad med att jag satt fel larm för att hinna äta hotellfrukost så istället för att den ringde kl 9 så ringde den 7:30, å många gånger dessutom. Förlåt roomisar! :S
Under dagen har jag inte kunnat låta bli att tänka på Dave, hur fan kan man lyckas? Hur orkar man? Var får han den enorma styrkan ifrån? Hur mår han idag? Jag läste att dom fått ställa in två konserter nu, jag antar att han inte kan flyga runt med benet av på mitten. Verkligen ett minne för livet, på gott och ont. Om det fanns något jag kunde göra för att lätta hans smärta så skulle jag göra det, vilken jävla oförglömlig uppvisning i hängivelse.
P.S. Låna aldrig bättre utrustning än du har råd att köpa. Fan, nu kliar det i fingrarna och plånboken. Om någon behöver hjälp med något så gör jag det mesta mot betalning just nu… Ja, som är lagligt alltså.