Fan jag vet inte vad jag ska säga. För ett par år sedan nosade jag mig in på k-pop scenen och började lyssna med förevändningen att jag behövde höra koreanskan för att lära mig ljuden ordentligt. Eftersom jag inte kunde genren så får man ta det bandet som man hittar först och eftersom jag precis hade sett en serie med Cha Eun Woo så blev bandet Astro mitt första äventyr in i genren. Jag ar stannat med dem sedan dess och tycker fortfarande de är fantastiska. De har två år i rad varit på mina mest lyssnade artister lista och i början av året så släppte Moonbin & Sanha (två av medlemmarna) en ep som som snurrar hela tiden i mina spellistor. Å nu har Moonbin gått bort! It breaks my heart, kan inte säga det på något annat sätt. Enligt nyhetsmedier så var det ett uppenbart självmord men utredning ska ske. Han blev bara 25 år gammal.
Så himla tragiskt! Så tragiskt att han mått så dåligt att han kände att det var den enda utvägen, man hade velat att han kunnat ta en paus från vad det nu var han kämpade med inte behöva avsluta det permanent.
Mina tankar går så klart till familj, vänner och resten av bandet. Å alla fansen. Jag, en gammal tant från andra sidan planeten tycker det är tråkigt på riktigt, hur är det då med dom största fansen? Åh, så mycket heartbreak. En helt fantastisk röst och dansare. Jag hedrar hans minne med att lyssna på musiken. Här kommer några videor:
Nu var det dags för k-pop igen! Taggar för kommande resa, ska bli så roligt! Junny spelade på Fryshusets Klubben, det var riktigt roligt, även om det var svårt för det var inget dike! Fick stå bland publiken, det är ju alltid en utmaning, men mina medbesökare var supertrevliga, ganska korta och stundvis med lite mellanrum, då blir det nästan bara att det tillför i bilden och man får lite liv och rörelse med. Det var i alla fall en trevlig konsert. Några bilder följer nedan, alla bilderna på Junny finns som vanligt på LiveNews.se.
Det var också trevligt att jag för en gångs skull blev lite nöjd med bilderna, inte allt som var precis som jag ville, men några lyckträffar överträffade mina förväntningar, vilket kanske inte är så svårt, efter dom här tre åren har jag inte så stora förväntningar på mig själv längre. Jag är glad bara jag får trycka på knappen. Nåja, nog skitsnack, bilder:
Några bilder på DJ-Mniejong som värmde upp publiken och stod bakom Junny och skötte instrumenten:
Nu väntar jag bara på ny platta så vi får ny turné snart! Inte för att jag är girig eller så… hehe… Nåja, med sig hade dom två andra bra band, Monuments och Kalandra.
Kalandra:
Och ett par bilder på Monuments:
Det är roligt att det har kommit igång med konserter! Äntligen! Snart ett år sedan alla restriktionerna togs bort och branschen har liksom inte kommit in i kuggarna ordentligt, men nu börjar det ordna upp sig!
Alltså, en av mitt livs bästa konserter! Å så roligt det var!
Det händer inte ofta, men ibland, att jag går på konsert utan att fota. Igår såg jag tre band från längst bak i publiken! Det gick jättebra det med. Först var det australiensiska Ocean Grove, sedan Sleeping With Sirens och sist ut dom jag väntade på: Don Broco. De två första var riktigt bra, Sleeping With Sirens vill jag jättegärna se igen men Don Broco… omfg! En av dom bästa konserter jag någonsin varit på! Jag var en hårsmån från att kasta mig i någon av moshpittarna! Fan, nästa gång göra jag det. Bara jag kan lämna glasögonen till någon. Haha. 🤓 Ålder är en sinnesstämning, inte en siffra.
Don Broco på Klubben, Stockholm
Varför var dom så bra då? Jag hade knappt sett en live video med dem så jag hade inga förväntningar förutom att jag älskar musiken. Jag var inte beredd helt enkelt, å publiken var fantastisk, det var mycket folk men inte helt fullsatt så folk kunde utan vidare dansa och starta pits av olika slag och man såg dessutom bättre då, så jag hamnade inte bakom en vägg av långisar som jag gjorde på VNV Nation i fredags. Å tre personer i bandet sjunger, riktigt bra dessutom, inte bara sångaren. En av de andra ikoniska rösterna för bandet visade sig höra till trummisen. Bara en sån sak. Jag hoppas innerligt att jag får se dem snart igen och att jag då får plåta. Så roligt, är fortfarande stirrig. Kanske blev konserten också lite bättre eftersom jag slappnade av och inte tänkte på bilder och recension alls. Jag hade heller ingen med mig så jag behövde inte kompromissa alls, även om det är roligare att gå på konsert med sällskap så vill jag slå ett slag för att gå även om man inte får med sig någon annan. Tänk om jag hade missat detta för att andra inte fått barnvakt, ledigt, lön eller feeling? Inte acceptabelt!
Sleeping With Sirens på Klubben Stockholm
Klar jag fotade lite med mobilen litegrann lekte med långa slutartider. Å måste säga att skillnaden i bildkvalitet från bara ett par år sedan. Man ser ju vilket band det är på scenen! Bara en sån sak. Fast är man för kreativ syns det ju inte så klart:
För en tid sedan fotade jag mitt första k-pop band! De senaste åren har jag spätt ut poppen och metallen med lite k-pop och tyckte det vore roligt att fota lite också, enter: the Rose på Fryshuset.
Jag lyssnade in mig endel inför konserten och fastnade lite. Det är roligt att det börjar komma lite k-pop hit med så här när allting faktiskt börjar dra igång igen. För den som blev sugen på att se mer så kommer de även spela på Lolla Stockholm i sommar.
Till saken hör att en av de låtar jag lyssnade mest på förra året ”Phase me” är gjord av sångaren Woosung, just den fick jag dock inte höra, eftersom det är från hans solokarriär. Se alla The Rose bilderna på LiveNews.se!
Så var det den där tiden på året igen, tiden för att titta tillbaka på det gångna året och reflektera. Vad var bra? Vad var dåligt? Vad hände egentligen? Jag tappar i alla fall perspektivet ganska snabbt för jag försöker att alltid ha fokus framåt. Men bara sneglar man bakåt under det här året så ser man hur otroligt mycket som har hänt. Vi började året med att fortfarande vara i pandemi tillexempel. Sedan när saker och ting kom igång så var det faktiskt ganska segt. Det märktes att hela konsertbranschen legat i ide i två år. Det har ofta varit svårt att få tag på arrangörer för att få ackreditering, då hela pressavdelningen antingen fått gå eller är nyanställda och rutinerna har inte suttit. Det ser man nästan i vilka jag har fotat i år. Nästan bara Gröna Lund och Lollapalooza. Senast idag pratade man om på nyheterna att hela konsertbranschen fått ställa om, man kan inte längre ha mindre spelningar för det är för dyrt att öppna stället om man riskerar att inte få helt slutsålt. Det är ju så hjärtat brister.
Men det har i alla fall blivit 22 konserter i år, väldigt få om man jämför med snittet för tidigare år. Men jag har också tappat massa FOMO under den här tiden så jag går mest på sånt jag verkligen vill se. Hur som helst så här är årets lista för mig:
Roligast att fota var Idles, Måneskin och Benjamin Ingrosso. My Chemical Romance var också roligt, för jag fick så otroligt mycket gilla på den, det är kanske simpelt, men det är roligt när ens bilder får uppskattning och stor spridning. Bilderna på dem ligger dock bara på Livenews. Högst upp på listan (förutsägbart nog) ligger ju så klart Biffy Clyro, framförallt deras spelning på Fållan. En äkta Biffy spelning, så roligt när man är i ett rum fullt med folk som gillar samma musik som än själv och kan även de knasiga rytmerna.
Här är mina favoritbilder från året, i någon slags omvänd kronologisk ordning:
Biffy Clyro på FållanEurope på Gröna LundViktor Leksell på Gröna LundTakida på Gröna LundBiffy Clyro på LollapaloozaVeronica Maggio på LollapaloozaThe Kid LaRoi på LollapaloozaMåneskin på LollapaloozaFestivalmys på LollaThe Hives på Gröna Lund
Vad ser jag fram emot mest med 2023? Det måste nog vara att fler av mina favoritartister ska komma hit och spela. Det känns som att det fortfarande är lite pandemi effekt där ute, det är väldigt lite konserter, om det beror på att alla är och spelar någon annanstans, ställen har gått i kånken, band lagt ner eller att det bara är jag som är otålig på rätt band och har blivit kräsen, det vet jag inte. Hur som helst så längtar jag redan nu (och sedan sista konserten jag var på på Grönan) efter att nästa år ska komma igång igen. Det finns ett par konserter redan som jag ser fram emot men inte så mycket som det brukar. Nu går ju hela branschen under januari dessutom nästan ner på noll och sparlåga, precis som tidigare, men hoppas på sommar och festivaler. Och en mycket händelserik vår innan dess. Spännande!
Gott nytt år på er, om det nu är någon som orkat läsa så här långt. <3
För någon vecka sedan så släppte ju Spotify sin Wrapped för året, det är ju alltid lika spännande. Däremot så märker jag att det inte är alltid det som jag tyckte var bäst som jag lyssnat mest på. Istället så tänkte jag lista bästa låtarna i år! Jag lägger in videosarna, för det blir så mycket roligare då, även om det ibland förtar lite från låten.
Det som har varit störst i min (och många andras) trendspaning i år det är det där med genrers är lite på tillbakagång. Nu börjar musiken verkligen bland ihop sig. En låt eller en artist kan röra sig i många genrers, och gör man det på rätt sätt så bygger man helt nya sounds, världar, känslor och kreativiteten har inga gränser. K-pop kom upp som en av mina högsta genrers på Spotifys Wrapped… Skiter i vad Spotify sätter för etikett på det, det gungar. Lyssnar man på det så hör man att det är så stora skillnader inom den ”genren”. Till och med P3 guld har struntat i sina genrers, det är inte relevant längre. Frihet. Dessutom var två av mina mest spelade genrers Modern Metal och Metal Core… Vad är det och vad är det för skillnad? Inte vet jag, skiter i, bara det svänger. Gemensamt för de flesta av låtarna på den här listan är just att de är en blandning, dom rör sig i olika genrers.
Woosung – Phase Me:Den här låten har jag varit fullständigt besatt av under året. Har lyssnat på den så många gånger. Videon passar i min mening inte egentligen ihop med låten, men den var lite rolig så den får vara med ändå. Woosung är med i The Rose, som kommer till Stockholm (fryshuset) den 8:e februari.
J-Hope – MORE:Jag har inte lyssnat speciellt mycket på BTS men det är helt okej musik när man hör den, men när J-Hope släppte sin soloplatta. OMG, det är så bra. Går under K-pop men det här är tungt, rör sig så väl inom hiphop som metal. Droppet ca en minut in i låten är heeelt fantastiskt. NME la den dessutom skivan på sin lista över årets viktigaste.
Don Bronco – Fingernails:Don Bronco är ett sånt band jag har upptäckt helt och hållet tack vare Spotifys algoritmer. Dom dyker upp i min Release Radar med jämna mellanrum och jäklar vad bra det är. Å videon som jag såg för första gången: haha dinosurier och robotar på ett kontor. Hur kan det bli dåligt?
Onewe – Montage_: Ännu ett exempel på att ”k-pop” kan vara rockigt, här doftar det 80-tal så det viner om Dejt parfymen och ja, det finns en keytar. Släpp fördomarna, lita på tant Lotta och tryck bara på play, det blir bra. Det här är en sån där låt som skulle vara perfekt i slutet av en serie: Det gick bra för vår hjälte som fick sin tilltänkta och projektet som personen kämpat så hårt med gick vägen efter 16 avsnitt! Även om vi trodde det var helt kört i avsnitt 13. Men så gick det så jävla bra!
Ed sheeran & Bring me the Horizon – Bad Habits:Bästa släppet på tal om genremix. Ed och Oliver Sykes? Jäklar så bra, blev så glad när jag hörde låten, två favoritband från olika sidor av musikvärlden kommer ihop och 1+1 blir 22. Här är live version som dessutom innehåller typ 200 dansare.
Gürl – Las Night I Read Your Diary:också ett sånt där band som jag hittat tack vare Spotifys algoritmer. Har inte så mycket mer att säga än jävlar så bra! Hoppas de kommer till Sverige snart. Mååååste se (och fota) dem live!
Astro (JinJin & Rocky)- Just Breath: Det här är min mest spelade låt för 2022! Mitt mest spelade band för 2022 är Astro (ja, dom gick om Biffy Clyro) men lyssna på den energin! Man blir inte ens andfådd när man är ute och går med det här i lurarna. Också en perfekt tillbaka efter pandemi låt. (den finns textad på engelska)
Det finns så mycket mer som har varit fantastiskt i år, men det här var dom jag ville lyfta. Nåja, musiken har rullat tungt i lurarna det här året, jag är beroende av Spotify Release Radar och bygger på mina listor varje vecka. Vill ni ha tips på musik som kommit under året så har jag här lagt ihop alla nya låtar som jag (medvetet) lyssnat på i år till en lista. Det finns så mycket bra musik, musik man aldrig hade hittat utan Spotifys algoritmer som jag försöker vårda ömt. Jag hoppas bara att de är rättvisa och inte favoriserar vissa artister pga avtal. (Se gärna serien Playlist på Netflix, om hur Spotify grundades)
Vad ser jag fram emot främst under 2023 rent musikaliskt? Det måste nog vara att fler av mina nyupptäckta artister kommer och spelar live. Det har varit alldeles för snålt med konserter på hösten och vinterhalvåret. Sedan hoppas jag så klart att Biffy släpper något nytt snart igen och har full tillit till att dom kommer göra det. Hoppas dom kommer hit snart igen. Skulle man följa någon slags mall så booorde dom komma i oktober-november igen efter en festivalrunda på sommaren och ny platta. Håller tummarna för ny platta. Har jag sagt det?
Här är mina Spotify wrapped i alla fall, dom jag håller med om åtminstone:
Tack för att du har valt att läsa så här långt och ta del av min lilla värld. Hoppas den har kunnat bidra och utvidga din värld lite också.
Jag vet inte exakt vilken gång i ordningen det är jag fotar/ser Biffy, men det är i alla fall tvåsiffrigt på båda vi det här laget. Det var andra gången i år, eller ska man säga första? Den första Biffy spelningen var på Lollapalooza och oj vad man hade törstat efter det under de senaste åren. Men här om dagen så kom äntligen den högst efterlängtade dagen, det borde vara en helgdag när helst Biffy Clyro spelar i ens hemstad. En helt egen Biffy spelning! Till skillnad från en festivalspelning så är settet längre och publiken kan alla låtarna, även de lite längre ner i arkiven. Att stå och trängas i ett rum fullt av främlingar som alla älskar samma musik och kan alla konstiga taktskiftningar och texter. Det är något speciellt i det. Man vet att man har något gemensamt med alla dessa främlingar även om det är bara en sak. Läs förresten hela inlägget och se fler bilder på LiveNews.se.
Jag köpte dock ingen tisha den här gången för att jag köpte en på Lolla och det visade sig att jag hade alla redan… ehem. Ja, halva min t-shirt garderob är Biffy tischor har jag insett. Men det gör inget. Det var även min första gång att se en konsert på Fållan, har bara varit där i vaccinationsärenden tidigare. Gillade lokalen skarpt och ser fram emot att gå dit många gånger. Även om golvet är stenhårt och det efter ett tag droppade kondens från taket, eller regn. Jag hoppas det var regn så det inte var avdunstat svett från mina medmänniskor.
Det nederländska förbandet De Staat gick heller inte av för hackor, det var ingen av dem jag kände där som hade hört talas om dem tidigare men alla gillade dem de luxe!
På tal om ”av dem jag kände som var där”, tänk vad många vänner jag har ändå, som gillar samma band, endel har jag träffat genom just passionen för Biffy, andra har jag övertygat, men de flesta har hittat Biffy själva.
Hur som helst, här kommer några av mina favoritbilder från kvällen:
Alltså, det är ju alltid roligt att fota Europe, det är som att borra ner sig i en välbekant säng efter en lång dag. Det är nostalgiskt och man kan fler låtar än man vågat erkänna för sig själv. Jag var på jakt efter att köpa lotter för att vinna en gigantisk nalle (lyckades inte) när jag sprang på merchståndet. Det var som en blixt från klar ovan, hur kan jag inte ha haft en Europe tröja sedan tidigare? Att dom dessutom hade en med omslaget från Skivan på gjorde inte saken sämre. Så nu är jag stolt ägare till en Europe tröja också.
Det var roligt att fota för det är alltid full fart på Joey Tempest, och de andra är också barndomshjältar på något sätt. Det blev ingen text den här gången men se fler bilder på LiveNews.se. Här är några av mina favoritbilder från kvällen.
Här om dagen plåtade jag Takida för sjunde gången (typ?) och på Grönan för tredje gången. Men fan va roligt det var. Kom på mig själv stå i diket med världens största leende. Det var dessutom mörkt ute igår så äntligen fick det bli lite Rikigt konsertfoto. Insåg när jag tittade tillbaka att allt jag fotat sedan i våras har varit utomhus och bara enstaka i mörker. Då på sanslöst stora festivalscener men nu fick jag äntligen komma lite närmre i mörkret. Vänta här nu… Det där lät ju fel. 😁
Det var iallafall kul att se takida igen, var länge sedan nu. Kul också att skriva en lite längre text. Det jag är minst pepp på är att det är så lite kvar av säsongen på Grönan, men ett antal konserter i alla fall, får se om det blir att jag går. Hoppas det.
Här är några bilder från kvällen, fler tillsammans med texten finns på www.livenews.se.
