Lottas konsertfotoblogg

Så var det den där tiden på året igen… Januari… eller vänta, är det februari? Skit samma, det är forfarande mörkt kallt och grått ute. Idag har det smält lite ute och jag har varit på jobbet för första dagen sedan min senaste släng av infuensan. Jag försöker på något tänka att när man är sjuk så blir man ju mer immun med. Så det blir svårare att få flunsan nästa år. Men jag har varit supersjuk vid 7 olika tillfällen under 2012, mitt sjukaste år hittils, vad jag minns i alla fall. Men nu får det vara slut med det tycker jag, nu får det vara nog.

Istället tänker jag tänka på sommaren, på våren och allt som komma skall. Jag ser så sjukt mycket fram emot Peace & Love, får se om det blir min enda resa-bort festival i år, jag har lite dåligt med stålars.

Peace & Love har i år dragit ner lite och har färre scener, riktigt bra tycker jag för det blir så sjukt mycket man missar, redan nu är jag skitnervös, så mycket jag vill se och så lite tid. Till att börja med ser man ju fram emot Depeche Mode, Queens of the Stone Age, Pet Shop Boys, Paramore, Iggy, Miss Li, Johnossie, the Sounds, Graveyard, raised fist, Timo, Royal Republic, Noonie Bao mfl…

Hur ska det här gå? Roligt att Depechs nya låt är så himla bra med, dom kan fortfarande!

Nu är det så där synd om mig igen. :o( Patetisk och hemma sjuk. Hög feber i fredags och nu hostar jag lungorna ur mig och har ingen ork alls. Men snälla pappa var förbi med lite mat och kakor igår, så livet är på bättringsvägen. Det bästa man kan göra för att krya på sig är ju att göra det man älskar. Så jag tar och delar med mig av det häringa klippet på mitt favvis band. Stort tack till Lotta som uppmärksammade mig på det.

 

 

Idag är det dagen före tjugondaknut, då ska julen dansas ut. Jag gjorde det en dag för tidigt, men jag hoppas ni inte håller det mot mig. Många andra dansade minsann ut julen redan innan nyår, det är ju bara fel.

Framförallt har jag experimenterat lite idag. Jag har hittat APPEN med stort APP för den typ av photoshopning jag vill göra i mobilen. Den heter Photo Editor, den kan allt det där jag vill att den ska kunna, beskära bilder, färg korrigera bilder med kurvor (!) resiza bilder till olika pixel storlekar och mycket, mycket, mycket mer. Så jag gick loss. Kanske inte helt seriöst, men med träning kommer färdighet. Lite senare.

Så här såg julen ut, hemma hos mig:

 

Sen packades den ner med hjäp av julsakstetris i en fin flyttkartong för att vila lugn i 11 månader. Varför den här bilden blev mindre än de andra vet jag inte.

 

Sen kommer här en bild på vad vi väntar på, längtar efter. Min pajjiga tolkning av våren, med grönska och sol. Tolkad via härdiga blommor och en fönsterlampa… man får ta vad man har och rita dit det man inte har. Så!

Gott slut på julen allihop!

 

I fredags var jag på konsert men fotade inte. Vilket förmodligen var väldigt bra eftersom jag var så trött att jag bokstavligen stod och sov på dansgolvet på Medis. Jag somnade på tåget på vägen in med. Hur som helst så vill jag tipsa om ett riktigt bra band. Lokalen föddes till brassen och publiken var mycket entusiastisk. Jag skulle klassa musiken som glad-pop eller kanske speed-pop. Man blir spattig och glad när man hör den i alla fall. Bandet heter The Royal Concept. Läs och titta på Tilles bilder och recension här.

Annars är ju som vanligt januari årets lataste månad när det gäller konserter och detta år är inget undantag. Men det finns att göra, vill jag lova! Men nu dags att sova. Har tagit tre powernaps idag. Dags för lite mer sömn. Natti!

God fortsättning allihop! Igår var det nyårsafton och jag och Malin var på maskeradbal på Nalen. Det var fantastiskt roligt! Vi spenderade timmar med att göra oss i ordning. När vi kom dit kändes det lite konstigt i kön, för inte så många var utklädda. Trodde vi ja, ytterkläderna var ju på! När vi kom in i denna fantastiska lokal så var så gott som alla uppsnoffsade till tänderna! Folk var så snygga! Alla var så jäkla snygga! Det var en fantastisk känsla att kliva in i denna vackra sal och var man än tittade så var där människor som var stolta över sig själva, nöjda med sig själva och glada för att vara på fest.

Det var många olika stilar på kläderna, från 1600-tal till 20 och 60-tal eller bara riktigt fina kläder. Männen hade (de som hade manskläder) minst på sig tre delad kostym, mycket tophattar och masker till det. Kvinnorna (de som hade kvinnokläder) hade fina klänningar, håruppsättningar och masker. Maskerna som enligt tradition plockades av vid midnatt och vi sjöng ”Old Lang Syne”.

Det var så härligt att se att alla var så snygga! Inte bara att dom såg snygga ut, utan man märkte att dom tyckte att dom var snygga. Det har ingenting med symetri, vikt, längd, färg, form eller något sådant att göra. Det är känslan. Killarna som stryker omkring i sina ”anonyma” masker och leker Casanova, tjejerna som är stolta som påfåglar. Tänk om alla kunde ta med sig åtminstone lite av den känslan i vardagen. ”Här är jag, jag är förbannat snygg och jag vet det. Dessutom tycker jag att du och alla andra i den här tunnelbanevagnen är förbannat snygga med”. För det är lite poängen här; alla tillhör det snygga folket! I min värld är alla människor vackra. Alltid. Ibland är man bara mer eller mindre sminkad/iordningjord.

Här är två alltid lika snygga tjejer:

God fortsättning!